En helt vanlig tisdag

Idag kom första nyhetsbrevet inför ötillö. Det står mycket i det kan jag lova men det jag fastnade för var träna hårt, lär er banan och planera väl. Så får det bli. Memorera kartor och bilder av det blå havet. Det är lite svårt att efter bara en månad hålla motivationen uppe. Nästan daglig kontakt med andra halvan av laget hjälper även om jag önskar att vi var lite närmare. Jag anmälde mig till en till trail halvmara på söndag för att passa på när jag har en ledig söndag. Det är något som gör att motivationen hålls uppe lite.

Idag har det varit en otroligt oproduktiv dag, nästan så jag skäms. Det har inte blivit mycket vettigt gjort men många mil har blivit körda av svarta moderskeppet. Bilkörning är lite som simning, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Började som vanligt med avlämning av barn straxt före 8 och snabbt iväg till en stig nära mig. Nya skor på fötterna och satelliterna i fas. 2 timmars löpning, vattendrickning och foamrullning. Det gick långsamt i backarna idag. Och en snabb Gundedusch (en dusch som varar i ungefär 27 sekunder, vältajmad. Balsamet hinner precis lämna håret innan vattnet stängs av och kroppen snabbtorkas genom att sitta 2,5 minuter i bastun). En timmes armbågsjox inklusive armcykling hos sjukgymnasten. Evighetstimme och behandling av sjukgymnaststudent. Fotfilning/pedikyr, ja jag vet, det låter hur töntigt som helst men skönt är det. Pratsamma damer idag. Och var hade jag varit de senaste 3 månaderna? Kan det verkligen ha varit så länge sen sist. Jojo, de påpekade att jag hade gips på armen och blek näsa sist. Och inte heller tyckte de att fötterna såg speciellt snygga ut när jag sparkade av mig löpardojjorna. Det slutade även att de gick lös på fingrarna. Och vad vi pratade om har jag inte en aning om eftersom min vietnamesiska är lite rostig. Snabb lunch i kombination mailbesvarning, dammsugning av kök och tvrum och sedan upphämtning av barn nummer 1. Skjuts hem, snabbt mellanmål och ompackning för volleybollträning och sedan iväg för att titta på säsongens första skolvolleybollmatcher. Barn nummer ett och Brjann åker efter en match och jag sitter kvar två matcher till. Två vinster och en förlust och riktigt bra start på säsongen. Kör hem mot Redmond och gör ett snabbt stopp för att handla mat. Barn 2 och 3 sitter svettiga i bilen och börjar med läxorna när jag handlar. Hem, duschning för vissa, matlagning och pust… nu äter vi tre. 20.15 kommer barn ett och Brjann hem från Lynnwood och volleyboll. En hand isas samtidigt som maten värms. Handen som isas råkade flyga in i en vägg häromdagen när en volleybollswing skulle demonstreras för systrarna. Så kan det gå och så blev handen blå och nu gör hela armen ont. Under tiden gör alla läxor och jag sitter i soffan, tvättar två tvättar, svarar på några mail, stryker några byxor, dricker te, tittar på New Girl på tv och pratar. Och precis nu avslutade barn ett sina läxor och gick upp för att duscha kl 22.30. Imorgon är det repeat. Enda skillnaden är att ett barn har morgonträning så bilen börjar rulla 6.15. Det är livet på en pinne.

 

329781[1]

Dagen skoval, Salomon Speedcross 3W.

