Author: lillahjarnan

Hemmahörande i Uppsala, Sverige men utflyttad till Kirkland, WA sedan januari 2008.

Fail, magplask, belly flop…

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Tävlingar/racesLeave a comment

We packed our swim bags and left after breakfast this morning, headed up north to Lynnwood. Brjann decided to come with me, he probably had a feeling he needed to be there for support. (Thank you!) Martha Lake 1 mile swim, that’s only 1,6 km. Not much! My problem was that Martha Lake is not a pool, it’s an actual lake. And I had to leave my flippers and my shoes at home.

It was a nice day for a swim and it was a big crowd getting ready by the water. I felt too calm, it felt easy. The water was warm, sky was blue and I will be on my way home in a heartbeat. Yeah, really.

We all got in to the water in waves. The 2 milers took off and 2 minutes later it’s time for us with the pink caps. I decided to go slow and took off. And here we go… I’ve got this! I swam beautifully last night into the sunset. Not a problem. Easy!

I stopped breathing after 5 strokes and then I basically never started again. So I decided to breaststroke for a while to calm down. Tried to go back to crawl and no… not breathing again. Gliding on one side… not breathing. Awesome, it’s going to be a very long mile. Brjann swam beside me and told me to inhale/exhale and go on my back for a while. Not going to happen, I just need to move forward. One buoy down, two to go. Let me tell you, this was the longest mile in my life. I could have jumped on one leg faster than this, in the water. But now I know I can breast stroke for 1 mile.

The interesting part is how I felt. I guess this is how you feel when you panic but stay in a very good mood. I didn’t understand that I panicked until after I was done, I just thought I had breathing problems. It felt like my wetsuit was too tight over my chest, like I put it on wrong. I had problems with this a couple of weeks ago but it’s been all good since then, getting better and better every time. Last night when I swam I felt like a million bucks, fast and strong.

We chatted the whole way, breast stroking slow around Martha Lake. I had time to check out houses and boats and I realized pretty fast that I will be the last one in. The only reason I didn’t turn back was that I don’t do DNF’s. My heart rate was really high the whole time, too high. I could actually feel my heart in every part of my body, it was all over. And my breathing, not good. After the second buoy I heard wheezing and and squeaking. Was that me or my wetsuit? Have no clue?

And then we walked up from the water over the finish line. I am pretty sure Brjann and I were the last in and that’s a first. Interesting day! I thought I would feel exhausted after but not at all, so I guess my heart worked really hard but the rest of my body was gilding around Martha Lake house watching. It would be so easy to pack up the wetsuit and never get it out in the sun again. But that will not happen. We all have good days and bad days. And I am pretty sure tomorrow will be a better day. And now I’ve done the first leg in my race and I only have to do 5 more miles that day. Not too bad.

Have you seen Piglet and his magic earmuffs? If you don’t have time to watch the 10 min video I’ll explain why I posted it here. My flippers are Piglets earmuffs. Piglet can’t ice skate without his earmuffs, I can’t swim without my flippers. Magic flippers! 

Taylor Mt Half Marathon

On By lillahjarnanIn In English, Tävlingar/races, Utflykter/outingsLeave a comment

I ran Taylor Mt Half Marathon today on very sore legs but it was a beautiful day. I really had second thoughts about running today but who wants to DNS if you’re not injured.

The day started out pretty good, I could walk down the stairs. Happy, happy. I’ve had really big issues with my legs for a few days, they have been so sore it’s been ridiculous. I had to slide down the stairs on my butt yesterday morning and getting in and out of the car has been a really painful experience. I can’t remember the last time I’ve felt like this, not even after a full marathon. And for no reason.

When I parked at Taylor Mt 45 minutes before the run it was 22C but when we all took off at 9.30 and disappeared into the forest someone told me it was 29C. It was hot and muggy from the start and it got worse after few miles in the race. I don’t want to complain about the nice weather but it takes a few days to get used to. I chatted with a few people before we started and a few of them had high expectations about their time and pace. They actually finished after me and must have been really disappointed since they expected to finish 45 min earlier. I think the course and the heat surprised a lot of people. I managed to get a bit lost at the end and finished 13.69 miles, a little bonus.

Taylor mountain is a great place, beautiful trails and very green. The trails were overgrown by nettles and blackberries and I even saw wild strawberries on the side of the trail. It was a lot of mud and a couple of creeks we had to run in. The perfect place for a trail race. What more can you ask for?

