Category: Barnen/kids

A very long post

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, In English, Tävlingar/races, Träning/training, Utflykter/outingsLeave a comment

Everything happens in the fall. The nature turns to beautiful golden colors, the air turns crisp, school starts, work starts, life goes on, the car needs a tune up, I need a haircut and a serious makeover… It is fall! Fall is like a Kinder Egg (that I still can’t believe is illegal).

My regular work at my school starts Sunday. It is lots of new kids this year and some new staff. Very exciting. I am brushing up my principal and teacher knowledge and reading through the curriculum and the course syllabus from the Education Department. Nothing really new but linguistically better formed. I get kind of stuck on different formulations. When can you call yourself Swedish? Is it a passport question or a something you feel in your heart? Is it enough to speak the language? It is actually pretty important when it comes to who the course plan and syllabus include. Important to discuss.

I got my ski poles today, finally. Can’t wait to try my new gear out, really try it out. I made a halfhearted promise to not try it when I was home alone. That’s how much my husband trusts me. I know he is just worried since my track record is pretty bad. When I do stuff that includes wheels and helmets broken bones seems to happen. I listened, so I stayed around our house. I did not fall, don’t think that would have been possible since I rolled around so slow even the snake in the back yard stayed and watched. Challenging, that’s all I’ve got to say. It’s going to take some hard work. Phew.

I dusted off my mountain bike today. First time since my head and elbow smashed into the ground and left me in tears on the trail. The bike was full of spider web, that’s how long it’s been, 10 months. I was expecting a bad fall, handlebar in the stomach area, bad bruising… something. I didn’t even get a fly in my eye. Everything went really smooth. Biking is fun! And then I stopped by the pool, a short swim and then back on the bike to get home. 50 yards and I was dead tired, I forced myself to swim for 30 minutes. I’ve felt really good since I got back, not too tired and sore. But apparently I am worn out. Train wreck, my arms don’t want to move and my breathing is off. I guess that happens after a 9k swim. Who knew? And I thought I was immortal.

Life goes on. Kids started school when I was vacationing in the Swedish archipelago, swimming around with jelly fish, enjoying electrolyte drinks, thunderstorms and gel that tasted like lime slugs. I tried to take care of everything I could before I left (read: writing checks and signing papers). They are busy, volleyball and badminton takes more time than school. I feel sorry for the three little nuggets that we have to schedule sleep on Sundays, apparently that will be the only day of the week when I will see them in daylight. Less than a week and we are already questioning the importance of school and why the teacher mom forced the poor high school kids to take AP classes since volleyball is the most important thing happening in high school? And when will we have time for drivers ed? Hopefully not until everybody turns 20. And how sore can a body feel after two weeks of the season. Sitting on the floor is out of the question even for a teenager. I really tried to curl the kids today bringing Jamba Juice and food before the bus left for Whidbey Island. Curl kids you ask?? It is an excellent Swedish expression. It means that you sweep the surface for your kids, really try to help them out, make life all golden and they don’t have to do a thing or even think (and that is not always a good thing). It’s not always positive if you want your kids to grow up. Well, at the moment I am the queen of curling. I’ll take a chance here, they will probably grow up anyway. I kind of sense that the school year 2013/14 will be the year of curling.

Below I add on an old blogpost from January ’13. A reminder how much we care about our girls. New schools, new sports and new friends. Change is good but scary!

I have three amazing kids, three beautiful girls. I don’t know how it happened but they are growing up. What feels like a couple of years ago we worried about preschool and swimming lessons, now we deal with drivers ed and honors classes at high school. The days go by slow but the years fly by so fast. 15 years feels like 5.

Our move to Washington was a big change in our girls’ life, both good and bad. As a parent you always question your decisions that involve your kids. You always wonder if you did the right thing, made the right decision. We have all learned and experienced so much and it has been a lot of laughter but also tears. I can’t even remember the first year we lived here, my mind blocked it somehow. Did we make the right decision? I do think so and I really hope so. This adventure will be a lifelong experience that we will all carry with us for the rest of our lifes. And I am sure growing up in different cultures has shaped their lifes. They will always view life through a lens that is different from their friends. Friends that lives on two different continents. We live in different cultures instead of reading about it in textbooks, we meet people that are very different from us every day. What awesomeness.