 

Och så dagens låttips, The sound of sunshine. Lite svårt att minnas hur solen ser ut eller känns så här när det är som allra gråast. Men snart så kommer våren…

Välpackad

Vi hade förberett oss till max, packat ryggsäckarna och lagt fram kläder men ändå så misslyckades det. Två datorer och ett usb minne blev kvar hemma. Jag fick först ett samtal från skolkontoret och sedan duggade det tätt med sms. Dålig början på skolveckan och jag befann mig en timme norrut till fots. Sofia har så mycket packning när hon sätter sig i bilen och åker till skolan att hon skulle behöva en egen sherpa för att ta sig fram till skolbyggnaden från bilen. Hur hon sedan klarar sig inne i skolan vet jag inte. Hon har med sig en överpackad North Face rygga med pärmar, böcker, dator och Kindle, en gitarr i fodral, en lunch väska och vattenflaska, gympakläder inklusive skor och volleybollkläder inklusive skor. Och så får vi ju inte glömma telefonen. Ungen syns inte bakom all packning. När hon ålar sig ut ur bilen gäller det att hon lutar sig en aning framåt annars får hon inte till första steget. Jag ska försöka smygfota henne en morgon när hon tar sig från bilen in i skolan. Rena farsen. Och så gäller det att vara snygg i håret samtidigt.

Och så något helt annat. Lite kul var väl ändå detta. Nio bollar i samma hål.

Tjoflöjt!

Obesegrade

Efter en lång dag av skola, jobb och flygtur befinner sig delar av familjen i metropolen Burien. Slå upp det om ni inte vet var den söta… ehhh staden ligger. Dag 2 av President’s cup och dagen hade inte kunnat slutat bättre. 3 raka vinster, total dominans av Rain City Lightning. Och vad allt känns bra när man vinner. Ryggarna blir raka, munnarna ler och ögonen glänser på alla spelarna i de gröna tröjorna. Det har levererats kill efter kill och ramsorna har ekat mellan väggarna. Nu återstår bara att skiva score för en match och sedan fyller vi bilen till bristningsgränsen med ungdomar och drar hemåt mot civilisationen. Sen ska uniformen tvättas och pressas innan sista turneringsdagen imorgon. Det är ett hårt liv för en 15 åring.

20130217-193523.jpg

20130217-194553.jpg

Vi andas volleyboll

Jag lever i ett vakum, bokstavligen. Simningen har tagit fart igen och det innebär konstant vatten i öronen. Det ekar och skvalpar. Varje steg låter ända upp i hårfästet. Det blir till att skaffa bättre öronproppar. Öronproppar behövs också om man är volleyboll mamma. Det studsas mot varenda vägg som är tavelfri och det skriks “mine” i tid och otid.

Vi lever och andas volleyboll just nu. En sammanlagd vecka ligger på +30 timmar för tjejerna. Johanna spelar vidare i sin nya klubb norr över. Det går bra samtidigt som det är långa turneringar mer eller mindre varje helg. Tonåringar uppskattar inte när väckarklockan ringer runt 5. Sömnbehovet är just nu stort för vissa.  

Caroline och Sofia hade tryouts för skollagen hela förra veckan. En riktig prövning. Fem dagar i rad före och efter skolan grillades de i servar och bumpar tillsammans med 120 andra tjejer. Och visst gick det bra. Caroline är numera inte bara klättrare utan också setter i skolans varsitylag. Mer tidsbrist men riktigt roligt och duktigt gjort. Sofia kämpade på som yngst i skolan och höll en mycket cool min hela veckan. Den coola eller egentligen det koncentrerade ansiktsuttrycket lyckades. Hon är den enda 6e klassaren som fick en plats på junior varsity. Det blev dubbelgrattis! Alla nöjda! För att inte säga extatiska! Jag också, det verkar som om de nästan kommer att ha samma träningstider. Det kommer att bli en spännande säsong. Och återigen kan jag meddela att volleybollgenerna kommer från Brjann. Efter några försök då hela familjen har spelat är jag den felande länken, det funkar bara inte. Fast det förstås, jag kan ju alltid skylla på armbågen. Men jag är en hejare på fixa mellis och vatten.

Life lessons for my three daughters and Happy Brekkan America Day

I have three amazing kids, three beautiful girls. I don’t know how it happened but they are growing up. What feels like a couple of years ago we worried about preschool and swimming lessons, now we deal with drivers ed and honors classes at high school. The days go by slow but the years fly by so fast. 15 years feels like 5.

