Doften av nyslaget gräs och kattkiss

Skrutt och skrot. Efter närmare två veckor av nysande, febriga, snörvlande barn hemma så kroknade även jag. Att vara fökyld är obekvämt och otrevligt. Det är svettigt och kallt om vartannat, snuvigt och täppt. Pannan klämmer och halsen ömmar. Plötsligt så känns det som om tänderna ska ramla ut ur munnen och huvudet blir tungt. Så onödigt. Jag har plockat fram det där teet som luktar buxbom och gamla blöta strumpor som ska vara så bra för arga halsar. Kattkisslukten sprider sig i vardagsrummet och blandas upp av mint, salvia och nyklippt gräs. Echinacea kapslarna letade jag fram häromdagen när pannbenet började kännas för trångt. Jag är fortfarande tveksam om dessa kan vara helt lagliga för jag kan inte tyda något som står i innehållsförteckningen. Och inte verkar dessa ha hjälp heller. Det verkar inte spela någon roll hur mycket kål, broccoli och ingefära man äter eller hur mycket rödbetsjuice och pressad apelsin man dricker, har visruset fått fäste innanför dörren så faller man tillslut. Bu! Jag vaknade igår och kände att det var kört, att det var uppror i försvaret. Jag klämde in månadens sista Xtreme pass på klubben och avslutade med buller och bång. Slädarna fylldes av stora vikter som trycktes fram över konstgräset och som en våt fläck låg jag sedan och summerade dagens insats. Många poäng blev det och jag kände att det faktiskt går att tänka bort att man inte riktigt orkar och trycka på ändå. Sen drog jag sista sucken och åkte hem och kokade te och lagade chicken enchiladas med massor av avokado.

Nu sitter jag i soffan och försöker göra lite nytta med datorn i knät medan jag samtalar med hantverkaren som hasat in under diskbänken i köket och är i full fart med att byta avfallskvarnen. Heter det så på svenska? Jag har aldrig haft någon avfallskvarn I Sverige, jag tror till och med att det är förbjudet. Innan hantverkaren dök upp städade jag i ilfart. Skrubb här och gnugg där. Jag beslutade mig även att torka köksgolvet lite hastigt. Överkurs måhända eftersom vattnet skvätter och yr när den nya maskinen ska installeras där den gamla satt. Men det luktar ju i alla fall något Ajaxliknande. Hantverkar Dan som har lite Byggare Bob känsla över sig hostar lite skruttigt under diskbänken och berättar att hans barn också hade kroknat och var hos mormor medan han åkte hem hit. Vi tycker lite synd om oss själva och dricker en kopp äckelte tillsammans.

Snabbt upp för backen

Få till kontinuiteten så kommer farten. Det rådet fick jag via mail imorse. Ja, det låter ju toppenfint. Och eftersom jag fick det från en av mina favoritkompisar så måste det ju stämma. Kontinuitet. Det är viktigt. Vana, göra samma sak länge, ofta, kontinuerligt. Det gör att man bygger en bra bas. Nu pratar vi berg och fart. Jag var orolig att jag inte kunde få till gubbfart på mina bergspass. Gubbfart, så fort gubbarna springer utan tanke på varför och hur. Män springer ofta bara fort, utan eftertanke, en växel. Jag springer sakta, eller medelsakta. och kanske lite längre. Jag brukar ju ofta springa om folk så jag springer ju inte i gåtakt. Jogga är inte ett trevligt ord. Vem gillar att bli kallade joggare? Och nu ska jag springa och cykla med supermän. Sådana som har inbyggd cape och flygförmåga. Hur lär man sig flyga? Jag tror att det är flygförmåga jag behöver för att klara detta.

Tillbaka till bergen. Jag har nya planer. Jaaa!! Jippi!! Nya planer för det nya året. Lagsport, det är min nya grej. Äventyr i lag. För ovanlighetens skull kommer jag vara ensam tjej bland männen. Hur gör man då? Och vad är det jag ska tillföra? Vi ska långt i mil och tid. Karta, cykel, ben, kajak, rep, kompass och ryggsäck. Det är så det går till när man tar sig långa sträckor och letar checkpoints. För egen maskin, men i grupp. Och när får man sova undrar jag lite bekymrat? Jag har funderat och sökt på nätet. Sova ingår inte i 24 timmars loppen. Sova gör man när man är klar. Hum, jag är lite kinkig med sömnen. Hur blir det nu? Jag hoppas att endorfinerna kommer att dugga tätt och hålla mig vaken så länge sig vi letar efter ställen att stämpla kartan. Nu måste jag jobba på att hålla cykeln varm och snabb, hålla benen extra kvicka och hålla flåset nere i backarna. Nu kör vi!

