När vi flyttade hit till Seattle för fyra år sedan blev jag så nöjd när jag åkte till IKEA första gången. Det var en bit av hemma, normalitet och vanlighet. Lingonsylten smakade bra, Leksandsknäcket var lagom bränt och smakade bra med några rader Kalles på. Vi åt lunch i restaurangen och fick våra sällsynta kokta potatisar till både köttbullarna och laxen. Som det ska vara i den bästa av världar. Efter några månader började det försvinna varor från matavdelningen och jag hittade allt mindre att släpa hem. Det blev tyvärr mest godis. Så försvann den kokta potatisen från restaurangen eftersom det är allmänt vedertaget att man äter pommes till köttbullar? Ni skämtar med mig, eller? Det är ju allt annat än smaskigt att doppa pommes i lingonsylt och gräddsås. I julas hade det blivit ännu lite sämre men IKEA är ju fortfarande IKEA.

Jag tog mig en tur till det blågula varuhuset idag, för första gången på 4-5 månader. Jag behövde köpa lite svenska varor inför en fest på lördag. Jag har ju hört ryktas om att de skulle upphöra med mycket av maten och bara sälja sitt eget kassa och totalbleka märke. Men hur illa kan det va? OK, det var mycket illa. Allt ätbart var borttaget ur hyllorna och ersatt med skräp. Det som fanns kvar av det gamla, b la Daim, Marabou choklad och Kexchoklad var det “last chance” lappar på så jag gissar att det kommer att se tomt ut om några veckor. Men är man ett fan av pastaälgar, IKEAs mjölkchoklad, senapssill och krusbärssylt så ta en tur. Jag vet att jag kommer att åka allt mer sällan och då kommer anledningen att vara att köpa ljus och servetter. Till och med godiset ska försvinna.

IKEA är ett av Sveriges ansikten utåt tillsammans med t ex Volvo. De har duktigt dragit ner på pluspoängen hos många utlandssvenskar i Seattle. Tycker man att Rösti, pizzabitar och färdiga pannkakor i fryspåse är det som Sverige gör allra bäst då kan man vara stolt över IKEAs insats. Men idag jag kände att det skulle vara bättre att vara helt utan matavdelning på IKEA Seattle. Jag trycker ner hela varuhuset i TV-Sverkers soptunna idag och slänger locket ljudligt på. En överkryssad geting IKEA Seattle!!   

Jag tog mig en tur till Trader Joe’s idag. Trader Joe är en matbutik som ligger som nummer 2 på min lista efter Whole Foods. Det är små butiker, mycket ekologiskt och ganska mycket udda och annorlunda varor. De har tex ett otroligt bra och prisvärt sortiment på nötter, torkad frukt, choklad och rökt lax. (Mamma, idag fanns den syltade ingefäran i hyllan igen efter ett halvår utan. Måste fråga varför den har varit borta nästa gång jag kommer dit.) Jag fyllde vagnen med bananer, rökt lax, cashews, ett nät med avokado, några chokladkakor från Normandie minsann, en bit ost och så skulle jag ha lite äpplen. Det käcka är att de har småäpplen som passar bra i lunchväskorna så jag dök på dessa. Det fanns två olika att välja på. När jag började lusläsa skyltarna såg jag att en sort kom från Washington och en från Nya Zeeland, och de båda kostade lika mycket 2lbs 2.99+skatt. Staten Washington är vida berömd för sina fruktodlingar och speciellt för sina äpplen. Jag kommer aldrig glömma när vi passerade fälten med äppelträd på väg till Lake Chelan förra året. Överväldigande! Varför väljer man att köpa in äpplen från Nya Zeeland under äppelsäsongen. 15-20 timmars flygresa bort. Det verkar ju inte vettigt. I vår fruktkorg ligger det ett kilo äpplen från Washington.   

