Varje tisdag får jag höra att jag ska göra något som skrämmer mig. På tisdagar tar jag ett pass på klubben som är något utmanande. Ofta skakar armarna och benen lite mer än lagom när jag sätter mig i bilen och svetten rinner utmed ryggen. Ledaren har ofta lite kluriga TRX övningar som gör att man tappar fotfästet en aning. Varje gång man beklagar sig att det är svårt eller faktiskt lite läskigt så svarar hon alltid med att säga att man ska göra något som skrämmer en varje dag. Jag jobbar på det. Gör du?

Jag gillar inte att simma, vatten skrämmer mig en aning. Men jag simmar varje dag. Inte så snyggt men jag flyter i alla fall.

Jag gillar inte att åka hiss. Men jag åker hiss ändå.

Vissa människor skrämmer mig konstigt nog. Inte för att de är läskiga utan för att de är “svåra” att prata med. Speciellt på ett annat språk. Men jag pratar med dem ändå.

Trånga utrymmen skrämmer mig. Jag hade tänkt mig att springa vid sidan av rören vid helgens muddrace men kröp faktiskt igenom. Ha!

Ormar är det värsta jag vet… men jag undviker att träffa på några. Ibland händer det ändå när man springer i skogen. Bonus.

Det var helt otroligt skrämmande att lämna allt och flytta till ett annat land. Börja om, starta på nytt, sälja av och köpa nytt, kliva av och kliva på…

Nu är det vardag! Nu simmar jag varje dag, eller några dagar i veckan, jag går på mina tisdagspass, jag åker hiss utan panikpuls, jag stöter på ormar titt som tätt, jag lever i ett nytt land… och det går bra. Det är bara att hitta nya utmaningar, nya faror, nya motgångar. Det stärker. Och det finns faktiskt ingenting just nu som skrämmer…