Jag har många vänner som säger och skriver så kloka saker att jag får kalla kårar på ryggen ibland. Begåvat, genomtänkt och ändå ohyggligt spontant. Jag lyckas inte alltid så bra att får orden ner till fingrarna och tangenterna via hjärnan och allt annat på vägen. Ofta kan det bara kännas som kortslutning. Jag hade i alla fall något slags hallelujah moment imorse fick mig att andas lite djupare, faktiskt ända ner till botten av lungorna.

Brjann har jobbat i San Diego några dagar den här veckan och det gör att all körning hamnar på min lott. Det gör mig absolut ingenting, det kan bara vara svårt att få ihop tre barn, två skolor, tre träningar på morgonen och eftermiddagarna och på det mitt eget liv. I morse hade jag planerat tiden väl. Klockan ringde 4.45, jag packade lunch till barnen, körde en tvätt, åt frukost och åkte på träning. Barnen skulle gå upp och börja med frukosten själva och jag skulle komma hem 7.10, det var bestämt kvällen innan. Men då ganager mitt dåliga samvete. Allt flöt bra och jag hann till och med steka pannkakor innan första avsläppet på skola nr 1. När jag släppt av Johanna och Caroline med sina enorma North Face ryggsäckar fulla med böcker, papper, lunch och tuggummi och ser dessa guppa iväg var jag tvungen att köra in på parkeringen en stund. Herre jävlar. Jag tror faktiskt att vi har lyckats. Vad är det som gör det, gener, miljö, tur eller kanske maten?? Vi har fått tre begåvade, långa, självsäkra, vackra barn som nästan inte är barn längre och här sitter jag i en oversized bil och blir tårögd av att se ryggsäckarna guppa iväg. Lyckliga oss.

Barnens absoluta favorit just nu. Och ganska passande titel, eller hur. Tack och lov för bilen, vårt andra hem.

Idag var jag här men jag hade velat vara där. Min mamma hade boksläpp på sin nya, fina bok (Den stora fingerleksboken av Lena Hubinette-Håkansson) idag några dagar före årets Bokmässa. Den här boken vet jag har varit i tankarna länge och har äntligen blivit av. Snart får jag se den live och då skriver jag mer om innehållet och kanske visar några bilder.

För er alla i Sverige som jobbar med små och mellanstora barn så tycker jag att ni ska rusa iväg till bokhandeln och köpa den här boken. Boken är en samling fingerlekar i Fröbels anda, med vackra bilder och beskrivningar som visas av två händer. Mycket fiffigt, man tittar på händerna och gör likadant själv. 

Jag har förstått på flera av mina läsare (oj, det lät stort) att ni surar lite över min negativa inställning till IKEA. Jag ska snart släppa det för ett tag och leda in livet på mer positiva banor. En sista punkt bara. Det handlar inte bara om att jag gillar Marabou osv egentligen tycker jag att Marabou är en skitprodukt med mängder av slaggprodukter i och allt annat än choklad. Saken är den att när IKEA, KF och ännu mera ICA väljer att ta fram sina egna märken så beror det ju på att de upptäcker att de kan tjäna pengar och inte så mycket göra en bättre produkt. Vem vill inte tjäna pengar? Vill vi egentligen ha en sämre produkt. Men stora företag har stora förpliktelser. De ska föregå med gott exempel, släppa in nya produkter som skapar en bättre marknad och matmångfald och inte bromsa marknaden. Men det som händer är att butikernas utbud minskar och bli mer enkelriktat och alla små aktörer får mindre hyllplats eller tas ur bruk. De små som ofta har en bättre men lite dyrare produkt och ofta ett bättre och nyttigare sätt att producera sin vara. Det är ju precis det vi idag ofta efterlyser, gårdsproducerat, familjeägt, småbruk, ekologiskt osv. Vi vill ju veta var maten kommer ifrån. Konsumenten får inte ens en chans att att göra ett eget val för att någon annan väljer åt oss. Vi får i slutändan färre valmöjligheter. Vi vill välja själva eller hur? Det är en av anledningarna att IKEAs förändring stör mig. Och så självklart att deras svenska mat och ansikte utåt inte är svenskt. Tänk på hur du handlar. Jag är absolut inte något föredöme men undviker alltid t ex ICAs egna varor och betalar hellre några kronor mer för ett “riktigt märke” (när jag är i Sverige).

