Category: Barnen/kids

Hur lär man ut medlidande eller helt enkelt uppfostar sina barn

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixedLeave a comment

Uppfostran. Barnuppfostran. Hur man uppfostar barn. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på och även skrivit om det. Alla har väl tankar, åsikter och funderingar hur man ska uppfostra den yngre generationen. Trenderna har varit många genom åren och enligt flera av dessa så är jag nog en undermålig förälder. Enligt amerikanska mått mätt så är både jag och Brjann lite udda och annorlunda. Men det finns ju faktiskt inget rätt eller fel. Eller det beror ju på var man bor. För oss svenskar så är det så djupt rotat och helt självklart att man inte får aga barn, här där vi bor så är det fortfarande helt naturligt. Det tycker jag är helt onaturligt, ofattbart och vansinnigt omodernt. Helt galet faktiskt när jag tänker på det.

För en sådär sex år sedan undervisade jag på barnskötarprogrammet och jag vet att jag då funderade mycket på vad jag skulle förmedla. En av kurserna jag ansvarade för hette Barn och miljö och då pratade vi mycket om olika miljöer som barn växer upp och vistas i, och hur det påverkar allt som har med utveckling och uppväxt att göra. Det är vi vuxna med vårt agerande som påverkar barnets uppväxt. Känner du pressen? Hur gör man när man uppfostrar barn utanför hemmet helt enkelt. Det är ju svårt att lära ut sunt förnuft och att tänka med hjärtat. Många av eleverna hade egna barn och hade hunnit jobba många år och var redan utrustade med sunt förnuft och stort hjärta så då blev ju allt lite enklare men det satte gång tankegångarna lite extra. Redan på 1700-talet satte Rousseau igång sina tankeknölar och skrev boken Emile. Vad jag kan minnas från många långa föreläsningar på 90-talets början så hade Rousseau en ganska sund uppfattning om barnuppfostran för att leva på 1700-talet och på Wikipedia kan man läsa så här: “barnuppfostran bör syfta till att stärka kroppen, öva sinnena och tanken, samt att moraliskt stärka barnet så att det blir mottagligt och framförallt kan känna medlidande”. Det låter ju helt fantastiskt enkelt. Varje dag bör alla barn springa några varv runt huset, lukta på blommorna på ängen och lösa några sudoku men sen blir det lite svårare. Hur stärker man barnets moral, hur gör man det mottagligt för allt runt omkring oss? Jag vet inte!

Här går det av bara farten och det värsta man kan göra är nog att börja fundera hur man ska göra. Anledningen till att jag började fundera lite extra idag var att vi fick sista MSP resultaten i brevlådan. MSP är Measurement of Student Progress, ungefär som våra svenska nationella prov fast aningen blodigare. Det är långa och många uppladdningar och testerna föregås av brev hem från skolans rektor där det står att vi ska skicka våra kunskapsfulla barn till skolan med mätta magar och utsövda hjärnor och kroppar. Samtidigt ska vi inte hetsa eller stressa upp våra barn. Sedan pågår testerna i många, långa dagar. Hos oss stressas det inte jättemycket när det gäller tester. Vi brukar säga gör så bra du kan och kan du inte så hinner du lära dig när du blir äldre om det är något nödvändigt. Det brukar gå bra.

