Det är ju alltid lika speciellt att få ta in granen varje år, hela huset ändrar utseende. Lika skönt är det att slänga ut skrället. Jag väntar på den dagen med spänning.

Snart är det slut på 2010, en snöig dag kvar. Vad har egentligen hänt? När jag ser tillbaka på året som passerat så känns det som det försvunnit med en blinkning. Vad hände egentligen? Nu gäller det att hålla ögonen öppna så jag inte missar det sista av året.

En av livets bästa nöjen tycker jag är att få avsluta en sen middag med en dubbel espresso, nymald och nybrygd i en fin kopp. Det gör jag mer eller mindre varje dag, trycker på knappen och väntar in en liten svart skvätt i botten av koppen. Den första och den sista koppen på dagen är alltid bäst. Med mjölk på morgonen, utan på kvällen men med crema. Nu har det lilla nöjet blivit helt uppryckt och förstört. Natt efter natt ligger jag och filosoferar och tittar upp i det vita taket. Väntar på att sömnen ska infinna sig och döva dagen. Inte händer det, i alla fall inte före 04.30. Frågan är nu om det är kaffet eller småjävlar i huvudet? Tror jag kanske bara att det är kaffet och blir därför alldeles stel av sömnsvårigheter? Jag tror tyvärr att det är kaffet, ett av mina nöjen som nu måste skalas bort från min dagsrutin. Någon som har några tips på hur man kan få dricka sitt kaffe men ändå få sova??

Väntrumsfritt på vårt nya fina sjukhus. Direkt in till undersökning och behandling. Hur ska det funka? Hur ska vi få plats med en truck i garaget? Brjann mäter och mäter men det går bara inte. Vems bil åker ut? Golfen ligger risigt till. Snö, snö, snö, äntligen! Blir det lika galet som vanligt? Bilar som åkr av vägen? Personlig träning med gurun idag. Nervös som bara den! Hur kan man ärva skelett och leder? Varför har vissa personer kroppsdelar som hänger löst? Sömnproblem!? Kaffe på kvällen.

Vad ska bli dagens rubrik? Jag ska fundera lite på det till jag kommer tillbaka från min träning med gurun.

Här borta på andra sidan havet funderar jag så att det knakar och ibland ekar över språket. Eftersom jag ibland känner mig mentalt handikappad både på svenska och engelska så läser jag böcker för att försöka överkomma mitt handikapp. Svenskan jag talar och skriver låter helt korrekt i mina öron men min familj påstår att det ibland låter lite konstigt. Engelskan jag talar tycker jag låter hur töntig som helst ibland men mina amerikanska vänner och bekanta säger att jag låter hur bra som helst. Vad ska man då tro? Det svenska språket jag talar är ju lite begränsat just nu. Jag måste ju förlita mig på internets tidningar och mina familjemedlemmar och vänner för att få nya språkliga intryck. Det intressanta är att vissa utlandssvenskar är jätteduktiga att behålla och underhålla språket och andra är rent ut sagt katastrofala. Det är ibland så mycket lättare att byta ut ett ord som man inte för tillfället kommer på till ett på engelska eller svengelska.

Idag när jag läste tidningen fick jag se en lista på årets nya ord och jag känner att nu får det vara nog. Hur ska jag komma ihåg alla gamla men samtidigt lära mig nya som känns lite avlägsna för mig. Det verkar ha varit ett intressant år i Sverige när man är tvungen att ta in ord som morotsmobb och köttklister. Att man helt plötsligt kan ångerrösta kanske för att någon har valpromenerat förbi dörren eller för att man tagit del av en sanningsbarometer tycker jag låter lite konstigt. Strupstockspolitik och tobleronepolitik har alltid funnits men med olika personer bakom ratten. Sorgligt är ändå att det finns serieskyttar och kalsongbombare i Sverige. En guldomat skulle jag gärna ha hemma fast det kanske är ett tecken på guldsot men det kan ju vara bra om man är askänka? Än så länge har jag inte haft någon bloppis eller Facebookfest men det beror väl på att jag närmar mig mitten av livet. Jag har heller inte varit någon kaffeflicka men jag borde väl få göra rit-avdrag i hemmet? En näringslots borde väl tjäna på att anlita en ordningskonsult när han ska planera sin vulkanresa? Det mina vänner, det är språkekonomi det!

