Det har varit en lång vecka och det känns som om det borde vara fredag snart. Men det är bara tisdag… Förra helgen hade vi liv och rörelse hemma långt in på småtimmarna. Jo hade hela volleybollaget hemma på ett dygns sleepover. Det var party! Pyssel, musik, film, mat, snacks, frukost och oerhört lite sömn även för ett dussin tonåringar. Resten av helgen ägnades till att försöka ta igen sömnen som förlorats.

Jag gjorde en av mina första riktiga multiträningar under fredagen. Jag sprang och simmade om vartannat i närmare fem timmar och kände mig hur taggad som helst. Ända till morgon efter då foten återigen intog formen av en välpumpad fotboll och jag haltade återigen runt som en pirat med träben. Det verkar som om jag måste börja fundera på hur jag ska laga min trasiga fot lagom till att gipset åkt av från armen. Resten av helgen ägnades åt att jobba lite, golfa lite, hänga lite och vila lite. Vi avslutade helgen med en stor hink popcorn och en film på bio. Första helgen på länge som vi inte hade någon turnering eller tävling av något slag. Om man då inte räknar Brjanns golftävling som blev storslam.

Och så blev det måndag igen och alla under 16 geld iväg som zombies, bleka och trötta. Jag drog iväg på mitt och efter ett besök hos sjukgymnasten då jag blev isad och knådad blev beslutet att jag skulle träffa en fotdoktor. Och inte blev jag mycket klokare av det. Men tack vare doktorn fick jag idag chansen att prova något spännande. Efter en kort 45 minuters uppvärmningscykeltur framför CNN och breaking news hade jag tid hos en vattensjukgymnast. Här var det poolarbete som gällde. En timmes löpbandslöp under vattnet med kameror i alla olika underliga vinklar. Varmt och skönt, lätt och smidigt. För första gången på veckor sprang jag på foten utan att det gjorde superont och dessutom kunde jag göra närmare 50 enbens squats. En timme passerade i vattenmotstånd och jag blev alldeles eld och lågor för vad detta skulle kunna göra för människor med alla möjliga problem. Otroligt! Och är sprang jag i baddräkt med en fjuttig fot som blivit lite illa åtgången. Vilken lyx en helt vanlig tisdag. Och vilken grej. Varmt och skönt, jetstrålar och vänliga människor. Som ett Kinderägg.

Idag sken solen klargul och himlen var blå. Under dagen hade Brjann bestämt med två andra triathleter att det var dags att testa sjövattnet i Redmond. Kallt och isigt men varför inte? Jag följde med och invigde våtdräkten. Och vad kan jag säga, inte var det varmt i alla fall. Njutbart? Nej, inte det minsta. Det var kallt och fötterna försvann på något sätt redan efter andra steget ut i vattnet. 9 grader varmt och lite vind. Härliga tider. Vi var väl i vattnet 10-15 minuter och det kändes som det räckte. Jag var den som simmade minst av alla men kan ändå säga att det var en lyckad tur. Våtdräkten satt fint, passade som handsken. Nu är det bara att vänta in några plusgrader sen blir det simma av.

Före och efter bild. Soligt och fint innan badet. Kallt och skakigt efter. Nu är det 132 dagar kvar till det riktiga simmet. Summan är i alla fall att det blev ett kort och konstigt triathlon idag, cykel inne i 45 min, spring under vattnet i värmen och kort sim i iskallt sjövatten. En bra dag!

Och går ni in på Totally Lost Facebooksida får ni till och med filmbevis på att jag var i vattnet. Ge gärna sidan en like när ni ändå är i farten, det ger Totally Lost en liten självförtroende boost.