Vi har haft en fin vecka  och påsk tillsammans med farmor och farfar som nu har farit hem till Sverige igen. Solen sken och körsbärsträden blommade, solen värmde nästipparna och vi satt ute hela påskdagen och blickade ut över stranden. Det blir ensamt när besökare far hem, huset blir tomt och vi faller in i vardagslunken. Vi gick ut hårt direkt med träningar, skola, ännu mera läxor och körningar. Och nu räknar vi ner till sommaren.

Idag har det varit kroppslig renovering. Klockan ringde tidigt för säsongens första Boot Camp. Efter det var det dags att gå igenom april månad med gurun. En timme genomgång av sim- och löppass varvat med några tävlingar och lite andra planer. Det låter så lätt nar man sitter med en utskrift över april framför sig med kilometer efter kilometer varvat med kilon. Som vanligt får jag lite spunk när jag kommer hem, när orden sjunkigt in. Det blir bra om man bara betar av dag för dag. Efter det var det dags att försöka snabbfixa den stukade foten och den alltmer ömmande nacken hos sjukgymnasten. Och sedan for jag vidare och fick massage, dagens smärtsammaste upplevelse. Och nu är tisdagen nästan slut. Middagen är inhandlads och ska lagas, ett barn ska fiskas hem från träningen, en man dyker upp i sena kvällen efter fotbollstittande i storstaden. Och nu är det bara 7 dagar kvar till gipset ryker (om allt går vägen och doktorn vaknat på rätt sida.)