Se nu till att klicka in på SvD och lär er alla viktiga, nya svenska ord!

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/kaffeflicka-och-askanka-bland-nyaste-orden_5833399.svd

En mellan dag var det idag, en dag mellan massa saker. Mellan jul och nyår, mellan magsjuka och friskhet, mellan köttbullar och prinskorv, mellan 2010 och 2011… Idag åkte vi och hämtade en liten frysbox hos vänner som ska flytta långt bort där det inte är rätt volt i väggkontakten. Vår nya frys passade utmärkt i garaget, det krävdes bara lite omflyttning och feng shui. Bilarna står ju där de står, rakt in mot väster. Undrar om det är dålig karma? Frysen står så fint mot söder och jag har snabbt börjat fylla på med prinskorv, smördegsplattor och lussebullar. Bilen fylldes raskt av skräp, gamla kläder och skor, bollar med hål, trasiga blomkrukor, kasserade datorer och annat som man har i ett garage. Vilken känsla det är att sopa golvet i ett garage där man faktiskt ser golvet. Golfklubbor, jaha just det, sådana har vi ju alla fem, skidkläder, jaha, klättringsutrustning, vinterkängor, badtofflor, innebandyklubbor… Så mycket saker och så mycket tid! Var ska vi börja?

Så var det dags, mot soptippen. Här tippas allt i en och samma kontainer, ingen sortering här inte. Lätt som en plätt. Brjann drog iväg med cash i fickan… och kom hem med cash i fickan. Dålig karma! Soptippen stängd hela januari för ombyggnad. Det var bara att lasta ur bilen igen. In med skräpet i garaget igen. Hela feng shuin raserad! Buhu! Men vi har i alla fall ett nysopat golv! 

Julafton var fylld av mat och julklappar. Jullunch, spel, middag och julklappar, ungefär så såg dagen ut. S blev så förvånad att hon grät en skvätt när hon öppnade ett paket och alla verkade vara nöjda med dagen. Tröjor, byxor, spel, leksaker, allt verkar passa i år. Det enda som ska bytas ett par byxor som jag köpt till Brjann. Jag överskattade tydligen både hans längd och vikt. Jag är numera mycket varm om kroppen efter att ha blivit presentad av min make med en lång dunkappa.

Jag vaknade upp dagen efter med ett stort moln över huvudet. Turen hade kommit till mig, magsjukan var tillbaka. Två dygn senare kan jag bara säga att julen passerade snabbt och jag är något kilo lättare. Men det kommer väl antagligen inte att vara länge med tanke på att vi fortfarande har julskinka och prinskorv i kylen, jag har ju lite att ta igen nu.

Kommer ni ihåg alla de barnen som hade torrt, mörkt bröd med något korvaktigt på och en skalad morot med sig på utflykterna. Till det hade de ofta med sig en urdiskad sirapsflaska med hemkokt rabarbersaft. Hur töntigt var inte det. Man ville ju ha vitt formbröd, kexchoklad och termos med varm O’boj. En sirapsflaska, buhu. Stackars nördiga barn.

Häromdagen diskade jag ur min första sirapsflaska! Jag blev lite varm i hjärtat och kunde nästan känna smaken av hemgjord rabarbersaft även om det var något som aldrig kokades hemma hos oss (vinbär är det som gäller hemma hos oss). Nu är ju flaskorna genomskinliga och moderna, i alla fall de svenska flaskorna vi kan få tag på här. Längst inne i skåpet hittade jag en vit, gammal flaska med en slatt sirap i, sockrad och trögflytande. Randen på sidan finns där, ni vet den fiffiga genomskinliga mätranden där man ser hur mycket som finns i flaskan. Barnen forstod inte alls vitsen med att återvinna en gammal sirapsflaska och kände sig mer än nöjda med sina vanliga vattenflaskor. Med den förklaringen fick jag också ett kraftigt ögonrull och en suck. Jag erbjöd Brjann flaskan som en turvattenflaska på hans triathlon men den föll inte honom i smaken. Kanske var han en av de barnen som hade en töntig sirapsflaska med sig till Stadsskogen på orienteringsdagarna? Jag behåller den själv. Den är numera min vattenflaska på mina träningspass och den är hur cool och nördig som helst! 

