Category: Blandat/mixed

Fredagskalas

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Idag for jag fram som en gasell på gymmet. Upp och ner för trappan, upp och ner i poolen, av och på cykeln. Det blev hit och dit i närmare 4 timmar medan solen sken som en kvartslampa på 60-talet. Och runt omkring mig promenerade och joggade människor på löpbanden och ute sken solen från en klarblå himmel och det var nästan 25 grader varmt. Det är ju inte klokt. Där var jag i det fönsterlösa huset med massor av coctaillöpare som sippade ur vattenflaskorna när D vitaminen flödade utanför. Oroväckande mesigt. Jag är förvånad själv. Vad håller på att hända? Sommarens första vecka och tuffheten rann ur mig som ett vackert duggregn på våren. Det ska inte hända igen. Om det inte fortsätter att regna katter och hundar. I helgen ska jag provspringa foten och sen blir ordningen återställd. Och nästa vecka ska regnet komma tillbaka. Det har regnat mer än ihållande hela våren, det har flödat fritt och skopats ur rännorna gallonvis. Så jag är inte förvånad att det fina vädret försvinner efter en vecka.

Idag hade jag en kort tanke på att ta en promenad för att få luft men vem behöver frisk luft när det finns doftljus och  D vitamin på burk. Då finns det ju ingen anledning att gå ut. Om man inte har hund såklart. Vi är ju hundlösa och något inköp av hund kommer nog inte hända de närmaste 20 åren om inte det uppfinns någon medicin som tar bort andnöd. Och det där med allergifria hundar vet alla som har allergier inte exsisterar. Om man inte tänker på nakenhundar då. Och vi är inte supersugna på en nakenhund. Så jag gjorde några bilpromenader istället, laddade upp för kvällens aktiviteter. Och så sken solen och bilen var utan tak så då fick vi ju frisk luft i alla fall. Och så köpte vi en fisk till. En manlig betta fisk. Han verkar lite mesig, ligger och trycker uppe i kanten. Näst bästa djuret efter en hund? Nej, inte ens i närheten. Men de är ju lättskötta i sin skål på köksbänken och för inte mycket väsen.

Jag har funderat lite på Lance Armstrong och det är nog bäst att bara fundera och inte uttrycka så mycket om det. Men man undrar ju, eller hur? Sista tio dagarna har jag suttit på inomhus cykeln mer än 10 timmar och avverkat närmare 20 Le Mond halvtimmesprogram. Det är ju ingenting i jämförelse med många andra men det får en att fundera. Det klämmer, är obekvämt och ganska kvavt. Man måste vara ganska envis och tuff om man ska klara ett liv i cykelsvängen. Inget för mig i längden. Så jag håller tummarna att det är slutsvällt i foten snart.

Nu är det faktiskt sovdags efter en händelserik kväll. Vi har haft 12 års kalas, något försenat. Bowling, pizza, efterrätt, film och allmänt kalasande med 12 unga damer i många timmar. Och nu är vi slut och ska snabbsova ända till morgondagens övningar, volleyboll turnering söder över och klättringstävling ännu mer söder över.

When your mind goes blank

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, In English, Träning/training2 Comments

When waking up 5am yesterday I made a very mature decision to go back to sleep and skip my planned and very long workout. I had the whole day planned and I had a lot going on. But life kind of happened this past week. Sick kids, not a lot of sleep and a travelling husband. The problem is that when you are awake early in the morning it is hard to go back to sleep.

But today was the day, time to conquer the pool and the LeMond. I’ve been a bit worried how to stay sane and motivated. Let me tell you a little bit what happens in my head when I spend a lot of time by myself.

If I have the pleasure to take off for 3-4 hours on foot I get my shoes on and leave. It is about .75 miles to the first stoplight so that’s where I usually tie my shoes again and check my heart rate while waiting. And then it is another 0.75 until I leave sidewalks and streets and disappears into the woods. That’s when it happens, my mind goes__________. And three hours later when I unlock the door I wake up and life goes on. My head is not completely empty, I have long conversations, solve problems, sing and make plans but I usually leave it in the forest and forget all about it. That’s how I rest my mind.

For me biking and swimming is not mind resting. I think and I try to stay motivated. I use 100 different mantras, I do some people watching, drink water and I do a lot of complaining in my head. I had 3 hours of biking/swimming to cover today, that’s a lot of mantras and complaining for a brain.