Today, January 10th we celebrate 5 years in this country, 5 years in Washington, 5 years away from what used to be our home. Our move here was a big change in our girls’ life, both good and bad. As a parent you always question your decisions that involve your kids. You always wonder if you did the right thing, made the right decision. We have all learned and experienced so much and it has been a lot of laughter but also tears. I can’t even remember the first year we lived here, my mind blocked it somehow. Did we make the right decision? I do think so and I really hope so. This adventure will be a life long experience that we will all carry with us for the rest of our lifes. And I am sure growing up in different cultures has shaped their lifes. They will always view life through a lens that is different from their friends. Friends that lives on two different continents. We live in different cultures instead of reading about it in textbooks, we meet people that are very different from us every day. What awesomeness.

The only thing you really want for your kids is happiness. Not power or money, just for them to find their sweet spot, their thing that gives them goose bumps. You want them to grow up doing what they like to do, enjoy their lives. And you don’t want them to make the same mistakes as you did. But maybe they’ll have to. To get the experience and to feel some sort of pain. If I could I would pass my experience down to them but I can only give some advice. Just a few life lessons on the way, some more serious than others…

Keep swimming girls… before you blink high school will be over.

  • Be nice to your sisters, always.
  • It is ok to be homesick and long for all loved ones in our other country… they will still be there next summer.
  • Never get in a car with a drunk driver. Call home, any time.
  • Work out. As much as you can and as hard as you can. And it is ok to look sweaty, not very cute and feel like you are going to puke. It is actually good for you.
  • Always work hard in school, it will pay off. But remember, you can only do your best.
  • Never be afraid to ask for help.
  • It is ok to spend a lot of money on shoes, especially running shoes.
  • Don’t worry about love when you are 15, you have plenty of time. I am sure you will not even remember the name of the cutest guy in 9th grade when you turn 30. Life goes on.
  • Accept people around you. Nobody is perfect. Not even you.
  • Do your thing. Be different. But don’t wear too short skirts.
  • Travel as much as you can.
  • Laugh often and hard. And laugh at yourself.
  • Keep your eyes on the ball, in sports and in life.
  • Learn how to drive a stick.
  • Learn how to cook and bake bread. Enjoy food, it is good for you and it brings people together.
  • Change is good, scary but good.
  • Do things that scare you.
  • No tattoos or visible piercings. And no, I will not change my mind about this.
  • You are all three so much stronger than you think.
  • If you can’t think, go for a run, a long run.
  • Don’t stress… you have a long life ahead of you.

Life is a great big canvas, and you should throw all the paint on it you can.  ~Danny Kaye

Our favorite backseat song

Ett spring vid sjön

Efter en evighet och nästan två veckor reste jag mig, klädde på mig tightsen, snörade på mig skorna och mötte upp nära sjön. Ett ganska långt men långsamt spring, en trevlig konversation som varade i 90 minuter. Kanske sista springet med Anna innan hon far. Min pannlampekompis far hem och får njuta av falukorv och filmjölk. Hon som skyddat mig mot björn och bergslejon, manat på lite extra vid 6 snåret på morgonen och fått mig att känna att ingenting är omöjligt. Lite vemodigt är det allt. Men livet går vidare och det finns fler berg att klättra, fler stigar att springa på både här och i Sverige. Sen möts vi någonstans och springer ihop. Träningsläger på halva vägen, blåbärssoppa, underställ och blöta skor. Kanske på Island. Vem vet. Eller vid en sjö i Sverige. Nu springer vi via Skype ett tag. Luftkram från den här sidan till den andra.

