Ojoj, det var länge sedan

On 23 January, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed1 Comment

Hallå där,

Det var länge sedan. Dagarna går och januari har nästan passerat. Mörkt och fuktigt, tröttsamt och virusfullt. Enligt en större svensk morgontidning är detta den fattigaste dagen på hela året. Jag måste säga att den varit ganska bra för att varit riktigt fattig. Och nu är det snart ny månad och nya tag. Veckan som snart är slut har varit fylld av finals. Barnen har grillats i alla tänkbara ämnen, skrivit så pennorna glödigt och knattrat på tangentborden i överljudsfart. På det presenteras betygen dagarna efter och då får man i en knapptryckning veta om framtiden ser ljus ut. Det är tufft att vara ung nuförtiden. Men nog är den väl ganska ljus oavsett om man är ung eller gammal. Vädret bjuder på dimma och några plusgrader och det kan man ju inte klaga över. Jag är tacksam så länge nederbörden håller låga siffror, hellre dimma än ösregn. Vi gör allt för att hålla oss pigga i vinterdimman. Kraftigt intag av vitaminer och färgglada matprodukter. Präktigt värre. Vitaminer i tablettform och fruktjuice i mängder.

Min dag har varit toppen. Jag pratade lite med pappa på förmiddagen, utbytte ansiktsuttryck på Skype. Hade ett planeringsmöte efter det och planerade långt in på nästa år, i flera timmar. Många ord och tankar. Efter det var det dags för en hel timme av “the devastator”, årets värsta pass hittills. Njutbart så det förslår. Skakiga armar och trött flås. Ett glatt gäng med muskelberg att tävla emot eller med, det kan man ju göra som man vill. Och en coach som klår alla med hästlänger, skrämmande och snäll som ett barn. Det är galet kul. Hem och checkade in med ungdomarna som promenerat hem i solskenet efter en stillasittande förmiddag. När vi ändå hade eftermiddagen ledig ville tjejerna hjälpa till på högstadiets volleyboll träning (där lillasyrran går) så dit bar det av. Jag snörade på mig ett par skuttiga skor och gav mig ut i solskenet, ner mot vattnet. Så här snygga är skorna. I värsta James Bond andan.

Strålande sol och pensionärer i klasar. Nu var det ju inte så att jag fotograferade några pensionärer som promenerade eftersom det kan ju verka lite smygigt. U-bryggan i Juanita var full av hundar, fotvandrare och cyklister. Man skulle ju nästan kunna tro att det är vår. Så här vackert var det när klockan närmade sig 16.30 på våra breddgrader.

Sen var det ju bara att vända och springa tillbaka till bilen och barnen. Sportandet var lyckat för alla parter och vi åkte nöjda hem. Men bilen fick inte kallna länge förrän det var dags att övningsköra till affären och sedan hem igen. Föraren börjar bli proffs på fart och fläkt, parkeringar, filbyten och avstånd. Själv satt jag bredvid och skötte radion. Och höll uppsikt och gav goda råd såklart. Middagen fixade sig nästan själv på grillen och familjen blev mätta idag också.

På återhörande!

Treadmill thoughts

On 13 January, 201413 January, 2014 By lillahjarnanIn In English, Träning/trainingLeave a comment

I have always been fascinated with people that can run forever, mile after mile. And I have my moments when I feel like that, running mile after mile and it doesn’t bother me and I start thinking of ultras and how great that would be. And then I have bad days. But it is something special with people that chooses to run on a treadmill. And I mean a longer run on a treadmill. Everybody can run 30 minutes or do an interval run indoors, that’s even enjoyable. But how do you motivate yourself to pound the same spot for hours and hours, not getting anywhere, not getting closer to the wall or the big screen in front of you. To all you treadmill runners out there – you’re special! Your minds must work in a different way than mine. I am in awe of your mental strength.

