Jag måste ärligt säga att jag på något konstigt sätt myrslokade mig ner för trappan i morse, det var inte direkt någon spänst i stegen. Jag tog sikte mot Juran och kände att må det bära eller brista och sen gled jag nedför i strumplästen. I morse var det dags för Boot Camp igen, 90 minuer flås i grupp den tiden på dygnet när solen inte riktigt orkat fram. Det var svettigt men kul, kroppen får vakna riktigt ordentligt. Det ropas ett, två, tre, hepp, hepp med mörka stämmor och armhävningerna duggar tätt. Och där rullar jag runt som ett katt bland alla manliga hermeliner med stora muskler. Det är ju spännande. Efter veckan som har passerat har jag samlat på mig en ohygglig träningsvärk vilket är lite ovanligt för att vara mig.  När jag väl kom till uppvärmningen innan skogslöpet kändes det helt ok, det är ju bara att bita ihop. Efter skogsturen kände jag mig på topp igen och körde hem för att transportera barnen till skolan. På den tiden hann jag stelna till och jag var nästan säker på att jag aldrig mer skulle kunna resa mig upp, än mindre få av mig kläderna. Jag rullade ut från förarsätet för jag var tvunden att tanka mitt i rusningen i Kirkland. Jag står i godan ro och fyller tanken iförd svettiga löparkläder och brandgula skor när jag känner mig riktigt uttittad. Vänder mig lite sakta om och vad får jag se om inte två bruna ögon.

Jag gjorde allt i min makt att vinka Bambi åt rätt håll, bort från trafiken. Jag ropade: andra hållet, mot skogen och passa dig för trafiken, vänd hemåt det finns inget att se här. Ja, det gick sådär. Han skuttade upp mot Little Caesars pizzeria. Vem kan motstå deras $8 deep dish pizza. Jag åkte vidare och kom till slut hem. Väl hemma bestämde jag mig för att ta ett bad. Jag vet inte när det hände senast. Jag brukade bada varje dag på 80- och 90-talen, det var liksom min grej. Och så fick vi några barn och då badade alla jämt, i grupp. Det lektes och östes, bubblades och skrubbades. Och då fick jag nog och slutade med ensambaden som hade blivit gruppbad. Men idag var det i alla fall dags. I med Epsom salt, eftersom det gör underverk mot allt (står det på paketet) och så i med lite lavendelolja (för det ska man bli väldigt lugn av?). Och det doftade blomma och fält. Herrejösses vad lugn man blir av den doften. Och så var det bara i med flodhästen. Jo, så kändes det. Det kändes som om det var en hel flodhäst som skulle i en liten badbalja. Gips på armen, ostadig på den stukade foten som fått sig en omgång på skogslöpet. Och för att inte tala om träningsvärken i benen som kommit tillbaka i dubbel dos. Olja gör badkar glidiga. Och i gled jag och visst var det trevligt. Ända till jag skulle upp igen. En flodhäst som dansar balett på is. Jag gled hit och dit och till slut hamnade hela gipset under vattnet. Med livet som insats tog jag mig upp och rullade in min smärtande lekamen i en handduk och halade fram hårtorken för att torka gipset. Men jösses så lugn man blir av lavendel.