Igår promenerade vi som vanligt ner mot stan för att köpa glass och gå runt och frottera oss med uppsalaborna. För en gångs skull fick vi med oss kameran. Det blev en tur till Domkyrkan med omgivning. På vägen hem upptäckte vi att favorit restaurangen hade semesterstängt jättelänge. Vi måste ringa Charlie och fråga vad de håller på med hela sommaren. Vi har ju längtat ett helt år efter riktig Charliemat.

Filmjölk och rågfras… igen. Och en smörgås med leverpastej. Varje dag till vi åker hem. Och självklart en Proviva shot som får vara vikerie för mina GoodBelly shots till jag kommer hem. Idag hade vi räknat med badväder men det ser lite mörkt ut. Regnet droppar lite sakta från grå moln och det ser inte bättre ut än att vi får hitta på något annat. Jag kom precis in från min första löprunda sedan operationen. 4 km i mycket långsamt tempo. Det gäller att gå ut sakta. Officiellt ska jag inte springa förrän i september men nu blev det som det blev och det verkar ju funka. Kanske det kommer att gå att springa Portland Marathon i oktober trots allt. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Och det kanske är bäst att boka ett hotellrum för säkerhets skull.

Jag fick en fråga från en icke springande kompis varför man springer när det finns så mycket annat roligt att göra. Spela fotboll, golf, tennis… Golf är kul ibland. Fotboll är inte min starka sida. Tennis ska jag nog prova när jag blir lite äldre. Jag har klurat på det ett tag. Många säger ju att springa är bra för att det funkar var eller när som helst, året runt, kräver inte mycket material, det kostar inte mycket osv. Och det funkar ju när man är ensam. Men jag tror jag vet svaret. I run because it’s cheaper than therapy. Klura på den du.

Filmjölk och rågfras till frukost. Lite småförkylda och ruggiga. Nu är vi tillbaka. En lång dags färd mot natt. Färja från Grenå, Danmark och sedan en snabb tur genom södra Sverige med Uppsala som mål. Körandes i en hyrbil från Statoil med okänd och ganska svag motorstyrka, drog vi oss sakta upp mot Mellansverige och mötte både älgar och rådjur längs vägen. Packningen var konstigt nog enorm och gick upp hela vägen mot taket och sikten var lika med noll. När tre mellanstora barn ska sitta tillsammans i ett baksäte kan det gå både lite si och så men med facit i hand så klarade vi detta också. De har blivit lite bortskämda med stora bilar och breda motorvägar så att sitta i en normal svensk familjebil känns som ett straff. Innan Nyköping var det kramp både här och där, då blev det chaufförsbyte, Ramlösa och lattepaus. Eller latte är ju synd och säga, en Starbucks hade ju suttit fint. Dagen hade kantats av diverse intag av onyttigheter som sura vingummin, räkmackor med majonäs och korv. Det kändes skönt att sträcka ut benen. Vi rullade in i Uppsala 00.45 och tog en nattmacka innan vi stupade. 

Vi har haft en trevlig vecka i grannlandet Danmark. Vi åkte via Varberg och stannade en natt i Varbergs fästning innan vi rullade på färjan till Grenå. I Nimtofte, ca 20 km från Grenå, samlades alla 37 släktingar och ingifta för en vecka tillsammans. Islänningar, svenskar och inresta Seattlebor under ett tak. Men taket var stort, huset räckte mer än till och blev över. Barnen har legat i poolen, spelat spel, läst böcker och roat sig med kusiner och sysslingar. Några dagar på Djurs Sommarland har tillfredsställt åkbehovet för resten av året. Det blev några riktigt trevliga dagar i både solsken och ösregn. Vi började och avslutade veckan med korv från Pölsemannen i Grenå, riktig god korv från en alldeles vanlig korvmoj. Det är svårt att slå. Jag har även avverkat 1500 sidor svenska kriminalromaner och jag gissar att behovet snart är tillfredsställt. Jag var tvungen att införskaffa en sista pocket på färjan för att klara resan hem. På måndag blir det till att frossa på bokhandeln. Det gäller att avverka så många böcker som möjligt och stilla behovet så det inte blir så tungt i resväskan hem.

Datorn har sparkats igång och går på livsuppehållande åtgärder i form av sladdar. Det som kan rengöras är rengjort och nu håller jag tummarna att den överlever Sverigeresan med livet i behåll.