Regnet slog hårt mot sovrumsfönstret i morse, dagen före självaste julafton. Vi har så innerligt önskat att det ska dala ner snö i stora sjok dagen före dagen före dagen… Men inte en flinga, vi får vara glada att vi får regn. Jag fick ett bryskt uppvaknande, jag hade tid hos sjukgymnasten för att komma tillrätta med min urflippade axel. Tillbaka hemma började jag gå igenom kylen inför stundande festligheter. Tomt så när som på en julskinka och ett par burkar ansjovis! Sillen hade magiskt försvunnit och prinskorvarna lyste med sin frånvaro. Då var det bara att sätta sig i bilen och åka till IKEA.

   Så här regnigt var det på väg mot sillen. Får det verkligen regna så här mycket dagen före julafton?

När vi kom hem var det eftermiddag och två släpptes av på träning med klättringsskorna i högsta hugg. Vi andra tre åkte för att handla mat. Lamm eller kalkon på julaftonskvällen? Lamm!

Vi var inte ensamma, alla handlar tydligen mat dagen före julafton.

Här fanns det som står allra högst på min önskelista. (Tyvärr ej till salu, har frågat flera gånger.)Det ultimata vrålåket, min drömbil!

När min vanliga Chevy var fullpackad av lammstek, brysselkål, potatis och annat smaskigt drog vi till gymmet.

Nu är vi alla hemma. Julklapparna är inslagna, julmaten är lagad, huset är hyfsat rent, barnen är förväntansfulla och jag känner mig rätt färdig. Snart är det dags att sova eftersom tomten måste ju hinna in och stoppa paket i strumporna. Tips till tomten, vi larmar alltid när vi går och lägger oss så var försiktig!

God Jul och Gott Nytt År

Fick ett mail av en av tränarna på klubben med en god jul hälsning och ett sista försök att locka in mig och alla andra innan tomten kommer. Hon skickade med ett citat: 

“If you want to look young and thin, hang around old fat people.”- Jim Eason

Helt klart en ny variant. Så alla gamla och feta, välkomna hem till oss över jul!

Granen är klädd, fula tomtar står i fönstret, änglarna hänger i granen. Jag är inte riktigt den som färgmatchar granen, vitt en jul, rött en jul och lila en annan. Jag smäller upp allt. Jag har alltid undrat varför mamma tar fram samma fula tomtar, lucior och änglar varje år, ni vet prylarna som vi gjorde på lekis. Lucian som ser ut som läppstiftet smetat ut och som har tändstickskrona och tomten som ger ett visst berusat intryck. Nu vet jag, jag är nämligen där själv. Begränsad syn! Jag hängde precis upp två mycket tveksamma änglar i granen. En med glasögon och en halvskallig. Jag tyckte att de såg riktigt snygga ut. Ingen ville först kännas vid änglarna men efter närmare granskning hittade vi ett tydligt skrivet namn som började på S på båda änglarna och vi kunde också härleda mönstret till Vindhemskyrkan. Nu är den skalliga ängeln och ängeln med glasögon del av vår jul här på andra sidan. Saken är den att vi kom fram till att alla änglar ser ju antagligen inte ut som Frank Sinatra på 60-talet eller bebisar med vingar. Jag själv har ju faktiskt varit ängel i min tidiga kyrkliga karriär. Jag och en vän var med i Domkyrkans flickkör och agerade änglar med riktiga vingar på julaftonsmorgon under 5-6 år. Jag var vettskrämd första året när körledaren frågade var mitt flygcertifikat var. Nu i efterhand undrar jag verkligen vad jag gjorde där, min sångröst är katastrofal, jag kan inte flyga och jag är inte heller speciellt änglalik.