Vi gjorde några stopp och fotade solnedgången som blänkte i sjön och färgade himlen i alla regnbågens färger. Sen tog andningen slut och hostan tog vid. Då var det slutsprunget för idag. Nästa gång simmar vi över sjön istället för att hålla oss på kanten.

photo

Idag vågade barnen och jag oss ut för att byta lite kläder som tomten kom med. Jag höll på att ge upp redan vid parkeringsgaraget. Virriga och irriga tanter i Lexusar, aggressiva män i pälsmössa och långsamma barnvagnsdragare kan få mig att komma ur balans vilken dag som helst. Tror ni inte att man blir aningen aggressiv när man har pälsmössa när det är 7 grader varm och regn? Vissa av oss lyckades i alla fall ganska bra med våra byten, andra höll på bryta ihop av värmeslag och cellskräck i en provhytt i Bellevue. Det slutade med att inga kläder i världen kan vara värda en möjligt kommande panikattack på Bellevue Square så vi åt lunch istället. Vi passade på att sörpla asiatiska nudlar ur stora skålar. Det kändes som ett bra alternativ till julmaten som nästan är uppäten. 

Over and out!

Det var länge sedan vi hördes…

Uppehåll i flera veckor, det har inte hänt på år och dar. Nu är jag tillbaka, lagom till första advent. Två tärnor och jag har precis återvänt från årets luciatåg på Nordic Heritage Museum. Det blev ett riktigt fint tåg i år och barnen var lika duktiga som vanligt. Kanske till och med lite duktigare än vanligt. Det är så roligt att se så många svenskar och svenskättlingar fylla upp stora salen varje år för att lyssna och titta på skolans luciatåg. Ganska otroligt egentligen. Andra sidan världen, flera hav och länder mellan. Och tiden har på något sätt varit helt stilla här och kanske till och med backat lite. Det enda som påminner om 2012 är alla kameror och telefoner, annars känns det som 1979. Skönt på något sätt.

Nu sitter vi aningen utmattade med mätta magar. I alla fall några av oss, två är på vift. Heldag volleyboll och flygresa några timmar söderöver roar de andra sig mig. Jag ska lite i sista minuten hänga upp en stjärna till i ett fönster till. Och nu är det söndag, första advent och glöggen är kryddad och kokt. Det är inget adventsväder direkt. När vi tog bron över till stan på förmiddagen var det slagsida. Det blåste så otoligt mycket så bilen gled sidledes. Regnet föll mer än tätt och torkarna hann inte riktigt med att rensa rutan. Lite snö och kallare temperaturer skulle sitta fint. Och gråheten skulle kanske försvinna.

Igår knatade vi runt i skogen och det kändes som september. Löven ligger i ett tjockt lager på stigarna, det doftar svamp och gammal vilddjursandedräkt. Lerigt och blött. Och faktiskt riktigt vackert trots att det är regn och grått mest hela tiden. Men ingen julkänsla direkt. Men 90 minuter skogslöp gör mycket för humöret. Det går sakta och försiktigt fram. Det går ju inte direkt att veva på med armarna. Armen sitter kvar och likaså robotarmen. Riktigt imponerande och aningen skrämmande för alla under 7 år. Jag har nu också fått ett extra handledsskydd som grädde på moset. Det visade sig att handleden hade fått sig en skjuts också. En arm, två brott. Bättre att samla allt elände på ett ställe.

Nu ska vi jobba på här hemma så julen kommer snabbare.

På återhörande!

Snart är det helg igen

Ojoj, nu går det undan. Dagarna flyger förbi och huset vi bor i känns mest som ett “byta kläder ställe”, bilen är mer mitt riktiga hem just nu. Riktigt vad som händer vet jag inte men det känns som om veckorna bara har måndag morgon och söndag kväll. Jag har varit dålig på att ringa Sverige de senaste veckorna, tiderna jag varit hemma på har inte riktigt varit Sverige vänliga. Men så här ser det ut hos oss just nu:

Johanna spelar för fulla läktare. Volleybollen går strålande och högerarmen börjar bli lite smått utsliten. Snart är säsongen slut på high school och sedan är det nya try outs. Vi får se vad det blir, om det blir något. Vem vet, hon kanske känner att hon vill pensionera sig vid 15 års ålder.