Idag hörde jag mig själv säga, när kuvertet sprättades upp när vi var påväg från brevlådan, det gör inget om det har gått åt pipan vi vet ju att du är asbra, ASBRA! Inte nog med att allt betygsätts och graderas varje dag och på papper fyra gånger om året, det ska testas också. Det blev i alla fall bingo hemma hos oss, alla är nöjda och alla drog en lättnadens suck. Nu dröjer det ett tag till det ska testas i dagarna 10 igen. Men läxböckerna togs raskt upp och trots utmärkta siffror i kuvertet måste matteläxan och scienceläxan göras. Och engelskan och historialäxan ska också göras innan morgondagen. Då är frågan, varför behöver man ge så många läxor här? Är det bra för moralen? Nog känner de lidande av alla sena kvällar och jag vet att de känner medlidande för de barn som inte hinner klart med sina läxor. Och jag känner otroligt mycket medlidande för våra bleka, trötta barn som räknar ekvationer och lär sig kluriga ord på engelska som jag inte ens kan förklara på svenska. Men var det detta Rousseau menade när han tyckte barnen skulle öva sinnena och tanken. Och hur stärker det egentligen barnens moral? Inte ett dugg! När läxorna är gjorda, träningarna är över för den här veckan och det blir helg då ska vi ut och andas frisk luft, stärka våra sinnen och känna medlidande! Och hur man känner medlidande på beställning ska jag fundera lite på. Men jag lovar att jag packar matsäcken och bilen så att de som är barn i familjen kan fortsätta att vara barn. Jag kan ju inte låta bli att undra vad Jesper Juul skulle säga om min behjälplighet. Antagligen skulle väl muttra på danska att jag curlar. Det bjuder jag på! Jag gillar curling i rätt mängd. En packad lunchväska i näven och skjuts till skolan så trötta tonåringar kan få sova en halvtimme extra, det bjuder jag gärna på dagligen eftersom jag på något sätt lärde mig känna medlidande när jag växte upp. Och curling är ju faktiskt en ganska underhållande sport!

Och så här tycker vi om läxor:

 

Nu är allt som vanligt igen

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Det är varmt! Så varmt att man önskar att det vore en aning svalare, men det får man inte säga högt. Klart att vi gillar värmen. Livet börjar så smått återgå till det normala och det känns med ens avlägset att vi varit borta i över en månad. Pappa jobbar fortfarande på med att försöka kränga pianot och har diverse andra små uppgifter runt huset. Vi hann inte riktigt klart innan vi åkte. Det finns ju alltid något mer att göra. Det är tursamt attt han finns där och fixar. Kvar lämnade vi också en förkylning så nu är både mamma och pappa snuviga. Alla tre barnen flög hem förkylda och Sofia hade aningen problem på resan med kraftig örvärk. Brjann var övertygad om att det pyste ut något från hennes öra när vi satt på planet. Det visade sig dagen efter att hon hade dubbelsidig öroninflammation. 

Här hemma har vi gjort sådant som man gör innan skolstarten, tittat på jeans och ylletröjor, varit hos doktorn, bokat tid hos tandläkaren. Barnen har vuxit igen, vissa över en decimeter på ett år. Allt sitter där det ska utom mina visdomständer. Jag har valt att ignorera det ett par veckor till.

Jag verkar fortfarande vara den som har sömnproblem i familjen. Igår firade vi bröllopsdag och efter maten satt vi ute i tropisk värme och spelade spel med barnen. Min lagmedlem kände sig rätt missnöjd med min insats då jag somnade mellan turerna. Jag höll i alla fall ut till 21.45 igår och har tvingat mig själv kvar i sängen till 5 idag. Inte dåligt.

Kroppen lider en aning av post semester smärta i form av galen träningsvärk. Jag rusade snabbt tillbaka till vanliga träningen några timmar efter vi kom hem och har efter det knappt kunnat gå. Benen fick sig även en genomgång på en 90 minuters skogslöptur med bästa springsvensken på torsdag morgon. Det är inte alla kompisar man smsar med kl 4 på morgonen och får svar. Vi möttes kl 6 när solen gått upp mellan träden och flåsade lite ihop i Bridal Trails. Jag flåsade mest och hon fick nog dra ner på tempot den här gången. Men det var kul att ses. Nu smider vi nya planer. Mot nya äventyr…

IMG_1900

Och så såg vi ut för 16 år sedan…

Skoldans och sovmorgon

On By lillahjarnanIn Barnen/kidsLeave a comment

Lördag förmiddag och sovmorgon. Jag tror att jag sov närmare 10 timmar vilket antagligen inte har hänt sen i julas. Jag vinkade snabbt av Brjann vid 6 snåret (tror jag) då han for upp mot färjan till Victoria, Canada och årets Half Ironman. Vi håller tummarna på avstånd denna gången både för honom och alla hans kompisar från Pro Club. Det är så mycket andra aktiviteter den här helgen för barnen så han fick fara norrut själv men han är i bra sällskap. 

