Kvällens middag är uppäten och disken är diskad. Nu sitter några av oss i olika soffor och ett par barn ligger och blöter upp sig i badet. Det kan ta ett tag. Idag bjöds det på fläskkotletter. Känns lite som 1979. Det var nästan så länge sedan jag stekte fläskkotletter. Barnen visste nästan inte vad som serverades. S påpekade att hon såg kotletterna men var sjutton var fläsket? Men det var inte så dumt faktiskt.

Nu är det ett år till nästa Presidents Day. Då hinner jag läsa på lite för det känns som om jag har missat något idag. Borde jag varit delaktig i någon parad, viftat med flaggor eller bakat något speciellt dagen till ära? Jag har inte den blekaste??

Lite president historia eller det kanske kan kallas lite knasiga fakta.

John Quincy Adams gillade att simma naken på mornarna i Potomac floden.

Warren Harding förlorade Vita Husets porslin i poker.

William Howard Taft var mycket kraftig och fastnade en gång i Vita Husets badkar.

Herbart Hoovers son hade två alligatorer som husdjur. Hoover var också den första som hade en telefon i Vita Huset.

Jimmy Carter var den första presidenten som föddes på ett sjukhus.

Calvin Coolidge gillade att man smörjde in hans huvud med Vaselin medan han åt frukost i sängen.

Spännande, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om Coolidge. Vaselin, verkligen! Ja, alla har ju sina böjningar.

Congrats George Washington, 1732 –1799

Vi fick göra en akut utryckning idag. Tjejerna och jag pysslade på med vårt, handlade lite, målade lite porslin, promenerade lite. Efter att ha satt oss i bilen, på väg mot nya äventyr höll S på att fullkomligt krokna. Hon fick en akut hungerattack. –Får man aldrig någon mat på en måndag?, utbrast hon i förtvivlan. Nu var det ju så att det hade gått hela 2 timmar sedan vi åt senast. Men det var tydligen alltför lång tid utan krubb. Vad gör man? Vi rattade in mot Dairy Queen och parkerade bland alla andra akut hungriga. Vid disken spanar vi in saftiga hamburgare, pommes, glassar i enorma storlekar… När S kommer fram till disken beställer hon en Grilled Chicken Salad?? Ungen är 9 år. Salladen är nu ett minne blott och vi är hemma igen. Nu kikade jag in i arbetsrummet och där sitter hon nu och äter igen. Något laddas in i gapet med jämna mellanrum. Vad vet jag inte riktigt men det ser ut som flingor och havremjölk. Mellan tuggorna fick jag plötsligt frågan –What’s for dinner?Uppenbarligen har hon ett hål som behöver fyllas.

Idag firar vi Presidents Day. Jag vet inte riktigt hur vi ska bära oss åt än men vi listar väl ut något storslaget och klämmer in Nixon, Ford, Bush x 2, Lincoln och Adams i allt det storslagna. På Presidents Day firar man USAs första president, George Washingtons födelsedag. Dagen har börjat bra, och kommer säkert att bli ännu bättre. Jag drog mig till gymmet i ottan och barnen som är lediga från skolan fick sova länge. Nu har vi intagit pannkakor med jätteblåbär (som smakade mumma) som är en äkta amerikansk frukosttradition.Vi kanske kan kalla det en storslagen presidentfrukost. Pannkakorna lagades i bunkarna tre, en alldeles vanlig pannkakssmet, en vete-mjölkfri amerikansk och glutenfri vanlig svensk. Jag jobbade så hårt att botten gick ur en av bunkarna. (Den kan vi spara och använda som strut till en liten nyopererad hund.)

 

Mer sol, mer blå himmel och vinterregnet faller i glömska. Jag kan inte ens minnas att vi har haft en lång, grå, värdelös vinter full av sömnsjuka och deppighet. Idag var det skola och jag fick sällskap in av två av barnen. Det yngsta barnet var tvungen att ta igen sig efter att ha haft en nattgäst. Bifogar bevis på blå himmel:

Seattle kan vara otroligt vackert om det är fint väder och om vädergudarna väljer att hålla inne regnet. Idag var det en sådan dag. Solen skiner mot en blå himmel och blänker starkt mot sjöarna och havet. Alla Evergreens blir extra gröna och himlen känns otroligt blå. 

                   

Fantastiskt väder! Marken glänser av frost och solen står högt på en klarblå himmel. Som med en blinkning glömmer man bort vinterns regn och eländiga gråa himmel. Jag sitter i soffan och tittar ut genom vardagsrummets dammiga fönster. Mätt, svettig och ganska nöjd. Jag tog mig ut och sprang några kilometer i solskenet. Första gången utomhus sedan foten började trilskas. Det gick hyfsat, jag tog mig hem. Och jag fick massor av D vitamin på köpet. Belöningen blev en tunnbrödssmörgås och en kopp kaffe.