The only thing you really want for your kids is happiness. Not power or money, just for them to find their sweet spot, their thing that gives them goose bumps. You want them to grow up doing what they like to do, enjoy their lives. And you don’t want them to make the same mistakes as you did. But maybe they’ll have to. To get the experience and to feel some sort of pain. If I could I would pass my experience down to them but I can only give some advice. Just a few life lessons on the way, some more serious than others…

Keep swimming girls… before you blink high school will be over.

  • Be nice to your sisters, always.
  • It is ok to be homesick and long for all loved ones in our other country… they will still be there next summer.
  • Never get in a car with a drunk driver. Call home, any time.
  • Work out. As much as you can and as hard as you can. And it is ok to look sweaty, not very cute and feel like you are going to puke. It is actually good for you.
  • Always work hard in school, it will pay off. But remember, you can only do your best.
  • Never be afraid to ask for help.
  • It is ok to spend a lot of money on shoes, especially running shoes.
  • Don’t worry about love when you are 15, you have plenty of time. I am sure you will not even remember the name of the cutest guy in 9th grade when you turn 30. Life goes on.
  • Accept people around you. Nobody is perfect. Not even you.
  • Do your thing. Be different. But don’t wear too short skirts.
  • Travel as much as you can.
  • Laugh often and hard. And laugh at yourself.
  • Keep your eyes on the ball, in sports and in life.
  • Learn how to drive a stick.
  • Learn how to cook and bake bread. Enjoy food, it is good for you and it brings people together.
  • Change is good, scary but good.
  • Do things that scare you.
  • No tattoos or visible piercings. And no, I will not change my mind about this.
  • You are all three so much stronger than you think.
  • If you can’t think, go for a run, a long run.
  • Don’t stress… you have a long life ahead of you.

This week’s favourite song:

Sommarlov

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixedLeave a comment

Det är sommarlov och vi är mer upptagna än någonsin. Ett barn på klättringsväggen, ett barn på badmintonbanan och ett barn på volleybollplanen i Phoenix, Arizona. De håller sig sysselsatta. Jag gissar att den stora tröttheten kommer att infinna sig på måndag när alla får sin första riktiga sovmorgon. Just nu är det mest köra runt, packa matsäck, skubba runt som gäller. På kvällen faller alla som käglor och vi släpar oss mot soffan där vi tillbringar några timmar i tystnad innan det är dags att hasa sig upp för trappan.

Sommarlovsvädret låter vänta på sig. Igår drabbades vi av ett skyfall som påminde om den stora översvämningen i Uppsala 17 augusti 1997. Då blev källare, gator och bilar blev sänkta i vatten. Anledningen till att jag faktiskt minns den dagen var för att det var vår första bröllopsdag. Jag hade den dagen ökat ca 15kg fastän det var 2 månader kvar till Johanna föddes. Dessutom minns jag väl att 45 par av mina skor blev dränkta i vårt källarförråd på Luthagsesplanaden. Inget blev dränkt här igår men marken blev något mättad, det chippar om skorna när man skuttar över gräsmattan. Och om ni undrar så har jag fortfarande inte riktigt hämtat mig från skoförlusten för 15 år sedan. Det var många fina Peter Kaiser som dumpades på soptippen efter uppröjningen.

Igår premiärtittade vi på Allsången. Det såg ut som vädret är strålande i Stockholm. Vi hoppas att det håller i sig eftersom vi är riktigt låga på D vitamin och fräknar. Sol och varma bad har vi beställt! Och så lite falukorv och smågodis.

Nu blir det lite sim igen och jag håller tummarna att vågorna håller sig borta idag.

Heartwarming

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, In English4 Comments

My heart is growing so much it feels like it will burst. Do you know how it feels like when your eyes burn from the inside and even if you don’t want to cry you can’t blink away your tears? It affects your whole body. It really is mixed feelings, both good and bad. You can barely breathe. I am talking about how it feels when you watch your kids grow up and when they make you so proud it feels like you want to scream it out, let the whole world know how great they are.

Another school year passed, we have a long summer break to look forward too. I know this summer will pass too fast and when the fall comes it’s probably going to feel like we’ve had a few short weeks off. I hear a lot of parents complain that they don’t know what to do to keep the kids busy. We don’t have that problem at our house, we are just happy to do absolutely nothing. It’s good for kids to be able to hangout, sleep, be a bit bored and relax. They need to figure out how to do nothing by themselves, give them time and space. Let them sleep, make a mess or bounce the same volleyball 1000 times at the same wall. Don’t keep them busy with camps and playdates the whole summer. How would you feel if your schedule was filled up every single day? I know that I get bored and I feel overwhelmed.

