Nu sitter vi här tjejerna och jag och chippar och dippar, OLWs äkta dipp, direktimporterad i resväskan. Vi tittar på film och har det bra. Efter att morgonen regnade bort och kändes ruggig så kan jag ju bara meddela att det blivit betydligt bättre. En vilodag med mycket mat. Inte ens en liten löprunda. Två vilodagar på raken. Rekord. Lunch med tjejerna i Bellevue, lite shopping, läxor, garderobsstäd och nu en helt OK middag och film. Maken är på resande fot så jag fick stå för grillandet i kväll. Han har farit till värmen. Klockan 4 i morse, eller i natt, hörde jag garageporten glida upp och han for mot SeaTac och Atlanta. Nu har vi laddat med chips och dipp och krupit upp i hörnsoffan. Söndag kväll och ingen vill gå till skolan i morgon. Och jag måste säga att jag kommer ihåg känslan. Stackars barn, och de har ju bara +10 år kvar till en master.

Idag var det dags för svenska skolans årliga friluftsdag. Track/fotbollsplan var hyrd, försäkringar införskaffade, material framskaffat och fika packat… och så regnar det. Regn är ju inget ovanligt här men idag regnade det. När jag tittade ut vid 7 i morse så forsade det längs trottoarkanterna, gräsmattan låg under vatten och stuprännorna hann inte med så det svämmade över. Vi fick ställa in den efterlängtade friluftsdagen men längdhopp, 60 meter, stafett och annat kul. När jag kom till platsen för att samla upp ev förvirrade föräldrar såg tracken ut som en vallgrav runt en lerig plan som mest var under vatten. Det var nog ett bra beslut i alla fall.

När jag fick oväntat med tid över så har det flippats pannkakor av olika typer. Nu är alla mätta och glada och hela dagen ligger framför oss. Det gäller väl bara att hitta på något inomhus eftersom regnet fortsätter att hälla ner. Det känns som om vi bara skulle vilja ställa in hela söndagen och börja med en regnfri måndag.

Inte bara födelsedag utan en 5e plats på Climbing Regionals och det ger en plats på Divisionals i Utah i juni. Grattis Caroline!! Otroligt! 

Idag firar vi en tolvåring. Åren går! Om hon har vuxit på 12 år. Från 50 cm och 3500 gram till ungefär 160cm och betydligt tyngre. Det nästan knakar. Caroline föddes mitt i natten och hade bråttom ut. 20 minuter hann vi vara på BB innan det var klart. Nu tar hon det betydligt lugnare. Men lite komiskt är det ju att speedclimbing är hennes bästa gren.

Jag har bytt Boot Camp coach och helt plötsligt har jag blivit helt soft, mesig, trött och seg. Jag flåsar och tänker konstant på att jag vill lägga av… Vad är det som händer? Kan det vara så att jag saknar mina tidiga mornar med vänliga men allvarliga och direkt riktade instruktioner som inte går annat än att genomföra. Isblicken från en ex marine går inte att värja sig från. Nu får jag ett val mellan a, b eller c och av någon anledning mesar jag och tar alternativ b. Detta duger inte! För att uppmuntra mig själv anmälde jag mig igår till Portland Marathon i oktober… och hur tänke jag då? Rena straffet för en normal motionär. Men jag intalar mig att det kommer att bli trevligt och käckt. Det kommer att vara finfin underhållning vid 15 och 35 km, och god mat vid målgången. Kanon! Och vem vill inte ha ett marathon i sitt cv?

Idag har regnet öst ner och jag gissar att ni är ganska trötta på att höra det. Likaså är min pappa vansinnigt trött på att höra om min Boot Camp eller träning i största allmänhet så får väl hitta på något annat en dag som denna. Men det är inte så mycket annat som händer. Regn och träning. Just nu bakar jag bullar och har precis avslutat en plåt glutenfria brownies. När vi bodde i Sverige bakade vi mockarutor, nu bakar vi brownies. Man får ta seden dit man kommer. Brjann kom på att han hade lust att ha bullar med sig på morgonmötet i morgon. Jag hoppades lite på att morgonmötet skulle vara vid 11-tiden så jag skulle hinna baka under förmiddagen men ett morgonmöte är tydligen tidigt. Ja, vad vet jag… mina dagar är fulla av kaffe och bullar hela dagarna. Jag behöver inte ett morgonmöte som ursäkt för att äta ett par bullar. Kommunikationen är på topp just nu. I helgen går Pacific Northwest Climbing Regionals och C ska naturligtvis dit och tävla, det har både Brjann och jag varit medvetna om länge. Det började med att hennes skor var trådslitna, vilket händer ungefär var sjätte vecka. Föräldrarna beställer nya skor flera veckor för sent vilket resulterar i att det stackars barnet kommer att få tävla mot västkusttoppen i trasiga skor alt icke inbrutna nya skor. Sedan är det ju också så att någon ska åka med henne ner till Oregon över helgen. Brjann ska till Atlanta för att jobba och jag ska jobba här hemma på söndag dessutom har vi två barn till att ta hand om. Humm… och detta hade vi helt enkelt undvikit att prata om eftersom det är enklast så. Självklart löser det sig för vad är en biltur ner till Tigard, Oregon en fredagkväll… alldeles underbar… och vem vill inte bo på Grand Hotell och äta äggröra i doften av inslitna klättringsskor. Det kommer att bli en magnifik tillställning som alltid och dessutom kommer den föräldern som åker få åka med en 12 åring! Det är inte illa. I morgon fyller Eya 12! Ofattbart… det var som igår jag hann in till inskrivningen på BB men inte längre än så.

