På något konstigt sätt så försvann det en halv liter jordgubbar på mindre än fem minuter. Jag sitter och vilar armen. Tittar när alla andra äter sorbet till efterrätt. Det ser jobbigt ut att äta sorbet med vänster hand så jag går lös på ett ensamt paket jordgubbar. Det går lätt att doppa jordgubbar i vispgrädde och socker med vänster. Jag känner att det faktiskt funkar att vila just nu. Och jordgubbarna var ekologiska.

Nu är jag här ingen, dysterheten själv. Jag har träffat sjukgymnasten idag. Jag kan nästan se mig själv skutta runt som Idlaflickorna med en liten boll högt flygande i luften när jag skriver ordet gymnastik. Jag kan meddela att ingen liten boll kastades upp i luften idag. Det började med att jag snackade lite med mina polare. Det var kul att vara tillbaka efter några helfriska månader utan brutna fötter. Sedan fick jag skäll, jag bar min mobiltelefon med högerhanden. En IPhone väger mycket. Tydligen ska jag låtsas att jag inte har någon högerarm. Jag som kände mig så nöjd att jag kunde göra så mycket med min dåliga arm. Backning. Jag ska tydligen vila. Jag känner mig som ett frågetecken. Om man ägnar sig åt att vila hela dagarna så bli man inte trött och då får man problem att sova. Det funkar inte att vila. Sedan fick jag träna på att dingla med armen och sedan var det dags att isa och ligga ner. Mycket gymnastik blev det. Efter det var jag så frustrerad att jag var tvungen att smita ut till gymmet och trampa som en galning på motioncykeln och gurun sa att han knappt kunde se att jag hade min enorma kuddgrej på mig. Den liksom smälte in. Det tackar jag speciellt för. Jag satt där på min cykel och tittade längtansfullt på alla kompisarna som bar runt vikter, sprang och hoppade.

Väl hemma så skulle jag balasera min lunch till bordet och jag gav mig sjutton på att jag bara skulle använda vänsterhanden. Det gick ju så klart åt pipan. Hela lunchen inklusive ett stort glas äppeljuice åkte rakt ner i min dator. Den dog och rann av juice, smält ost och varma körsbärstomater. Tre timmar senare har jag lyckas skaka liv i den med hjälp av en hel sprayburk med luft. Det såg mörkt ut ett tag.

Allt känns ju alltid bättre efter några timmars sömn och en rejäl dos värktabletter. Grodorna har tack och lov varit tysta hela dagen och jag har njutit av tystnaden. Jag åkte till gymmet i morse och satte mig lite slött på en cykel. Tramporna gick i mycket långsamt tempo i 14 miles och jag hade brittisk underhållning hela tiden. Idag var jag enbart på gymmet för sällskapet. Min kompis Jo med högerarmen i skena trampade på och pratade. Hon är van efter 8 veckor med gips/skena. Vi möts mer eller mindre varje dag och nu är det hennes tur att valla mig. Jag vallde henne länge efter hennes arm/hand operation. Efter cykelturen sov jag, länge, länge… Kvällen blev också ganska bra. Brjann fyller år idag. Vi var på snabbdate, handlade mat och satte oss i solen på puben och drack en öl under tystnad. Det var inte illa så här på en måndag. Och nu är det snart dags att ta upp kampen med grodorna. Bring it on!

Stor lycka! Jag hittade en gammal favorit på Youtube. Har inget med grodor eller motioncyklar att göra. Hör till mitt belgiska förflutna. Jag bodde en kort period under tidigt 90 tal utanför Bryssel. En kall och kal lägenhet i en mörk gränd med kullerstensbeläggning. Min hyresvärld var dyster och fåordig och vi kommunicerade på flamländska. Ja, gott folk, en gång i tiden behärskade jag delvis flamländska. Jag levde musslor och pommes och belgisk öl och lyssnade konstant på Vaya Con Dios, Belgiens stolthet. Jag spelade squash med göteborgarna, tittade på dubbade filmer på bio, läste söndagens SvD hela veckan medan jag dippade pommes i mayo och hängde på tvättomaten hela söndagarna med amerikanerna och helsingborgarna och spelade Monopol medan tumlarn gick. Vi åkte till Brygge och barhoppade men lyckades alltid missa tåget hem. Det var tider det! 

Jag bjuder även på en annan gammal belgisk favorit som numera känns helt avlägset galet. Jag köpte till och med singeln. Texten kommer jag fortfarande ihåg som om det var igår, på flamländska och allt. Klämmig kille.

Jag skulle vilja lägga in ett klagomål till den som sköter de vilda grodorna i Redmond. Jag förstår att dessa är ett tecken på en välmående natur och frisk sumpmark men jag skulle bara vilja sova. En börjar skälla och tusen hakar på. Lördag kväll tyckte jag att det fick vara slut med extraordinära värktabletter och gick lite lätt över till normala tabletter med normala biverkningar. Jag kände att det var dags att återgå till vanliga rutiner som innefattar bilkörning och datoranvändning. Under hela dagen har jag ångrat mitt beslut eftersom jag har underliga och nästan oöverstigliga smärtor i axel-armpartiet. Konstigt. I morse kostaterade jag när jag pratade med min syster att sova är inga problem. Vad är det doktorn pratar om? Det är ju bara att vika upp ryggen på sängen och lägga hela armen inkl attiralj på en kudde och blunda. Jag tar tillbaka allt. Uppenbarligen har jag ätit magiska tabletter som har gjort verkligheten rosenröd och sömning. Nu vrider jag och vänder på min bleka och tunga lekamen accompanjerad av alla Redmonds barking frogs. Jag står inte ut!! I stället för sömn har jag gått över till grönt te och danska smörkakor och sitter nu här och skriver patetiskt med vänster pekfinger. Ska det vara så här i flera månader så vill jag inte mer, speciellt om grodorna ska fortsätta bräka.