I changed my plan for the day at 4.45am this morning. I woke up and thought for a while, changed the alarm on my phone to 6.15am and turned around and tried to go back to sleep. The plan I had was to take a cycling class and then run my intervals, go home, drive kids, emails… and then go back for a Pilates class with a friend and I would still have a half day left after that. Change of plan, I decided to run for the first time in a while before the Pilates class. I have some issues with my leg and foot so I have stayed off my feet for a while and switched trail running to cycling waiting for my foot to wake up from what seems like an eternal numbness and burning nerve pain. But it felt like today was the day to run and I decided to stay inside on even ground and away from nice trails. An easy, slow 2h run. Music in my ears, water and a TV screen. How bad can it be?

Bad

I sometimes have a problem motivating myself running long outside but there are some easy tricks you can do. The easiest thing is to stay away from your house or your car so you actually have to run back. Impossible to cheat, you have to get home. And your mind usually turns around after a while and endless roads or trails gets motivating and relaxing.

There are no out and back on a treadmill. You always have 15 feet to the TV screen, 20 to the water fountain and 50 to the shower. And 3 feet to the one next to you.

The room was full of people today. Does everybody have foot issues so they have to run inside? I don’t get it?

I started slow, got past 5k and started thinking. How on earth can I do this for another +90 minutes? And how many times can the news channel cover The Golden Globe? People are coming and going. I pause and fill up my water bottle once, twice… I usually don’t even carry water if it’s not a long run on a mountain. I cover the screen since it feels like the minutes are going backwards. It is not that it is difficult or that I am out of breath, not at all. It is just plain boring.

When I run outside I usually doze off after a mile or two, your head becomes empty and you start processing, thinking clear, and solving problems. It is great, that’s one of the best parts of running alone in the woods surrounded by trees and oxygen.

Still on the treadmill after 75 minutes and I am starting to think evil thoughts. I might just elbow that person beside me just to see if he will stay on his feet. I am covered in sweat, drinking too much water and start limping because I can’t concentrate on keeping my numb foot up. My playlist sucks. How on earth did I add Britney Spears to my list, and Swagger Wagger? This is clearly not working. I switch over to Kanye West (yes, you read it right) and I think I will survive this. 3 minutes passes. But no, I am going to cheat. I look around like everybody else heard my thoughts. Yes, I am going to cheat. Ha! And I start negotiate with myself. I’ll give it 5 more minutes, no 2… ahhh come on, 15 minutes, I need to stop on an even number. 90 minutes sounds reasonable.

And I am out of there! Foam rolling and stretching in the dark room. Showering and getting dressed and meeting up for the Pilates class. Another amazing experience, crawling on the floor, feeling graceful and flexible and without shoes and socks. Nightmare. That my friends is a huge thing. Barefoot! That’s another post, another day. And the day goes on and I can’t really believe that I cheated… I might have to go back and finish my run later today.

I need to make some kind of plan if I am going to do this again.

-Make a new playlist. No Britney, Miley and WAX! And Zac Brown Band… ehh not sure. Hoffmaestro, Pitbull and Kanye West still works, and yes, I am a little bit embarrassed to admit that.

-Working on developing amnesia. I need to forget about this experience and wake up tomorrow and really feel like running indoors. And it would be handy if I could lose the sense of time.

-Stop caring about everybody around me and overanalyze why they are not running outside. And why they don’t use deodorant or a decent sports bra. Or simply wear something that covers their behind a little bit more. And white shorts, not sure. And no!! Don’t bend over to tie your shoes!

First week of 2014

On 11 January, 201411 January, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, In EnglishLeave a comment

2013 was full of adventures. Good and bad, highs and lows. We had a government shutdown, wildfires, the world got a new pope, Boston Marathon bombings happened, mudslides, Paula Deen, typhoons… rain and lots of rain and twerking. Yes, twerking!! We also had lots of tournaments, climbing comps, work, trail races, triathlons, swims and other interesting things. I still don’t know or understand what the Kardashians are famous for. I am still not hooked on Pop tarts or Dr Pepper. I still think everyone should walk more and drive less. I still miss Sweden (or more the people living in Sweden). I still hope for a calmer world. I still don’t get the healthcare system. I still wake up every day and feel like going for a run. I still think that my life is great. And I still think people have a choice to do good things. And I still enjoy a good cup of coffee, too often. And I still make my kids laugh. The other day I revealed what’s my favorite song to the kids and I saw mascara down pink cheeks. Well the mascara smeared when I started singing and actually knew the lyrics. That’s the kind of things that makes me happy. Happy crying.