Det är skönt att det är helg, det har varit en lång vecka som tidvis varit lite omskakande. Sofias mat är för tillfället något kontrollerad efter ett antal munsvällningar och snabbutryckningar. Jag hoppas att det har vänt för de här gången.

I torsdags hade barnen det extrajobbigt på skolan då de fick besked om att en skolkamrat hade tagit livet av sig. Ofattbart och fullkomligt förlamande. Många funderingar och mycket tårar. Trots det så blev årets 8th grade dance av och Johanna och hennes kompisar luftade sina lurviga under ordnade förhållanden. Det hade varit jättekul och alla kom ut från festen med rosa kinder och hesa röster. Innan var det fotografering vid vattnet på Waverly Beach. Något säger mig att det inte är sista gången vi kommer att stå där med kameran i högsta hugg.

IMG_9114IMG_9167

Nektariner är ju i alla fall inte speciellt smaskiga

On By lillahjarnanIn Barnen/kidsLeave a comment

Jag hade placerat en nektarin i lunchväskorna idag vilket gjorde att skoldagen slutade vid lunch för vissa. Läppar stora som de vore botoxinsprutade, kritvitt ansikte och något påverkad kropp gjorde att ännu ett samtal kom från skolans kontor straxt efter lunch. Fy bubblan vad vi är trötta på matallergier. Nu räcker det! Det finns nästan inget kvar över “säker “ mat. Oavsett hur illa det är varje gång så blir stressfaktorn stor. Bilen rullar inte tillräckligt snabbt, trafikljusen slår alltid om till rött, det sitter alltid en seg person i en skruttig Honda framför mig och håller en hastighet av 10 miles/h. Men det går ju alltid bra tillslut och sköterskan packar in EpiPennan i sin märkta förpackning och jag delar ut något mer lätt att svälja. Och sen infaller den stora sömnen, degigheten och soffliggandet. Nu ligger vi i soffan och tittar på ingenting, en repris, något vi sett förrut och väntar på att läpparna ska funka som vanligt och munnen ska sluta klia. Imorgon får det bli blåbär till efterrätt, igen, som alla dagar i veckan.

Nu rinner det nästan över

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

Jag kör mycket bil. Ibland känns det som det är lite för mycket. För mina vänner i Sverige som ofta frågar vad jag gör… jag kör bil, flera timmar om dagen, 4-5-6 timmar beroende på dag. Den här veckan är jag den enda chauffören i familjen och det gör att skiftet sträcker sig från tidig morgon till sen kväll. 3 barn, olika skolor, olika tider, alla tre spelar volleyboll, alla har matcher, en (ibland 2) klättrar, en coachar volleyboll, en sjunger i kör, alla behöver skjuts till sina kompisar osv… Dessutom har en av barnen en bästis som gör samma sak men alltid litar på att hon kan åka med oss. Så… summan är då fyra barn, minst eftersom det ofta är andra kompisar med också. Därav behovet av en stor bil. Och det är bra, kul, mitt deltidsjobb… nemas problemas. Men idag blev jag lack. Men bara ett tag. Jag kokade nästan, bara för att jag hade sprungit till Bellevue och hade några miles hem och det var 22 grader varmt.

Idag åkte Brjann söderöver och är borta några dagar. Det är måndag och jag har ju också mitt att sköta. Timmen innan jag skulle hämta på kör fick jag ett sms från bästisens mamma om att det vore bra om jag hämtade idag. Hon skulle hämtat. Men, vore bra? Jag hämtar 99,9% av gångerna, vad var nytt med det. Jag var ute och sprang, miles kvar att springa men jag lade i en högre växel. Jag kände faktiskt att glaset var aningen halvtomt, jag svor högt och tänkte #&%¤” lata kärring, hur svårt kan det vara att hämta en dag av hundra. Men, jag rusade hem och fick jobba på min snabbhet, hann till och med springa genom duschen och kom i tid. Bilen blev mer än full eftersom en till kompis skulle med. När vi sedan satt oss i bilen kände jag irritationen sakta smälta. So what om hon aldrig hämtar eller skjutsar, det är ju hon som missar något. Jag hade bilen full av svettiga volleybollspelande tonåringar igen, pratandes, skrattandes och tjoandes. Jag får en extra halvtimme med fem riktigt schyssta ungar. Jag får höra om allt som har hänt med alla och varför. Jag vann! Mitt glas är så fullt att det skvalpar över.

