I morgon har vi helt spontant en ledig dag från skolan, en studiedag eller leapday som det kallas här. För att fira den lediga dagen sitter vi nu djupt i soffan och tittar på en favorit i repris, Mamma Mia. Det måste vara minst 25 gånger i ordningen, utan överdrift. Alla sjunger och säger replikerna sekunderna innan själva replikerna sägs på filmen. Det känns ju lite tryggt. Det är ganska skönt med repriser ibland, utan överraskningar.

Idag trotsade jag tryggheten och bytte Boot Camp grupp och går numera kvällstid tillsammans med Brjann. I kväll flåsade vi sida vid sida och betade av 9 kilometer före maten. Inte så illa. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka än så länge. Det kändes ju lite plågsamt, grymt på ett ganska schysst sätt att dra sig upp vid 4.45 på morgonen, lite coolt. Det var lite annorlunda och snällare träning och det kanske kan vara bra. Och så trevligt sällskap.

 

 

<

http://www.savethechildren.org.uk/en/54_15480.htm

Save the Children’s twelfth annual State of the World’s Mothers report compares the well-being of mothers and children in 164 countries. Sweden in 4th place but USA in 31st!!!! Kind of surprising!

Läs Rädda Barnens senaste rapport om var i världen mammor och barn mår och har det bäst och sämst. Sverige hamnade på en 4e plats men USA på en förvånande 31a plats. Illa!!

Idag fick jag ett uns av dåligt samvete av flera anledningar. Jag har gett upp, tystnaden infinner sig riktigt aldrig, och därför pluggat in eget oljud och missat ett antal samtal på mobilen. Därav det första dåliga samvetet. Några små tioåringar dansar/sjunger Taylor Swift och Michael Jackson på TVn och dess tillbehör. Nu har jag gett upp för idag, det blir för mycket efter ett tag även om musiken är tilltalande. Tolfte gången tar det stopp, jag tyar inte mer. Jag väljer numera min egen musik i mina öron. Jag hasar runt i köket, bakar lite kakor och lyssnar på Winnerbäck och ser gänget göra sina höftknyck och armböj Michael Jackson style.

Tidigare idag ringde det i vanliga hemtelefonen. Konstigt. Vem ringer till det numret så här dags, efter Sverige-ringar-tiden? Mamma, pappa och några andra från Sverige ringer under förmiddagstid om det inte har hänt något förfärligt förstås. Självklart ringer det också några försäljare som man försöker undvika genom att titta på callerID. Första åren hade jag svårt att få till den där vänliga men bestämda tonen som man behöver om man ska be försäljare fara och flyga på ett snällt och effektivt sätt. Bara för att jag i en bråkdels sekund trodde att det var något riktigt viktigt så glömde jag bort att kolla om det var ett 800 nummer och svarade. Det var en kvinna som ville ha pengar och säkert till något otroligt bra och välgörande ändamål om jag hade lyssnat. Hon frågade efter Lena(vilket är mitt mellannamn, Lena Charlotte). Sen vet jag inte riktigt vad som hände för att jag bara drog till med något… Nej, hon är inte här. Hon träffade och förälskade sig i en bilförsäljare från Spokane och de har nu bilat ner mot California. Jag har inte en aning när hon kommer tillbaka. De skulle försöka börja odla ekologiska grönsaker i värmen. Jaha, tack då och önska henne lycka till om du hör av henne. Ja, tack det ska jag…. Och fy vad jag fick dåligt samvete… men jag hade verkligen ingen lust att skänka pengar just idag. Men hur sjutton kunde jag välja en bilförsäljare från Spokane när jag hade chansen??      

Idag gled det ner några bönskott, groddar (eller vad det nu kan heta på svenska) till middagen. S’s och mina nya favoriter. Vi smaskar alltid i oss färska skott när vi äter och slurpar i nudlar på BOOM. Krispiga, knapriga och färska. Idag köpte jag en påse hem och vi strösslade över en handfull var över maten och efter maten satt vi och plockade i oss några till. Då hände det, först svällde en läpp, plopp, och sedan en annan, plopp. Först över och sedan under. S såg ut som om hon hade varit med om ett Botox party där det serverades vin även till den som höll i sprutan. Som hon fått några riktigt misslyckade injektioner. Munnen kliade och ögonen kilade och vi plockade fram burkar och knaprade piller och sedan väntade vi och väntade och väntade… Och bingo… efter 30 minuter andades vi ut och konstaterade att vi slapp ett besök på akuten den här tisdagkvällen. Jag gissar att bönskott behöver vi inte köpa igen på ett tag.

Bor man en bit bort från Sverige är det lätt att man missar många viktiga händelser. Första åren läste jag intensivt nyheter om Uppsala och övriga viktiga delar av Sverige varje dag. Nu börjar jag successivt gå över till mer och mer lokala nyheter här och jag känner ju mig såklart som en bov. Oförlåtligt! För det är ju viktigt att läsa allt och inte missa något. Jag läste precis att det har vandrat runt ett vildsvin på Uppsalas gator. Jag har en väl utvecklad vildsvinsskräck. Helt sant! Det är nog det värsta som skulle kunna hända mig, att jag skulle stöta på ett vildsvin. Ja, då menar jag ju i djurväg, det finns ju många andra hemskheter som säker skulle vara mycket värre. Hellre en coyote än ett vildsvin.

