Jag vågar inte ens fundera på hur många lussebullar jag har ätit idag. Två kan vi säga eller fem, det spelar ju ingen roll och bara jag vet ju egentligen. Glöggen blev ovanligt god. Undrar vad jag gjorde annorlunda, kanske en extra stor bit ingefära gjorde smaken. Gott blev det och jag har svårt att tro att vi hinner tröttna på allt det goda innan jul.

Ingen av barnen ville posera med Rudolf eller snögubben på Snowflake Lane i år så här kommer ett foto utan någon av tomtens vänner. Hade någon frågat mig så hade ju jag gärna blivit fotad med Rudolf.

Idag åkte vi äntligen in till Seattle Art Museum för att titta på Picasso utställningen. Vi har gjort några försök tidigare men det har varit svårt att få biljetter. Idag var vi och alla andra där, mycket folk och lite syre. Vi drog oss sakta genom rummen med de magiska tavlorna som flugit packade i bomull från Europa till Amerika. Vad ska man säga… Mannen jobbade hårt och mycket, många tavlor på kort tid. Många streck och penseldrag, i lycka och sorg, glädje och ilska. Mycket vackert men en hel del som är lite svårt att förstå, speciellt om man är nio år. Vi hittade alla våra favoriter. Och konstigt nog var vissa tavlor pyttesmå som jag trodde skulle vara stora och vissa stora tavlor trodde jag skulle vara små. Det är inte alltid som man föreställer sig.

Vi har precis avslutat middagen som idag bestod av en kalkon på 22 pounds. Vi hade fördelen att vara bortbjudna på självaste Thanksgiving i torsdags men vi kände att det var trevligt att tillaga en kalkon ibland. Det blev lite över till i morgon.

http://picassoinseattle.org/

Dagens kulturella upplevelse. Jag är säker på att jag kommer ha massor att skriva när jag kommer därifrån…

Det är Thanksgiving idag och jag kommer osökt att tänka på min kalkonhals och vad jag kan ha gjort annorlunda. Och halsen hänger ju ihop med ansiktet och vad har jag egentligen gjort för att ta hand om mitt ansikte. Uppenbarligen har ju delar av det hasat ner på halsen men stora delar har ju också stannat kvar just i ansiktet. Man får ju bara ett ansikte under sin livstid. Jo, för ganska många år sedan började jag köpa dyra, livsomvändande antiagekrämer med Q12, F14 och ISO1000 eller helt enkelt rynkkrämer. Dessa har jag smort, duttat och klappat in i ansiktet (och faktiskt på halsen ibland också). Jag börjar tror att alla dessa krämer bara varit båg och påhitt. Vad är det som är så speciellt med denna smet som gör att huden ska sluta åldras. Hjälper det verkligen eller är det andra saker som spelar in, gener, milöjförstöring, sol och kyla? Titta på mig nu, med resultatet i spegeln, inte verkar det ha hjälpt?! Jag hade kunnat hållt mig till Nivea på flaska. Jag ska nog gå ut en vända och promenera i snön och minusgraderna, då borde ju ansiktet strama ihop sig av kylan. Uppenbarligen är det ju inte huden och rynkorna som avgör om man blir 80år eller 100år… vi vet ju alla att det är yoghurt och rött vin!

 

Happy Turkey Day!

Här är det ganska hyfsat, –6, lite grått och molnigt, några centimeter snö på marken och ganska avstängt. Vi är inte direkt insnöade men det är väldigt lite människor ute och kör. Det finns fortfarande mat i affärerna och vi har värme och elektricitet i huset.  Vi körde till Tukwila i morse vid sju snåret, en tur som hade tagit 1-2 timmar en vanlig morgon med vardaglig rusningstrafik. Det tog oss 30 minuter í kraftigt halt väglag. Nu är vi hemma igen och jag har precis mumsat i mig en lussebulle och en kopp kaffe. Funderar just nu vad vi ska hitta på när vi är lite halv avstängda från omvärlden?

