Skulle ni kunna göra mig en tjänst? Alla ni som sitter i Sverige eller i något annat land än USA, kan ni gå ner på länklistan och klicka på Bell Bulldog Readers. Det är en blogg som görs av skolbibliotekarien och barnen på S och C skola. Hon älskar när det är läsare från andra länder. Och för er som är lärare jobbar med barn och böcker så kanske det är lite roligt att läsa också. Tack, hon kommer att bli yberlycklich!

Idag har jag, mellan allt annat som har hänt, ägnat mig åt att städa. Jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit med hela huset men kom bara från köket fram till trappan. Det betyder att det är mer än 2/3 kvar. För er som har svårt med fractions så betyder det väldigt mycket. Jag känner pressen, mamma och pappa kommer på lördag. Inte för att jag har några föräldrar som drar fingrarna längs fönsterbrädan och kollar dammet men man vill ju ändå at huset ska lukta lite rent. Jag har också hunnit med lite mer än en timmes löpning i alltför långsam takt och ett fruktsamt besök hos Dr J, min kiropraktor samt en diverse annat viktigt. Dr J är en riktigt pärla. Igår gjorde jag lite för tunga deadlifts med min besvärliga axel och hade efter det mycket kalla och bortdomnade fingrar, lite besvärligt. Nu börjar det pirra i handen så det måste betyda att jag är på bättringsvägen tack vare Dr J. Han ska spela hockey i Canada i helgen så nu måste det vara bra.

I flera dagar har jag vinkat åt en blå bil med en man som jag känner, min sporadiska och väldigt muskulösa Iron man PT. Hela veckan har jag har stött på honom vid mataffären i Redmond, när jag varit ute och sprungit och nere i Kirkland när jag var och åt lunch häromdagen. På förmiddagen var jag ute och sprang och då vinkade jag till honom igen och då stannade han. Ojsan! Nu får jag springsällskap tänkte jag men… Ut kommer en tanig man som jag inte alls känner. Han frågade lite snällt om vi känner varann eftersom jag har vinkat hela veckan och jag bad om ursäkt och sa att jag trodde att bilen tillhörde någon annan och genom rutan så såg det ut som han. Vi småpratade lite och han undrade om de var lika. Jag sa att han är verkligen din motsats. Hur menar du, sa han då. Han är både muskulös och snygg hör jag mig själv säga. Fy mig, vilket dålig samvete jag fick och fort sprang jag efter det. Nu får jag nog passa mig när jag vinkar åt kända bilar.

Bilköer

Parkeringsproblem

Folk som kör med sina hundar i knät, det är ju värre än att texta.

När man beställer något och så tar det två dagar innan det kommer till dörren. Man vill ju ha prylen nu!

Att det ska ta 45 minuter att räkna 20 tabletter och lägga dessa i en orange inbrottssäker burk på apoteket.

Att man ska behöva tanka hela tiden, eller menar´jag egentligen att tänka… nej nu blev det svårt…

Igår hade jag en maratondag, en mardrömsdag. Allt som kunde gå fel, gick fel. Inget gick egentligen bra förutom att C faktiskt klarade sig undan ett högt fall med bara några blåmärken och en mörbultad kropp. Allt annat var ganska uselt.

Men så kommer en ny dag.  Alla tre barnen ler och ser alldeles rara ut när de kommer ner för trappan runt sju. Alla äter och pratar, tittar på nyheterna. En är dock lite mer stelryggad än de andra två men hon sitter där redo att gå till skolan.

Jag lämnar av i skolan och åker till gymmet. Där får jag några ryggklapp och snälla blickar. Till lunch träffar jag en kompis och vi äter, dricker och pratar svenska. Solen skiner, träden blommar och temperaturen mätte upp till 16 grader varmt en liten kort stund under eftermiddagen.

Nu är jag hemma igen och utanför dörren fann jag detta. Och då inser jag att livet är rätt schysst… Det kan ju alltid vara lite värre.

“Tough times don’t last but tough people do.” – A.C. Green

Mitt i allt elände så glömde jag bort den sista familjemedlemmen igår, surdegen. Den stog på bänken och bubblade, jäste och skötte sig själv. Nu är den inskjutsad i kylen och jag hoppas att den överlever en dag och slutar jäsa för ett tag. Framåt kvällen ska den få komma ut i värmen igen och åka ner i en kastrull och in i ugnen. Det visar sig om det blir en diskus eller ett schysst rågbröd.