1st 30 min on the bike: The gym is empty, 7am. Holy &%$#, had to put Ralvero’s Extreme on repeat to survive. That song is 6 minutes and 17 seconds. I played it 4 times. Am I turning insane, already? Got company on the bike beside me the last 5 minutes. He looked at me and said, lucky you, you’re almost done… told him I just started.

1st 30 min swim. Forgot my arm brace but I am not leaving my lane, the pool is filling up fast. Went from this is not too bad to this is bad. If you would need a drivers license to swim laps I would still be using a permit. Need to book a couple of lessons. I think my legs are going to touch the bottom of the pool, not floating today…

2nd 30 min bike: Nice, happy to be out of the pool. I nod to the guy who is still biking. Now with a towel on his head. My mind goes blank… and look up and have only 3 min left. Trying to recall my thoughts but have no clue what’s been going on in my head.

2nd 30 min swim: This is very nice. Paddles on and I can actually speed up a bit. The yards are adding up quite fast but the guy beside me keeps kicking me when he passes. Not cool! Realized that I forgot to send a couple of work emails last night… need to finish this and… and time’s up. What?

3rd 30 min bike: He is still there. His grey biking shorts changed color to a very dark grey and his face is bright purple. I feel like I am cruising down the street, downhill. It is nice to get a break on the bike. I am so good at making playlists… Who needs Ralvero on repeat now?

3rd 30 min swim: Shared lane with a nice chatty lady. My elbow makes noises. Or do I hear noises in my head? Emails, don’t forget to send… and buy raspberry jam and flour… geeezzz my shoulders… tired… I am so done with this…

4th 30 min bike: I did something wrong here. My program said 3 swims and 3 bikes, I’ve lost count. How many times have I been on the bike? I decided to bike for 30 min and check my watch when I am done. My legs feel a little bit tired and heavy. My grey shorts company disappeared, there’s a tiny guy in sandals beside me. He needs to raise the seat, his knees are way too bent all the time. I am so hungry. But I did pretty well with nutrition this time, not too tired, been drinking the whole time, and eating every hour… Maybe I should text the kids and tell them to get dressed to we can go and get lunch when I get back. And blank……… time’s up. What happened? 3 hours gone. I almost feel a bit disappointed, where is the pain, the fighting for motivation, the insanity? Am I really finished, maybe I forgot a swim or a bike? Cleaning the bike and then checking my watch. I am done and did 30 min too much. I obviously have a math problem. I biked 30 min too long. Walking to the locker room and see a hand in front of my face, the greyshortsguy runs on the corner treadmill and gives me a high five me when I pass him.

And best of all… my ankle looks… normal, not swollen or blue for the first time in 6 weeks. I hate to say it… I was wrong and my excellent coach right, sometimes it is good to take a break from running.

photo

Life, just like a flip turn

On By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Stor dag idag. Idag har jag betalat in en rejäl summa och avslutat mitt ena studielån till CSN. Något lättad, nu återstår bara x antal hundra tusen kronor i det andra lånet. Jag tänker inte skriva hur mycket för jag lovar att ni skulle bli mörkrädda. Men kunskap ska ju inte kunna köpas för pengar, eller?

Knowledge is power Francis Bacon och det är ju alltid skönt att veta när räkningen kommer varje månad. Jag har skrivit om CSN tidigare, hur hjärtat rusar och svetten lackar när jag ser den röda loggan i högra hörnet av fönsterkuvertet. Andningen blir ytlig, huvudet något yrt och handflatorna fuktiga. Vad ska hända? Hur mycket blir det nu? Vi är inte bra vänner fast egentligen borde vi vara bästisar. Jag blev försörjd i +14 terminer och levde loppan i tre olika länder medan jag skaffade mig två masters som jag inte direkt använder mig av. Winwin situation. Och nu är det omvänt, nu försörjer jag CSN. Det är ju ofta så det är i äktenskap, ibland är det den ena som tjänar mer och ibland den andra. Vi hänger ihop till döden skiljer oss år. Men på något sätt så känner jag mig inte som en vinnare här. Sista året när jag hade två terminer kvar tog terminerna slut och jag klämde ut det sista av föräldrapenningen, var hemma med barnen och läste på dubbel fart för att bli av med det, då fick jag en räkning för att börja betala tillbaka. Tuff kärlek! Men men, Some folks are wise and some are otherwise Tobias Smolett  och jag får ju hoppas att jag ändå tillhör de visa eftersom hur mycket man än betalar så blir man ju bara rikare av erfarenhet och kunskap.