To sum it up: Muddy, hot, sweating buckets, more mud (I love mud), rocks, horses, lovely people, nice volunteers, lots of elevation, wasps and bees. Loved it, love trails, love mud and everything about overgrown trails. Washington is a gorgeous place. I did not like the fact that my legs killed me, I had to walk pretty much downhill but there will soon be a new trail race to run on strong and happy legs.

And this might just be the best running song for June:

Sore legs and probably going crazy

On By lillahjarnanIn In English, Träning/training2 Comments

Summer and soon July. Two months to go, about 60 days or so. Almost no time. It’s been a busy spring, school, work and miles. Lonely miles most of the time. Lots of time to think. It is almost time to fly back for the summer and switch gear.

I’ve been incredible tired the last few weeks. I don’t really know what it is. Summer tired? Lack of sleep? Vitamin D? Who knows? Or this is what happens when you turn 40? On top of that I started getting really sore legs in the beginning of the week so I took Tuesday off. And it made it worse. After taking good friends to the airport today I got out from the car after a couple of hours in traffic and I felt like I added on 40 years to my body. My legs are so sore I can barely walk. If I sit down I can’t get up, if I stand I can’t sit down. Going up the stairs… not happening. I would love a hot bath but getting in and out of the tub is out of the question.

I ran this morning, really easy 6 miles and it felt like 12, 16 or 20. It is interesting how it works, how your mind talks. I heard voices today. Voices that told me to walk, to turn back. I did walk a bit, downhill. I am really ridiculous sometimes, I talk to myself, in my head. Not out loud, I am not that crazy…yet. I tried to tell myself this is when it counts, to keep on running. You can always go further, try a little harder. So what if it hurts a bit, get over it. Who wants to quit? Let me tell you, it was pathetic. These conversations usually happens after +2 hours on an endless road when you feel hot, uncomfortable, tired and hungry and not after 30 minutes on Power Line Trail.

It is interesting how your mind works even on a short run when you have a bad day. You are so uncomfortable. And why are you doing this to yourself? It all comes down to your head. What will you do to get over those thoughts? How will you handle it, turn your thoughts around. I really need to work on keeping my mind clear and stop listening to myself.

But then it ends, you finish and it wasn’t too bad. The time was ok, maybe not fast but nice and steady. Today, you are a little bit better than you were yesterday. Because you didn’t quit. Easy!

But I still have very sore legs.

Sommarlov

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixedLeave a comment

Det är sommarlov och vi är mer upptagna än någonsin. Ett barn på klättringsväggen, ett barn på badmintonbanan och ett barn på volleybollplanen i Phoenix, Arizona. De håller sig sysselsatta. Jag gissar att den stora tröttheten kommer att infinna sig på måndag när alla får sin första riktiga sovmorgon. Just nu är det mest köra runt, packa matsäck, skubba runt som gäller. På kvällen faller alla som käglor och vi släpar oss mot soffan där vi tillbringar några timmar i tystnad innan det är dags att hasa sig upp för trappan.

Sommarlovsvädret låter vänta på sig. Igår drabbades vi av ett skyfall som påminde om den stora översvämningen i Uppsala 17 augusti 1997. Då blev källare, gator och bilar blev sänkta i vatten. Anledningen till att jag faktiskt minns den dagen var för att det var vår första bröllopsdag. Jag hade den dagen ökat ca 15kg fastän det var 2 månader kvar till Johanna föddes. Dessutom minns jag väl att 45 par av mina skor blev dränkta i vårt källarförråd på Luthagsesplanaden. Inget blev dränkt här igår men marken blev något mättad, det chippar om skorna när man skuttar över gräsmattan. Och om ni undrar så har jag fortfarande inte riktigt hämtat mig från skoförlusten för 15 år sedan. Det var många fina Peter Kaiser som dumpades på soptippen efter uppröjningen.

Igår premiärtittade vi på Allsången. Det såg ut som vädret är strålande i Stockholm. Vi hoppas att det håller i sig eftersom vi är riktigt låga på D vitamin och fräknar. Sol och varma bad har vi beställt! Och så lite falukorv och smågodis.

Nu blir det lite sim igen och jag håller tummarna att vågorna håller sig borta idag.