Fröken C sitter rakryggad och intar frukost, väldigt redo att gå till skolan trots blåmärken och ryggsmärta. Hon har sovit halvsittande och halvläsande hela natten. Skönt att få lite sällskap när solen vilar. 

Den här dagen kommer att gå till historen. Dagen har varit lång, eländig och händelserik. Dagen började redan innan jag hunnit somna. Sömnsvårigheterna håller sig kvar. Mitt i natten, i osömnen, tyckte jag att jag hörde tidningskvinnan köra förbi med tidningen. Jag gick ner och öppnade ytterdörren. Larmet gick av och tjöt innan jag hann förstå vad som pågick. Fingrarna ville inte riktigt trycka rätt kod så när jag väl fått av larmet så ringde larmfirman och frågade om frun mådde bra eller någon hade brutit sig in. Allt var bara fint men frun hade svårt att komma ihåg kodordet i sömnlöshets stressen. Efter många om och men var kvinnan nöjd och jag vandrade upp mot sängen tidningslös och klockan började närma sig 3.30. Jag somnade äntligen och vaknade av ett ryck när klockan ringde strax före 6.30. Allt flöt på och barnen skjutsades till skolan rosenkindade och lyckliga i rena och väldoftande kläder. Till och med multivitaminen kom vi ihåg idag. Men lunchen blev kvar hemma så jag tog en extra tur hem och till skolan. Tog mig till gymmet i vanlig ordning och gjorde ett boxpass som var extra bra och roligt. Dagens höjdpunkt! Duschade och traskade ut till bilen, lastade in väskor och då även mina nycklar. Bilnyckeln blev liksom inlåst i bilen. Det blev lite trixit men löste sig till slut eftersom jag har en excellent service på bilen. Man ringer ett samtal och så öppnar de bilen med hjälp av en dator (gissar jag). Men viktigt att tänka på nästa gång är att man har numret tillgängligt, det kan ju spara en timme eller så. På grund av detta kom jag sent till ett möte och dessutom kom jag oförberedd och utan dator. Inte bra.

Nu blev jag glad ett tag för jag såg ett paket utanför dörren. Jag beställde några linnen och sporttoppar på Victorias Secret för ett par dagar sedan. Jag blev snabbt nertagen på jorden. Ju äldre man blir desto mindre blir vissa kroppsdelar. Blomkålsöron och stora näsor har man ju hört mycket om. Ja, här växer rumpan men brösten krymper. Inte vackert. Lätt obalanserat.

Hemma igen för att ladda bilen med klättringsutrustning, kläder och mellis så varnar datorn i bilen att hybridbatteriet var dåligt. En hybrid kör dåligt utan batteri, det spelar liksom ingen roll hur mycket man tankar. Och samtidigt som lamporna blinkar och jag smäller igen bildörren på tummen ringer min kardiolog och vill ha ett samtal om min hjärthälsa över telefon. Jag talar om för honom att jag mår asbra och har ett extremt lågt blodtryck trots vardagsstress, och jag och han gladde oss över mina fina siffror en stund. Med fingrarna i kors bakom ryggen så kände jag att nu får han banne mig lägga på för nu blir jag sen igen och dessutom behöver jag svära lite och isa tummen…

Upphämtningen av 3 barn på 2 platser gick finemang och 2 släpptes sedan av för att klättra, ombytta och mätta. Jag släpper 1 barn hemma och far sedan iväg till apoteket och diverse andra platser. Då kommer dagens text: C har ramlat från toppen av väggen, tappade andan länge, kan knappt stå och har ont i ryggen. Men kom inte hit… eller jag vet inte… S. Jag åkte dit i alla fall och fick samtidigt ett samtal att jag skulle komma. Den annars tuffa tränaren vände ryggen åt C och viskade att vi nog skulle dra oss mot ER. För andra gången i år hamnade vi på Swedish ER i Redmond och fick excellent service. Det blev lampa i ögonen, kill under fötterna, kläm på ryggen, röntgen och lilla damen ska nog passa sig från att både klättra och ramla på några veckor. Vi fick en hel cd med bilder. Ryggen var rak och hade fått sig rejäl smäll. Nu är vi hemma och har med våra chop stix ätit Thai mat med rekordfart för att dämpa den värsta hungern. Dessutom har vi lyxat till oss med varsin läsk och ett glas rött och ett till så här på en tisdag. Snart är det dags att sova och och jag ser fram emot en sömnlös men också en händelselös natt.

