Category: Okategoriserade

Hjärnfundering

On By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Den stora pedagogen har tagit semester från hemmet. Varje morgon hör jag mig själv säga bit ihop och tänk framåt, skolan är snart slut. Varje kväll säger jag, gör bara minsta möjliga, bara det ni måste, skolan är snart slut. Slutet är nära, ungefär tre veckor av finals och eländiga uppsatsskrivningar. Barn nummer tre visade oss ett “rough draft” av en uppsats på 6 sidor som handlade om Kina och daoismen. Efter en sida var jag borta, lost, nylle på noll. Ungen skriver mer än proffsigt och jämförde olika ismer med ord jag aldrig hade hört tidigare. På något sätt så börjar man ju undra var det ska sluta. Barn idag kan hantera en dator, telefon, ja allt med knappar och batteri från 3 års ålder. Vad händer med hjärnan? Tar det stopp eller kommer de fortsätta ta in mer kunskap? Jag är rädd för att de blir alltmer uttråkade. Mer skog och gräs och mindre batteri, så de får ladda sina egna batterier. Vi ska köra batterifritt så mycket som det går i sommar.

Igår hade vi Svenska Skolans årliga friluftsdag på hyrd fotbollsplan med grusbana runt. Det är på något sätt tillbaka till lågstadiet, medhavd saft och 60 meter. Underbar tillställning! Ytterst få skrubbade knän men många nya rekord att föra in i boken. Alla vann på något sätt. Min grupp var liten men naggande god igår. Halva klassen hade tagit semester men då blev det desto mer springande för oss andra. Stafetten är ju görbra, lag aktiviteter är ju strålande. Kasta boll är ju klurigt. Bollarna for hit och dit, upp och ner. Längdhopp, ja vad ska man säga om längdhopp. Det gör ont att landa på rumpan. Och brädan som man ska stampa på sitter ju alltid lite fel. Många centimetrar blev det, mer än 100, i alla fall ibland. 60 meter tar musten ur alla. Då syns det ju vem som kommer först och vem som kommer sist. Jag försökte komma sist jämt, det är också svårt. Speciellt när några vänder innan målgången. Det är ballt att vara 5-6 år. Deras tankebanor är inte alltid överförbara till verkliga livet. Eller inte alltid till en vuxenhjärna. Och det är ju det som är så härligt. Det gäller att lyssna mycket och tänka. Och ha snabba springskor med bling och kardborre om man ska vinna 60 meter. Det var det jag förlorade på igår enligt en av mina elever. Snören är inte bra och så var det för lite glitter på skorna. Det blir till att skaffa sig lite bling.

Sömn

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

De första färska åren vi hade barn sov vi alldeles för lite. Löjligt lite. All form av sömn var guld värd, vi gjorde vad som helst för att få en extra timme. Vilken tid på dygnet spelade ingen roll, jag hade kunnat sova i bilen vilket jag också minns att jag gjorde. Barn nummer 1 sov som en vuxen från födseln, 6-7 timmar max och sova på dagen var bara helt onödigt från 6 månader. Hon tyckte också att det skulle vara en social företeelse det här med sömn. Trots det kom barn nummer två som hostade och kruppade sina första 6 år och höll oss i konstant givakt och dessutom så skulle man kunnat tro att hon var ultralöperska från födseln med tanke på hur ofta och mycket hon åt. En minsta krax och vi var klarvakna och redo att utfodra, dygnet runt. Barn nummer tre var både vaken, hostig och hungrig men det la sig efter några år. Tillslut sov alla lugnt och sista ambulans kruppanfallet var 2007 vilket känns som årtionden sen. Eftersom sömnen var så viktig under några år då kombinationen tre barn och heltidsjobb var vår vardag så blev det ofta tvärnit under den tiden. Jag behövde sova så mycket att när det väl fanns tillfälle så gick det inte. Jag kunde ligga sömnlös natt efter natt och fundera på ingenting. Så här i efterhand så känns det ju inte jobbigt men jag vet att jag hade panik framåt 5 varje morgon när jag visste att klockan ringde en timme senare och cirkusen började igen.

