En undersökning har gjorts av Trygg Hansa och RSA för att ta reda på vad svenskar och bla kineser, polacker  och argentinare är rädda för. Polackernas topprädsla är rattfylla. Rädda för att åka fast eller rädda för att bli påkörda av någon som kör full, jag vet inte? Svenskarna är rädda för stora saker som miljöförstöring och klimatförändringar. Känns det inte lite stort på något sätt? Svenskarna ska på något sätt alltid vara så allvarliga. Ett allvarligt och ängsligt folk. Kända för att tro att de skulle kunna bli smittade av galna kosjukan genom att klappa en ko. Britterna däremot är rädda för asocialt beteende. Det kanske kan förklaras genom att Mr Bean och Mr Faulty kommer från England. Jag måste erkänna att jag håller mer på britterna här, jag är nog mer rätt för knäppskallar än miljöförstöringar.

Kineserna är rädda för jordbävningar och farliga ingredienser i maten. Det är ju inte roligt att bo ett område där det är risk för jordbävningar, det kan jag verkligen förstå att man är rädd för. Innehållet i maten kan ju vara riskfyllt på olika platser i världen. I ett land där man äter gräshoppor och hund så funderar jag på vad man kan vara rädd för mer.

Svenskar bland de mest oroliga i världen – DN.SE

Ja, så är det. Idag är jag extra glad att ni klickar in till mig men gör det med stor försiktighet. Idag är det musarmens dag. Jag vill ju att ni tänker lite extra på hur ni sitter och häng för guds skull inte över bordet så nerverna kommer i kläm i armbågen. Själv är jag otroligt ordentlig och sitter alltid bekvämt i soffan. Skrivbordet är överbelamrat av så mycket annat så det är betydligt mera praktiskt att luta sig tillbaka i soffan med datorn i knät. 

Även musarmen har en dag – DN.SE

I Shanghai får man numera bara ha en hund per hushåll. Det är en mer än vad vi har. Vi är frivilligt hundlösa. Vi önskar ju lite i hemlighet att våra grannar skulle vara frivilligt hundlösa också. (Vi har däremot vilda kaniner under studsmattan.) 

På något sätt så gillar jag inte lagstiftning och förbud. Vem som helst ska väl kunna få vara crazy cat/dog lady och ha 12 hundar som luddar och släpper hår. Det är väl var och ens eget beslut? Problemhundarna som springer lösa på gatan kommer ju inte direkt frivilligt lämna in sig hos stadens hundfångare.

Kina lagstiftar om enhundshushåll – DN.SE

Det finns ju så mycket annat viktigt att lagstifta om i stället för enhundshushåll. Föräldraledighet, semester, sjukförsäkring, bilskatt, vägskatt, innehav av av både det ena och det andra… Jag tycker att semesterlagen här skulle skrivas om. Minst 6 –7 veckor borde vara standard. Det är så lite tid och så mycket att göra. Speciellt för mig som inte har någon semester alls… Jag undrar egentligen hur jag klarar mig?

Combat fredagar är ju något jag ser fram emot hela veckan, höjdpunkten, toppen av toppen, bästa träningen av alla. Idag var träningen lite knackig, flera nybörjare, mina tre kompisar var borta och tempot var lågt. Sista minutrarna av timmen var jag lite okoncentrerad och fick axeln lite på sniskan igen. Smärta att liknas med barnafödande, värsta tänkbara, 12 på en 10 gradig skala. Och lika snabbt går det över när det pluppar tillbaka. Jag slapp springa in i väggen denna gången, jag tror axeln börjar bli van. Det absolut löjligaste var att jag fullkomligt tappade fotfästet och blev yr. Karusellyr. Total spinn. Taket gick både medurs och motsols samtidigt. Det blev markläge i närmare 30 minuter. Sedan blev jag hemskjutsad av tränaren, hemskt pinsamt. Vilken vekling jag är!

Väl hemma var det snabbfixning av lunch. Jag hade ju tappat närmare en timme då jag valde att ligga kvar på golvet. 6 härliga svenskor var på ingång. Den bästa överraskningen av alla var att en långväga vän kom först av alla. Vilken bonus Mariana! Vi hade en jättetrevlig långlunch men det blev inget stickat eller pysslat den här gången heller. Tänk att dagen kunde vända så fort till något toppen.

 

Mycket ska man stå ut med…  Kiss, The Ramones, Lady Gaga, Miranda Cosgrove, Katy Perry, Taio Cruz, Aerosmith, Bon Jovi, Guns N’Roses,… Barnens musiksmak smittar av sig på hela familjen och kryper fram hela vägen till middagsbordet. Köttbullarna och kycklingfileerna får sällskap av Nicki Minaj och Eminem och basen gungar i pinnstolarna. Jag tänkte bara dela med mig av det senaste fyndet, the band perri från Mobile, AL. Tre syskon, mycket country och till och med ett dragspel och en banjo ibland. Enjoy och god natt.

