Vissa saker får jag lite panik av, ångest kanske jag kan säga, lite dåliga vibbar i magen. Tandläkarbesök tillhör tyvärr ett av mina ångest tillfällen. Självklart är jag vuxen nog att gå till tandläkaren väldigt ofta men jag njuter inte det minsta. Jag har hittat en trevlig ny karl som jag träffar med jämna mellanrum. Däremot har jag alltid njutit av att bli lite tillknäckt i skelettet. Kiropraktorn har jag gått till regelbundet under 25+ (!) år, och då också till samma man (Kjell). Tyvärr jag har träffat andra män vid ett par tillfällen jag helst vill glömma. Nu har jag ju flyttat bort från min vanliga kiropraktor och var i det läget att jag var tvungen att hitta en ny för något år sedan. Vi har fortfarande ett komplicerat förhållande, det känns som om jag går bakom ryggen. Men idag var en sådan dag då jag kände att nu är det dags, så jag körde förbi för att få en “adjustment”. När jag väl sitter där och väntar ser jag två andra vuxna människor behandlas, det värsta är egentligen att jag hör hur det låter. Paniken växer! Och axeln värker mer och mer när jag tänker på att han kanske inte kommer att vara försiktig. Kommer jag komma ut som ett paket lagom till jul? Jag har ju gjort detta massor av gånger, men aldrig har jag tänkt på att det låter som om skelettet söndersmulas. Problemet är ju nu att Jeremy har sett mig så jag kan inte sticka. Det blir dags för min tur och vi snackar lite om väder, vind, hockey (!) och julbelysning, och till slut kommer vi in på min axel som fortfarande känns som om den sitter på sniskan. Han klämmer lite, fixar höfterna, nedre delen av ryggen som vanligt och sedan får jag sitta upp. Vi pratar lite mer om julen och om helgens matcher i amerikansk fotboll OCH vad hör jag om inte kraftig benknäckning och så satt axeln på plats! Han pratade och drog utan att jag ens märkte det! Jag kan sträcka upp armarna i luften utan att höger klickar ur led, nästan klia mig på ryggen, hålla i handväskan på ett snyggt sätt, snurra på ratten och handen är till och med varm igen. Vilken lycka! Jag tror nog att jag måste lägga till en person på julklappslistan, en kanadensisk avdankad hockeyspelare med benknäckartalanger! 

En lång helg börjar gå mot sitt slut. Det blev ett otroligt lyckat luciatåg på Nordic Heritage Museum i år. Vacker sång och levande ljus, stor publik och lättade barn efteråt. Det är lite speciellt med jul när man bor i ett annat land. Det är inte så självklart att man får alla godbitarna men många är otroligt duktiga att “jobba ihop” en riktig svensk jul. Jag fick riktigt tjata på barnen för att få med dem på en ledig söndag hela vägen in till Ballard och ställa upp och sjunga. Men de var otroligt nöjda efteråt när familjens fyra tjejer åt lunch på Rockbottom i Bellevue. För vad är jul utan lucia? Lunchstället var noga utvalt och vi satt med näsorna riktade mot tv apparaterna. Det var matchdags, Seattle Seahawks mot Carolina Panthers. Jag slutar aldrig att förvånas över mina barn. J skrek ton i ton med alla män i baren. Fullkomligt fast i amerikansk fotboll. Lunchen blev lyckad, Seahawks vann! Brjann var på Qwest field och kom hem utan röst, fullkomligt mör och urskriken men på strålande humör.

Det var fest både i fredags och i lördags. Fredag kväll var Sweas årliga julfest. Julmat, snaps, svenskor och underhållning. Alltid lika trevligt och ett riktigt svenskt julbord. Lördag kväll bar det av in till stan på Experience Music Project och julfest med Microsoft. Ännu mer god mat, smaskens dessert, god dryck, levande musik, black jack och roulette. Och nu är det söndag… sushi, spel liggandes på mattan i vardagsrummet och en bra film, kunde inte bli bättre. Det enda som skulle kunna vara bättre var om det var söndag i morgon igen.

Idag bär det av till Nordic Heritage Museum där Svenska skolan har sitt årliga luciatåg. Publiken brukar vara förväntansfull och tårögd. Vi från skolan brukar vara nervösa och pirriga. Särkarna, glittret, ljusen och vattenhinkarna är packade, festisar och mandariner ska köpas på vägen, rösterna sjungs upp på vägen in mot stan.

Är ni i närheten, på vår planhalva av kontinenten, kom och titta på svenska skolans duktiga barn sjunga kl 1pm 5 december på NHM i Seattle.

Hur ser jag ut nuför tiden undrade en gammal vän. Det är ganska lustigt när man får kontakt med riktigt gamla vänner som man inte sett sedan lågstadiet. Det är lätt att ha en sned bild av hur vännen ser ut nu. Så här ser jag ut ikväll. Jag är väl ändå ganska lik mig från lågstadiet?!

Vad är egentligen viktigast innan jul? Är det att hinna med att handla alla julklappar innan lucia? Klämma in så många julkonserter som möjligt innan den stora dagen? Laga all julmat som alla i hela familjen önskar och vill ha? Göra sitt eget julgodis, rulla sina egna tryfflar och självklart göra mandelmassa från grunden? Få iväg alla tre barnen och mig själv till frisören? Köpa chokladaskar till brevbäraren, tidningsbudet, tandläkaren, doktorn, bilreparatören och för att inte tala om alla fröknar och tränare? Och samtidigt skriva något fyndigt och personligt till var och en på ett hemgjort, vackert kort. Viktigast kanske är att städa hela huset, polera möblerna, och hänga ut mat till fåglarna och de andra vilda djuren på gatan. Och självklart hinna skänka en slant till någon vettig organisation, åka med varma kläder till en kyrka eller härbärge och packa mat till skolans food drive. Samtidigt som livet går vidare och allt vardagligt ska göras och jobbet ska skötas?!