Nu har det passerat några år och sömnen har fördjupas betydligt. Ofta kroknar de allt mer åldrande föräldrarna med tandborsten i munnen framför nyheterna eller kriminalserierna (läs Duck Dynasty och Storage wars) runt 22 på kvällarna. Ungdomarna glider in och säger godnatt, dansar runt, målar ett par naglar, borstar lite hår, läser ett kapitel innan lamporna släcks framåt alldeles för sent. När vi sedan vaknar på mornarna ligger de utslagna som salta sillar inrullade i täcken och kuddar. Det krävs många omskakningar och ropningar innan de gnuggar de sina trötta ögon och hasar ner. När vi för ovanligheten inte har klättring, volleyboll eller skola på sover alla djupt fram till 12 och vaknar efter att ha blivit väckta ett antal gånger rufsiga och tilltufsade. För tio år sedan vaknade de av minsta golvknarr och kunde inte somna om, nu krävs det krafttag och omskakningar om någon ska ens öppna ena ögat och lägger de sedan ner sina huvuden på kuddarna igen så är det som om de aldrig har blivit väckta. När blev det så? När blev sömnen så djup? Och så lång? Hade det inte varit bra om det hade varit lite mer jämt fördelat?

Klockan är snart 11 på förmiddagen och vi har vårlov. Alla är väckta och alla har ätit frukost före lunch. Jag tror minsann att ungdomarna börjar bli vuxna.

EngelskaParkenJuni2002 008EinarAngelica30Juli 017

Isad i vårvärmen

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

Sitter med foten i ispaket, inpackad för att bli förminskad. Skonumret gick raskt från 38,5 till 41 genom att kliva snett på gatkanten. Jag tror att vänsterfoten var den del av kroppen som fanns kvar att knycka till. Men det är övergående, jag tar snabbkuren. Löpfritt några dagar och sen på’t igen.

Vi har celebert besök från Sverige. Denna gången har vi äran att visa Seattle från sin allra bästa sida. Det är sol och varma vindar över Washington. Solen värmer upp mot 15 grader under eftermiddagarna och körsbärsträden blommar i rosa. Det gillar vi!

Så smälte snön lika snabbt som den föll

On By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Jag hade ju gärna behållit snön några dagar. Den lyste upp ett ganska grått Redmond. Men jag hann ut och känna på fukten på trottoarerna och nu sitter jag nyduschad efter en snabb vända. Idag blev det cykelpass innan solen ens hade funderingar på att komma fram. Jag satt och flåsade på en Le Mond cykel och blickade framåt på franska byvägar. Turen gick till Lyon idag, backintervaller men jag satt i på andra våningen på ett gym i Redmond. Det var vackert i Frankrike idag, jag hade gärna varit där. Men vägarna är inte så pjåkiga här heller.  Jag sprang ut och försökte njuta av snön innan den smälte. Knata runt några kilometer i omgivningarna. Det blommar gult och rosa. Och ögonen kliar något makalöst. Det verkar vara vår.

It takes a fool to remain sane

On By lillahjarnanIn In English, Okategoriserade, Träning/trainingLeave a comment

Are you sane enough to handle getting injured? One day it happens. You hurt your knee skiing, brake your arm falling on the trail or as I did fracture your elbow biking. It happens in less than seconds and then you’re stuck with the problem for months.