10 åringen, 13,5 åringen och 12 åringen någonstans i nordvästra Skåne 2004

13,5 åringen, 10 åringen och 12 åringen i Engelska Parken 2002

Nu räcker det. Vi behöver inte mer regn just nu. Gräsmattorna är mer än gröna. Träden har slagit ut utan sol och står alldeles soggiga och fuktiga. Marken är alltid fuktig och de första man ser när man vaknar är regnstänk på fönsterrutorna. Blå himmel en dag, är det förmycket begärt? Vi har inte haft sol sedan september 2010!!! Och 4 grader varmt klockan 7 på morgonen. Verkligen! Det känns som om det räcker nu!

Det är svårt att hålla sig pigg och alert i alla lägen. När man har tonårsbarn och nästan tonårsbarn gäller det att hänga med. Jag hänger med i farten, spelen, kläderna, kompisarna osv, det är ju inte så svårt. Svårare är det däremot med textandet. Jag är totalt omodern och skriver ut hela orden.

Vänta. Kommer strax. Hej så länge. Puss och kram 

Så skriver jag men jag borde ju skriva så här:

w8 brb bfn pok

Tänk så mycket tid jag skulle kunna spara. Jag måste nog träna lite på mina förkortningar så jag inte får utsliten texttumme.

Sms–ordlista – DN.SE

Något droppade i det omedvetna hela natten och jag förstod när jag vaknade strax före fem att det var så enkelt att det hade regnat hela natten. Mörkt, blött och kallt, härligt väder för en springtur. Brjann och jag hämtade ut våra kuvert vid 6-tiden och gick sedan tillbaka till bilen. Attans vad vi är orutinerade. Jacka på, jacka av, tröja på, tröja av, nummerlapp på, nummerlapp av, knyta skor, dricka en klunk, jacka på, jacka av… Hur sjutton klär man sig när det är 5 grader varmt och duggregn? Vi borde ju veta vid det här laget eftersom det är det normala vädret här 295 dagar per år. Vi försökte vara lite avslappnade och knallade runt bland alla sponsorer och jag fick till och med en lycka till kram av min kiropraktor. Det var förvånansvärt många som skulle springa. Har folk inget bättre för sig kl 7 en söndagmorgon?Tillslut gick startsignalen och vi knatade iväg och hamnade bakom alldeles för många människor och vi tappade massor av tid första två milen. Vi tog oss runt och gjorde det med stil. Nätta steg, Uggla, BEP, Springsteen och U2 i öronen och ett leende på läpparna. Vi kom i mål, sida vid sida men tyvärr inte under 2 timmar. Min klocka visade 2.02 när jag sprang över mållinjen. Helt OK men det kommer att gå fortare nästa gång. Det känns ganska skönt så här efteråt, faktiskt!

Zunen är laddad, klockan ligger på laddning, bekvämaste tightsen framlagda och skorna står vända mot dörren. Jag, eller rättare sagt Brjann, har kämpat med min klocka som inte har jobbat med mig de senaste rundorna. Den har kört sina egna träningsprogram och varit av när jag trott att den varit på och tvärt om. Jag har lyckats ladda ner snygga kartor som visat hur jag kör till skolan eller till Whole Foods. Nu har jag fått en snabbgenomgång och det känns som om att jag kommer att få fråga startgrannen (Brjann) imorgon hur man sätter igång timern. Just nu laddar jag säkert helt fel, jag äter Honey Smacks direkt ur paketet och känner faktiskt nerverna pirra. Jag ska springa mitt livs första halvmarathon, 13,1 miles eller 21 km tidigt som bara den. Genom Kirkland och framför allt uppför Kirkland. Det är backigt och eländigt. Just nu ångrar jag mig lite för jag har inte följt något program eller laddat i månader utan anmälde mig i onsdags. Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv vad jag vet i alla fall. Och nu är det bara att springa… Skulle jag inte skriva något om hur det gick i morgon så behöver vi väl inte prata så mycket om det, för då har jag antagligen tuppat av halvvägs… What happens in Kirkland, stays in Kirkland.

En ledig dag från skolan och en riktigt slapp dag. Barnen har sovit, ätit och pysslat. Det har målats fågelholkar och blomkrukor, ätits hamburgare och druckits lemonade. Plötsligt så blev tre barn fyra och det märks knappt. Tänk att det är så olika hur det funkar med kompisar. Jag släppte av S hos en kompis tidigt i morse. De skulle vara alldeles ensamma medan jag boxades och efter det skulle jag hämta och hitta på något spännande. Det tog 30 minuter innan det första textet kom, we burnt our popcorn and it smells like crap. Popcorn kl 9 på morgonen. De matade änderna med brända popcorn, ganska företagsamt tycker jag. När jag hämtade upp dem efter 2,5 timmar hade de lyckas stöka ner ett helt radhus och skrämma upp en lurvig katt som de tränat till att kunna sitta på kommando. Nu har de fortsatt hemma hos oss. Hela huset har vänts ut och in och värre kommer det att bli. De är två bestämda damer som sa till att de ville ha sina köttbitar medium rare och sauce on the side. Jag hoppas innerligt att de är så pass utmattade att de sover minst 5 timmar i natt.

Boxningen slutade på knä när jag lyckade med mästerverket att slå axeln lite ur led igen. En rak höger i säcken. Schmärtschen, blek om kinden och lite svaga knän! Det är bara sträcka på sig och gå vidare. Om ett par veckor blir det till att träffa en axelspecialist så får jag se vad domen blir. Pensionering kanske?