Ojoj, det var länge sedan

Hallå där,

Det var länge sedan. Dagarna går och januari har nästan passerat. Mörkt och fuktigt, tröttsamt och virusfullt. Enligt en större svensk morgontidning är detta den fattigaste dagen på hela året. Jag måste säga att den varit ganska bra för att varit riktigt fattig. Och nu är det snart ny månad och nya tag. Veckan som snart är slut har varit fylld av finals. Barnen har grillats i alla tänkbara ämnen, skrivit så pennorna glödigt och knattrat på tangentborden i överljudsfart. På det presenteras betygen dagarna efter och då får man i en knapptryckning veta om framtiden ser ljus ut. Det är tufft att vara ung nuförtiden. Men nog är den väl ganska ljus oavsett om man är ung eller gammal. Vädret bjuder på dimma och några plusgrader och det kan man ju inte klaga över. Jag är tacksam så länge nederbörden håller låga siffror, hellre dimma än ösregn. Vi gör allt för att hålla oss pigga i vinterdimman. Kraftigt intag av vitaminer och färgglada matprodukter. Präktigt värre. Vitaminer i tablettform och fruktjuice i mängder.

photo

Min dag har varit toppen. Jag pratade lite med pappa på förmiddagen, utbytte ansiktsuttryck på Skype. Hade ett planeringsmöte efter det och planerade långt in på nästa år, i flera timmar. Många ord och tankar. Efter det var det dags för en hel timme av “the devastator”, årets värsta pass hittills. Njutbart så det förslår. Skakiga armar och trött flås. Ett glatt gäng med muskelberg att tävla emot eller med, det kan man ju göra som man vill. Och en coach som klår alla med hästlänger, skrämmande och snäll som ett barn. Det är galet kul. Hem och checkade in med ungdomarna som promenerat hem i solskenet efter en stillasittande förmiddag. När vi ändå hade eftermiddagen ledig ville tjejerna hjälpa till på högstadiets volleyboll träning (där lillasyrran går) så dit bar det av. Jag snörade på mig ett par skuttiga skor och gav mig ut i solskenet, ner mot vattnet. Så här snygga är skorna. I värsta James Bond andan.

photo

Strålande sol och pensionärer i klasar. Nu var det ju inte så att jag fotograferade några pensionärer som promenerade eftersom det kan ju verka lite smygigt. U-bryggan i Juanita var full av hundar, fotvandrare och cyklister. Man skulle ju nästan kunna tro att det är vår. Så här vackert var det när klockan närmade sig 16.30 på våra breddgrader.

photo

Sen var det ju bara att vända och springa tillbaka till bilen och barnen. Sportandet var lyckat för alla parter och vi åkte nöjda hem. Men bilen fick inte kallna länge förrän det var dags att övningsköra till affären och sedan hem igen. Föraren börjar bli proffs på fart och fläkt, parkeringar, filbyten och avstånd. Själv satt jag bredvid och skötte radion. Och höll uppsikt och gav goda råd såklart. Middagen fixade sig nästan själv på grillen och familjen blev mätta idag också.

På återhörande!

Treadmill thoughts

I have always been fascinated with people that can run forever, mile after mile. And I have my moments when I feel like that, running mile after mile and it doesn’t bother me and I start thinking of ultras and how great that would be. And then I have bad days. But it is something special with people that chooses to run on a treadmill. And I mean a longer run on a treadmill. Everybody can run 30 minutes or do an interval run indoors, that’s even enjoyable. But how do you motivate yourself to pound the same spot for hours and hours, not getting anywhere, not getting closer to the wall or the big screen in front of you. To all you treadmill runners out there – you’re special! Your minds must work in a different way than mine. I am in awe of your mental strength.

I changed my plan for the day at 4.45am this morning. I woke up and thought for a while, changed the alarm on my phone to 6.15am and turned around and tried to go back to sleep. The plan I had was to take a cycling class and then run my intervals, go home, drive kids, emails… and then go back for a Pilates class with a friend and I would still have a half day left after that. Change of plan, I decided to run for the first time in a while before the Pilates class. I have some issues with my leg and foot so I have stayed off my feet for a while and switched trail running to cycling waiting for my foot to wake up from what seems like an eternal numbness and burning nerve pain. But it felt like today was the day to run and I decided to stay inside on even ground and away from nice trails. An easy, slow 2h run. Music in my ears, water and a TV screen. How bad can it be?

Bad

I sometimes have a problem motivating myself running long outside but there are some easy tricks you can do. The easiest thing is to stay away from your house or your car so you actually have to run back. Impossible to cheat, you have to get home. And your mind usually turns around after a while and endless roads or trails gets motivating and relaxing.

