Veckans tekniska inslag

Jag är inte direkt känd för att vara duktig på sladdar, skrivare, datorer och annat kolijox men… titta vad hemmet har blivit utrustat med de senaste två dagarna.

 IMG_0351

Den trevliga lilla Kindle apparaten införskaffade Brjann innan han for. Men!!! Men… KINECT grunkan har jag slagits för idag på en stort varuhus i Redmondtrakten. Jag försvarade kartongen med min effektiva högerkrok och min arga blick. Nu är även apparaturen installerad i sovrummet (ja ja… fick inte ihop alla sladdar i ljudläggningen i TV rummet). Den är även testkörd… och jösses… jag äger på beachvolley mina vänner! Wii – släng dig i väggen!

Vem lurar där ute i mörkret?

Dramatiken tätnar, mailväxlingen går varm, ingen i grannskpet är oberörd… Dramat med coyotespacket fortsätter. Hela kvällen igår ägnades att läsa mail från grannarna. Alla skickade mail, ingen går ut och ringer på dörrarna… aldrig mer efter att mörkret har lagt sig eller tills vi återtagit vår gata från vilddjuren.

En driftig granne ringde Parks and Recreation och bad dem komma hit och “ta bort” djuren, men coyotes är undantagna deras område. De sysslar bara med björn, pumor, skunk, bobcats och argsinta ekorrar. Coyotes har av någon anledning “fallit mellan stolarna”. De kommer bara ut till fältet om det är skadade människor involverade. Men vi var välkomna att jaga djuren och ta hand om problemet själva… Jag tänker inte anmäla mig som frivillig även om jag i vanliga fall brukar vara den som intresserat ställer upp och fyller på med nya erfarenheter. Jag stänger dörren och låser, trycker på garageknapparna så att båda portarna går igen ordentligt bakom bilen och jag till och med larmar när vi är hemma. Gatan har blivit tom på människor som promenerar och helt kattfri den senaste veckan…

Här kan ni läsa mer om vilddjuren:

http://en.wikipedia.org/wiki/Coyote

Vem drar ut soptunnorna i kväll?

Fick precis mail från en snäll granne som ville varna sina rara grannar…

Igår kväll hade vår granne Jen hört, vad hon trodde var grannens hund yla. Hon öppnade bakdörren för att ropa på den. När hon öppnar bakdörren möts hon av ett gäng, pack, stim, svärm… ylande coyotes. Dessa 6-7 coyotes hade bestämt sig för att kalasa på kvällens byte (obestämbart men säkert en 10 barns familj av ekorrar, en hjort eller minst en puma) på Jen’s bakgård. Hon slänger sig in och ringer runt till grannarna för att alla ska hinna ta in sina hundar, katter och barn. Här satt vi några hus bort och anade  inte hur spännande det var några hus ner på gatan.

I morgon vid 06.00 är det sophämtning och soptunnorna måste ut på gatan i kväll. Undrar vem som vågar sig ut när mörkret har lagt sig över Redmond?

Jag undrar varför handväskan väger 8,6 pounds?

Jag försöker hålla hyfsad ordning hemma, plockar undan mest varje dag och dammsuger oftare än vad jag har lust med och tvättmaskinen går minst två-tre tvättar om dagen. Garderoberna är väl egentligen inte min starka sida, men jag rensar även dessa med jämna mellanrum dock under stora protester och klagomål. Mitt stora svarta hål är min handväska, där ryms allt och ingenting till en vikt av alltför många pounds. Inte undra på att jag har utvecklat förslitningsskador i ryggen. Idag kom jag mig för att lite lätt rensa min handväska bara för att jag saknade mitt gymkort som i vanliga fall brukar vara i plånbokens ytterfack. Så jag börjar på ytan och plockar upp ett stycke paraply med svarta och vita blommor och en anteckningsbok med rosa skinnomslag samt tillhörande penna. Bra att ha om jag skulle komma på något fyndigt när jag är hos tandläkaren, i affären eller i bilen. Jag tror jag har haft boken där i flera månader och hela två sidor har blivit nerkluddade och inte är det något vidare fyndigt som står där tyvärr, bl a köp rotselleri, palsternackor och Kleenex. Vidare hittar jag inte mindre än 5 paket Kleenex näsdukar som ser relativt fräscha ut samt 11 pennor av varierande kulör. Av dessa 11 verkar bara 2 läcka bläck, det var ju tur. Sedan dyker plånboken upp i nästa lager och en rejäl makeup väska som knappt går att stänga. Nu känns det som jag borde komma ner mot botten snart. Två pocketböcker är nästa väsklager, den ena är  halvläst och den andra på tur. Böcker är bra att ha om jag blir sittande någonstans och inte kommer på något fyndigt att skriva i den rosa anteckningsboken. Nu börjar jag glimta bottens polyestertyg och där är ett spännande lager av lösa tictacs, ett par hoprullade steps, tuggummin som smitit ur förpackningen, en ziploc påse med cashews, mynt från olika världsdelar, diverse oidentifierade prylar och en gammal avbruten nagelfil. Ett helt rör Bamyl koffein ligger på botten och väntar till den dagen jag är på botten. Inget gymkort! Av ren irritation lägger jag tillbaka allt i väskan igen  förutom några snubbiga tuggummin och tictacs som jag lyckas fiska upp och slänga. Nu är väskan “städad”  och på väg ut i garaget till bilen tar jag nycklarna från bänken och där ligger mitt gymkort! Tur – och väskan känns lättare än vanligt!