The question is, what’s going to happen in 2014? My prediction… lots. The year started out pretty good. No fireworks but good friends and popping corks.

We finally got our leaking shower fixed the other day. One of those small things you need to be grateful for. We had a nice plumber over and he worked intensely for a few hours before he packed up and left. The kids shower started leaking a while ago and it’s been a long and wet story. Hopefully it’s all done for now. It’s always interesting when you have people over to work on stuff you have no clue about. I don’t even know English words for plumbing and water leaks. Same thing when we had someone over to clean the gutters. Gutters, what kind of word is that? Nothing I learned in school. And water heater, how do you have a conversation about that in English. And garbage disposals, those are not even legal in Sweden. But, I am getting better at those things. And I think I can almost keep up with car mechanics. (That is good since I really want to buy an old Chevy truck and restore it. Only problem is that I don’t know anything about old cars.) And that is not even easy in Swedish. When I had a flat last year I managed to get the price down from $500 to $19 after threatening to have the tow truck come back and get my car. Född i farstun, not me. 6 years in the US and I still learn new things every day. That is great. We celebrated our Happy Brekkan New Year yesterday. Six years. Six years!! Can’t believe it! But I remember the day we moved like it was yesterday. And I would never do it again.

I’ve started out the new year by signing up for a new class at the gym and it is interesting to be the new person. I can’t say that I am sprinting through the exercises but I am sure I will sort it out after a few weeks. I’ve got some stuff to work on. My gym buddy and I tried another new class a few days ago, not something we would have done if it wasn’t for injuries and modifications. But new is good, right? Pilates mat. Slow, rolling spines and lots of breathing. No pushing, punching, sweating and all nice words. We hid in a dark corner and exchanged looks every once in a while. I crawled very gracefully over the floor to check the time, and it felt like it didn’t move at all. Hard to believe it only lasted for an hour. But we are going back. Working on our inner warrior, spine, breathing and all that rolling nicely with an engaged core. That might be my new thing, engage my core. We do work hard on ageing gracefully my bestest gym buddy and I. My lovely British friend.

School started with a bang for the kids. Lots of volleyball on top of homework will break even the toughest teenager. A sore body and essays to hand in, mock trials and tournaments. January is a stressful month. And we can’t wait for the next break in February. And it seems like we will have some special visitors from Sweden in February. Happy, happy.

It’s Saturday today. Long day and lots of stuff to do. Brjann and I went to the first TriTeam workout for the year. Breakfast at 6 and then group work out. I felt so disappointed. And I am so aware that that’s my problem and I can’t blame anyone else. I always have the expectation of feeling almost sick, exhausted and really tired. And that did not happen, not even close, far from. And I get the feeling of wasted time. Why did I even bother getting up early for this? Ahhhh

Got home after practice and the power was out. We didn’t have power yesterday either but it came back after 14 hours. The house was cold but everything got back to normal after a while. It was really windy and rainy again this morning and there were tree branches all over the roads when we drove to the club this morning. We got back to a really dark and cold house. Two people in the family looked really worried since it was a big game this afternoon, but the power came back a few hours before the game started. We are lucky to have the bestest friends. Hanging out, watching the game, getting food, cooking and taking a nap. And I was not the one napping. You lovely people + one dog.

