Efter en evighet och nästan två veckor reste jag mig, klädde på mig tightsen, snörade på mig skorna och mötte upp nära sjön. Ett ganska långt men långsamt spring, en trevlig konversation som varade i 90 minuter. Kanske sista springet med Anna innan hon far. Min pannlampekompis far hem och får njuta av falukorv och filmjölk. Hon som skyddat mig mot björn och bergslejon, manat på lite extra vid 6 snåret på morgonen och fått mig att känna att ingenting är omöjligt. Lite vemodigt är det allt. Men livet går vidare och det finns fler berg att klättra, fler stigar att springa på både här och i Sverige. Sen möts vi någonstans och springer ihop. Träningsläger på halva vägen, blåbärssoppa, underställ och blöta skor. Kanske på Island. Vem vet. Eller vid en sjö i Sverige. Nu springer vi via Skype ett tag. Luftkram från den här sidan till den andra.

Vi gjorde några stopp och fotade solnedgången som blänkte i sjön och färgade himlen i alla regnbågens färger. Sen tog andningen slut och hostan tog vid. Då var det slutsprunget för idag. Nästa gång simmar vi över sjön istället för att hålla oss på kanten.

Idag vågade barnen och jag oss ut för att byta lite kläder som tomten kom med. Jag höll på att ge upp redan vid parkeringsgaraget. Virriga och irriga tanter i Lexusar, aggressiva män i pälsmössa och långsamma barnvagnsdragare kan få mig att komma ur balans vilken dag som helst. Tror ni inte att man blir aningen aggressiv när man har pälsmössa när det är 7 grader varm och regn? Vissa av oss lyckades i alla fall ganska bra med våra byten, andra höll på bryta ihop av värmeslag och cellskräck i en provhytt i Bellevue. Det slutade med att inga kläder i världen kan vara värda en möjligt kommande panikattack på Bellevue Square så vi åt lunch istället. Vi passade på att sörpla asiatiska nudlar ur stora skålar. Det kändes som ett bra alternativ till julmaten som nästan är uppäten. 

Over and out!