Divisionals Sandy, Utah 11 juni 2011 Dag 1. Caroline klättrade bra och gick vidare till final Dag 2. Hon kom 8 i sport vilket gjorde att hon kvalificeradesig till final och dag 2. Hon klättrade bra i speed också men vi väntar fortfarande på resultaten. 

Jag känner att helgen passerar i ett töcken. Dimma. Ögonen går åt två olika håll och på så sätt får man se mycket spännande saker. Jag sitter mest i soffan och ser snäll ut. Och som min bror Fredrik skulle säga,: vem vill vara snäll? Kor är snälla. Det börjar verkligen bli dags att ta tag i framtiden, sluta med värktabletterna och stå ut med at det gör ont. Har funderat på att ta en promenad men det känns helt oöverstigligt att få på sig strumpor och skor och för att inte tala om en tröja.

Lite symboliskt skruvade jag upp en krok i form av en hjort (med Js hjälp) och hängde där mina boxningshandskar och mitt vätskebälte. Hänger vid ytterdörren, lätt att ta med eller på vid behov. Idag känns det förbaskat dystert! Jag får väl gå omkring hemma och vätska upp mig klämma på min handträningsboll och spana på boxningshandskarna.

Men positivt är ju att de två barn som är kvar i Washington över helgen gör vettiga saker som att plocka ur diskmaskinen, vända sina egna pannkakor och läxor. Without being asked!

From me to you… Europas bästa dansare…enjoy!

Jag är tillbaka! Efter två dygn i dimma börjar jag nu se verkligheten för vad den är, dyster och smärtsam. Jag måste erkänna att jag känner mig ganska eländig. Dessutom går tankarna betydligt snabbare än vänster hand, höger är fullständigt oanvändbar. Det tar tid att skriva och inlägget kommer att bli hyfsat kort.

Apatisk av hunger pga fastande sedan kvällen innan, vek som en blodsockertom tant med tunnelseende, åkte vi in till stan i onsdags vid lunch. Jag måste ha mat vid bestämda tider annars börjar jag få hallucinationer och inbillar mig att jag ska svimma. Framåt ettsnåret träffade jag narkosläkaren som hade kraftiga näshår och han gav mig alternativ 1 eller 2 vilket aldrig är bra. Jag satte upp fingret i luften och kände vilket håll det blåste åt och det blev det. Armblockning och kraftig sömn. Några timmar senare vaknade jag och trodde att jag skulle kräkas, svimma alt dö och sov en stund till innan rullstolen åke ner till garaget och bilen for hem till Eastside. Nu var det mesta ok fram till 2 am när armblockningen släppte. Allt går och jag sov en stund, träffade doktorn som gav mig tummen upp och visade fina bilder från insidan av axeln, sov lite till. Nu är det en nu dag och jag har duschat och klätt på mig alldeles själv. Och inspekterat mina tre hål i axeln. Stor seger. Jag klarar mig själv igen. Snart kan jag nog köra bil.

   

Jag hade en oerhört intelligent konversation med kirurgen och narkosläkaren innan den tunga sömnen. Jag uttryckte min rädsla för narkosen, jag kan inte tänka mig något värre änsprutor och en tub i halsen. De var lite förvånade och frågade hur det hade gått till när jag födde barn. Utan allt konstaterade jag, inte ens lustgas. Vilken Ironwoman sa någon varav jag får panik och utbrister –Please, don’t make me swim!! I can run and bike but please I don’t want to swim. Snark…

Caroline är hemma från skolan och packar. Om ett par timmar flyger hon och Brjann till Utah för att klättra. Det är Divisionals och Caroline försöker säkra en plats till Nationals. Vi här hemma håller tummarna!!

Måndag eftermiddag och alla barn är redan nu utmattade och vill att veckan ska vara slut. De får rapporer från olika håll att skolan snart är slut i Sverige och här har vi långt kvar. Dessutom har värmen har äntligen kommit, solen visar sig då och då, temperaturen börjar dra sig upp emot 18-20 grader. Vem vill gå i skolan då? Det är faktiskt väldigt vackert här just nu. Djupblå himmel, glimmande vatten, syrenen blommar, det flyger tussar av cottonflowers på himlen och båtarna ligger och guppar i sjön. Men läxorna ska göras och biffstroganoffen ska lagas… den gravade laxen är klar att avnjutas på en liten smörgås och jag tror att jag ska göra en rabarber och jordgubbs paj som kan avnjutas ute till kvällskaffet för att fira nationaldagen.

Nu väntar vi på den svenska sommaren.

Men först ska vi fira svensk midsommar på San Juan Islands.

Lättbakat och gott knäckebröd som nästan blir som ett tunt kex till ost.

Måtten är lite si och så eftersom det blir olika varje gång.

3 stora knäcke

ca 2 tsk jäst upplöst i 1/2 dl ljummet vatten och 1 tsk honung, låt bubbla upp i ca 10 min

5 dl rågmjöl

1/2 krossat linfrö

1 dl glutenfri mjölblandning (veteätare kan säkert ta vetemjöl)

1 msk brödkryddor

1/2 tsk salt

Degen behöver inte jäsa. Kavla ut tunt, lättast mellan två bakplåtspapper. Råg blir ju väldigt kladdigt så stö ut krossat lin under degen.

Pensla med yoghurt och strö på vallmo, sesam, havssalt, rosmarin, solrosfrön och linfrön… allt på en gång eller lite av varje…

Grädda i 450 f i ca 7 min eller till kanterna börjar bli mörka