Nytt år

On 3 January, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Julen är över och kvar står granen och ser lite ledsen ut. Det ligger enstaka röda äpplen kvar i skålen men de röda jultulpanerna har kastats ut för länge sedan. Och så kom nyåret. Vi firade in 2014 med goda vänner. Riktgt trevlig kväll som avslutades med spel och kroppsrörselse. Med oss fick vi också en kusin från Sverige som passerar och pausar hos oss i en vecka på vägen till Canada där han ska glida runt i skidbackarna i några månader. Dagarna går ihop och jag har nästan tappat bort tiden. Det sovs och äts och vi skjuter upp läxorna till sista minuten. Och den miuten har nästan kommit, det är bara några dagar kvar på lovet som kändes som om det skulle vara för evigt. Jag tror vi till och med sover för mycket. Vi alla hasar runt som om vi vore 16, vaknar framåt förmiddagen och sitter uppe sent.

Dimman ligger tät. Vägarna är mjölkvita och himlen är grå. Vi önskar att det skulle kunna snöa lite, klarna upp och att att våra vackra berg skulle visa sig i horisonten. Löpturerna blir lite korta och blöta när vädret inte ler. Det blir trögt och bortprioriterat. Olyckligt och segt. Humöret sjunker när endorfinnivån blir låg och sömnen blir konstig. Man vaknar tung och trött.

Hur är det då med nyrårslöften? Jag är inget vidare på nyårslöften. Det är svårt att få till några bra och vettiga mål att jobba mot men jag ska försöka att hitta på något inom kort.

Så här såg förra årets mål ut, jag skulle lära mig något nytt och sova mer och bättre. Jag tror att jag fått till det ganska bra. Jag kan nog räkna in simningen i något nytt och kanske också havskajken. Jag har blivit en hejjare på havskajak även om tillfällena inte blivit så många. Nu gäller det att hitta på något annat. Jag hade också några mer vaga mål som såg ut såhär:

Push past my comfort zone. Know my limits, but never stop trying to exceed them. Try to not get injured… or only if it is worth it…

Jag flyttar dessa framåt till 2014, jag tycker att dessa konstant gäller. Och ska jag fixa mina långtidsplaner för 2014 då gäller det att använda sig av alla dessa tre alla dagar annars kommer jag inte komma till start. Och sen vet ni ju att det inte handlar om att vinna något för mig. Jag vill ställa upp och avsluta det jag påbörjat. Fokus att hänga med och känna sig nöjd med sin insats, göra sitt bästa för dagen annars skulle det vara konstant motvind. Det kommer vara mycket kul som händer under det nya året.

Gott Nytt 2014

After Christmas Orienteering

On 28 December, 201328 December, 2013 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, In English, Tävlingar/racesLeave a comment

Christmas is almost over. We’ve had a nice, lazy holiday. Lots of food and chocolate, movies and books. And it’s only a couple of days left of 2013. Time for a new year, new goals and new adventures. I will try to summarize 2013 in a couple of days, I’ve been busy doing nothing for a few weeks. Nothing has been good for all of us, nothing as in some volleyball, racquetball, running, biking, reading, eating, socializing… I got a new mtn bike before Christmas and I finally got out on a ride the other day. Nice and fast. I’ve got some work to do to get used to this BMC machine.

I survived my first orienteering competition today. I have a complicated relationship with orienteering. As a Swede you go through navigation in school. Everybody has to do orienteering in PE, endless hours out in the woods with old fashion maps and borrowed compasses. You are kind of forced to like the outdoors. I did not like it. I think it was because I did it in a big group and you lost control of the map and then you get this feeling of that you are lost. And who wants to feel lost? And how cool is it to read a map when you are in high school trying to look awesome. Not cool. We got to do a lot of cool stuff in PE back then. Cross country skiing, ice skating, track and field day, hiking. Really inspiring teachers with lots of patience.

Orienteering is the most non glamorous sport you can imagine, but really enjoyable. Nice people, lots of fresh air and out in the middle of nowhere. And mud. And I love mud. I had a really good time today. My plan was to do the beginners course or maybe the intermediate and go safe. Who wants to fail on the first try? I ended up doing the advanced and long course together with a new friend of mine. I was really worried that I would slow him down, and I am sure I did. We ended up doing pretty well and finished without any major navigation mistakes. And I can’t wait to do it again.

