Hallå där,

Det var länge sedan. Dagarna går och januari har nästan passerat. Mörkt och fuktigt, tröttsamt och virusfullt. Enligt en större svensk morgontidning är detta den fattigaste dagen på hela året. Jag måste säga att den varit ganska bra för att varit riktigt fattig. Och nu är det snart ny månad och nya tag. Veckan som snart är slut har varit fylld av finals. Barnen har grillats i alla tänkbara ämnen, skrivit så pennorna glödigt och knattrat på tangentborden i överljudsfart. På det presenteras betygen dagarna efter och då får man i en knapptryckning veta om framtiden ser ljus ut. Det är tufft att vara ung nuförtiden. Men nog är den väl ganska ljus oavsett om man är ung eller gammal. Vädret bjuder på dimma och några plusgrader och det kan man ju inte klaga över. Jag är tacksam så länge nederbörden håller låga siffror, hellre dimma än ösregn. Vi gör allt för att hålla oss pigga i vinterdimman. Kraftigt intag av vitaminer och färgglada matprodukter. Präktigt värre. Vitaminer i tablettform och fruktjuice i mängder.

Min dag har varit toppen. Jag pratade lite med pappa på förmiddagen, utbytte ansiktsuttryck på Skype. Hade ett planeringsmöte efter det och planerade långt in på nästa år, i flera timmar. Många ord och tankar. Efter det var det dags för en hel timme av “the devastator”, årets värsta pass hittills. Njutbart så det förslår. Skakiga armar och trött flås. Ett glatt gäng med muskelberg att tävla emot eller med, det kan man ju göra som man vill. Och en coach som klår alla med hästlänger, skrämmande och snäll som ett barn. Det är galet kul. Hem och checkade in med ungdomarna som promenerat hem i solskenet efter en stillasittande förmiddag. När vi ändå hade eftermiddagen ledig ville tjejerna hjälpa till på högstadiets volleyboll träning (där lillasyrran går) så dit bar det av. Jag snörade på mig ett par skuttiga skor och gav mig ut i solskenet, ner mot vattnet. Så här snygga är skorna. I värsta James Bond andan.

Strålande sol och pensionärer i klasar. Nu var det ju inte så att jag fotograferade några pensionärer som promenerade eftersom det kan ju verka lite smygigt. U-bryggan i Juanita var full av hundar, fotvandrare och cyklister. Man skulle ju nästan kunna tro att det är vår. Så här vackert var det när klockan närmade sig 16.30 på våra breddgrader.

Sen var det ju bara att vända och springa tillbaka till bilen och barnen. Sportandet var lyckat för alla parter och vi åkte nöjda hem. Men bilen fick inte kallna länge förrän det var dags att övningsköra till affären och sedan hem igen. Föraren börjar bli proffs på fart och fläkt, parkeringar, filbyten och avstånd. Själv satt jag bredvid och skötte radion. Och höll uppsikt och gav goda råd såklart. Middagen fixade sig nästan själv på grillen och familjen blev mätta idag också.

På återhörande!

Julen är över och kvar står granen och ser lite ledsen ut. Det ligger enstaka röda äpplen kvar i skålen men de röda jultulpanerna har kastats ut för länge sedan. Och så kom nyåret. Vi firade in 2014 med goda vänner. Riktgt trevlig kväll som avslutades med spel och kroppsrörselse. Med oss fick vi också en kusin från Sverige som passerar och pausar hos oss i en vecka på vägen till Canada där han ska glida runt i skidbackarna i några månader. Dagarna går ihop och jag har nästan tappat bort tiden. Det sovs och äts och vi skjuter upp läxorna till sista minuten. Och den miuten har nästan kommit, det är bara några dagar kvar på lovet som kändes som om det skulle vara för evigt. Jag tror vi till och med sover för mycket. Vi alla hasar runt som om vi vore 16, vaknar framåt förmiddagen och sitter uppe sent.