It was the last day of school today. A short day, only time for an assembly. We are used to that the last day means kids dressed in colorful summer outfits, strawberry cake and singing. The sky is always blue, everybody sings Den Blomstertid and we end the school year with a big smile. Our kids keep getting a dress on for the last day of school, even if it’s been more than 5 years since they went to a Swedish end of the year ceremony. It is a nice tradition and I think we all miss the nice, happy ending with a beautiful speech and lots of music.

We got a message last week that one of our kids would get an award so it would be nice if we could attend the end of year assembly. I don’t know why it hit me this time. It is huge. They have been getting awards more or less every semester since we moved here. It is very heartwarming. Your heart gets warm from inside out. It grows. And it is hard to keep the tears away. They all have so many great teachers and counselors.

We are fortunate to have three amazing daughters. They are very much alike but also very different from each other, three different personalities, different strengths. I have no clue how we managed to do so well.

FOTEFA6photophotophotophoto

Uppdatering

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Känns som om det är dags för en uppdatering från den här sidan av Atlanten. Livet rullar på inget speciellt händer här och vi knatar runt i ekorrhjulet. Barnen har just nu sin årliga MSP testning och tycker väl så där lite allmänt att den delen av skolan är pest. Jag kan bara hålla med. Vem gillar prov egentligen? I amerikanska skolsystemet älskar man prov. Allt som går att mäta är fantastiskt. Till vilken nytta kan man undra. Vi biter ihop och går vidare.

Jag är återigen kontaktbar. Jag lyckades tappa min telefon i toaletten men har haft den i en påse med riskorn i dagarna fyra. Nu lever den igen, men går lite på sparlåga. Utan min egen telefon men med en av Brjanns gamla insåg jag hur tom man blir utan. Alla kontakter, telefonnummer och lösenord så stannar världen. Inte jättekul. Men vilken bra telefon jag har som repade sig efter ett dyk.

Brjann är just nu och skaffar sig en ny cykel eftersom den andra blev stulen. Det ser ut som om han tycker att det är ok. En ny cykel är ju alltid en ny cykel. Antagligen kommer den gå lite fortare och vara lite bättre, det är ju alltid bra. Jag tror också att den ser lite snyggare ut. Det bästa är att han hinner cykla en hel del innan säsongens stora tävling i mitten av juni.

Svenska skolan håller igång en månad till och sen är det dags för sommarlov. Det ska bli skönt för alla barn som kämpar på hela söndagarna och gör en extra skoldag i veckan. Nu återstår bara planeringen inför nästa läsår för oss rektorer och lärare. Nytt år, nya tag.

Jag lägger ner allt mer tid på träningen. Minuterna och timmarna känns ganska många även om det inte är så stor skillnad än så länge. 14-15 timmars träning i veckan känns i den halvtrasiga och halvgamla kroppen. Vissa dagar är riktigt intensiva och uttröttande medan andra är lite mer snälla. Det enda som har varit tråkigt är att jag inte har kunnat sprungit på några veckor på grund av en stukad fot men idag blev det ett kort 45 minuters försök. Peppar, peppar, det verkar ha funkat och det visar sig nog imorgon om den behållit normal form. Så nu blir det miluppbyggnad igen, lite lugnt och försiktigt. Jag är ganska trött på att sitta på Le Mond cykeln och stirra in i väggen när solen skiner ute. Men all träning är riktigt fokuserad och jag gör inget i onödan längre. Armen tar sig riktigt bra även om jag har ganska dålig styrka. Simmet gör jag i kortare pass så armen inte ska strejka. Det är så genomtänkt att jag blir imponerad själv. 110 dagar kvar till start. Det är bara att jobba på… och kul ska det bli!

Fredagskalas

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Idag for jag fram som en gasell på gymmet. Upp och ner för trappan, upp och ner i poolen, av och på cykeln. Det blev hit och dit i närmare 4 timmar medan solen sken som en kvartslampa på 60-talet. Och runt omkring mig promenerade och joggade människor på löpbanden och ute sken solen från en klarblå himmel och det var nästan 25 grader varmt. Det är ju inte klokt. Där var jag i det fönsterlösa huset med massor av coctaillöpare som sippade ur vattenflaskorna när D vitaminen flödade utanför. Oroväckande mesigt. Jag är förvånad själv. Vad håller på att hända? Sommarens första vecka och tuffheten rann ur mig som ett vackert duggregn på våren. Det ska inte hända igen. Om det inte fortsätter att regna katter och hundar. I helgen ska jag provspringa foten och sen blir ordningen återställd. Och nästa vecka ska regnet komma tillbaka. Det har regnat mer än ihållande hela våren, det har flödat fritt och skopats ur rännorna gallonvis. Så jag är inte förvånad att det fina vädret försvinner efter en vecka.