Det finns ju mycket annat som jag missat, eller missat lite. Svensk musik och film är ju inte lika lätt tillgängligt här som i Sverige. Jag måste bara dela med mig av mina favoriter just nu… och jag vet att vissa är hopplöst gamla och något mesiga men jag bjuder på det…

Det här tyckte jag var lite intressant…

Allt fler barn blir matallergiska. Maja Ekestubbe måste ha full koll på vad hon äter – DN.SE

Kostråd finns det ju hur många som helst av och det är ju ganska lätt att förstå att man ska avstå det ena eller det andra för att må bra. Och vem som helst kan ju förstå att det kan ju vara vettigt att hoppa över tredje biten av brieosten. ostbågarna eller den andra bullen om man vill hålla vikten… men det är ju det som är så svårt. Jag vet ju hur kroppen funkar men nog sitter jag där och knaprar i mig både det ena och det andra på lördagkvällen, eller egentligen varje kväll om jag ska vara ärlig. Jag måste säga att jag beundrar dem som håller måttet i alla lägen. Det gäller att vara viljestark. Kalorier in – kalorier ut, hur svårt kan det vara… Äter man mycket måste man springa jättelångt.

Hemma hos oss har några ofrivilligt fått nya kostvanor. S blev allergisk mot det mesta för lite mer än ett år sedan och vi har sedan dess ändrat det mesta. Hon äter helt vetefritt och sojafritt, nästan glutenfritt, men kan återigen äta lite mjölk och ägg i maten. Det mesta av frukt mår hon riktigt pyton av men äter ganska mycket grönsaker. Jag försöker ofta få henne att göra “undantag” och prova lite men börjar förstå att det inte är så kul. Hon påpekade idag att hon åt en krutong för ett par veckor sedan och tillbringade sedan 3 timmar i badrummet. Vissa frukter och grönsaker gör att hon sväller i halsen och munnen och då är det ju inte så svårt att avstå. J har alltid haft riktigt trista eksem på armar, ben och ibland i ansiktet. Sedan några veckor har även hon tagit bort allt gluten. Idag kom vi bara på helt appropå att hon inte hade några eksem. Inte ett enda ett. Inga sår, inget blod, inget kliande, ingen kräm. Helt otroligt vad maten kan göra underverk.

Det är söndag och första maj. Solen skiner och det är varmt, ovanligt varmt. Jag sprang iväg med halvkorta tights och t-shirt och ångrade mig rejält redan efter 3-4 kilometer med solen i ryggen. Nu är jag hemma efter 1,5 timme och ca 14 km och Brjann ringde precis och berättade att han var i mål. Skönt! Vi var lite oroliga här hemma. Idag var det Brjanns absolut första duathlon (än så länge är det för kallt för simning) och han tog i lite hårt tyckte jag. Han valde den längre sträckan i stället för att ta det lite lätt i början. Men det gick vägen och jag gissar att han kommer att berätta mer på sin blogg.

Igår var det en ovanlig Valborg. Är man inte Uppsala så är det inte Valborg på riktigt. Vi avslutade kvällen hemma hos vänner och tittade sedan på Lacrossematch, Issaquah mot Bainbrige Island. Och vi hejjade så klart på Kevin och Issaquah som vann!! Det var faktiskt riktigt spännande och jag tror vi börjar förstå hur det går till   

Nu är det snart lunchdags och sedan lite trädgårdsarbete i solen.

Jag har några bekanta som gjort Hot Yoga 30 dagars challenge och kommit igenom detta styrkeprov som nya människor, pånyttfödda, unga och kroppsligt alldeles underbara och mjuka. Men jag vet inte, 30 dagar x 90 minuter – 2700 minuter Hot Yoga utan en enda dag ledig. Hur mycket vätska hinner man inte förlora? Risken är väl att man blir en urvattnad men mycket böjlig person. Jag tror inte att det är något för mig. Jag är egentligen inte mycket för att följa planer eller program under en lång tid. Följer man inget kan man inte misslyckas. Men nu har jag gjort det. April månads Boot Camp är avslutad och genomförd. Jag blev inte en alldeles ny, underbar och pånyttfödd människa men jag överlevde och kom ut lite starkare och med några fler blåmärken efter en månads tidiga mornar. Detta har jag nu firat med att skriva upp mig och betalat för maj månads Boot Camp! Smart drag! Det måste i alla fall vara lite varmare ute på morgonkvisten i maj. Lycko mig!

Vi har haft en höst, en vinter och en vår som har regnat bort. Det har varit ett konstant regnande och grå, tung himmel sedan oktober. Locket ligger tungt på. Det trycker över huvudet och molnen är så många att de sitter ihop och bildar en enda stor grå himmel utan en endaste solglimt. I morse var marken blöt av regn när jag åkte hemifrån och det har stänkt till och från under hela dagen. För en liten stund sedan körde jag hem från Seattle, hem till Eastside. Solen lyste orange och lila och blänkte i skyskraporna som tronade upp mot en mörkblå himmel. Lampor lyste upp hela staden, båtarna gungade sakta på ett alldeles stilla vatten och när jag passerade över bron blänkte vattnet blått och låg alldeles spegelblankt. Mercer Island brons lampor lyste i en vacker rad längs vattenytan. Hela Kirkland blänkte av ljus mot den nästan oranga himlen och runt omkring hela staden visar sig snötäckta, enorma berg. Så otroligt vackert! Till och med bilarna bildade ett vackert mönster med sina lampor på motorvägen. Allt är förlåtet Seattle, allt regn bortglömt! ‘