 

Foto från Seattle Times

Bilar, snö, is, backar = dålig kombination

“Due to bad weather, all schools in Lake Washington School District will be closed on Tuesday, November 23. There will be no extended day care. All activities are canceled. There are no athletics, events or building use.”

Idag har det varit en dag i snöns tecken. Snön kom redan i morse, den dalade ner i stora flingor, men frågan var hur illa det skulle bli? Snö i nordvästra USA kan bli ett stort problem. Snön är ofta mycket blöt, tung och kommer ofta i samband med kraftig vind. Tung snö och vind är inte en bra kombination när alla elledningar är luftledningar, då blir det ju ofta strömavbrott och jättemörkt och kallt. Än så länge (peppar, peppar…) är allt lugnt hos oss men har hört från flera vänner som har kusligt mörkt hemma. Barnen hoppas på att skolan blir inställd imorgon så för deras skull så får vi hoppas på mer snö.  

 Hemma hos oss under eftermiddagen och nu senare på kvällen, än så länge är det ganska lite snö men iskallt.

Kallt och mörkt, vad passar bättre än en köttgryta a la “ta vad du har hemma”. Dagens middagstips från mig:

Nötkött, buljongtärning, rödvin, vatten, lök, purjolök, tomatpure, persilja, timjan, lagerblad, palsternacka, rotselleri, morötter, kantareller och så några färska brysselkål hittade jag i kylen. En finfin gryta som kokat i snart två timmar och som kommer att serveras med ris och haricot verts och självklart nybakat bröd och god morbier och brie. Jag rekommenderar starkt att dricka upp vinet som blev över efter grytan.

God spis! Och vi hoppas att strömmen förblir på!

Vi sitter som klistrade vid morgon tv, väntar och hoppas på att skolan ska stänga. Snön har kommit även om det är ganska lite än så länge. Över allt i hela Washington verkar det vara två timmar sen start utom just i Lake Washington School District och det känns ju mycket orättvist. Det är ju trots allt lite vitt på marken. Seattle är snötäckt och snart har täcket lagt sig över East side. Det är lite bråttom för i morgon ska det regna igen.

För övrigt har natten varit ganska kass. Våra grannar släppte ut sin hund vi 03.10 och den beslutade sig för att den skulle ägna sig åt at skälla i mörkret. Efter uppvakning i panik rusade Brjann ut och skrek åt den stackars skällande hunden. Det var ju inte direkt första gången. Det känns som om vi har lite tröga grannar som inte direkt “fattar piken”. Hunden ryggar tillbaka när vi visar oss utanför dörren. De kör med we no speak Americano och its just a cute dog… Vad kan jag säga, vi umgås inte direkt.

Vilken besvikelse! Snön singlade ner och försvann! Vitt på himlen men bara grått och blött på marken. Trist! Söndagkvällen livades upp med en isländsk lammstek och goda, färska rödbetor och färsk brysselkål efter en ganska kort men intensiv arbetsdag på skolan. Mycket händer, snart är det första advent och glöggen måste kokas och efter det lucia och lussebullarna måste bakas i normalt format samt vetefritt/mjölkfritt format. Igår besökte jag en mindre Skandinavisk affär inne i city för att reka inför julbordet. (Jag smet från en klättringstävling.) Det stod att de hade “juleskinke” och det tror jag inte ett dugg på. Vad är det för skillnad på norsk och svensk? Jag inbillar att det är stor skillnad! Detta är ju en norsk affär och de tycker ju att all norsk mat smakar bättre. Konstigt! Jag känner mig lite tveksam och jag håller ganska låg profil där inne. Det kan ju vara lite känsligt att skrika “Heja Sverige” och “svensk mat är mycket, mycket, mycket bättre” bland alla fiskekakor, klöverchoklad och lefsor. Är det någon som vill skicka mig en julskinka och en fårfiol så feel free! Emottages tacksamt! Och släng gärna med en vört också!