Dagens flopp är att Brjanns fina cykel Argon 18 Krypton har blivit stulen. Han for iväg innan solen gick upp och körde årets första tävling. Tävlingen gick finfint och regnet öste ner. Efter tävlingen packade han ihop, hängde upp och låste fast cykeln på bilen och for iväg för att titta på volleyboll. Efter några minuter gick han ut till bilen och då var cykeln borta och låset avklippt. Buuu! Ingen cykel och säsongen har precis satt igång. Dystert! Håll gärna utkik på Craigslist om ni ser någon försöka sälja en Argon, vi gissar att den kommer att dyka upp där.

Vi andra som inte har tävlat eller spelat volleyboll har jobbat och gått i skolan idag. Full fart på stand up showen i min klass var det idag. Femton barn och en fröken som jobbade stenhårt med bokstaven ä som är helt hopplös och vi klippte ut avritade händer och fötter för att tillverka en…älg. Ibland har jag ljusa ideer. Jag klippte ut många händer. Men älgarna blev tjusiga.

Efter skolan tog vi en tur till simbassängen. Det var Super Fun Sunday på klubben vilket ingen i vår familj tycker är Super Fun det är faktiskt Super Not Fun. Fullt med folk och barn som skriker. Bollarna far runt okontrollerat och poolerna är fyllda av uppblåsbara, stora rutschkanor. I min vuxenpool simmade det massa yrvakna män som lämnat sina skrikande barn i barnpoolen och försökte gömma sig en stund genom att simma längder i poolen där man måste vara myndig för att vara. Det var fullt, mer än fullt utom i en bana där en ensam man simmade. Jag börjar förstå varför. Jag delade fil med en asiatisk man som simmade yvigt bröstsim och något som liknade helikoptersim på rygg. När man är två i samma bana här så väljer man varsin sida och så simmar man fram och tillbaka på sin sida. Jag började artigt med att fråga om han kunde tänka sig att dela bana. Han nickade och log. Vi valde varsin sida, jag vänster och han höger. Men, det funkade inte. Han verkade inte kunna höger och vänster, han simmade zigzac, hit och dit med armar som fladdrade. Jag stannade och gjorde tecken på att han vänligen kunde hålla sig till höger, han log. Jag försökte igen efter några hundra meter som konstant blivit avbrutna. Tredje gången använde jag min arga röst och sa att nu förbövelen får det vara nog, fattar inte herrn att det är livsfarligt att crawla med huvudet före (så klart) och krocka. Han nickade och log och fortsatte att simma zigzac höger-vänster och vifta runt. Efter 30 långa minuter avfenade jag mig och gick därifrån med arga steg och såg mig om och tänkte att nu så fick han så han teg. Men han fortsatte bara att simma zigzac med ett leende på läpparna.

Och så blev det söndag kväll och alla fem samlades tillslut hemma efter en lång helg med alltför mycket flängande. En snabbt hoptrollad lasagne och ett avsnitt av Duck Dynasty senare är det sovdags. Och så är det nästan måndag igen.

Fredagsmys

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

4 timmar och 35 minuter senare (plus 30 minuter i vätskepaus, ombyte till baddräkt och trapprus till poolen). Pust, jag har en lång väg att gå men jag har nog kommit en bra bit på väg. Det är svårt att mäta. Dagens fredagspass eller fredagsmys bestod av löpning 7 km med fullpackad rygga till klubben, ombyte och simning 40 minuter. Därefter var det ombyte igen, på med lilla solskärmen och shortsen och ner mot vattnet, löpning 12 km. Vägen upp var riktigt eländig, uppför, rakt uppför och det tog liksom aldrig slut, benen nästan stannade av trötthet. Och sen var det ombyte igen och simelisim 30 minuter. Ganska skönt att få plumsa ner i bassängen när benen är trötta och stumma. Efter simmet var det bara att masa sig uppför trapporna igen och byta om, packa baddräkten och allt annat i ryggsäcken och knata iväg 7 km hem till duschen. Summan av kardemumman, 26,5 km löpning på betong och två hyfsade simpass mellan. 7 km längre än förra veckans fredagspass. Och det kändes löjligt mycket. Njutbart? Ja och nej. Springer som på nålar, foten gör ont men är ok så länge jag springer på jämt och fint underlag och tänker positiva tankar. Mycket positiva tankar.