One of those days…

On By lillahjarnanIn In English, Träning/trainingLeave a comment

That feeling you get when you nail a workout. Not so much today. 150 minutes of suffering, trying to convince myself that I love life. Trying to sing very quiet, think happy thoughts, transfer myself to a happy place. It is not very often I don’t enjoy training. Almost never.

 

 

Some days are worse than others. And some days are just bad. Like today. Destructive thoughts, bad breathing, unfocused, trying to talk myself into cheating and cutting it short… Glad it’s over. And of course I finished, but not with a smile. Started out by staying in bed an extra hour, trying to go back to sleep. That hour between 6 and 7 when you feel so tired but you are already awake so it is impossible to go back to sleep. Made bad breakfast choices, ate too much and had a latte instead of the double espresso.

I think the water was colder than usual today, freezing. My goggles leaked, my foot, my arms and shoulders felt sore, my legs were crazy tired and I forgot my elbow brace. Had no power in my arms and swear that I had 15 more strokes/25yds than usual. And my boeye didn’t float. It was raining and I choose to run in hotpink Brooks Cadence, super slippery. It was muddy, the sky was grey and I had to stop at every stoplight. When I finally got into the right pace than it was time to swim again. Hepp, love training. One of those days.

Happy midsummer to all of you back home. We will have our herring, Jansson, meatballs and potatoes tonight. But without the snaps.

Heartwarming

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, In English4 Comments

My heart is growing so much it feels like it will burst. Do you know how it feels like when your eyes burn from the inside and even if you don’t want to cry you can’t blink away your tears? It affects your whole body. It really is mixed feelings, both good and bad. You can barely breathe. I am talking about how it feels when you watch your kids grow up and when they make you so proud it feels like you want to scream it out, let the whole world know how great they are.

Another school year passed, we have a long summer break to look forward too. I know this summer will pass too fast and when the fall comes it’s probably going to feel like we’ve had a few short weeks off. I hear a lot of parents complain that they don’t know what to do to keep the kids busy. We don’t have that problem at our house, we are just happy to do absolutely nothing. It’s good for kids to be able to hangout, sleep, be a bit bored and relax. They need to figure out how to do nothing by themselves, give them time and space. Let them sleep, make a mess or bounce the same volleyball 1000 times at the same wall. Don’t keep them busy with camps and playdates the whole summer. How would you feel if your schedule was filled up every single day? I know that I get bored and I feel overwhelmed.

It was the last day of school today. A short day, only time for an assembly. We are used to that the last day means kids dressed in colorful summer outfits, strawberry cake and singing. The sky is always blue, everybody sings Den Blomstertid and we end the school year with a big smile. Our kids keep getting a dress on for the last day of school, even if it’s been more than 5 years since they went to a Swedish end of the year ceremony. It is a nice tradition and I think we all miss the nice, happy ending with a beautiful speech and lots of music.

We got a message last week that one of our kids would get an award so it would be nice if we could attend the end of year assembly. I don’t know why it hit me this time. It is huge. They have been getting awards more or less every semester since we moved here. It is very heartwarming. Your heart gets warm from inside out. It grows. And it is hard to keep the tears away. They all have so many great teachers and counselors.

We are fortunate to have three amazing daughters. They are very much alike but also very different from each other, three different personalities, different strengths. I have no clue how we managed to do so well.

FOTEFA6photophotophotophoto

Söndag

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Resor/travel, Tävlingar/races, Träning/trainingLeave a comment

Söndag. Och jorden snurrar vidare. Vi fick sovmorgon imorse, tjejerna och jag. Brjann drog iväg tidigt igår morse, innan solen gått upp, mot Canada. Det var dags för Victora Half Ironman igen. Årets första halva. Nu är han i mål. Och det verkar ha gått bra! Tack och lov för internet. Varje år önskar vi att vi skulle kunna följa med och heja på men den här helgen är alltid fullproppad med tävlingar, avslutningar och examensfester så vi får alltid dela upp oss i fem delar. Jag och tjejerna blev kvar här i Washington. Och tur var väl det. Idag har vi firat sommarfest – skolavslutning på Svenska Skolan med sommarsånger, jordgubbstårta och glada barn. Den blomstertid låter lika vacker var man än i världen befinner sig. Och har jag berättat att vi har världens bästa svenska skola i utlandet. Nu kan det ju vara så att jag är aningen jävig men det är så. Utbildade lärare från Sverige, engagerad styrelse, ett stort bibliotek med bibliotekarier, i runda slängar 100 tvåspråkiga barn (och ibland tre-fyr)och till det alla fantastiska föräldrar. Vi är bra! Och tack för året som gått. Jag ser fram emot hösten!