Caroline njuter av att vara korthårig och har så smått börjat klättra igen efter fallet i våras. En tävling avverkades i helgen och hon tog det aningen försiktigt, för vem vill ramla igen. Mot nya höjder!

Sofia har sin sista match i badminton imorgon och sedan är det slut för den här terminen. Vem kunde ana att vi hade en elitspelare på lager här hemma? Man undrar ju om det är någon mer oupptäckt kvalitet som döljer sig?

Brjann jobbar vidare och far och flänger. Hans high school coaching är snart slut men det blir nog några gästspel under hösten. Många timmar i hallen men han är otroligt poppis. Snart blir det avslutningskalas hemma för hela laget.

Och tro det eller ej, jag jobbar också en aning, lite då och då när jag får tid över. Idag ägnades förmiddagen åt att motionera kroppen inne, ute och i vattnet. Cykeln luftades och rullade genom halva Redmond och regnet höll sig borta. Simningen flyter på och snart intar jag delfinform. Skam den som ger sig!

Tjingeling!

simmare

Och så här ser proffsen ut när de simmar på land!

Veckan som varit

Det har gått lång tid sen min sista uppdatering och nu blir det bara en kort en…

IMG_2072

Regnet har kommit och hösten är här. Förra helgen var det regnlöpning i skogen som slutade med avsvalkning i bäcken.

På söndagen firade vi en 15 åring med buller och bång…

IMG_2073IMG_2076IMG_2088

…och ett annat barn har klippt håret kort…

IMG_2096

…en ville inte riktigt vara med på bild och ler sitt bästa amerikanska leende…

IMG_2097

…och så tog tårtan slut!

IMG_2100

Och nu är frukostfrallorna äntligen ute ur ugnen så nu är det sovdags!

IMG_2103

Laters!

Concert, climbing and clogs

En helt ledig helg med massor av tomma timmar i kalendern. Fredag var ledig dag i skolan och ägndes till att ta igen sömn för alla ungdomar. Vi hade lite tåbestyr att ordna med och sedan var det kalas x 2 för den yngre. Det mest spännande var nog ett hillbilly kalas med där pappan välkomnade oss med banjospel och en rejäl snus. Där var det spott tävlingar och lökätning innan upphämtning i mörkret.

Lördag morgon och de vuxna drog på sig joggingskorna och drog åt olika håll. Barnen njöt av en lång sovmorgon. Lördagen var latare än latast och alla tog en vända för att hitta partyklänning till Caroline. Nu är det festligheter på gång på countryclub och till det behövs en smokingklänning. Inget lätt jobb. På kvällen bar det av till bowlinghallen för alla utom mig. Jag blev upplockad av en rejäl amerikansk truck och for in till stan för att roa mig. Det var koncert dags. När vi kom till kön för att få visa våra biljetter blev vi aningen tveksamma, 90% av publiken var knappt myndiga och vi blev hänvisade till “föräldrasidan”. Övriga 10% var antagligen föräldrar som skjutsat sina barn till koncerten. Inte vi heller. Vi uppsökte baren, betalade en slant för att få sitta på viphyllan och kunde njuta av koncerten sittande och helt uppassade. Det blev en otroligt lyckad tillställning. Ed Sheerans sista kväll i USA innan han skulle dra hem till England.

IMG_2019

Idag blev det sovmorgon och lång frukost innan vi drog iväg mot Bellevue för att leta vidare bland smokingklänningarnas förtrollade värld. Sofia hittade sina drömmars träskor och jag nya badhandukar. Men inte direkt någon förtrollad klänning…

Så vi drog och klättrade istället…

IMG_2030IMG_2036IMG_2038IMG_2039IMG_2043IMG_2050IMG_2053IMG_2054IMG_2057IMG_2060IMG_2061