Det var otroligt vackert väder idag, solen sken och jag har nog fått en sådär 100 nya fräknar trots solskydd och keps. Vissa stunder är ju inte så roliga, springa på trottorer och i trafiken är ju inte speciellt härligt men helt ok. Och det är ju ändå så att tankarna försvinner efter några kilometer och sen vaknar man upp när första foten sätts ner inomhus. Konstigt bortdomnat i hjärnan, väldigt avslappnande och faktiskt vilande för huvudet. Men ibland kommer tankarna om att detta är faktiskt inte kul och kroppen känns ganska värdelös. Det var bara sista backen hem som kröp långsamt idag och lyckades ta sig in i tankarna. Så den backen måste ju göras om några vändor till den blir en bra backe. Det är konstigt att det kan vara så stor skillnad att springa ett vsnligt långpass och att lägga in poolvändor i långpasset. Jobbigt är det enda jag kommer på, extra jobbigt blir det. Nästa långpass utan sim ska jag inte sucka eller klaga.

Det var ju inte ens en tiondels ötillö idag men dock en pooltillpool som ändå gick hyfsat. Det är bara att jobba på…

Och så blev det finmiddag med bästaste coolingarna på lokal. Finfint!

Tjing

Vilken dag!

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Det har varit en lång vecka och det känns som om det borde vara fredag snart. Men det är bara tisdag… Förra helgen hade vi liv och rörelse hemma långt in på småtimmarna. Jo hade hela volleybollaget hemma på ett dygns sleepover. Det var party! Pyssel, musik, film, mat, snacks, frukost och oerhört lite sömn även för ett dussin tonåringar. Resten av helgen ägnades till att försöka ta igen sömnen som förlorats.

Jag gjorde en av mina första riktiga multiträningar under fredagen. Jag sprang och simmade om vartannat i närmare fem timmar och kände mig hur taggad som helst. Ända till morgon efter då foten återigen intog formen av en välpumpad fotboll och jag haltade återigen runt som en pirat med träben. Det verkar som om jag måste börja fundera på hur jag ska laga min trasiga fot lagom till att gipset åkt av från armen. Resten av helgen ägnades åt att jobba lite, golfa lite, hänga lite och vila lite. Vi avslutade helgen med en stor hink popcorn och en film på bio. Första helgen på länge som vi inte hade någon turnering eller tävling av något slag. Om man då inte räknar Brjanns golftävling som blev storslam.

Och så blev det måndag igen och alla under 16 geld iväg som zombies, bleka och trötta. Jag drog iväg på mitt och efter ett besök hos sjukgymnasten då jag blev isad och knådad blev beslutet att jag skulle träffa en fotdoktor. Och inte blev jag mycket klokare av det. Men tack vare doktorn fick jag idag chansen att prova något spännande. Efter en kort 45 minuters uppvärmningscykeltur framför CNN och breaking news hade jag tid hos en vattensjukgymnast. Här var det poolarbete som gällde. En timmes löpbandslöp under vattnet med kameror i alla olika underliga vinklar. Varmt och skönt, lätt och smidigt. För första gången på veckor sprang jag på foten utan att det gjorde superont och dessutom kunde jag göra närmare 50 enbens squats. En timme passerade i vattenmotstånd och jag blev alldeles eld och lågor för vad detta skulle kunna göra för människor med alla möjliga problem. Otroligt! Och är sprang jag i baddräkt med en fjuttig fot som blivit lite illa åtgången. Vilken lyx en helt vanlig tisdag. Och vilken grej. Varmt och skönt, jetstrålar och vänliga människor. Som ett Kinderägg.

Idag sken solen klargul och himlen var blå. Under dagen hade Brjann bestämt med två andra triathleter att det var dags att testa sjövattnet i Redmond. Kallt och isigt men varför inte? Jag följde med och invigde våtdräkten. Och vad kan jag säga, inte var det varmt i alla fall. Njutbart? Nej, inte det minsta. Det var kallt och fötterna försvann på något sätt redan efter andra steget ut i vattnet. 9 grader varmt och lite vind. Härliga tider. Vi var väl i vattnet 10-15 minuter och det kändes som det räckte. Jag var den som simmade minst av alla men kan ändå säga att det var en lyckad tur. Våtdräkten satt fint, passade som handsken. Nu är det bara att vänta in några plusgrader sen blir det simma av.

Före och efter bild. Soligt och fint innan badet. Kallt och skakigt efter. Nu är det 132 dagar kvar till det riktiga simmet. Summan är i alla fall att det blev ett kort och konstigt triathlon idag, cykel inne i 45 min, spring under vattnet i värmen och kort sim i iskallt sjövatten. En bra dag!