 

Vi befinner oss i Damnark. Landet dar alla moter en med ett leende och med en Tuborg i handen. Som ni ser sa saknas vissa bokstaver. Min dator har gett upp, fullkomligt lagt av och gjort sitt. Det blir till att skaffa en ny till hosten. Damnark ar bra. Solen skiner lagom mycket och himlen ar mest bla. Precis som det ska vara. Vi ater och dricker, spelar spel, badar och roar oss. Igar var vi pa Djurs sommarland. En metropol bland nojesparker. Riktigt trivsamt faktiskt. Lagom mycket folk, lagom varmt och hissnande farder. Vi ar manga som huserar ihop, narmare 40 personer fran flera lander. Vissa har vi inte traffat pa flera ar. Faster E fran Paris traffade vi senast i Oslo for fyra ar sedan, ett par manader innan vi flyttade till USA. Lange sedan. Vi vuxna ser ju likadana ut som for fyra ar sedan, kanske lite snyggare. Men barnen har ju forandrat sig betydligt. Fyra ar gor mycket. Alla fran Island traffade vi i somras nar vi passerade Island pa vagen hem, men det ar ju lika kul att ses igen. Idag ar det golf som galler for stor del av sallskapet. Jag har lovat att inte vacka barnen sa de dyker val upp efter lunch nagon gang och vill ha frukost.

Nu gäller det att vara snabb. Jag är uppkopplad mot yttervärlden. Efter en mindre äppeljuiceolycka för närmare en månad sedan så har min dator varit lite seg och sockrig. I förrgår gav den upp. Jag har efter det ägat timmar åt att torka med små tops, plockat bort tangenterna och dammsugit försiktigt. Ingenting fungerar. Nu har även Brjann plockat isär hela datorn, skruvat ur varje skruv, vänt och vridigt på innehållet. Nu kommer jag in i den men inte ut på nätet. Del efter del av datorn ger upp. Och livet känns nattsvart. Nja, så illa är det väl inte men mycket blir svårt och jag känner mig lite avstängd från omgivningen. Nu startade den och då gäller det att passa på.

Idag började jag dagen tidigt, vid 04.30. Uppe med tuppen igen och fram med filen och rågfrasen. Jag avverkade några kapitel i en bok innan jag kunde somna om en stund. 

Nu har vi hunnit ner på stan igen, ätit lite lunch, vandrat runt lite, fikat lite och vandrat tillbaka. Livet går lugnt och sakta när man har semester.

Fyra dagar i landet lagom, mellanmjölkens land. Fyra pocketböcker och två mattidningar ligger redan bredvid sängen. Om jag skulle vilja läsa en stump när jag vaknar på morgonen. Jeansen börjar spänna kraftigt i midjan och kinderna fyllas av diverse godbitar. Det har ätits och druckits konstant sedan vi klev av planet i torsdags. Bara för säkerhets skull la jag ner en Gustavskorv i korgen på affären när jag skulle köpa lite mjölk. Jag måste hinna klämma i mig allt som jag inte har ätit det senaste året. Det är synd att det finns en gräns för hur mycket man kan äta. Spricknivån börjar närma sig. Det skulle vara bra om jag kunde springa så att jag kunde tillämpa kalori in –kalori ut.

Idag har J och jag handlat lite. Min plan var att vi skulle fönstershoppa men sakerna stannade inte riktigt i fönstret. Fyra påsar och tre timmar senare kom vi hem halvt utmattade med ett par klänningar och kjolar i påsarna. Det var ett spännande ställe vi hamnade på, där hela Sveriges begåvningsreserv också hade bestämt sig att stanna till på. Hockeyfrillor, hemblonderingar, tatueringar, slappa överarmar som blottades i billiga sommarlinnen. Sverige som visar sig från sin allra bästa sida. Det är ju egentligen inte så stor skillnad från att åka 45 minuter norr ut från Seattle men på något sätt så skakas bilden av perfekta Sverige som man bygger upp. Mellanmjölkslandet på semester är inte alltid en vacker bild.

