Vi har mycket att tänka på härhemma. Mycket att fundera på, många minnen att bearbeta och gömma på ett säkert ställe så att dessa inte glöms bort, någonsin. Vi vill vara säkra på att dessa är inristade i minnesbanken och sparade för alltid. Det är viktigt att komma ihåg ord, skämt, galenheter och historier och leta fram dessa en dålig och sorgsen dag. Vi tittar på kort, minns knasiga ord och försöker prata lite så fort vi får tillfälle, varje dag.

Hur gör man? Hur kan man hjälpa sitt barn som blivit så skakad ända in i själen. Så ledsen, så oerhört ledsen. Och samtidigt så har vi runt omkring en stor saknad efter en vän. Orättvist och svårt att förstå. Många att krama om och många som är ledsna.

Samtidigt rullar vardagen på. Volleyboll säsongen på high school har satt igång ordentligt och vi är alla involverade på olika sätt. Badmintonträningarna på middle school är i flygande full fläng och det är snart dags för första matchen. Vi sitter uppe och kämpar med läxorna långt in till nästa dag och sömnen har krymps ner till ynka 4-5 och ibland 6 timmar om vi har tur. Inte bra, inte tillräckligt för högtränande kroppar och växande hjärnor. Kvällarnas njutbara halvmörka tid har liksom ätits upp av träningar, föräldamöten och skjutsningar. Dagarna har 10 timmar för lite och på helgen är det skoljobb inne i stan. Jag lagar middag på förmiddagen om jag lyckats planera in en ledig timme så att vi ska kunna värma när alla sammanstrålar efter 21. Sommaren försvann över en natt och hösten har etsat sig fast. Är det så här det ska vara fram till jul när vi har nästa andningshål och lov? Jag tror att vi måste försöka oss ner till sjön i helgen för ett sista sommarbad innan vi är beredda att ge upp sommaren och ge efter för hösten.