På vägen hem blev vi riktigt hungriga. Vi hann inte ens ut på motorvägen innan diskussionen om lunchintag var igång. Vi kände oss vingliga. Alla konstaterade att det kurrade rejält. Själv började jag få tunnelseende lagom till vi kom fram till bron. Det kändes som om jag tittade igenom ett litet, smalt sugrör, sikten blev begränsad. Vi konstaterade att vi alla blir på dåligt humör när vi blir hungriga, och ganska ilskna och eländiga. Vissa blir värre än andra. Enligt ljushuvudena i baksätet blir jag förfärligt elak och barsk. Det är därför man ska bära runt en Snickers gissar jag. Nu har vi hittat hem och skickat i oss lunch. Nu har jag till och med fått en kopp kaffe och snart går bilen mot nya äventyr. Jorden snurrar vidare och jag tror att Juran ska få mala en omgång böner till innan vi ger oss av.

I och med att det blev sovmorgon till 7.30 imorse så har jag sparat mina kilometer som står på schemat. Det kändes som en otroligt bra deal kl 5 i morse, nu mindre bra. Den mesta av träningen gör jag i veckorna, på helgen är det oftast bara 2-3 timmar löpning. På något sätt ska ju det ändå springas och snart är helgen slut. Medan jag har funderat på det, hur jag ska hitta två timmar i dagsljus har jag tröstat mig själv med två lakritspipor. (Det är viktigt med dagsljus! Bara de senaste veckorna har flera löpare blivit påkörda när de sprungit tidgt på mornarna. Visserligen knatar jag mest i skogen men dagsljus är viktigt! Tänk på det! Reflexväst och lampor, det är ok att se ut som en julgran fast det är juni.) Jag har vilat lite extra och bara haft roligt de senaste dagarna. I fredags hade jag turen att få hänga med en halvgalen fransman och få lite specialträning i kajakpaddling i blåst. Armarna och magen har fått sig en omgång, och tummarna är lite blå och blåsiga efter några timmar på sjön. Vi styrde rakt ut mot brobygget i Lake Washington och kajkade runt i för mig en hejdundrande fart. Han tyckte nog att det gick lite sakta. Men som han sa, han var ju inte där för att träna, bara för att ha trevligt. Jag svettades ymnigt. Det blåste vita gäss och det krängde hit och dit. Men eftersom det faktiskt var 19 grader i vattnet och kajaken kändes otroligt stabil så gjorde det mig inte det minsta om jag skulle hamnat i plurret. Trots båttrafiken runt omkring och pontonplanen som landade och startade runt kajaken. Och trevligt var det, så trevligt att jag raskt tog mig hem och började leta begangnad kajak att införskaffa eller åtminstone kanske en egen kolfiberpaddel. Lyxliv! Riktig lyx att få hasa runt på sjön och diskutera mogna brieostar, vita långkokta bönor och franska berg med en alldeles riktig paddlande bergsget från södra Frankrike. Lyx på en pinne! Tänk så mycket jag får vara med om.

Nej ni, på’t igen. Nu kör vi vidare.

Tjing!

Poolare

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Några gånger i veckan hasar jag mig till poolen med tunga steg och badmössan i handen. Jag börjar uppskatta simturerna allt mer men det är fortfarande ingen studs i stegen ner för trappan från omklädningsrummet. När jag väl är där är det ju inte så illa och jag har riktigt trevligt vissa dagar. Jag simmar ungefär samma tider varje vecka och det verkar som om fler än jag lever efter en inbokad almanacka, jag träffar samma människor på poolkanten flera gånger i veckan. Det är ett avklätt liv vi lever, vi pooltyper. Och vissa mer avklädda än andra.

På klubben finns det fyra pooler med olika djup och temperaturer. Jag börjar undra om jag har någon mental åkomma eftersom jag alltid väljer samma pool och höger sida av den poolen. Ibland har man ju inget val och då funkar det ju ändå, men det är knappt.

