Livet rullar på. Sommarenvärmen flödar och solen skiner på höns och kaniner. Vattnet är nästan varmt och snart går bilen mot badplatsen. Sen vi hördes sist har vi varit på semester. Vi packade rullväskorna och drog till Kalifornien några dagar. Vi gjorde Disneyland i dagarna två och solade oss på stranden, tittade på stjärnor i Hollywood och drack drinkar med sugrör och åt otroliga mängder guacamole vid poolkanten på hotellet. Det var en bra semester. Hög skrämselfaktor på åkturerna och ganska hyfsade köer på jordens lyckligaste plats. Jag åkte Carlifornia Screaming. Inte bara en gång utan många gånger. När barnen var nöjda med att åka bergochdalbana upp och ner bönade jag och bad om en gång till. Snälla, det är ju ingen kö. Suck! Och de ställde upp och åkte igen. Jag vet inte vad det är med bergochdalbanor men bra är det. Vi åkte stockar och blev dyngsura och rodel med joddelmusik i bakgrunden. För första gången så åkte vi alla tillsammans. Inga små barn, inga åkvägrare eller kötjatare. Det var åka av i 14 timmar första dagen. Andra dagen fick vi lite av en baksmälla och tog sovmorgon.

Maten var ju lite av ett problem för problemfamiljen. Glutenfritt verkar inte alls existera i Anaheim. Här omkring Seattle är vi otoligt lyckligt lottade och allt går att fixa när man går ut och äter. Det är inte heller läge att chansa när man är bortrest för vem vill spendera dagarna på toaletten eller akuten. Efter mycket sökande på diverse bloggar hittade jag ett glutenfritt alternativ för frukost inne på området. Vad jag inte hade läst på var att det var en frukosbuffe tillsammans med dina favoritfigurer i ullkostym. När vi fick höra summan av familjen fem trodde jag att vi hade köpt hela grisen som vi fick baconet ifrån. Men det var faktiskt värt det. Kocken kom ut och berättade vad som kunde ätas och vad man skulle passa sig för. Bacon tror man ju är 100% glutenfritt, eller hur. Nix. Man använder bröd för att suga upp fettet och ofta ligger baconet på brödet länge. Kocken kom ut med tre överfulla tallrikar med mussevåfflor, bacon och frukt. Piff och Puff, Nalle Puh och Kapten Krok tittade förbi under hela frukosten och ville inget hellre än tt hänga med familjen Brekkan. Jamenar, vem vill ju inte det. Vi var ju den enda familjen med barn över 5 år.

Och så fortsatte roligheterna med åk och skratt. Och man skulle ju kunna tro att barnen var lite gamla för ännu ett Disneyäventyr men icke. Bästa turen på länge.

Sen åkte vi till Venice. Vi tyckte att det var bra att insupa lite onormalitet. Galna människor, vanliga människor, hysteriska människor, höga människor, utspökade människor och mycket muskler på solbrända kroppar. Och så en hel del svenskar. Vet ni att man kan se på långt håll om man möter en svensk. Speciellt om det är en ungdom. Upprullade shorts, Ralph Lauren tröja, A&F munkis och amerikansk keps som ser ny ut. Och så en bakslickad, vaxad frisyr. Swag.

På Venice brände vi våra ganska vita kroppar på mindre än 30 minuter. Vi borrade ner oss i sanden och njöt så länge det varade. Vattnet var lagom varmt, sanden var stekhet och underhållningen fantastisk.

Det var kul så länge det varade. Nu är vi hemma igen och det är ju ganska sköntdet också. Jag laddar för långhike och tävling på det. Vi drar oss i sakta mak mot sjön för ett dopp då och då. Latar oss framför tvn och rycker lite maskrosor i trädgården med en sommarpratare i lurarna. Med ett körande barn med bil så har friheten ökat betydligt för den yngre generationen vilket är fantastiskt. Mer frihet för folket.

Idag blir det en tur till vår favoritbrygga för svalkande bad och förhoppningsvis en lätt bris när båtarna far förbi.

Skål och grattis på bröllpsdagen mamma och pappa!