There are no out and back on a treadmill. You always have 15 feet to the TV screen, 20 to the water fountain and 50 to the shower. And 3 feet to the one next to you.

The room was full of people today. Does everybody have foot issues so they have to run inside? I don’t get it?

I started slow, got past 5k and started thinking. How on earth can I do this for another +90 minutes? And how many times can the news channel cover The Golden Globe? People are coming and going. I pause and fill up my water bottle once, twice… I usually don’t even carry water if it’s not a long run on a mountain. I cover the screen since it feels like the minutes are going backwards. It is not that it is difficult or that I am out of breath, not at all. It is just plain boring.

clip_image002

When I run outside I usually doze off after a mile or two, your head becomes empty and you start processing, thinking clear, and solving problems. It is great, that’s one of the best parts of running alone in the woods surrounded by trees and oxygen.

Still on the treadmill after 75 minutes and I am starting to think evil thoughts. I might just elbow that person beside me just to see if he will stay on his feet. I am covered in sweat, drinking too much water and start limping because I can’t concentrate on keeping my numb foot up. My playlist sucks. How on earth did I add Britney Spears to my list, and Swagger Wagger? This is clearly not working. I switch over to Kanye West (yes, you read it right) and I think I will survive this. 3 minutes passes. But no, I am going to cheat. I look around like everybody else heard my thoughts. Yes, I am going to cheat. Ha! And I start negotiate with myself. I’ll give it 5 more minutes, no 2… ahhh come on, 15 minutes, I need to stop on an even number. 90 minutes sounds reasonable.

And I am out of there! Foam rolling and stretching in the dark room. Showering and getting dressed and meeting up for the Pilates class. Another amazing experience, crawling on the floor, feeling graceful and flexible and without shoes and socks. Nightmare. That my friends is a huge thing. Barefoot! That’s another post, another day. And the day goes on and I can’t really believe that I cheated… I might have to go back and finish my run later today.

I need to make some kind of plan if I am going to do this again.

-Make a new playlist. No Britney, Miley and WAX! And Zac Brown Band… ehh not sure. Hoffmaestro, Pitbull and Kanye West still works, and yes, I am a little bit embarrassed to admit that.

-Working on developing amnesia. I need to forget about this experience and wake up tomorrow and really feel like running indoors. And it would be handy if I could lose the sense of time.

-Stop caring about everybody around me and overanalyze why they are not running outside. And why they don’t use deodorant or a decent sports bra. Or simply wear something that covers their behind a little bit more. And white shorts, not sure. And no!! Don’t bend over to tie your shoes!

First week of 2014

2013 was full of adventures. Good and bad, highs and lows. We had a government shutdown, wildfires, the world got a new pope, Boston Marathon bombings happened, mudslides, Paula Deen, typhoons… rain and lots of rain and twerking. Yes, twerking!! We also had lots of tournaments, climbing comps, work, trail races, triathlons, swims and other interesting things. I still don’t know or understand what the Kardashians are famous for. I am still not hooked on Pop tarts or Dr Pepper. I still think everyone should walk more and drive less. I still miss Sweden (or more the people living in Sweden). I still hope for a calmer world. I still don’t get the healthcare system. I still wake up every day and feel like going for a run. I still think that my life is great. And I still think people have a choice to do good things. And I still enjoy a good cup of coffee, too often. And I still make my kids laugh. The other day I revealed what’s my favorite song to the kids and I saw mascara down pink cheeks. Well the mascara smeared when I started singing and actually knew the lyrics. That’s the kind of things that makes me happy. Happy crying.   

The question is, what’s going to happen in 2014? My prediction… lots. The year started out pretty good. No fireworks but good friends and popping corks.

We finally got our leaking shower fixed the other day. One of those small things you need to be grateful for. We had a nice plumber over and he worked intensely for a few hours before he packed up and left. The kids shower started leaking a while ago and it’s been a long and wet story. Hopefully it’s all done for now. It’s always interesting when you have people over to work on stuff you have no clue about. I don’t even know English words for plumbing and water leaks. Same thing when we had someone over to clean the gutters. Gutters, what kind of word is that?  Nothing I learned in school. And water heater, how do you have a conversation about that in English. And garbage disposals, those are not even legal in Sweden. But, I am getting better at those things. And I think I can almost keep up with car mechanics. (That is good since I really want to buy an old Chevy truck and restore it. Only problem is that I don’t know anything about old cars.) And that is not even easy in Swedish. When I had a flat last year I managed to get the price down from $500 to $19 after threatening to have the tow truck come back and get my car. Född i farstun, not me. 6 years in the US and I still learn new things every day. That is great. We celebrated our Happy Brekkan New Year yesterday. Six years. Six years!! Can’t believe it! But I remember the day we moved like it was yesterday. And I would never do it again.