Att fostra eller delta i verkligheten?

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, OkategoriseradeLeave a comment

Dagarna har rullat på och jag har alldeles glömt att jag borde gett ett par livstecken, vinkat lite eller helt enkelt uppdaterat status. Här hos oss försvinner dagarna i ett huj och kvällarna går snabbare än så. Sedan vi hördes förra veckan har ju inget ovanligt hänt direkt. Lördagen tillbringades i Olympia. Efter snabb frukost vid 5.30 drog vi oss ner söder över och checkade in volleyboll spelaren vid 7-tiden. Efter 5 spännande matcher och 11 timmar på läktaren åkte vi tillbaka mot civilisationen. Vi kunde bocka av 23,5 timmar effektivt volleybollspel eller träning måndag till lördag.

Igår söndags var det dags för den årliga tilldragelsen Super Bowl, en äkta amerikansk helgdag. Det har laddats med chips, chickenwings, öl och 7 layer dip. Vi hade nöjet att gå bort och titta på matchen mellan New England och New York hos vänner. Mycket trevligt!

Något som cirkulerat i den utlänska bekantskapskretsen är återigen barnuppfostan. Idag kom ett av barnen hem och frågade varför alla andra hela tiden blir grounded, vilket aldrig har hänt hemma hos oss. I detta fallet hade en kompis fått D i matte och föräldrarna hade reagerat så att att hon fick “husarrest”. Jag fick också frågan av C vad jag hade gjort?

http://online.wsj.com/article/SB10001424052970204740904577196931457473816.html

Frågan är varför franska föräldrar är “så mycket bättre”. Hur kommer det sig att franska (el europeiska) barn jämfört med amerikanska barn uppför sig, leker själva, väntar på sin tur etc. Min helt okvalificerade åsikt är som följer:

I Europa är barn en del av familjen, det är inte barn mot vuxna. Alla fungerar som en grupp och  som en demokrati. Barnen är en del av livet och inte något man bockar av att man fixat. Man fostrar inte utan barnen “deltar i verkligheten”.

Alla sitter ner och äter tillsammans, samma mat, pratar normalt med varandra på bestämda tider. Barnen blir inte “utfodrade” innan så föräldrarna ska få lugn och ro. Det serveras inte heller barnmat när barnen har vuxit ur det stadiet.

Alla förväntas hjälpa till, utan att bli ombedda och utan tjat.

Viktigast av allt. Barn måste inte bli underhållna. För att kunna “roa” sig själva, bli kreativa och påhittiga så måste de få chansen. Låt dem vara ifred. Och ibland har man tråkigt.

Skippa lite aktiviteter, spendera mer tid hemma. Inget litet barn behöver spela fotboll, piano, dreja och åka skidor före 5 års ålder. Det betyder inte att man blir sen i utvecklingen för att man inte gör allt, tvärtom så hinner man lägga pussel, leka, baka, läsa, leka och leka vilket stimulerar hjärnan betydligt mer. Ofta är det föräldrarna som behöver sällskap och stimulans och inte barnen. Här är barnen konstant underhållna och flackar mellan aktiviteter. Och föräldrarna är med på allt, har koll på allt och arrangerar allt.

Och sen kommer tonåren och jag famlar fortfarande i blindo. Än så länge går allt strålande hemma hos oss men jag ska nog passa mig för att vara för uppstudsig. Snart är det dags att övningsköra och jag ryser vid tanken att behöva släppa iväg J helt själv på vägarna. Men jag har haft tur och blivit begåvad med alldeles speciella och på alla sätt otroligt begåvade barn.

Och frågan var då vad jag skulle göra om ett av barnen kom hem med ett D i matte? Vi kom fram till att jag skulle nog antagligen ta med alla ut och äta som plåster på såren och svära lite tillsammans med barnet. Det är bra att bli lite förbannad innan man tar nya tag.