Klickade runt på MSN igår och fastnade på något som handlade om vad man skulle undvika om man inte var sugen på att bli sjuk eller få andra människors bakterier. Det mesta var gammal kunskap, ni vet sådant som alla tar på, kundvagnar, tvålpumpen på toaletten och dörrhandtag. Men nu ska man undvika att äta på restaurang. Det som var absolut värst var menuer och håll i er, citronklyftor. Jag som alltid dricker iste blev lite fundersam. Hur många händer har en citronklyfta passerat innan den hamnar i mitt glas? Det blir nog isvatten utan citron till lunchen idag.

Vad gör man när det är sol och blå himmel? Man går ut och suger i sig solen. Man vet ju aldrig när den kommer fram igen.

 

Nu blev jag lite förvånad och förundrad. Gunde Svans dotter är 18. Vart tog 15 år vägen? Jag trodde att Gunde var en vanlig småbarnsförälder i 45 års åldern. Är det inte lite tröttsamt när åren går? Men såklart att det är roligt att Julia Svan är duktig på att åka skidor. Det hade man ju inte förväntat sig.  

Julia Svan har ärvt vinnarskallen – DN.SE

Ja, nu blev det drag under galoscherna må jag säga. Barnen tog riktigt illa vid sig när jag påstod att de inte hjälper till hemma. Nu har det plockats ur diskmaskinen inte mindre än två gånger, tvätt har vikts och italienska köttbullar har rullats och brynts jämt i pannan. Till och med en Caesar sallad fixades till köttbullarna. Jajjamen. Matlåda har packats till en klättringsvän som ska levereras i morgon. Han lystrar till det vackra namnet Valentino och har föräldrar som är vegetarianer. När han fick höra att det önskats italienska köttbullar, tomatsås och ängelhår till middag hemma hos oss så var han nära att följa med oss hem. Men nu kommer han få en välfylld matlåda till fredagskvällen.

Jag har har vallats av ett barn till IKEA, blivit lockad till skratt med stand up med drag av buskis av en annan och blivit förärad en knäsittning (bortdomnare) under en lång timme efter maten. Jag börjar känna mig överflödig, älskad och väl underhållen. Träningen idag blev däremot kort, 50 minuter versa climber omväxlande med löpning. Men jag tror att det var en lyckad kombination, än så länge står jag på benen och foten är i normal storlek. Det finns hopp!

Maken är hemma och ledigheten varade i nästan tre timmar. Nu har datorn öppnats upp och slagits på igen. Sånt är livet.

Dagens stora fynd: Delicato bollar, cocosbollar och mazariner på IKEA. Nu har vi verkligen sjunkigt lågt. Sunkiga, sockriga men ack så underbara. C skulle utan problem kunna äta ett dussin cocosbollar per dygn och Brjann fick ett religiöst uttryck i blicken när han fick syn på Delicatobollarna i kassen. Ja, så illa är det. Vem vill ha hembakade bullar när man kan få en cocosboll bestående av tillsatser och ämnen som lystrar till namnet E732. Det är sjutton inte lätt att vara hemmafru. 

 

Här sitter jag och pustar ut och lyssnar på Ravel’s Bolero. Jag har hunnit med mycket och har mer på schemat. Vi har ett par dagar ledigt från skolan och barnen droppade ner från övervåningen med steg sega som hemkokad kola. En efter en har de sjunkigt ner i soffan och tittar med trött blick mot den delen av rummet som tvn står vid. De har omgivit sig av tuschpennor, papper och diverse ritprylar. Som vanligt om de får någon timme tillgodo. Mitt schema idag har egentligen bara fyra stora punkter, blodprov, städning, träning och IKEA. Jag har delvis kryssat av de två första. Vardagsrummet har fått sig en genomgång och delvis köket. Jag försökte involvera barnen redan igår men upplevde ingen vidare entusiasm. Men dagen är ju inte slut än. Det här med att hjälpa till i hemmet är inte våra barns starka sida. De tycker att det är enklare att stänga dörren till garderoben och köpa nytt. Jag brukar kommentera att deras vänner hemma i Sverige lagar mat, städar och promenerar med sina husdjur, cyklar hem själva osv Barnen brukar konstatera att det är synd om dem och att det är dåligt med take out mat i Sverige så de har väl inget val. Jag vet inte riktigt vad vi har gjort för fel men de kan om de vill. Detsamma gäller maken, men det är väl mer tidsbrist för hans del. Han kom hem från San Fran och försvann till city. Som en virvelvind. Jag ser att väskan ligger öppen i sovrummet och tvättkorgen fylldes på med svart och blått. Sen var han borta igen. Och jag kan se resterna i vardagsrummet i form av bland annat sladdar:

 

Jag väntar på våren. Solen skiner lite oregelbundet och omväxlande. Regnet kommer som pausmusik när solen går i moln. Jag gör mitt bästa för att skynda på känslan av sol som värmer och blommor som knoppas. Hyacinterna har kommit fram i rabatten men kryper ihop framåt kvällen i väntan på varmare väder. Jag har fixat vårens färg på tårna så nu är det bara ett par nya sandaler som saknas att matcha med dunkappan. Stylish, eller hur, matchar den snygga tejpade foten… som ska få komma ut på grönbete i dag. Löptest nummer 2. Löptest 1 resulterade i 5 dagars vila och högläge. Men när man fått nyfilade och masserade fötter och lackade tår så kan det ju bara gå bättre.