I’ve started out the new year by signing up for a new class at the gym and it is interesting to be the new person. I can’t say that I am sprinting through the exercises but I am sure I will sort it out after a few weeks. I’ve got some stuff to work on. My gym buddy and I tried another new class a few days ago, not something we would have done if it wasn’t for injuries and modifications. But new is good, right? Pilates mat. Slow, rolling spines and lots of breathing. No pushing, punching, sweating and all nice words. We hid in a dark corner and exchanged looks every once in a while. I crawled very gracefully over the floor to check the time, and it felt like it didn’t move at all. Hard to believe it only lasted for an hour. But we are going back. Working on our inner warrior, spine, breathing and all that rolling nicely with an engaged core. That might be my new thing, engage my core. We do work hard on ageing gracefully my bestest gym buddy and I. My lovely British friend.

School started with a bang for the kids. Lots of volleyball on top of homework will break even the toughest teenager. A sore body and essays to hand in, mock trials and tournaments. January is a stressful month. And we can’t wait for the next break in February. And it seems like we will have some special visitors from Sweden in February. Happy, happy.

It’s Saturday today. Long day and lots of stuff to do. Brjann and I went to the first TriTeam workout for the year. Breakfast at 6 and then group work out. I felt so disappointed. And I am so aware that that’s my problem and I can’t blame anyone else. I always have the expectation of feeling almost sick, exhausted and really tired. And that did not happen, not even close, far from. And I get the feeling of wasted time. Why did I even bother getting up early for this? Ahhhh

Got home after practice and the power was out. We didn’t have power yesterday either but it came back after 14 hours. The house was cold but everything got back to normal after a while. It was really windy and rainy again this morning and there were tree branches all over the roads when we drove to the club this morning. We got back to a really dark and cold house. Two people in the family looked really worried since it was a big game this afternoon, but the power came back a few hours before the game started. We are lucky to have the bestest friends. Hanging out, watching the game, getting food, cooking and taking a nap. And I was not the one napping. You lovely people + one dog.

Nytt år

Julen är över och kvar står granen och ser lite ledsen ut. Det ligger enstaka röda äpplen kvar i skålen men de röda jultulpanerna har kastats ut för länge sedan. Och så kom nyåret. Vi firade in 2014 med goda vänner. Riktgt trevlig kväll som avslutades med spel och kroppsrörselse. Med oss fick vi också en kusin från Sverige som passerar och pausar hos oss i en vecka på vägen till Canada där han ska glida runt i skidbackarna i några månader. Dagarna går ihop och jag har nästan tappat bort tiden. Det sovs och äts och vi skjuter upp läxorna till sista minuten. Och den miuten har nästan kommit, det är bara några dagar kvar på lovet som kändes som om det skulle vara för evigt. Jag tror vi till och med sover för mycket. Vi alla hasar runt som om vi vore 16, vaknar framåt förmiddagen och sitter uppe sent.

Dimman ligger tät. Vägarna är mjölkvita och himlen är grå. Vi önskar att det skulle kunna snöa lite, klarna upp och att att våra vackra berg skulle visa sig i horisonten. Löpturerna blir lite korta och blöta när vädret inte ler. Det blir trögt och bortprioriterat. Olyckligt och segt. Humöret sjunker när endorfinnivån blir låg och sömnen blir konstig. Man vaknar tung och trött.

Hur är det då med nyrårslöften? Jag är inget vidare på nyårslöften. Det är svårt att få till några bra och vettiga mål att jobba mot men jag ska försöka att hitta på något inom kort. 

Så här såg förra årets mål ut, jag skulle lära mig något nytt och sova mer och bättre. Jag tror att jag fått till det ganska bra. Jag kan nog räkna in simningen i något nytt och kanske också havskajken. Jag har blivit en hejjare på havskajak även om tillfällena inte blivit så många. Nu gäller det att hitta på något annat. Jag hade också några mer vaga mål som såg ut såhär:    

Push past my comfort zone. Know my limits, but never stop trying to exceed them. Try to not get injured… or only if it is worth it…

Jag flyttar dessa framåt till 2014, jag tycker att dessa konstant gäller. Och ska jag fixa mina långtidsplaner för 2014 då gäller det att använda sig av alla dessa tre alla dagar annars kommer jag inte komma till start. Och sen vet ni ju att det inte handlar om att vinna något för mig. Jag vill ställa upp och avsluta det jag påbörjat. Fokus att hänga med och känna sig nöjd med sin insats, göra sitt bästa för dagen annars skulle det vara konstant motvind. Det kommer vara mycket kul som händer under det nya året.   

Gott Nytt 2014