Jag har inte köpt en enda julklapp. Inte ens tänkt ut vad jag ska köpa. Men det brukar lösa sig till julafton. Inte heller har jag klämt in en enda julkonsert än, men jag har lyssnat mycket på musik i min egna lilla vrå. Jag har inte klippt håret sedan i somras och ej heller färgat kalufsen så det vackra grå tittar fram. Grått passar fint ihop med rött som är julens färg. Jag får väl rota fram en gammal röd julkavaj.

Vad ska man prioritera? Vad är egentligen viktigast? Jag vet faktiskt vad som är viktigast idag! Julfest ikväll med 60-70 glada och trevliga svensktalande kvinnor! Julmat, snaps och sång! Tjingeling!!

Bättre en flaska sirap i handen än en låda sirap i Chicago. Jag hade inte jättetur på IKEA idag. Vad kan man säga, sortimentet på matavdelningen är rätt skralt och det blir bara sämre och sämre för varje år. Skrot! Viktigast av allt idag var vita stearinljus, ljus sirap, musli, sill och kanske till och med en julskinka. Sirapen fanns på ett lager i Chicago, musli kommer in under våren, vita ljus inom en obestämd framtid och i frysen fanns en enda heffaklump till skinka som såg allt annat än aptitlig ut. Jag kom hem med två burkar sill och en stor mängd dajm (samt en massa annat oplanerat som servetter och glasburkar). Men vem blir glad av IKEAs egen sill? Det luktar snål 8an! Konsums blåvita har ju sakta men säkert tagits bort och ersatts med bättre produkter men då gör IKEA om samma misstag. (Precis som ICA. Knasbollar.) Allt som ni gör kan vi göra bättre. Buu! Ut med IKEAs rösti och pizzaslice på fryspåse och in med riktig svensk mat! Jag har stor lust att göra som Sverker i TV, öppna en soptunna och ljudligt slänga i en påse frusen pizza och löjliga pastaälgar och samtidigt se myndig och arg ut.

Snälla!!! Anställ någon som är både smart och som har en känsla för svensk mat.

ps Köttbullar, lingonsylt, sås och pommes frites är ingen svensk kombination att skryta med. Lär någon skala och koka potatis!

December kan bara bli bättre än november som gav oss mörker och en  släng av psykisk nedstämdhet. Kalendern är uppe, men alla lådor är inte riktigt fyllda än. Andra omgången med glögg är kokt och lussebullarna är snart slut. Idag bär det av till hovleverantören för påfyllning av bl a sirap, vaniljsocker och annat livsnödvändigt. På återhörande!

Tips på hårda musikklappar som man blir glad av.

Sting – Symphonicities   jisses så bra

Black Eyed Peas The Beginning

Årets upplaga av Garden d’Lights på Bellevue Botanical Garden var lika skimrande som vanligt. Missa inte julens ljus höjdpunkt om du är i närheten av Bellevue.

http://www.gardendlights.org

Det spelar ingen roll hur mycket folsyra jag äter, eller D vitamin, järn, omega 3 eller C vitamin. Det spelar ingen roll hur bra kroppen mår om inte själen mår bra. Min själ mår inte bra. Jag har inget att läsa. Jag har massor av böcker både på svenska och engelska (och jag fyller konstant på), men ingen bok som gör att jag fastnar. Jag har väl en sex, sju stycken på gång som jag börjat med och som nu ligger öppna och staplade i en präktig hög bredvid sängen. Deckare, draman, kursböcker, lekböcker, biografier… Boken jag började läsa igår kväll fick läggas i högen av en annan anledning, den var inbunden och för tung att hålla med en skadad axel. Hur mesigt är inte det. Nu har själen smittat av sig på kroppen. I onsdags gjorde jag som vanligt supercoola spiderman pushups på träningspasset och axeln gick ur led. Då kände jag helt plötsligt ungdomen sippra ut genom öronen och tårna, luften gick ur mig med råge. Och smärtsamt var det. Jag lyckades hålla tillbaka tårarna genom att isa halva sidan och blinka kraftigt. Jag blev mest arg när jag insett att axeln hoppat tillbaka och satt på plats. Så onödigt! Så cool är jag att jag går ur led av min egen kroppsvikt. Nu är det fysisk och psykisk reparation som gäller. D vitamin mot det konstanta regnandet och det envetna novembermörkret, is och omväxlande värme samt sjukgymnastik mot den mycket löst hängande axeln. Viktigast av allt, massor av Mankell och Irving mot den psykiska ohälsan. Det får bli omläsning så jag vet vad jag får. Det spelar väl egentligen ingen roll att jag vet vem som genomfört morden i böckerna. Jag har egentligen slutat läsa Mankell för att jag blev så arg på slutet av den sista boken, men läser jag om gamla böcker räknas det nog inte. Jag tror jag ska klämma in en och annan uppslagsbok i psykologi så jag kan läsa om alla stackare som faktiskt har psykiska problem. Det brukar få mig att känna mig otroligt normal.  

 

Jag skulle så klart satt på mig dräkten så hade det gått bättre