För mycket av det goda | Matkultur | SvD

Årets första skoldag och familjen Brekkans första höstdag kräver en kort summering. Det har varit en hyfsad dag fylld av sol, äppelkindade och ganska svettiga barn, urätna lunchväskor, stekhet bil och en och annan kaffekopp. Jag står och steker på ett par ekologiska fläskfileer samtidigt som jag lyssnar på Svante Thuresson och Robert Broberg. En helt vanlig kväll i förorten. Min dag har varit ganska normal, lagom, mittemellan. Träning, några samtal, massor av mail, ett trevligt möte, lite skjutsning och matinköp. Allt flyter så här första riktiga normala dagen. Träningen flöt sådär. Jag har ungefär 10 blåsor på tårna efter gårdagen, benen är stumma, vaderna gör ont och jag känner mig helt förvånad. Jag får aldrig blåsor på fötterna, jag har aldrig ont i benen. Skorna är insprungna, strumporna välanvända och löpsteget som vanligt. Jag kan bara skylla på värmen och eventuellt 20 någonting skärsår. Jag gick barfota på stranden och i vattnet på Whidbey Island och blev lite illa behandlad av naturen. Allt i vattnet är inte lika mjukt och gulligt som maneter. Idag plockade jag upp ett par nya Ghost 3 ur kartongen och ska nu försöka hinna springa in dessa till Portland i oktober. Jag håller andan varje gång jag snörar på mig mina Ghost 2, mina favoriter, de är på upphällningen. Jag tror att jag ska tråka ut er med en skorecension senare i veckan.

Barnen verkar alla ha haft det bra. En kom hem helt lyrisk, Caroline. Bästa dagen någonsin! Bäst! Vilken skola! Är det detta jag har väntat på hela livet! Bästa fröknarna, minst liksom. Samma sak hände förra året när Johanna kom hem efter första dagen på Junior High. Jag undrar vad de gör där som är så fantastiskt? Jag ska smyga mig in en dag när de inte vet att jag är där. De andra två hade bra dagar, fick bra fröknar och kände sig nöjda med dagen. Ett barn klagade redan nu att hon blev som vanligt placerad mellan två killar som beter sig som muppar och som antagligen har IQ fiskmås. Men hon svarade sig själv med att säga att hon är ju så klart placerad där för att lugna killarna och hjälpa upp svaga individer. Vad ska man säga? Schysst insikt när man är 10 år. Strunta i läxorna, klä dig i kortkort kjol, se trött ut och ät enbart skräpmat så kommer just du få bäst plats i klassrummet. Life sucks om man ordentlig och skötsam.

Nu ska jag återgå till middagen som inte är så fantasifull och fantastisk som man önskar. Det är inte tiden som är för knapp i mitt liv utan fantasin. Den tryter. Kraftigt. den är obefintlig. Rostad potatis i ugnen, grillad fläskfile med örtdressing, sås av gräddfil och samma roliga örter samt en trevlig sallad. Kul, kul. Tips på fantasifulla middagar emottages tacksamt! Vad åt ni till middag idag?

Dagen D, första skoldagen, dagen vi aldrig trodde skulle komma. Tre förväntansfulla barn, nyduschade och nyätna. Två är påväg med pappa, ett har 30 minuter kvar till avfärd i den andra bilen. Ryggsäckarna är packade med allt man kan tänka sig och lite till. Lunchen är varm och väntar i termosarna. Nya fröknar och magistrar, ny rektor på ena skolan och helt ny skola för ett barn. Det pirrar. Men det är nu det börjar och alla tre har absolut oändligt med möjligheter…

 

Vad gör man sista dagen på sommarlovet? Inte sover i alla fall. Efter campingturen var det direkt på det igen. Snabb dusch och sedan iväg på kräftskiva. Massor av smaskiga kräftor och otroligt trevligt sällskap. Trädgården vi besökte var uppdukad med långbord, måne och levande belysning. Det kändes som om vi var i Sverige för en kväll. Tack Malena och Anders! Imorse var det nya tag och klockan ringde ganska tidigt. Idag är det Labor Day och då var det dags för mig att springa en ny halvmara. Jag och ca 1500 andra morgonpigga samlades utanför Red Hook bryggeriet och pep iväg kl 9. Jag var övertygad om att solen och värmen inte skulle dyka upp förrän framåt lunch men ack så fel man kan ha. Efter en timme, då jag var halvvägs kändes det som om huvudet kokade. Taktiken var att jag skulle sprinta till skuggiga partier men jag hittade inga sådana. När jag för andra gången hade tagit mig upp för backen vid UW i Bothell kände jag att nu får det ta mig sjutton vara nog. Naturen var sönderbränd av solen, jag letade efter kaktusar och började drömma mig till Afrika.