And our favorite commercial. This is how we talk.

God Jul

On 23 December, 2013 By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

Från oss till Er alla!

Keep breathing

On 17 December, 201317 December, 2013 By lillahjarnanIn Allergier/allergies, Barnen/kids, In EnglishLeave a comment

For all of you parents out there, you know what it is like to listen to breathing in the dark. Quiet almost breathless breathing in the middle of the night. You can’t sleep because you need to hear that next breath, air drawn into the lungs and the familiar sound of a child sleeping. I don’t think I slept a full night for 7-8 years. Not because I am extremely worried, three kids in 3,5 years really makes you exhausted. I have listened a lot to kids with asthma and croups. We have done a lot of trips in the middle of the night to the ER and spent nights inhaling meds from tubes with tiny, blue lips. We have even called the ambulance a few times for scary croups that got out of control. But this is in the past, our kids are older now. But it never changes, it’s only different.

I spent last night listen to breathing again. And it breaks my heart. Life is unfair sometimes and it’s not much we can do about it. We have learned to live with food allergies. And it is easy for me to say that it is not that bad since I am the only one not having to avoid anything really. I mostly do the cooking but that’s the easy part. We spend a huge amount of money on groceries, cooking everything from scratch, baking, making sure that we know what’s in the food we eat… But it is never enough. Sofia ate a pasta dish that I cooked last week. It was a little bit of a gamble since it had a bit of cream in it but I figured since everything has been good for a while her stomach could take it. She ate a big portion and started swelling. Her face got red and blue, her lips got numb and her mouth itchy. It could have been a lot worse, she has been through a lot worse many times. I realized after thinking about it for a while that it must have been undercooked eggs that started it. She can’t eat raw eggs or not even crack them. If she gets it on her skin she swells. The next few days got a bit interesting. She got really tired and pale, and we tried to be really careful with her diet. And she got back on track. Stayed home from school one day. Stomach pains and sickness started to settle. I think it was the first time in 5 years she said she wished she didn’t have to deal with it.

I made soup and crepes last night, with ingredients that she can eat. All safe. All good. It took about 20-30 minutes before her body was covered with a red rash, itchy and hot. What now? One more thing to add on the list of food. But what? I don’t have a clue. More medicine.

She went to bed and fell asleep, getting really drowsy from the medicine. I didn’t. I started to listen again. Breathing in and out. In and out. Slow and relaxed. Trying not to wake her when I checked her face and behind her ears. It looked nasty. Listening some more. Counting hours and decided to get a few hours of sleep before my workout at 6. She was breathing.

I got back home at 7.30 and she is all packed up and ready for school. Tired and pale but determined to go to school since it is more work to do all the homework if you miss a day. We made it to the parking lot outside school and sat there for a few minutes before we turned around and went back home. She was exhausted. I talked her into going home. I want to hear her breathe. That’s what we are doing today. Just breathe.

En vecka kvar i skolan…

On 15 December, 2013 By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixedLeave a comment