Men… här har det varit mulet och lite duggregn för att tala om något neutralt. Skönt tycker jag men jag hinner nog ändra inställning innan veckan är slut. Det känns ganska bra att hösten är påväg. Idag har jag firat födelsedag och njutit varje sekund. Jag är pigg som en fjolårskalv och lika smärt som en ungbjörk och halva livet har passerat i ett vingslag. Jag har börjat inse min begränsning och förstår helt mentalt att jag inte kan springa ett helt maraton med en axel som gnisslar och mindre än en månads seriös löpträning. Jag är uppe i ca 50km i veckan men inser att det är lite lite och att det har gått lite fort. Jag sliter sönder benen och kanske är det så att jag ska backa lite och dra ner lite på tempot. Det får bli som det blir vid starten, jag kanske till och med får promenera runt banan. Ett moget beslut av en ett år äldre kvinna.       

Kontakten med IKEA har varit lite sval de senaste dagarna. Jag har skickat några mail fram och tillbaka angående deras allt sämre sortiment på matavdelningen. Jag har fått svar inom 48 timmar precis som de lovar men svaren har varit allt annat än genomtänkta. Det har stått ungefär tack för att du hör av dig till oss, vi uppskattar dina åsikter. Ska jag vara ärlig så tror jag inte att de uppskattar mina åsikter det minsta, då hade jag fått vettigare svar. Till slut fick jag ett svar från IKEA Sverige där det stod att de uppskattade mina synpunkter men att jag borde höra av mig till IKEA Seattle. Men vad bra… det är ju det jag har gjort ett antal gånger och they value my opinion too. Men nu tyckte jag att jag ville ha ett svar så jag skrev igen och bad att få ett vettigt svar. Jag skrev att jag visste att detta inte var ett problem för IKEA Seattle utan ett beslut taget i själva IKEA hjärtat i Sverige. Moget av mig, eller hur. Jag blev upprörd över att de behandlade mig dåligt och som helt inkompetent via mail. Men… jag fick ett svar och en ursäkt att de lämnat löjliga svar. En liten vinst. Men det trista var att de också skrev så här:

Det är ledsamt att du upplever att kvaliteten på våra produkter har försämrats sedan vi lanserat produkter under vårt eget varumärke. Jag har full förståelse för att du som utlandssvensk uppskattar de traditionella svenska varumärkesprodukterna. För oss på IKEA är det dock ett naturligt steg att utveckla och sälja unika IKEA produkter under vårt eget varumärke, med samma fokus på kvalitet till låga priser som tidigare, och med möjlighet att säkra att sortimentet lever upp till våra riktlinjer vad gäller kvalitet, ingredienser, produktion m m. Våra egna produkter bygger precis som de tidigare på svenska recept och traditioner. Utdrag från mail från Josefine Hallberg IKEA Food Services AB

Så deras mål är alltså att utveckla unika och sälja unika IKEA produkter. Jo visst är Billy bokhyllan unik i sin platta låda som går in i bakluckan men kom inte och säg att IKEA senapssill, mjölkchoklad, knäckebröd är utvecklade och unika produkter. Det är dåliga kopior! Och frågan är vad IKEA skulle tycka och tänka om Billyhyllan och Poängfotöljen blev dåligt kopierade men kallade för unika och utvecklade produkter, det är ju ändå samma men en billigare ritning och ser nästan lika bra ut. Jag tycker att det rimmar illa att säga att IKEAs matprodukter är unika, utvecklade produkter med god kvalitet.

Visst är det ledsamt att jag upplever att produkterna som ett sämre alternativ och visst uppskattar jag de traditionella varumärkena mer. Och visst är det tråkigt för IKEA att jag kommer att bli “arga tanten” i deras mailregister för att jag kommer att fortsätta maila. Vare sig IKEA vill eller inte så är de ambassadörer för Sverige och just nu skulle inte jag betala ut lönechecken från UD. Jag tror att jag skulle rycka undan mattan och dra in alla statliga bidrag. Jag tror att IKEA Food Services AB borde börja läsa på facebook sidor, på bloggar och i tidningar för utlandssvenskar. Det är betydligt fler än jag som bråkar och känner sig missnöjda. Ledsamt IKEA, men jag tänker inte plocka upp er ur Sverkers soptunna, locket är nu förseglat på obestämd framtid.   

Så här trevlig och innovativ design är det på IKEAs Skorpor Kardemumma. Minnen från 70-talets Konsumhyllor då blåvitt hade sin storhetstid med sitt bordsmargarin, tandkräm och marmelad med snålåttans evighetsmärke på. Slänger man ett getöga på förpackningen så kan man ju känna att det kommer att smaka mumma.

Boxningshandskarna åkte på i morse för första gången sedan i maj. Lyckliga jag fick slå mig trött i över en timme och min motståndare bara tog emot slagen som var ganska patetiska så här efter några månader i dvala. Efter det var det bara att bita i det sura äpplet och åka hem och ta tag i livet. Först blev det lunch i form av rester och det fungerar ju en sån här dag.

Kalkonbollar, couscous sallad och grekisk yoghurt

Men idag var det ovanligt svårt att sortera tankarna och sakerna. Jag fann mig själv med fötterna på pallen alltför länge, jag inväntade inspiration och krafttag. Men skorna var väl ändå lite läckra så här en helt vanlig tisdag.

 

Jag kan inte direkt påstå att krafttagen blev speciellt kraftiga. Jag hämtade hem barnen från skolorna och satte mig tillrätta med fötterna uppe igen. Då började det krypa i benen något makalöst, det är inte bra att sitta för länge. På med tightsen och ut. Det blev 8 backlöp i mördarbacken en bit bort och några kilometer fram och tillbaka hem på nysparkade och ganska möra boxningsben. Och nu tog det fart, dusch, till affären, hem och lagade mat. Potatis- och purjosoppa och bacon var på beställning idag. Snabbätning och iväg på föräldrarmöte x 2. Och nu var det dags att sparka av sig skorna från fötterna och placera dessa på pallen igen. Men nu var det upptaget av åtta nyinflygna tranor.

Läste idag att Sting, min stora favorit, kommer till Seattle 5e december. Jag planerar definitivt att gå. Häng på vettja!

Nu har rynkkrämen åkt fram igen. Jag plockar fram den silvriga burken med jämna mellanrum och borde nog uppdatera innehållet lite oftare. Burken är näst intill tom och jag måste nog förlita mig mer på den som står på burken med vänlig blick och utsträckta armar än det som finns i. Anledningen att burken har åkt fram på beskådning är att jag har en födelsedag som närmar sig, inget stort eller jämt, bara ett steg närmare kraftig artros, gäddhäng och droppnäsa. Tack vare eller på grund av min stora dag så rasslar det in mail. Inte från mina vänner utan från alla vänliga och påhittiga företagare. Idag fick jag ett spännande mail där det stod Happy Birthday Charlotte…date_singles over 50. Men jag vet inte, rynkkrämen måste nog strykas på i kraftiga lager idag. Män över 50 känns inte rätt. Dels för att jag faktiskt är gift och jag har ju minst 20 år kvar till 50 om jag gör ett snabbt överslag. Jag tror att jag ska sluta skratta, skrattet är boven i dramat. Hela ansiktet knöcklas ihop och jag tror aldrig att det riktigt hämtar sig efter varje gång. Ögonen blir mindre och mindre för varje dag.   

Sprang på ett citat av någon okänd idag. Att fullfölja är att segra! Jag brukar inte tänka så, men ska absolut börja tänka åt det hållet. Jag har en inre kamp mot mig själv, jag kämpar hela tiden mot att vinna eller åtminstone att bli betydligt bättre. Brjann brukar skämta och fråga om jag vann när jag kommer hem från styrkepassen eller när jag hur sprungit intervaller själv. Det är ju svårt att vinna när man är 15-20 män och kvinnor som alla utgår från sin nivå. Men jag brukar hitta något moment där jag faktiskt kan vinna men talar absolut inte om det för någon för det vore ju vansinnigt pinsamt. Ofta tränar man med en eller ett par andra i en grupp och ibland kan det faktiskt vara trevligt att vara den som peppar och hjälper men inte alltid. Jag har min vapendragare till kompis, vi ses i vått och torrt, morgon efter morgon, och de vänliga orden haglar i kapp med förolämpningarna. Idag när timmen var över sa hon helt plötsligt –vi vann inte idag. Vi är alltså två som på något sätt lyckas med konststycket att vinna fast det inte finns några tävlingsmoment. Det känns skönt att jag har parat ihop mig med rätt person, svart humor och vinnarskalle. Att fullfölja kan vara att segra men att vinna är bra mycket bättre. 

Det börjar närma sig söndag eftermiddag och helgen har passerat alldeles för fort, alldeles för fort. Lördagen var uppbokad med triathlontävling, fotbollsmatch, shoppingdate, playdate och kräftskiva. Det blev ett trevligt avslut på lördagen med kräftskiva i SWEAs regi. Mycket kräftor, jättemycket och en hel del annat som smakade bra också. Det blev trots mat och dryck en tidig kväll, vi rullade hemåt när solen gick ner och ställde klockan tidigt för nya äventyr. Jag har hört ryktas om att vi missade ett hejdundrande avslut med massor av dans, musik och besök av polisen. Synd att vi missade delar av det. Jag hade en vag plan att gå upp vid femtiden för att få in ett långpass men efter att ha varit uppe till halv sex gick jag och lade mig igen. Solen envisades med att hålla sig gömd och jag springer inte i mörker.

Idag började svenska skolan för i år och det var fin uppslutning i parken i Redmond. Förväntansfulla barn och fröknar. Toppenbra och kul att vara igång igen för i år. Jag har fått lite yngre barn i min klass igen. Jag har inte haft så små barn på 5-6 år och det är jätteroligt. Det kommer att bli ett bra år!

Nu ska det snart bli sen lunch och kaffe i det fria!

Kände bara att jag måste dela med mig av dagens kinesiska lyckokaka. Jag satt mer eller mindre fast i trafiken idag före och mellan möten på olika delar av Seattle. Då såg min gps ut så är när jag tog ett kort av eländet:

Och dagens kinesiska lyckokaka såg ut så här:

Och belöningen för mitt tålamod blev middag och en Cote du Rhone på verandan.

En hel skolvecka avverkad, eller i alla fall nästan. Vi gick ju bara fyra dagar den här veckan. Tre ganska nöjda och lite trötta barn vräker sig i soffan i väntan på middag. Ett är mer eller mindre sjukt. Vi har valt att inte uppmärksamma kraftig halsont och snuva under veckan utan lite snyggt lagt fram en Advil till frukostmackan. Det funkade ju det också. Middagen är på gång. Köttet är kryddat och sparrisen lite smått inoljad och ska läggas på grillen vilken minut som helst. Grillen ja, det är ju egentligen värt en hel bloggpost. Brjann har äntligen fått sin grill, eller köpt sig rättare sagt. Grillen med stort G är köpt, moterad och ingrillad. Blänker fint och heter Weber. Jag fick äran att inviga grillen genom att slänga på några korvar igår kväll när tre i familjen skulle, efter skola och träningar, hastigt pipa in till University of Washington och titta på Volleyboll. Då blev det en grillad i näven. Och en Festis. Vi andra två smög iväg till vår favorit Thai som serverar glutenfritt och hade egen middag som avslutades med glass och promenad när solen gick ner. Det är inte varje dag man får äta i lugn och ro med en alldeles speciell Sofia. De andra tre kom hem nöjda, UW krossade Seattle U. Såklart! 

Imorgon är det triathlondags i ottan igen. Sedan är det shopping med en ny klasskompis, fotbollsmatch och kräftskiva. Årets andra amerikanska kräftskiva. Nu är det dags att knäppa på grillen! Solen skiner, det är 28 grader varmt och fåglarna kvittrar. It’s a beautiful world!