Idag hade jag en kort tanke på att ta en promenad för att få luft men vem behöver frisk luft när det finns doftljus och  D vitamin på burk. Då finns det ju ingen anledning att gå ut. Om man inte har hund såklart. Vi är ju hundlösa och något inköp av hund kommer nog inte hända de närmaste 20 åren om inte det uppfinns någon medicin som tar bort andnöd. Och det där med allergifria hundar vet alla som har allergier inte exsisterar. Om man inte tänker på nakenhundar då. Och vi är inte supersugna på en nakenhund. Så jag gjorde några bilpromenader istället, laddade upp för kvällens aktiviteter. Och så sken solen och bilen var utan tak så då fick vi ju frisk luft i alla fall. Och så köpte vi en fisk till. En manlig betta fisk. Han verkar lite mesig, ligger och trycker uppe i kanten. Näst bästa djuret efter en hund? Nej, inte ens i närheten. Men de är ju lättskötta i sin skål på köksbänken och för inte mycket väsen.

Jag har funderat lite på Lance Armstrong och det är nog bäst att bara fundera och inte uttrycka så mycket om det. Men man undrar ju, eller hur? Sista tio dagarna har jag suttit på inomhus cykeln mer än 10 timmar och avverkat närmare 20 Le Mond halvtimmesprogram. Det är ju ingenting i jämförelse med många andra men det får en att fundera. Det klämmer, är obekvämt och ganska kvavt. Man måste vara ganska envis och tuff om man ska klara ett liv i cykelsvängen. Inget för mig i längden. Så jag håller tummarna att det är slutsvällt i foten snart.

Nu är det faktiskt sovdags efter en händelserik kväll. Vi har haft 12 års kalas, något försenat. Bowling, pizza, efterrätt, film och allmänt kalasande med 12 unga damer i många timmar. Och nu är vi slut och ska snabbsova ända till morgondagens övningar, volleyboll turnering söder över och klättringstävling ännu mer söder över.

Sömn

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

De första färska åren vi hade barn sov vi alldeles för lite. Löjligt lite. All form av sömn var guld värd, vi gjorde vad som helst för att få en extra timme. Vilken tid på dygnet spelade ingen roll, jag hade kunnat sova i bilen vilket jag också minns att jag gjorde. Barn nummer 1 sov som en vuxen från födseln, 6-7 timmar max och sova på dagen var bara helt onödigt från 6 månader. Hon tyckte också att det skulle vara en social företeelse det här med sömn. Trots det kom barn nummer två som hostade och kruppade sina första 6 år och höll oss i konstant givakt och dessutom så skulle man kunnat tro att hon var ultralöperska från födseln med tanke på hur ofta och mycket hon åt. En minsta krax och vi var klarvakna och redo att utfodra, dygnet runt. Barn nummer tre var både vaken, hostig och hungrig men det la sig efter några år. Tillslut sov alla lugnt och sista ambulans kruppanfallet var 2007 vilket känns som årtionden sen. Eftersom sömnen var så viktig under några år då kombinationen tre barn och heltidsjobb var vår vardag så blev det ofta tvärnit under den tiden. Jag behövde sova så mycket att när det väl fanns tillfälle så gick det inte. Jag kunde ligga sömnlös natt efter natt och fundera på ingenting. Så här i efterhand så känns det ju inte jobbigt men jag vet att jag hade panik framåt 5 varje morgon när jag visste att klockan ringde en timme senare och cirkusen började igen.

Nu har det passerat några år och sömnen har fördjupas betydligt. Ofta kroknar de allt mer åldrande föräldrarna med tandborsten i munnen framför nyheterna eller kriminalserierna (läs Duck Dynasty och Storage wars) runt 22 på kvällarna. Ungdomarna glider in och säger godnatt, dansar runt, målar ett par naglar, borstar lite hår, läser ett kapitel innan lamporna släcks framåt alldeles för sent. När vi sedan vaknar på mornarna ligger de utslagna som salta sillar inrullade i täcken och kuddar. Det krävs många omskakningar och ropningar innan de gnuggar de sina trötta ögon och hasar ner. När vi för ovanligheten inte har klättring, volleyboll eller skola på sover alla djupt fram till 12 och vaknar efter att ha blivit väckta ett antal gånger rufsiga och tilltufsade. För tio år sedan vaknade de av minsta golvknarr och kunde inte somna om, nu krävs det krafttag och omskakningar om någon ska ens öppna ena ögat och lägger de sedan ner sina huvuden på kuddarna igen så är det som om de aldrig har blivit väckta. När blev det så? När blev sömnen så djup? Och så lång? Hade det inte varit bra om det hade varit lite mer jämt fördelat?