Det har gått en tid sen sist. En vecka kvar i skolan, en vecka kvar till lugnet lägger sig. Vissa stupade och var hemma och vilade upp sig lite den här veckan. Ett något underkokt ägg gjorde att en yngre dam svällde och fick andnöd. Hela veckan blev förstörd och nu äter vi med eftertanke och planerar minutiöst för resten av månaden. Inga råa ägg, potatis eller frukt. Eller något annat heller för den delen. Det är svältkost som gäller. Men som vanligt så känns allt bättre med en Coca-Cola. Vi har firat lucia, flera advent och allmänt firat att julen närmar sig. Det drar ihop sig. Idag har vi stressat fram några julklappsinköp i Bellevue. Det gick väl sådär. Jag satt i godan ro och drack min 3e kopp kaffe imorse när Brjann tyckte att nu far vi mot stan. Snabb påklädning och så for vi. Helt oplanerat och ogenomtänkt. Vi strövade runt och försökte spontaninköpa klappar till tonåringarna. Det gick väl sådär, ganska dåligt faktiskt. Efter en timme gick vi planlöst runt och tittade på stressade människor och konstaterade att detta var enbart dåligt. Tunnelseende och kaffetörst. Mest tunnelseende för att vi började bli så hungriga. Så då åkte vi hem och hämtade barnen och for iväg och åt lunch på det lokala haket. Och sedan spontanåkte vi till IKEA. Vi är ju så otroligt spontana när vi har tid. Anledningen till att vi hade tid var för att mitt lopp på Whidbey Island blev inställt och jag blev sysslolös en hel lördag. Helt oplanerat och ganska irriterande. Och nu är det kväll och vi har precis genomgått ett photoshoot med familjen. Johanna tar en fotoklass och har fotoläxa varje vecka. Dagens läxa var familjefoton och vi ställde ju såklart upp. Resultaten redovisas mer ingående senare när det är färdigklippt och fixat men jag ger er några oredigerade smakprov. Imorgon är det luciafirande igen, skolans avslutande vinterkalas med skridande, tomtande och fikande.

Förra veckans luciafirande på Nordic Heritage Museum. Sofia var årets lucia.

Jag, något stressad, sittande med vattenhinken om det skulle ta eld i hår eller särkar.

Snö eller inte snö?

On 9 December, 20139 December, 2013 By lillahjarnanIn OkategoriseradeLeave a comment

När dagarna inte räcker till får man helt enkelt använda nätterna till att utöka dygnet. Så ser läget ut här. Det äldsta barnet är tvungen att använda tiden efter 22.30 till sin läxa som hon också gissar kommer att ta 6 timmar. Hur ska det gå ihop? Jo, hon räknar kallt med en snödag imorgon. För er svenskar som inte bor i Seattle så ska jag berätta hur det funkar. Ingenting funkar när det snöar. Bilarna panikgasar och hetsbromsar, de få plogbilar som finns räcker inte till och prioriterar västra sidan av stan och ingen klär sig för vädret. Ligger det några centimetrar snö på marken är det stor chans att skolan stängs efterom det är omöjligt att köra skolbussarna i halkiga backar. Här är det backigt, alltid underkylt och färre än en promille av alla bilar har vinterdäck. Ja, vad är det för vits med vinterdäck om det bara snöar 2 dagar per år? Så nu håller vi tummarna att det kommer en rejäl decimeter eller två under natten så skolan ställer in all undervisning och ungdomarna får sovmorgon.

Själv försöker jag supporta med käcka kommentarer och lite markservice. Lite mat, dryck och glada tillrop. Makaronilåda på kvällskvisten ska väl hålla ungen vaken och så lite sorbet på det. På med snuggien och fram med böckerna och pennan. Mina ögon glider sakta ihop och jag drömmer mig sakta upp. Fem ska jag upp imorgon. Vi lever lite i osynkade här. I kylan.

I förrgår var det första gången någonsin har jag avstått ett lopp för att det varit för kallt. Det känns lite osvenskt. –8 grader, fukt och tung, smutsig luft fick mig på fall och jag känner mig lite som en förlorare. Det har nog varit veckans uppladdning som falerat. Kallt, stressigt och så december. Hösten kryper fram, mörkret djupnar och så kommer december. Och då ska allt hända. Extra mycket skolaktiviteter, luciatåg, julfester, drivers ed, stressigt på jobbet och så kryper inte dagarna fram längre. Dagarna skenar. Och är aningen snuttifierade. Jag får en ny chans till helgen. Då blir det lång bilresa med start okristligt tidigt och ut mot havet. Löpingen går lite si och så. Har haft stora problem med höften och ryggen som inte riktigt vill ge med sig. Ja, och nu låter jag som om det faktiskt betyder något för omvärlden, nästa OS och kommande världsrekord. Men nej, det är ju faktsikt bara intressant för mig och de få som hör mig klaga. Det är faktiskt bara att bita ihop. Nu blir det ett lopp med vackra vyer och antagligen arktiska förhållanden. Blåst, minusgrader och snö blandat med regn ute på öarna. Det blir lite favorit i repris från Orcas Island för 11 månader sedan som faktiskt var en av de värsta dagarna i mitt löparliv. Och nu gör vi om det fast på en annan ö, 25km kort lopp i kraftig terräng. För en gångs skull ska jag planera noga, både kläder och mat eftersom det kommer bli en långsam, kall och blöt historia. Jag ser gärna att vi blir utan snö ett par veckor till. Trots läxor och behovet av sovmorgon.