WP_000275Swim2

Och går ni in på Totally Lost Facebooksida får ni till och med filmbevis på att jag var i vattnet. Ge gärna sidan en like när ni ändå är i farten, det ger Totally Lost en liten självförtroende boost.

Sömn

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

De första färska åren vi hade barn sov vi alldeles för lite. Löjligt lite. All form av sömn var guld värd, vi gjorde vad som helst för att få en extra timme. Vilken tid på dygnet spelade ingen roll, jag hade kunnat sova i bilen vilket jag också minns att jag gjorde. Barn nummer 1 sov som en vuxen från födseln, 6-7 timmar max och sova på dagen var bara helt onödigt från 6 månader. Hon tyckte också att det skulle vara en social företeelse det här med sömn. Trots det kom barn nummer två som hostade och kruppade sina första 6 år och höll oss i konstant givakt och dessutom så skulle man kunnat tro att hon var ultralöperska från födseln med tanke på hur ofta och mycket hon åt. En minsta krax och vi var klarvakna och redo att utfodra, dygnet runt. Barn nummer tre var både vaken, hostig och hungrig men det la sig efter några år. Tillslut sov alla lugnt och sista ambulans kruppanfallet var 2007 vilket känns som årtionden sen. Eftersom sömnen var så viktig under några år då kombinationen tre barn och heltidsjobb var vår vardag så blev det ofta tvärnit under den tiden. Jag behövde sova så mycket att när det väl fanns tillfälle så gick det inte. Jag kunde ligga sömnlös natt efter natt och fundera på ingenting. Så här i efterhand så känns det ju inte jobbigt men jag vet att jag hade panik framåt 5 varje morgon när jag visste att klockan ringde en timme senare och cirkusen började igen.

Nu har det passerat några år och sömnen har fördjupas betydligt. Ofta kroknar de allt mer åldrande föräldrarna med tandborsten i munnen framför nyheterna eller kriminalserierna (läs Duck Dynasty och Storage wars) runt 22 på kvällarna. Ungdomarna glider in och säger godnatt, dansar runt, målar ett par naglar, borstar lite hår, läser ett kapitel innan lamporna släcks framåt alldeles för sent. När vi sedan vaknar på mornarna ligger de utslagna som salta sillar inrullade i täcken och kuddar. Det krävs många omskakningar och ropningar innan de gnuggar de sina trötta ögon och hasar ner. När vi för ovanligheten inte har klättring, volleyboll eller skola på sover alla djupt fram till 12 och vaknar efter att ha blivit väckta ett antal gånger rufsiga och tilltufsade. För tio år sedan vaknade de av minsta golvknarr och kunde inte somna om, nu krävs det krafttag och omskakningar om någon ska ens öppna ena ögat och lägger de sedan ner sina huvuden på kuddarna igen så är det som om de aldrig har blivit väckta. När blev det så? När blev sömnen så djup? Och så lång? Hade det inte varit bra om det hade varit lite mer jämt fördelat?

Klockan är snart 11 på förmiddagen och vi har vårlov. Alla är väckta och alla har ätit frukost före lunch. Jag tror minsann att ungdomarna börjar bli vuxna.

EngelskaParkenJuni2002 008EinarAngelica30Juli 017

Dags för ett doftande bad

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Jag måste ärligt säga att jag på något konstigt sätt myrslokade mig ner för trappan i morse, det var inte direkt någon spänst i stegen. Jag tog sikte mot Juran och kände att må det bära eller brista och sen gled jag nedför i strumplästen. I morse var det dags för Boot Camp igen, 90 minuer flås i grupp den tiden på dygnet när solen inte riktigt orkat fram. Det var svettigt men kul, kroppen får vakna riktigt ordentligt. Det ropas ett, två, tre, hepp, hepp med mörka stämmor och armhävningerna duggar tätt. Och där rullar jag runt som ett katt bland alla manliga hermeliner med stora muskler. Det är ju spännande. Efter veckan som har passerat har jag samlat på mig en ohygglig träningsvärk vilket är lite ovanligt för att vara mig.  När jag väl kom till uppvärmningen innan skogslöpet kändes det helt ok, det är ju bara att bita ihop. Efter skogsturen kände jag mig på topp igen och körde hem för att transportera barnen till skolan. På den tiden hann jag stelna till och jag var nästan säker på att jag aldrig mer skulle kunna resa mig upp, än mindre få av mig kläderna. Jag rullade ut från förarsätet för jag var tvunden att tanka mitt i rusningen i Kirkland. Jag står i godan ro och fyller tanken iförd svettiga löparkläder och brandgula skor när jag känner mig riktigt uttittad. Vänder mig lite sakta om och vad får jag se om inte två bruna ögon.