Från 3km sprang med en kvinna i lila tröja som jag aldrig har träffat förr. Vi slog följe och turades om att hålla farten. Det blev en trevlig men ganska kort gemenskap. Vi sa hej då efter loppet och konstaterade att vi överlevde, hon sitt 24e lopp jag mitt 2a. När jag kom i mål hade jag fyra supporters. Tre var mindre nöjda med söndagens tidiga uppvaknande. De hade blivit uppdragna av den fjärde supportern och poängterade att de endast fått en halvtimme på sig att äta frukost och klä på sig. Jag kände inga större sympatier vid målgången där termometern visade 28 grader. Klockan visade 3 minuter sämre än förra loppet men jag måste ändå vara glad att jag inte var en av dem som åkte i mål i ambulans på grund av värmen.   

Nu är det dags för en ny hösttermin, nyinköpta och vässade blyertspennor och gamla injobbade lunchväskor. Men innan dess en King Salmon från Whidbey Island, inköpt på QFC eftersom vi enbart fiskade upp kalla öl på vår campingtripp. Grillen är tänd och nu väntar vi in Brjann som skulle ta en cykeltur på 70 km innan maten.

 

Åter hemma efter en händelserik helg. Campingen gick helt strålande och sällskapet var väl valt. Det blev en lyckad helg. Whidbey Island var soligt och ganska varmt trots vindar från havet. Vi badade i Puget sounds otroligt salta vatten, spanade på hackspettar och grillade enorma köttbitar på elden när mörkret lagt sig över skogen. Vi har hunnit hem, packat ur bilen, diskat, tvättat, skrubbat och packat in allt i garaget och nu är vi redo för en ny campingtripp. Till nästa gång ska jag inhandla en visp, en skärbräda, två stora bunkar och ev en espressomaskin för utomhusbruk. Pulverkaffe gör ingen glad. Nu är vi precis hemkomna från en jättetrevlig kräftskiva med mängder av nykokta kräftor och allt som hör därtill. Trötta och nöjda svischade vi hem genom Redmond och hem till våra riktiga sängar. Det är något visst med en riktig säng efter några nätter på luftmadrass. På återhörande en annan dag… nu ska ska sova.

 

Det är allt annat än en avslappnad fredagmorgon i vårt hem. Jag åt frukost i lugn och ro straxt efter 5 i morse och drog sedan iväg för att svettas med några kompisar. Lagom till att jag kommit hem och gjort iordning en kopp kaffe och rostat en bagel strax före 7.30 hasar sig Brjann ner för trappan med kraftiga bensmärtor. Träningsvärk på hög nivå. Jag föreslog två Advil och kaffe. För en gångs skull så knaprade han i sig två små blå piller. Han ökade på sina intervaller till det dubbla igår för att göra sig redo för en Half Iron i slutet av september. Det slog till. Nu har jag duschat, packat mina prylar, ätit frukost för tredje gången, packat maten och väckt barnen. Brjann har ett akut möte med någon i ett annat land och i en annan tidzon. Nu ligger tre barn utslagna i soffan, nyvakna och nyätna. Men opackade. Jag har precis packat ur bilen. Det är ta mig sjutton komik på hög nivå. Packa, packa i och packa ur, packa om, packa till och packa i… och så packar vi ur igen… Varning för demens. Har jag inte sett vad som stoppats i bilen kan jag inte lita på att prylarna är med. Tragiskt men sant. Snart är vi klara men antagligen har vi glömt hälften. Det kommer sluta med att vi får äta ekorre, bark och gammal snok, och skölja ner härligheten med havsvatten. Nej, jag vet att vi har några öl och lite lemonade i bakluckan. Tror jag. Ahhh… nu måste jag ut och packa om igen.   