Thanksgiving och Advent

On 1 December, 20131 December, 2013 By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Utflykter/outings2 Comments

Det var ett tag ses sist. Vi har firat Thanksgiving, Första Advent och några dagar emellan. Minusgraderna försvann lagom till advent och man kan tro att det är vår. Gräset är grönt och luften är fuktig. Allt är egentligen som vanligt. Barnen går i skolan och efter det är dagarna fyllda av körningar norr och söder. Klättringen har tagit fart på allvar, volleyboll säsongen har startat upp långt upp i norr och allt annat rullar vidare. Det var uttagningar för årets nya lag förra helgen och det är alltid en tårfylld historia. Vår spelare fick plats precis där hon önskade men hade väl hoppats på att några fler kompisar skulle haft samma tur. I slutändan blev det bra och vi skjutsar på upp till Lynnwood-Mukliteo. Spelaren är också en övningskörare som blir allt mer varm I kläderna. Lite otur hade hon I fredags när hon körde Jeepen I godan ro så blev det akut punka, tvärplatt på bakdäcket. Men det löste hon finfint med co-captain pappa. Det byttes däck vid sidan av vägen och sedan körde de vidare.

Onsdagen var halvdag för skolbarnen så jag fick förnämligt lunchsällskap. Redmonds längsta pommes frites intogs av mig.

Självaste kalkondagen avlöpte finfint. Det blev en trevlig kväll med goda vänner på besök. Vi åt kalkon ända fram till igår, då gav vi upp. Vi lyckades nästan avverka 13 kg fågel på tre dagar.

Black Friday, den löjligt stora shopping-rea dagen, höll vi oss så långt borta från affärerna vi bara kunde. Det blev filmkväll hos oss. Morgonen inleddes med ett Turkey Blast pass på gymmet. 90 minuter, 90 personer I grupp. Svettigt, underhållande, tungt men ganska skönt efter.

Lördagen förvann av bara farten. Jag var som vanligt och knatade med kompisarna på berget tidigt innan solen kommit upp.

Idag var det fuktigt och varmt, nästan 10 grader. Jackan åkte av och på, skorna blev lerigare och lerigare. Finfin morgon som avslutades med en kopp kaffe på Starbucks. Bra lördagsritual. Framåt kvällen dukade vi bordet igen och umgicks med några godbitar. Trevlig kväll med lite bubbel.

Och så blev det söndag… Hela helgen har passerat och det var ledigt från jobbet-skolan idag. Sovmorgon på en söndag, det är inte ofta det händer. Vi tände adventsljus och kokade lite glögg. Funderade på läxorna och tittade lite på tv. Stökade runt lite och kom på att sirapen var slut. Det blev en tur till Ballard med Sofia. Sirap, svartvinbärssaft och lite lakritspipor i korgen. Hejhej till norrmännen i affären. Vi körde vidare till U-Village och åt nudlar med slurp. När vi ändå var där promenerade vi runt lite och vips så hade hela eftermiddagen försvunnit. Och nu är det kväll och glöggen är uppdrucken och det första minijulbordet uppätet. Köttbullar, Jansson, sill och ostsmörgås till middag och en julöl till det. Nu väntar vi bara på att snön ska komma så det ska kännas som december.

I morgon är det måndag igen och då börjar vi om…