Äter frukost vid femtiden och njuter. Fil och flingor, tunnbröd med prickigkorv och en stor mugg kaffe. Runt mig sitter två nyvakna som är alltför upptagna med att äta för att de ska vara intresserade av att prata. Det regnar men vad gör väl det. Efter lite mer än 12 timmar på plats så har vi nu börjat höja blicken och ser allt som hänt. Lite nytt kakel på gästtoaletten, ny design på mjölken, ängsblommor i vasen på köksbordet. Nu väntar jag på att kaffet ska sjunka så att jag ska kunna ta en kort springtur.

Det är alltid spännande att flyga. Eller inte direkt spännande med själva flygturen men spännande att vara på väg. Amerika flighten gick smidigt och vi satt som tur var ihop. Det är inte alltid det händer. Nästa flight känns alltid lite onödig, då vill man ju vara framme. Tre timmar av skikande barn. Vad gör alla? Varför måste de åka med sina snoriga, hostande barn? Har de inga hem att vara i? Men något  irriterande att vara omringad av skrikande, sparkande och hostande barn. Till och med barnen tröttnar. Vi kom i alla fall fram hela men solkiga, hungriga och förväntansfulla. Efter lunch tog vi en tur till några kusiner och då känns det som om det var en vecka sedan vi sågs, vi bara fortsatte där vi lämnade. Och skratten duggar tätt. Och efter en tur för att handla lite mat har vi hunnit heja på och krama en hel del, i kassa kön. Allt är sig likt! Nu smälter vi frukosten så vi kan äta frukost en gång till.

På återhörande!