Packa, packa, packa men först till gymmet för ett sista pass innan kroppsplågeri iform av tältning. Vi ska ut och tälta. Det låter alltid som en jättebra ide några månader innan. Ofta sitter man tillsammans med några vänner efter en god middag och pratar om hur trevligt det var vid sista campingen tillsammans. Det är klart vi ska göra det igen! Sagt och gjort. Bokat och klart. Nu är det några timmar till avfart och nästan inget är packat. Sovsäckar, madrasser, vatten, tändstickor, ved, tält, EpiPens, kött, mjöl, ägg, kortlek, grillpinnar… you name it, allt ska med. Här pratar vi äkta camping. Här tar vi inga genvägar. Och självklart har det varit en vecka då vi har haft hundra saker bokade och ingen kväll hemma. Det blev en sen kväll igår och bara några timmars sömn. Stelfrusen gick jag och lade mig efter en bilfärd hem från ett möte utan tak på bilen, några plusgrader och kolsvart. Idag ringde klockan 5 och jag kostade på mig att dra mig i 5 minuter. Kolsvart, kallt och ruggigt. Nu är espresson svald, flingorna nersköljda med en GoodBelly. Må det bära eller brista, packningen får vänta i 2 timmar. Nu bär det av till gymmet för uttröttning. Det gäller att trötta ut sig själv ordentligt så att det går att somna platt på rygg ikväll, i sovsäck, i tält, i vildmarken.

Det börjar bli dags att börja skolan. Idag vågade jag mig på en omskakande och världsomvändande väckning, kl 8.45. Jag tänkte vi kunde vara ut ur huset vid 10 snåret för att göra det sista rycket i skolinhandling. Vi saknar några USB stickor, stiftpennor och yogabyxor och lite annat high tech. Jag fick precis tre trötta par ögon riktade mot mig. Skedarna stannade av framför munnarna. Jag föreslog att vi kunde väl dra iväg om 30 minuter. VA! VA! Är du helt dum eller? En halvtimme! Det är ju typ ingen tid alls. Det ska bli spännande att se när vi kommer iväg. Och jag ser fram emot 06.15 väckningarna när skolan börjar. Skulle man kunna leasa ut väckning och lunchtermoslagning till en fristående konsult så skulle jag nappa direkt.

Jag har idag pigga fötter och glada ben. Jag valde att stänga av klockan i morse och sova länge. Jag har väntat på att få tillfälle att prova mina urfula kompressionsstrumpor som inhandlades i Sverige. Jag kan bara inte sätta på mig knästrumpor och gå ut och springa, det går inte. Inte ens när det är mörkt ute. Jag går raskt 25-30 år tillbaka i tiden när vi gick till Basketshoppen på gågatan och köpte tubsockor med tre ränder längst upp och Gatorade från Amerika, iförda våra randiga KFUM Uppsala Basket halsdukar. Men igår kväll när benen sprang som värst när det var dags att gå och lägga sig så drog jag på mig stumporna med stort S. Jag vaknade som en ny människa iklädd mina knästrumpor. Varm och skön om benen och fötterna, hopklämd och inte det minsta kärringsvullna vader. Jag hade räknat med att jag skulle vakna med grym träningsvärk men strumporna verkar fungera i sömnen. Ett helt nytt användningsområde för sportstrumpor. Tipptopp! Brjann kommenterade att jag inte vann några skönhetspoäng med kombinationen flanellnattskjorta och knästrumpor doftande limiment. Men so what! Man kan ju inte vara snygg jämt.

Har man bara kreditkort så öppnar sig världen! Nu har hela musikvärlden öppnat sig. I alla fall den svenska. Vi har sedan länge Zune konto som jag sliter på ett antal timmar per dag. Skulle inte kunna vara utan. Där är ju den svenska musiken inte så vanligt förekommande tyvärr. När vi var i Sverige i somras kom jag mig äntligen för att skaffa Spotify. Men amerikansk dator, inloggad i Sverige som nu är i USA och ska betala med svenskt kort. Det tog stopp. Fråga mig inte hur det funkar med inloggningar och datorer, jag måste erkänna att det bara är ett stort svart hål för mig. Nu har ju Spotify precis kommit till USA också men med begräsat urval av svensk musik. Nu är det i alla fall fixat. Magnus Uggla, Ulf Lundell, Eric Amarillo, Veronica Maggio you name it. Nu spräcker vi högtalarna (om det ens är möjligt i ett modernt samhälle?)

Jag har haft en toppenmorgon! Bilen rullade ut vid 7 och mot skogen. 7.20 mötte jag upp med två kompisar och 10 minuter senare en bit in på trailen, med den tredje. Sedan bar det av på grusvägen rakt upp mot English Hill och efter 35 minuter så vände vi och sprang rakt ner igen, i prattempo hela vägen. Sen var det styrkeklass och dusch. När jag kom hem 10.45 så sov alla tre små sommarlovsfirare utslagna i sina sängar.