Få till kontinuiteten så kommer farten. Det rådet fick jag via mail imorse. Ja, det låter ju toppenfint. Och eftersom jag fick det från en av mina favoritkompisar så måste det ju stämma. Kontinuitet. Det är viktigt. Vana, göra samma sak länge, ofta, kontinuerligt. Det gör att man bygger en bra bas. Nu pratar vi berg och fart. Jag var orolig att jag inte kunde få till gubbfart på mina bergspass. Gubbfart, så fort gubbarna springer utan tanke på varför och hur. Män springer ofta bara fort, utan eftertanke, en växel. Jag springer sakta, eller medelsakta. och kanske lite längre. Jag brukar ju ofta springa om folk så jag springer ju inte i gåtakt. Jogga är inte ett trevligt ord. Vem gillar att bli kallade joggare? Och nu ska jag springa och cykla med supermän. Sådana som har inbyggd cape och flygförmåga. Hur lär man sig flyga? Jag tror att det är flygförmåga jag behöver för att klara detta.

Tillbaka till bergen. Jag har nya planer. Jaaa!! Jippi!! Nya planer för det nya året. Lagsport, det är min nya grej. Äventyr i lag. För ovanlighetens skull kommer jag vara ensam tjej bland männen. Hur gör man då? Och vad är det jag ska tillföra? Vi ska långt i mil och tid. Karta, cykel, ben, kajak, rep, kompass och ryggsäck. Det är så det går till när man tar sig långa sträckor och letar checkpoints. För egen maskin, men i grupp. Och när får man sova undrar jag lite bekymrat? Jag har funderat och sökt på nätet. Sova ingår inte i 24 timmars loppen. Sova gör man när man är klar. Hum, jag är lite kinkig med sömnen. Hur blir det nu? Jag hoppas att endorfinerna kommer att dugga tätt och hålla mig vaken så länge sig vi letar efter ställen att stämpla kartan. Nu måste jag jobba på att hålla cykeln varm och snabb, hålla benen extra kvicka och hålla flåset nere i backarna. Nu kör vi!