Nej, det ska mycket till innan jag ger upp och känner mig insnöad. Det gäller att hålla sig borta från andra bilar på vägarna och också undvika de värsta backarna. Skolan är stängd idag igen och det har snöat mycket. Det är vitt, fluffigt, ljust och vackert. Det enda smolket i bägaren är att vi kommer att få gå i skolan långt in till slutet av juni. Det passar inte våra planer så jättebra. Jag var ute och körde tidigt i morse och då var det lite skakigt, speciellt eftersom jag missade att 4 hjuls driften var urkopplad. Nu, efter lunch, är snön smält och gatorna rena. Det är en hel del bilar som står buckliga och övergivna längs gatorna. Vi såg en lastbil tippa för bara ett par timmar sedan. Underbart med snö!

Idag har det gått sex veckor sedan mitt blodtryckssänkande försök. Jag kan erkänna att satte ribban högt och har väl inte direkt följt alla mina planer. Det har väl gått sådär med kaffet. Jag har dragit ner betydligt men dricker fortfarande kaffe, 2-3 koppar om dagen. Vissa dagar en kopp men då känns livet fullkomligt miserabelt. Saltfattig kost var lite svårare att ändra på, jag saltar väldigt lite från början. Saltfattigt skulle i mitt fall bli saltfri och det var jag inte helt beredd på. Träningen har rullat på. Jag har hunnit med 46 pass sedan jag var hos doktorn sist för snart sex veckor sedan. Formen är OK. Jag bestämde tidigare att jag skulle börja yoga, och jag var på yoga några gånger. Något stressande fast alla säger att det är lugnande. Stå på ett ben upp och ner och ut och in, jag vet inte riktigt om det är blodtryckssänkande. Men jag gillar att ligga och andas de sista 2 minuterna av 90 minuters passet. Foten svullnade och blev stor och tung som en tegelsten varje gång. Så fort foten är friskförklarad ska jag börja igen.

Med resultatet i handen idag så fick jag en stor OK stämpel på testresultaten. Jag är godkänd och blodtrycket är godkänt för ett år till. Jag gick igenom besiktningen!Däremot så blev jag kraftigt underkänd på D vitamin siffrorna, värderna var så låga att de knappt syntes på pappret. Så fram med solen Washington eller langa hit en burk till! Även foten är underkänd och jag blev tillbaka skickad på Physical Therapy. Fun, fun!

Gjorde precis ett halvhjärtat försök att klättra med SWEA på Vertical World. Barnen klättrar ju tre gånger i veckan och har riktigt fastnat för det. Jag känner mig inte riktigt hooked. Snarare livrädd. Men jag var uppe på väggen två gånger och nedan är beviset. Vissa andra är ju betydligt mer avslappnad men det kanske sitter i mössan. Det kommer aldrig att bli min grej, ledsen att säga. Men jag fixar mer än gärna utrustning och matsäck till barnen…

 

 

Hela Sverige har reagerat på den ofrivilliga kafferansoneringen i Hässleholm. Tack och lov så får de äldre dricka så mycket kaffe de vill.

Kafferansonering för äldre slopas – DN.SE

 

Stackars pensionärer i Hässleholm får inte påtår längre. Det går utför!

Kafferansonering på äldreboende – Sverige – UNT.se

Jag blev väckt av J kl 6.20. Hon var på väg in i duschen, då kollade mailen på telefonen på vägen. Det är ju det första man gör när man vaknar. Hon skakade liv i mig och konstaterade att hon inte ville bli väckt. Skolan är inställd och snön vräker ner… nej det var ju önsketänkande. Skolan är inställd men snön dalar ner lite lojt, ett par snöflingor i minuten. Jag hoppas verkligen att snöfallet tar i för annars är det verkligen en helt bortkastad dag. Alla dagar som skolan blir inställd under vintern läggs tillbaka på sommaren. Vi får vara glada om vi får sluta skolan till midsommar.Vi får väl se hur mycket snö det kommer under dagen. Vi kan ju alltid hoppas på drivor.

 

Nu ska jag ut och köra i drivorna. Nu hoppas vi på mera snö så vi får lite vinter.

Så länge varade våren, fyra dagar plus minus några timmar. Nu snöar det. Men det gör inget, det blir ju i alla fall ljust.

Det har varit en ganska bra dag. Jag jobbade lite i morse och sedan boxades jag en timme. Efter boxningen tränade jag lite mer, pratade lite, hängde lite och då stötte jag på en man med accent som jag började prata med. Det resulterade i att jag hade en lång konverrrrrsation med denne fransos, en fransman, en fransk man. Självklart pratade vi engelska eftersom jag fortfarande bara pratar franska när jag drömmer. Det var trevligt och hemtamt på något sätt. Han sa mitt namn på europeiskt vis. Det är inte ofta. Jag har ju nästan transformerat mig till den amerikanska varianten av Charlotte. Han blev glad också, för jag visste var Bretagne, Bordeaux och flera andra spännande platser låg. Vi konstaterade att det är gott att åka hem. Han längtade hem ibland. Han precis som jag saknade osten. Vi träffades på versa climbern, på varsin sida. Han blev så pratsam att han glömde att trampa. Jag trampade på, något stressad. Det är lite klurigt att förstå engelska på franskt vis. Nästa gång vi ses ska han lära mig att crawla. Lyckat möte!