En sällsamt grå dag med ljusa inslag

Igår väcktes vi av smatter mot fönstret och hejdlösa forsar i stuprännorna, det regnade och stormade hela dagen utan uppehåll. Löven har trillat av träden på några dagar och temperaturen har drastiskt dragit sig närmare frost. Det var så grått och mörkt ute att jag drabbades av en snabbt övergående depression. Hela familjen drog iväg till gymmet för ett snabbt träningspass, efter det blev det inte mycket sagt vid middagsbordet.

Idag var allt bra igen och jag drog mig snabbt till skolan för lite läsjobb och sedan vidare till en efterlängtad Combat timme. Det var extra kul idag för att det var så länge sedan jag var där och dessutom har jag inhandlat nya egna handskar. Yippi!! Mycket trevligare att svettas i sina egna än i ett par lånade. Titta så fina och röda:

IMG_0346IMG_0343

 

Så nu sitter jag här hemma i den röda soffan nyduschad och nyäten men med kraftig mental förlamning, ni vet när allt fortsätter runt omkring men hjärnan står still på samma plats. Så känner jag mig efter 60 minuter boxning. Jag har en timme på mig att samla ihop den onda kroppen och den avstängda hjärnan innan chaufförstjänsten återupptas. Idag ska två klättrare utfodras och släppas av och sedan ska vi andra visa upp J’s brutna tå som inte vill bli riktigt bra. En knölig, ond tå är inget att ha!

Tävling igår–sovmorgon idag

Solen skiner och jag är inne på min tredje kaffekopp för dagen. Jag hade sovmorgon idag och vaknade första gången  halv sex. Precis det man önskar…

Helgerna går I ett tempo som skulle göra Tony Rickardsson avundsjuk. Hela familjen går omlott och vi ses framåt kvällarna i hörnsoffan för att försöka klämma in ett avsnitt av något svenskt och ibland till och med en långfilm. Att sätta igång en långfilm är ju lite att ta I, vem försöker man lura… Men man sover skönt till bakgrundsljudet.

Den här helgen har varit lite mindre körig, två fotbollsmatcher och en klättringstävling. Eftersom Brjann är fotbollstränare för Js lag så är ju han den som åker på fotboll. Jag har under fotbolls säsongen blivit klättringsmamma på heltid, ett jobb jag verkligen uppskattar men det är lite tidsödande. Det är ju inte som med fotboll att det är över på en timme eller två. Klättringen varar I en dag och I slutet av varje säsong, en förlängd helg på någon exotisk plats I en lagerlokal I något mindre säkert industriområde. Igår bar det av till Tacoma, nära och bra, ca en timmes bilresa söder över. Regnet öste ner hela dagen I mängder och man kunde med nöd och näppe se tio meter framför sig. C laddade med Kizz hela vägen med en hög hatt på huvudet. Igår var det Halloween klättring, allt nersläckt men routerna utmärkta med lysande tejp och färg. Luften var tjock som vispgrädde och mörkret gör att känner sig som om man ligger under en filt I Madrid. Allt gick bra och det bar av hemåt framåt kvällen där B väntade med maten klar och gäster på intåg. Jag hade en blodig vampyr till bordet. Mooooohhaaahaoooo