Det är inte varje dag man får äta frukost med alla sina tre barn före klockan 6 på morgonen, men det har jag gjort idag. Än en gång åkte ciabattan, osten, fruktsoppan, conjacsmedvursten och Provivan fram på köksbordet i ottan. Morfar och mormor snarkar vidare på övervåningen. Skönt för dem att de kan ta sovmorgon så här en lördag. Klockan är ju ändå 7 nu, kanske dags att gå upp.

Det känns inte som om vi har jättetur med vädret. Sedan vi kom hit så har det visserligen varit ganska varmt men mulet, lite som hemma faktiskt. Vi vill ju gärna ha lite sol. Vampyrerna från Washington behöver ju lite fräknar på kinderna.

Idag är det stan som gäller, jag har lovat en promenad ner mot city. Det innefattar H&M och annat äkta svenskt. Med lite tur så blir det än kebab a la Jalla till lunch, något som har pratats om i flera månader. Brjann ska dra sig emot Vallentuna och springa en halvmara, Runrundan. Vi håller tummarna att det går som en dans.

Grattis till kusin Klas som fyller 18 idag. Det ska vi fira i kväll. 

Vi landade i tropisk värme i Sverige. Inte riktigt, men för oss regnvana Seattlebor så kändes 28 grader som tropisk värme. På något sätt så kändes det som om när jag landade ikädd en ylletröja i Miami för 20 år sedan, svettigt under lilla armen. Det kändes ovanligt långt igår. Vi borde ju ha rutin vi det här laget men när vi hade en sådär två timmar kvar till Arlanda kände jag paniken stiga. Inget benutrymme, kramp i axeln, platser som sög längst bak och allmänt dåligt tillstånd. Inte ett pip hördes från barnen under hela resan, inte en sur min utan alla skötte sig som flygvana piloter på semester. Vi kom ju fram tillslut och hade en trevlig kväll med alla i hela familjen. Vilken uppslutning, full pott och middag utomhus. Efter två långa flighter utan sömn, där vi blev placerade nära ett skrikande barn, hade vi varit vakna i runda slängar 36 timmar innan vi gick och lade oss. Vissa tonåringar sover fortfarande. Jag, som då börjar närma mig medelåldern sov länge för att vara mig, vaknade utvilad 04.50. Jag hade fått en ny veckotidning placerad vid sängen. Mamma vet att jag brukar vakna tidigt första veckan så hon hade strategiskt placerat en ny Tara samt en ny deckare bredvid sängen. Nu har jag och två av barnen frossat i filmjölk, rågfras, leverpastej, halvbränt Fäbodknäcke, nyponsoppa, fruktsoppa, tekakor, lingongrova, kaffe och en liten chokladkaka och klaockan är inte ens 8. Jag har intagit hela veckans kalorier redan första morgonen, Wonderbar!

Jag har två bra cyklar, en bra citybike och en excellent trailcykel. Jag cyklar med kläder på. När jag cyklar i skogen har jag lager av kläder för att inte skrapa upp något. Jag har aldrig, aldrig tänkt tanken att jag ska cykla naken. För några veckor sedan gick det årliga nakencykelloppet genom Fremont här i stan. Helt nakna människor på cykel. I grupp. Det är grejer det. Och nu finns även en perfekt sadel för nakencyklare. Är det verkligen en stor marknad för sadlar för nakna cyklister?

Attention Naked Cyclists: This Seat’s For You – Seattlest

Trots skrivna listor och i huvudet memorerade listor så är jag nästan säker på att något kommer att lämnas kvar hemma. En par skor, en speciell tröja eller en dator kanske. Jag kom precis ihåg att plocka fram mitt svenska körkort som legat i dvala sedan i augusti förra året. Jag är ganska duktig på att glömma saker. En kaffekopp eller två har blivit kvar på biltaket eller bakluckan och ramlat bakom bilen. Solglasögon som sitter på huvudet och ett annat par på näsan. En extra tur hem efter mobilen är ju inte helt ovanligt. Men jag kan inte direkt påstå att det har varit några större saker som blivit bortglömda när jag kört iväg. Här i Seattle verkar det som vissa poliser har fått minnesförlust.   

Forgetful cop leaves rifle atop car – Local News – Seattle, WA – msnbc.com

Bäst jag fortsätter med mina listor…

böcker, strumpor, pass x 5, bikini, regnjacka, zune, kortlek, mobilladdare, garminklocka, nagelsax, nalle, …