När solen började visa sig körde jag fram mot Bridal Trails och parkerade i väntan på mitt springsällskap. 3 grader varmt och torrt, det är inte varje dag. Mössa på och så var vi iväg, långsamt och stadigt. Stora stigar idag, jag ville ju inte riskera att ramla, småstigarna lockar ju så mycket mer. Armen i robotarmen och försiktigt med armvevandet. Det har varit ruskväder de senaste dagarna, skyfall och blåst. Överallt låg det fällda träd över stigarna och det var djupa lerpölar lite här och var. Efter 90 minuter kom vi ut ur vår skog och började jogga mot bilen längs kraftledningsgatan och då möter vi något litet och brunt. I min enfalt trodde jag att det var en microliten åsna eller ett hängbukssvin. När vi närmade oss visade det sig vara en liten men väldigt gravid get (alternativt väldigt tjock och ev uppfödd på fel mat). Anna fångade med van hand in den lilla geten och började titta på halsbandet om det fanns kontaktuppgifter. I samma veva träffade vi på en rejäl kvinna med en hink i handen som var ute mid sin häst. Efter lite diskuterande tog hon hand om geten och tog med den hem. På väg mot bilarna träffade vi på en annan kvinna som mockade och hon upplyste oss att en annan granne längre bort i skogen minsann hade en pygmeeget. Och det lät ju som en matchning. Hoppas att lilla, tjocka geten kommer hem till sitt. Vi kom fram till bilarna och skildes åt. Nu ska dagen ägnas åt kalkonätning och vänskap. 

Happy Thanksgiving!

Geten var inte så sugen att vara med på bild.