Jag kan inte sova. Allt är perfekt, lagom varmt, mörkt, tyst och mätt. Ändå ligger jag och tittar i taket. Jag tvingar mig självklart att blunda med jämna mellanrum men det går inte alls. Igår hade jag gjort allt i min makt tycker jag själv. Drack inget kaffe efter 16 tiden, åt lagom mycket middag, vädrade och satt på mig lagom varma kläder att sova i. Jag tränade extra mycket igår för att jag trodde att om jag var riktigt trött i kroppen så skulle det vara lättare att somna. Planen gick sådär, kroppen var jättetrött men inte huvudet. Jag tror att jag somnade vid 03.30, jag kan komma ihåg att jag tittade på klockan sista gången vid 03.20. Klockan ringde 06.24 prick. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Det värsta är ju att man inte vet om man ska ligga kvar och rulla tummarna, läsa en bok eller gå upp och sätta igång ett bullbak eller en storstädning. Vad hjälper? Jag satsade på korta frekvenser av bokläsning och att ligga kvar. Wallander hann bli knivhuggen i Malmö, få barn och flytta till Ystad. Men relationen till konstnärspappan är fortfarande lite knepig. (Jo, jag läser om alla böcker… jag vet att pappan dör och Wallander blir gammal.) Och så här med facit i handen hade jag ju hunnit med fyra timmar av effektiv städning.

Jag hade ofta problem att sova när jag var liten. Jag skakade liv i mamma och vi satt i köket och intog en speciell dryck i mycket små glas. Nu tänker jag inte skriva vad vi drack för då kommer barnavårdsnämnden att komma, till och med så här i efterhand när jag är 38 och ett halvt. Men idag ska jag åka iväg och köpa mig en ny fräsch flaska. Vad tror du mamma? Vitt eller rött? 

Lagom till att Dancing with the stars började med sitt allra första maratonprogram för säsongen kände jag att det var dags för en deg igen. Vem kan sitta still i två timmar när man helst av allt skulle vilja skutta runt på parketten själv. Min surdegsbunke åkte fram ur kylen och nu bubblas det rågdeg igen. Denna gången är det en snabbare variant som jag hoppas kunna njuta av i morgon lagom till middagen.

Vi är fler som tycker att det är lite jobbigt att sitta still så länge. C har tagit en dusch och gjort en powerpoint presentation om Amerikanska revolutionen under tiden och hon är fortfarande med och har fullständig koll på vad som händer.

S fick ett kraftigt anfall efter att ha ätit en raggmunk till middag. (Antagligen var potatisen lite rå i mitten.) Hon är hyfsat utslagen och ganska avdomnad, men vandrar runt i förhoppning om att kroppen ska sluta klia och ögonen ska bli fullt brukbara igen. Hon ska snart krypa till kojs.

J sitter fullkomligt klistrad. Inte en sekund ska missas, inte ens när ögonen reflexmässigt blinkar.

Vad har man egentligen? Ett liv som passerar, ett litet liv. Barndomen är förbi men ålderdomen är något att se fram emot. Fy sjutton vad dystert. Jag tänker backa några år. Jag ska köpa mig en ny cykel. Först var det en praktisk variant, sedan blev det mer och mer växlar, bockstyre och snygg färg. Sista 13-14 åren har fokus legat på först barnsadel och sedan cykelkorg. Jag har fått nog. Nu blir det snabbhet och fjädring. Nu ska här cyklas på skogsbanor, på varma berg, på snöiga och isiga toppar och vackra vingårdar. Nu läser jag på om skivbromsar, växlar i alla format, tyngdpunkt och trampor. Det gäller bara att bestämma sig.

Vill ju inte missa detta!! Henning Mankell här hos oss i Seattle!!

Seattle, Friday April 8
7:00 p.m. Elliott Bay Bookstore in conjunction with Seattle Public Library, at SPL, 1000 Fourth Ave., Seattle, WA 98104. Talk/Reading, followed by Q&A and booksigning.

http://henningmankell.com/