Det är ett mycket trevligt äldre par som simmar tillsammans i samma bana. Finns det ingen bana ledig så simmar de på rad och väntar in varandra vid varje vändning. Damen är modigare än mig, hon har en mössa med blommor på, utstickande blommor, tusenskönor. Mannen ger en hjälpande hand, med allt från simglasögon och öronproppar till uppklättringen ur poolen. De samtalar alltid och inkluderar alla andra runt omkring i samtalen.  

En man med yvigt grått hår och ännu yvigare ögonbryn nickar åt mig varje gång vi ses. Han bär med sig en väska ner till poolområdet och ställer den bredvid poolen. Sen sträcker han armarna i hundra olika vinklar och skuttar lite på plats. Och sen hoppar han ner i poolen och crawlar oavbrutet i samma tempo i en hel evighet. Så klättrar han upp igen och hämtar sin väska och går. Vad som finns i väskan har jag inte en aning om.

Det är en lång ynglig som älgar fram på kakelplattorna. Han är smal som en sticka och längre än någon jag känner. Han sitter på golvet och stretchar sin evighetslånga kropp och är alltid väldig tydlig med att vända sin rygg och högra sida mot poolen. Där har han en stor och färgglad drake tatuerad. Han stretchar mer än han simmar. Han verkar gilla poolkanten mer än poolen.

Där är också en man som är mer än väl solbränd. Han har en mörkbrun färg som verkar vara allt annat än hälsosam. Och ganska stora muskler på överkroppen men väldigt smala ben. Hans ögon är väldigt pigga, jämt. Han har till och med lite svårt att stänga dem. Ögonlocken är släta och fina, inte som mina, trots att han säkert är 15 år äldre än mig. Kinderna är också rynkfria och släta. Han simmar intensivt. Han pratar också intensivt, med alla, iförd Speedos. Jajjamen.

Sedan har vi några medelålders män som simmar så snabbt att jag knappt har sett dem live ovanför ytan, ofta sticker bara latexmössan upp och så ena halvan av munnen för att ta lite luft. Men vissa verkar knappt andas. På mössorna kan man läsa namn på olika IronMan tävlingar runt om i världen. Och när de kliver upp ser man ofta en liten IronMan tatuering nere vid foten, diskret men synligt.

Sen har vi några frilansare som kommer och går… Några kvinnor som simmar i par och pratar samtidigt. Några som inte doppar huvudet, några som vattenjoggar, några som verkar stressade, och några som har all tid i världen…

Och så personalen, samma outtröttliga livvakter som sitter och tittar, går ett varv runt poolen och pratar lite. Hjälper barn med simglasögonen, ger en hjälpande hand till någon som går illa eller ser dåligt, ger någon en klapp på ryggen. 

Idag drog jag mig ner till sjön för att köra en liten kort vända i strandkanten. Jag gillar inte att simma själv utomhus men samtidigt behöver jag all tid jag kan få iförd våtdräkt. Det är ohyggligt annorlunda att simma iförd latexbeklädnad, stramt, bökigt och spännigt. Lägg till en bottenlös, svart och kall sjö, lite alger och annat grönt jox. Drömläge för en vattenälskare. Det är träningsläge, många timmar behövs för att vänja sig. Idag sken solen och en vithövdad örn cirkulerade över badplatsen. Vad den letade efter vet jag inte riktigt, antagligen fisk. Tursamt nog hade jag neonrosa badmössa så jag inte kunde bli förväxlad med en firre.

På väg upp till bilen hejade en för mig okänt herre väldigt hjärtligt. Han hade löpartights och svart t-shirt, keps och solglasögon. Jag hade inte en aning om vem han var. Han stannade och pratade lite, frågade hur simmet gick  och om det var varmt i vattnet. Och när han tar av sig glasögonen ser jag att det är Speedokillen med de släta kinderna och den kraftiga solbrännan. Poolpolarna är numera strandpolare.

photo

När latheten slår till

On By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Halva familjen har tagit tagit bussen till stan för att heja fram USA mot Panama. Vi andra hasar runt och önskar att det vore fredag, det känns som om det vore dags snart. Solen skiner efter ett skyfall och hungern låter högt och murrande från magtrakten. Vi fuskar och åker till favorit thaien, där allt skrivs med kringelkrångliga bokstäver och man får spetsa öronen lite extra för att förstå engelskan som är uppblandad med thai. Och nu väntar vi och magarna börjar göra uppror.

20130611-181134.jpg