There are hundreds of books, blogs, articles to read about endorphins, runners high and how exercising makes you feel good.  After a couple of hours of running the remaining of your day becomes light and bright and you feel good inside and out. At least that is how I feel. On the other hand there are just as much information about how horrible or depressed you can feel when you for some reason can’t exercise or your routine gets interrupted. It’s important to do what you can and try to find new ways to get your endorphins kicking. It sounds easy. Just try something different and stay in your routine that works for you. Easy. Start knitting or kite flying. Yeah right! It all sounds so easy stay motivated, eat healthy, crosstrain, surround yourself with friends and volunteer at a race… Yada, yada…

I am not a serious athlete, not a tiny bit professional, I don’t get a dime from lacing my shoes and heading out. I just enjoy training, running trails and biking. I am just a regular 40 year old enjoying life. I like working hard, sweating and I really enjoy feeling the good pain the next day. And I have to admit that my least favorite day of the week is my rest day. I get motivated by moving, it makes me want to do more. I force myself to sign up for races to stay on track. So, what happens when I get injured? How do I stay sane? I think I’ve done a pretty good job so far. I’ve had a lot of practice. I’ve done what I can, sometimes a little bit too much but kept my daily dose of sweat going. For a while it felt like I at least got the minimum amount of happiness out from my slower and shorter runs. But it comes to a point when you feel that it has been enough.

I am done with this, fed up, tired of everything concerning injuries and modification. I came to that point a couple of days ago, after a little bit more than four months of casts, braces and painkillers. I’ve had it. Life gets so uncomfortable when you have to modify everything from driving, sleeping, cutting bread to running and lifting weights with only one side of your body. It doesn’t matter how many smart blogs and articles you read, it is impossible to prepare yourself for how it feels or how you will react. And this is not even life-threatening, it’s just an arm. I get angry and cranky. And I cry. Not very pretty people but that’s how it goes. And here I am now. With a sore arm in a purple cast and I have at least another month left to enjoy it. And the rest of my body starts to ache and give up because of the way I run. The only way to handle it is to suck it up and keep moving!

Anyone have a good book or an article to read about how you get your sanity back after a breakdown? Please, send it my way.

Solskensvinst

On By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Vilken dag! Spelarna skrek, föräldrarna skrek, coacherna skrek och till och med alla syskon skrek. Det har glidits på knän, gjorts pannkakor, torkats svett från pannorna och kämpats väl. Vi avslutade dagen obesegrade och sista matchen var så spännande att publiken svettades mer än spelarna. Nu vilar vi till i morgon och laddar för en ny dag.

En helg i Renton #Blogg100

On By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Tredagars turnering i heta Renton. Efter en dag sittandes på hårda läktare känns kroppen sisådär. Delar av kroppen, vissa bakdelar domnar bort mitt i all spänning. Laget kämpade bra och vi fick precis höra att den sista matchen gick mer än strålande. De krossade motståndarna och fröken Brekkan spelade bättre än bäst. Jo visst är det rent skryt men men…  Nu är det bara att äta, duscha sova och repeat i morgon igen. Och på måndag.

#Blogg100

On By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Anmälde mig precis till #Blogg100. Hundra långa dagar av bloggande utan uppehåll. Vem är det mest synd om? Er eller mig? Har jag inget att skriva om får ni helt ta del av mina tankar för dagen. Grattis!

Vi har inlett årets korta vinterlov med semlor. Och det gick sådär. Jag brukar inte misslyckas men idag åkte en hel plåt glutenfria semlor i soporna, jag misslyckades helt kopiöst. Delar av familjen fick sedan åka ner till Kirkland och köpte sig fina, fluffiga, glutenfria cupcakes och popcakes som sedan avnjöts till efterrätt. Vi andra glutentoleranta åt semlor som blev helt ok men aningen stabbiga. Dessutom fuskade jag med mandelmassan, jag orkade helt enkelt inte göra egen idag utan blandade almondbutter och socker med inkråmet. Fusk!

Annars rullar det på. Lite löp, sim och annat trevligt idag. Jobbade i fint tempo med 3 likasinnade på fuskgräset. Många meter avklarade på löpbandet och många medicinbollar i luften. Och självklart vann vi, det är ju alltid viktigast. Eller?

Och ungefär så här ser det ut i poolen på Pro Club: