Barnen ger mig då och då presenter. Ofta klurar de, shoppar i timmar och hittar på riktigt bra saker. Designtorget är deras absoluta favoritställe att handla på när vi är i Sverige. I somras hade vi som vanligt bröllopsdag och de två yngre blev nedskjutsade till gågatan av mormor och morfar med en slant i fickan. De handlade och vandrade och kom hem med de mest perfekta presenterna tyckte de själva. De hoppade upp och ner medan vi öppnade det omsorgsfullt inslagna paketen. Till en början fick vi varsinn uppfällbar kaffemugg, vi gillar ju kaffe. Sedan kom fnissen… varsinn nyckelring med väl valda ord på. Brjanns ord skriver jag inte här på bloggen eftersom den är barntillåten. Min nyckelring tyckte de var mer än perfekt  för mig, den var som gjord för mig, endast för mig, och ingen annan. Nu bär jag med mig denna på mina bilnycklar och tittar på den varje dag.

Alla andra är dumma i huvudet. Uppenbarligen passar det in på mig. Av sina barn får man ju höra sanningen. Nu har de återigen hittat den optimala julklappen, och jag vågar inte ens gissa vad det kan vara denna julen.

Leksakernas tid är förbi. Inget Lego, Playmobil eller Barbie står på önskelistorna. Jag är rädd för att alla blir besvikna när tomten kommer!? För hur ska tomten veta vad han ska tillverka när det inte skickats in några listor i tid. Vi har vänt ut och in på alla affärer, funderat och diskuterat vad som ska inhandlas men inte hittar vi mycket. Barnen har plitat ner några få saker på ett papper som de kallar för listor. Jag är rökt! Jag är tom! Jag har inte en aning om vad jag ska införskaffa åt de små liven. De vill ha kläder och fred på jorden, julmat och släkten i närheten, snälla föräldrar och en ny boll.

Snälla ni, ge mig några heta tips på stoff som går att lägga under granen på julafton. Alla tips emottages tacksamt för flickor 9½, 11½ och 13. 

För tio år sedan var det väl lite si och så med sömnen. Med lite tur så fick  vi några timmars sammanhängande sömn. Astma, krupp och örvärk gjorde nätterna lite upphackade under några år. Nu var det ett tag sedan. Visst kan vi ha nätter av sömnlöshet men ofta fungerar det med att säga läs en bok och tänk på något annat. I natt slog magsjukan till. Än så länge bara ett barn, men en uppe varje timme räcker. Jag känner mig som om jag blivit överkörd av ett tåg och jag är inte sjuk. Var det så här det var? Dimma i huvudet och mör i kroppen, en småbarns förälders vardagsmat. Håll er borta från oss några dagar så ni inte kliver in i dimman ni med.

Helgen har varit lång och händelserik, julbord, flera olika partayer och svenska skolans julfest. Helgen började bra och slutade bra. Vi fick fem tjocka brev i lådan i fredags som gör vår tillvaro lite enklare, fem Gröna Kort (som inte är speciellt gröna). Nu slipper vi bekymren med visum som måste förnyas. Härligt!

 

Idag var det strålande sol och vackert väder. Brjann sprang ett 12 km lopp i Kirkland och tjejerna och jag var inne i stan, dansade runt granen och träffade tomten. Brjann sprang och sprang, gjorde en riktigt bra tid.

Imorgon är en ny dag och då kommer en riktig uppdatering från mig, nu är det filmtajm.

Lite överallt i vårt hem ligger det lappar som någon i familjen har skrivit, viktiga lappar och ganska oviktiga lappar. Det är informativa lappar så som att marinaden fixad – tänd grillen, jag hämtar barnen eller handlat mat men behöver mer rödvin… Det kan också vara listor på saker som ska åtgärdas eller handlas, ofta skrivna av mig till mig. Ibland är det bara en lapp, några ord som alltid glädjer någon, eller några siffror som just när det skrevs ned sa något men som nu bara är några siffror…

Jag är en sådan person som skriver lappar till mig själv, jag upplyser mig själv om vad jag tänker och tycker, vad som ska handlas, tas med eller fixas. Ofta skriver jag lappar när jag gått och lagt mig och precis ligger i dvala, då får jag en snilleblixt, ofta riktigt smarta och genomtänkta saker som jag inte förstår något av när jag vaknar.

Dessa lappar hittade jag just idag vid min säng:

Enkelt – kom ihåg att ta med en vaniljmunk!

Lite mer klurigt och inte skriven av mig. Visade vara numret på batteriet som ska sitta i badrumsvågen som Brjann hoppades på att jag skulle inhandla.

En lapp skriven av S när vi städade garderoben förra året. Hon ägnade massor av tid att sortera vår garderob och kände ett behov att hålla koll på antal galjar och datumet. 

En lapp man blir glad av!

Lapp till mig själv. Litar inte riktigt på mitt minne tror jag. Bra att jag påminner om vatten, det är ju så svårt att få tag i.

Inte en av mina ljusare stunder, antagligen skrivet mycket tidigt på morgonen eller mitt i natten. Undrar om jag talar flytande franska när jag sover… smart, smart… japp, jag bjuder på den!

En komihåg lista av hundratals. Uppenbarligen kom jag ihåg att det var en sak jag inte kom ihåg. Och påminde samtidigt mig själv att att jobba på min mentala förlamning. Kanske borde jobba mer på min mentala hälsa?

Ett företag ber sina anställda vänligt med bestämt att klä sig rätt och sköta sin hygien. Välj rätt strumpor så att inte vaden sticker fram och se till att färga håret ofta så inte utväxten syns.

Se till att knyta slipsen så den matchar din ansiktsform idag!

Extrem klädkod ska blidka kunderna – DN.se

Schweizisk bankjätte förbjuder vitlök och korta kjolar | SvD

Jag läser helt maniskt svenska dagstidningar, varje dag, och om jag är hemma flera gånger om dagen. Självklart läser jag även amerikanska dagstidningar men på något sätt så är det väldigt trevligt med svenska tidningar, hemtamt och enkelt. Men vad är det som har hänt på bostadssidorna? Alla kända och okända svenskar har skaffat sig oaser i sitt hem. Den ena efter den andra beskriver att deras hem eller ett rum, en balkong, ett litet hörn i deras hem är en oas, där de samlar kraft och bygger på och fyller på energi. Fyller på energi?? Jag fullkomligt töms på energi när jag är hemma. I varje vrå ryms det energitömmande fält av saker som ska åtgärdas och göras. Det är travar av böcker, högar med tidningar, stryktvätt, post, sopåtervinning, träningskläder. Ni skulle bara se hur det ser ut i min oas så här lite drygt en vecka före jul. Jag ligger i soffan med fötterna på bordet och datorn i knät med en hörlur i ena örat, två barn ligger även de i soffan med varsin missmatchad filt. Ett barn sitter på golvet med en dator framför sig och gör läxa sedan tre timmar tillbaka, hela golvet är fyllt med papper, usb minnen, pennor, hoprullade och begagnade strumpor. Runt oss ligger det högar av papper, skjortor som ska strykas (vad hände med strykfri polyester), läxböcker och diverse skräp. Jag har dessutom prioriterat att göra två nya spellistor i stället för att stryka skjortor. Vi får väl helt enkelt säga att vår oas är i närheten av vår anskrämliga och alltför röda hörnsoffa i ena vardagsrummet. Här sitter och ligger vi och samlar kraft och energi för att ta oss upp för trappan för att gå och lägga oss.

Tänk att ett brev kan göra att jag får hjärtklappning, blodsmak i munnen och blir kväsvag. Jag vet inte vad jag har att vänta, pest eller kolera. Egentligen är det en ganska obefogad rädsla eftersom jag alltid har skött mina affärer. Brevet som kom var från CSN.   

Jag har läst sammanlagt 16 terminer vid två tillfällen, två utbildningar och har faktiskt tagit mina poäng plus några extra, jag degade inte runt alltför mycket. De sista två terminerna hade jag läst slut på mina studiemedel och vi klarade oss utan inkomst från mig. Ni kan ju själva räkna ut hur många poäng det blir, lite nördvarning. Ni kan ju också räkna ut ungefär hur enorm min studieskuld är, i stil med ett mindre lands statsskuld.

När jag sedan jag började jobba så betalade jag självklart min uträknade del. Eftersom jag har lån från två olika tidsperioder så fick jag börja betala mina gamla studiemedel medan jag läste och tog nya studiemedel eftersom det då räknades som inkomst. Jag tog alltså studiemedel för att betala studiemedel. Fortfarande är det så att jag betalar på två lån, två räkningar varje kvartal och dessa är oberoende av varann, 4% av inkomsten två gånger. När vi flyttade hit fick de fullkomligt spel. Nu ändrades allt, min inkomst, min adress och de förutsatte att jag skulle fuska mig igenom min utslandsvistelse. De hotade med att om jag inte uppgav exakt inkomst skulle de dubbelkolla med IRS, tre gånger. Trots att jag sköter mina finanser (eller egentligen min man) tappar jag fattningen varje gång jag får ett brev med CSN logon. Jag har inte gjort något fel med ändå känns det alltid som om jag har gjort något livsavgörande fel. Idag kan jag pusta ut… i brevet stod det att jag bara var skyldig lite drygt 200 kronor till innan årets slut. Men om tre veckor börjar ett nytt år och då…

Jag är ingen person som fastnar i spel i timtal. Tetris på 80-talet, OK då, men det var ganska länge sedan. Jag hade en liten kort men intensiv period med draken Spyro och jag kan ibland dra av några låtar på Rockband, men jag brukar inte fastna. Nu har jag fastnat. Angry Birds har invaderat vårt hem. Det började med ett barn, och sedan ett annat och nu är jag fast. Barn nr 1 har klarat ut hela spelet och jag känner flåset i nacken. Och jag kan inte bestämma mig om jag älskar eller hatar Angry Birds. Men jag önskar att jag hade kommit på spelet. Läs mer om arga fåglar i dagens SvD:

http://www.svd.se/naringsliv/it/pc-och-mac-nasta-for-angry-birds_5807647.svd

Muddslides och landslides är nya begrepp för mig. Ja, jag har ju hört orden förrut men inte riktigt upplevt dessa in action. När jag översätter det blir det helt enkelt jordskred. Hur ofta hör man talas om jordskred i Uppsalaområdet. Inte alltför ofta, gissar jag. Här har det regnat så hela hus har försvunnit ner i leran. Känns lite sådär. Vi håller vårt hus på platt mark. Vattnet forsar förbi, strömmen är tillbaka och vi är fullkomligt medvetna om att vi kan vakna i ett lite kyligt hus i  morgon igen. När allvaret hänger över oss gör vi allt för att roa oss kungligt. Idag har vi roat oss genom att gå till gymmet. We love Proclub! Kolla in vårt häftiga uppehållsrum: www.proclub.com  Vi badar, tränar och äter… Vi älskar faktiskt Proclub. Det har blivit så att vi träffar vänner, rör på oss och diskuterar livet medan vi alla pressar vikter. Nördigt värre!

Innan helgen hade jag äran att träffa några vänner på Glada Timmen, något som jag borde göra oftare. Så här glada var vi och snygga gardiner var det på restaurangen:

Idag är det den 13 december. Glöm imte att kika in på svt’s luciafirande innan det försvinner från webben. Titta här på lucia.