Dimman ligger tät. Vägarna är mjölkvita och himlen är grå. Vi önskar att det skulle kunna snöa lite, klarna upp och att att våra vackra berg skulle visa sig i horisonten. Löpturerna blir lite korta och blöta när vädret inte ler. Det blir trögt och bortprioriterat. Olyckligt och segt. Humöret sjunker när endorfinnivån blir låg och sömnen blir konstig. Man vaknar tung och trött.

Hur är det då med nyrårslöften? Jag är inget vidare på nyårslöften. Det är svårt att få till några bra och vettiga mål att jobba mot men jag ska försöka att hitta på något inom kort. 

Så här såg förra årets mål ut, jag skulle lära mig något nytt och sova mer och bättre. Jag tror att jag fått till det ganska bra. Jag kan nog räkna in simningen i något nytt och kanske också havskajken. Jag har blivit en hejjare på havskajak även om tillfällena inte blivit så många. Nu gäller det att hitta på något annat. Jag hade också några mer vaga mål som såg ut såhär:    

Push past my comfort zone. Know my limits, but never stop trying to exceed them. Try to not get injured… or only if it is worth it…

Jag flyttar dessa framåt till 2014, jag tycker att dessa konstant gäller. Och ska jag fixa mina långtidsplaner för 2014 då gäller det att använda sig av alla dessa tre alla dagar annars kommer jag inte komma till start. Och sen vet ni ju att det inte handlar om att vinna något för mig. Jag vill ställa upp och avsluta det jag påbörjat. Fokus att hänga med och känna sig nöjd med sin insats, göra sitt bästa för dagen annars skulle det vara konstant motvind. Det kommer vara mycket kul som händer under det nya året.   

Gott Nytt 2014

Så blev det söndag kväll efter en evighetslång vecka. Det känns som om veckan började i mitten av oktober och har kommit ifatt nu den 17 november. Synd bara att söndagkvällen kom så hastigt. Jag hade behövt en dag till undr helgen för att komma ifatt med det mesta. Och jag svär att det har varit minst 5 måndagar på raken.  Det är mörkt och tyst. Lampan i garaget har slutat fungera så det är mörkare än mörkast på den sidan av huset. Det är så man drar sig för att hämta en bulle i frysboxen. Då är det illa. Jag har tänkt att jag ska byta ut den men det har varit kolsvart varje dag när jag kommit hem och det har varit lite svårarbetat i mörkret. Man vet inte riktigt vad som kryper runt därute. Ibland när man backar ut bilen vid femsnåret kan man se ögon blänka i mörkret. Imorgon börjar vi om, måndag hela dagen och Brjann flyger hem från Europa. Det är träningar för barnen som vanlig och vi laddar inför try outs till club säsongen med att spela lite andra sporter på klubben. Imorgon ska vi övningsköra har jag lovat. Det är regnigt och mörkt på kvällarna så övningsperioden hade kunnat fått en bättre början.

Idag var det skola och jobb för hela slanten. Stor grupp, litet rum och värmen på max. Det blev lite svettigt när det var dags att avsluta dagen med en lek. Vi tränar för våra två luciaframträdanden. Hela Seattles luciafirande hänger på våra skolbarns axlar och vi sjunger och skrider fram när vi övar. Min grupp med 4-5 åringar tar det med ro. De känner nog att kommer att göra succe hur det än går. Vi körde tillbaka till vår sida av bron, trollade fram lite lunch sent på eftermiddagen och sedan la jag mig och blundade i några minuter. När jag tittade igen var det kolsvart ute och det var dags att packa in ungdomarna i bilen och gå på eftermiddagsbio. Spännande och långt var det. Det var nästan så att jag var tvungen att blunda en stund igen. Tors hammare slungades på stora skärmen och de elaka förlorade. Tur att inte världen gick under den här gången heller. Till och med Captain America gästspelade i några minuter och jag hörde att det gick ett litet sus i den ungdomliga publiken. Sen var det dags för en sen middag och vi enades om att göra kyckling med curry. Vi enades och jag lagade. Och så tog dagen slut efter att två laddningar har tvättats och diskmaskinen plockats ur. Simningen som planerats minutiöst hanns inte med, inte heller löprundan i dagsljus. Men det är ju mitt eget fel, det var då jag blundade en stund på eftermiddagen och blev lurad att gå på bio.