Klockan är snart 11 på förmiddagen och vi har vårlov. Alla är väckta och alla har ätit frukost före lunch. Jag tror minsann att ungdomarna börjar bli vuxna.

EngelskaParkenJuni2002 008EinarAngelica30Juli 017

Ja se det snöar

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixedLeave a comment

Dag 9 i sjukstugan. En tillbaka i skolan, två i horisontellt läge. Största problemet är ett vi missar fredagsmatcherna och klättringstävlingen imorgon ligger pyrt till. Feberfrossa och huvudvärk. Halsont och kroppsont. Kanske borde vi ha tagit den där sprutan som vi funderade på. Nästa år. Men annars är det ganska fint. Mitt gips är numera blått och aningen för hårt sittande så det blir en tur tillbaka till doktorns gipsassistent idag. Tummen får inte riktigt plats.

Lagom till att påskliljorna slagit ut fullt och gult så kom vinters första snö i morse. Fluffiga, stora flingor dalar ner och lägger sig fint på gräsmattan. Det blir nog inte långvarit men fint så länge det varar. Trafiken svängde direkt till klass 1 varning och när jag kom hem från gymmet i morse så var det en trebilskrock i stora korsningen. Bara att det dalar ner snö gör att bilförarna blir nervösa här. 2 plusgrader och blött på marken kan knappast gjort att någon halkade in i den andra.

Melodifestivalen har ju passerat nästan helt obemärk förbi hos oss. Jag har sett några namn glimta på tidningarnas websidor men de allra flesta är helt nya för mig. Vi har ju varit borta från Sverige ett antal år nu och det börjar märkas. Men så dök en låt upp på Spotifys svenska toplista som sedan visade sig vara från Mello. Och den är ju riktigt bra.

Happy Friday! På söndag får vi besök från Sverige!! Jippi!

Yakima tur och retur

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Resor/travel, Tävlingar/racesLeave a comment

Efter en lång helg i karga Yakima i östra Washington har vi återigen landat hemma i Redmond, i Washingtons absoluta mitt. Yakima var en ny erfarenhet för oss, vi har mest passerat innan. Jag tror att vi mest kommer att passera om vi far åt det hållet igen. Yakima lämnar ingenting åt fantasin, det man ser det får man. 60- och 70-tal, slitna byggnader, torrt, trädlöst och ganska ocharmigt. Men nu var det ju ändå så att vi var där för att spela och titta på volleyboll och så blev det. Det var mycket tid vid sidan av planen för oss medföljare och enormt mycket speltid för spelaren. Så mycket speltid att spelaren drabbades av uppmattningssyndrom vid hemfarten. Man kan lätt säga att luften pyste ur och kvar blev bara ett blekt skal efter 8-9 matcher på två dagar. Väl kämpat av vår outside hitter och väl kämpat av de två andra vilande spelarna som var medförljare. För hur kul är det att vara lillasyster och titta på? Guldstjärna till alla tre. Vi fick trots allt känna på hur det känns med sol mot nästippen och lite ljumma temperaturer.

Mellan matcherna letade vi lunchställen och kaffehak. Vi cruisade runt på avenyerna och tog in hela stan. Vi gjorde en hel del spännande iaktagelser.

IMG_2425

Internationellt college of cosmetology i coola Yakima.

IMG_2428

Javaheaven med extra glittriga girlanger.

IMG_2426

Varför sitter alla trafikljus på sniskan?

IMG_2429

Yakima by night

IMG_2431

Mycket fruktlådor längs järnvägen

IMG_2432

Ingen löpning på hela helgen men jag läste i alla fall senaste Runners World från pärm till pärm.

IMG_2439

Och så här såg det ut straxt utanför Ellensburg på väg hem.

IMG_2442

Bra kombination av affärsverksamhet? Stanna och ta en persika och en gungstol.

IMG_2444

Och nu närmar vi oss passet. Bergen tittar fram och är det inte ett stort, tungt lock av regnmoln som vi ser längre fram. Jo, då måste vi närma oss Seattle.