photo

Jag gjorde allt i min makt att vinka Bambi åt rätt håll, bort från trafiken. Jag ropade: andra hållet, mot skogen och passa dig för trafiken, vänd hemåt det finns inget att se här. Ja, det gick sådär. Han skuttade upp mot Little Caesars pizzeria. Vem kan motstå deras $8 deep dish pizza. Jag åkte vidare och kom till slut hem. Väl hemma bestämde jag mig för att ta ett bad. Jag vet inte när det hände senast. Jag brukade bada varje dag på 80- och 90-talen, det var liksom min grej. Och så fick vi några barn och då badade alla jämt, i grupp. Det lektes och östes, bubblades och skrubbades. Och då fick jag nog och slutade med ensambaden som hade blivit gruppbad. Men idag var det i alla fall dags. I med Epsom salt, eftersom det gör underverk mot allt (står det på paketet) och så i med lite lavendelolja (för det ska man bli väldigt lugn av?). Och det doftade blomma och fält. Herrejösses vad lugn man blir av den doften. Och så var det bara i med flodhästen. Jo, så kändes det. Det kändes som om det var en hel flodhäst som skulle i en liten badbalja. Gips på armen, ostadig på den stukade foten som fått sig en omgång på skogslöpet. Och för att inte tala om träningsvärken i benen som kommit tillbaka i dubbel dos. Olja gör badkar glidiga. Och i gled jag och visst var det trevligt. Ända till jag skulle upp igen. En flodhäst som dansar balett på is. Jag gled hit och dit och till slut hamnade hela gipset under vattnet. Med livet som insats tog jag mig upp och rullade in min smärtande lekamen i en handduk och halade fram hårtorken för att torka gipset. Men jösses så lugn man blir av lavendel.

Ensamma igen

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Vi har haft en fin vecka  och påsk tillsammans med farmor och farfar som nu har farit hem till Sverige igen. Solen sken och körsbärsträden blommade, solen värmde nästipparna och vi satt ute hela påskdagen och blickade ut över stranden. Det blir ensamt när besökare far hem, huset blir tomt och vi faller in i vardagslunken. Vi gick ut hårt direkt med träningar, skola, ännu mera läxor och körningar. Och nu räknar vi ner till sommaren.

Idag har det varit kroppslig renovering. Klockan ringde tidigt för säsongens första Boot Camp. Efter det var det dags att gå igenom april månad med gurun. En timme genomgång av sim- och löppass varvat med några tävlingar och lite andra planer. Det låter så lätt nar man sitter med en utskrift över april framför sig med kilometer efter kilometer varvat med kilon. Som vanligt får jag lite spunk när jag kommer hem, när orden sjunkigt in. Det blir bra om man bara betar av dag för dag. Efter det var det dags att försöka snabbfixa den stukade foten och den alltmer ömmande nacken hos sjukgymnasten. Och sedan for jag vidare och fick massage, dagens smärtsammaste upplevelse. Och nu är tisdagen nästan slut. Middagen är inhandlads och ska lagas, ett barn ska fiskas hem från träningen, en man dyker upp i sena kvällen efter fotbollstittande i storstaden. Och nu är det bara 7 dagar kvar till gipset ryker (om allt går vägen och doktorn vaknat på rätt sida.)

IMG_2462IMG_1957IMG_1966IMG_1962IMG_1978IMG_1989IMG_2005IMG_2018IMG_2019IMG_2026IMG_2038IMG_2453IMG_1904IMG_1912IMG_1914IMG_1888

Isad i vårvärmen

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, OkategoriseradeLeave a comment

Sitter med foten i ispaket, inpackad för att bli förminskad. Skonumret gick raskt från 38,5 till 41 genom att kliva snett på gatkanten. Jag tror att vänsterfoten var den del av kroppen som fanns kvar att knycka till. Men det är övergående, jag tar snabbkuren. Löpfritt några dagar och sen på’t igen.

Vi har celebert besök från Sverige. Denna gången har vi äran att visa Seattle från sin allra bästa sida. Det är sol och varma vindar över Washington. Solen värmer upp mot 15 grader under eftermiddagarna och körsbärsträden blommar i rosa. Det gillar vi!