Vattenvan

Krälar runt på golvet och lägger fram det obligatoriska materialet för helgen. Tävlingspackning. Lampor för hjälm och panna, skarpt baklyse, flytväst, paddel, kompass, kartfodral osv. Färdigpackade kalorier. Fotkit och extrakläder, mössa och cykelhandskar. På lördag är det den sista seriösa tävlingen för säsongen. Paddla i havet, springa på berg, paddla igen, spring igen och cykla i spenaten upp och ner för ett högt berg samtidigt som vi läser karta och letar kontroller. Fort ska det gå och helst ska det se hyfsat elegant ut. Och allra viktigast är att vi ska komma i mål på en bra tid och med rätt kontroller, och samtidigt vara hela men ej rena. Då känner vi oss lyckliga. Långt bort från civilisationen. En tur med bil och färja och sedan incheckning kl 05.00 på morgonen, ett riktigt helgnöje. Det blir toppen. Dagen efter hasar vi runt och hoppas på att vi inte ska behöva gå upp och ner för några trappor.

Jag har gjort detta några år nu. Tävlat i roligheter, gjort saker som känts i kroppen och i pannbenet och vet ni, det stärker. Nu är det ett nytt mål i horisonten. Antagligen det värsta jag kan tänka mig och lite till. En Ironman i grannstaten i juni. 3.85km simning, 180.25km cycling och 42.2km löpning. Jag gillar att springa men jag gillar inte att simma i havet och inte heller att cykla fort på asfalt. Men det blir bra, det blir en utmaning. Spännande i vardagen. Nu har jag hunnit klämt på detta några veckor sedan jag anmälde mig och betalade och det känns ganska bra. Men jag är glad att jag har många månader på mig att träna.

Under de sista åren har jag samlat på mig grej efter grej som behövs på multisporttävlingar. Småsaker och lite större som kompass, kartfodral, dry sacks, cyklar, flytväst, first aid kit osv. Idag gjorde jag ett akut inköp som jag dragit mig för i en evighet. Jag har lånat och hyrt under flera år för att jag tyckt att det varit lite onödigt. Idag var dagen då jag köpte en paddel. Jag parkerade utanför kajakaffären medan jag åt en smörgås. Torkade mig lite snyggt om munnen och gick världsvant och paddelvant in i butiken. Tjena, jag skule vilja ha en paddel. En Werner, kolfiber vid namn Kalliste. Jag pekade på den jag skulle ha, fick den i handen och var liksom såld direkt. Efter att ha fått låna olika paddlar av mina snälla lagkamrater så har jag blivit borskämd. Jag har fått paddla med paddlar som farit jorden runt, gjort världsmästerskap i Austrailen och Tazmanien, långpaddlat med valar och glidit runt bland uttrar och sälar på helgerna. En svart kolfiber paddel, lätt och strömlinjeformad var planen. Till det nätta priset av en lätt begagnad europeisk småbil. För en paddel. Herrejösses. Paddlar jag inte extra fort i havet utanför Orcas Island i helgen så är det antagligen något större fel på min förmåga för det kan inte vara något fel på paddeln.

Idag var också dagen för att sätta igång med simmet igen. Jag har simmat några gånger de senaste veckorna och det har gått hyfsat. Jag kan ju simma och plaska runt, men simma nästan 4 km på raken utomhus och sedan cykla och springa på det är ju en helt annan sak. Jag bokade in en halvtimmes lektion med favoritsimmaren och dök i med öronproppar, glasögon och badmössa från Uppsala Simsällskap. Och det gick ju toppen. Det såg fint ut sa coachen. Jag fick finfina övningar som jag ska göra några veckor för att gå framåt. Jajjamen, nu är det bara att simma fram och tillbaka några månader så ska det nog gå bra. Så ser det ut just nu.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s