Ja se det snöar

Dag 9 i sjukstugan. En tillbaka i skolan, två i horisontellt läge. Största problemet är ett vi missar fredagsmatcherna och klättringstävlingen imorgon ligger pyrt till. Feberfrossa och huvudvärk. Halsont och kroppsont. Kanske borde vi ha tagit den där sprutan som vi funderade på. Nästa år. Men annars är det ganska fint. Mitt gips är numera blått och aningen för hårt sittande så det blir en tur tillbaka till doktorns gipsassistent idag. Tummen får inte riktigt plats.

Lagom till att påskliljorna slagit ut fullt och gult så kom vinters första snö i morse. Fluffiga, stora flingor dalar ner och lägger sig fint på gräsmattan. Det blir nog inte långvarit men fint så länge det varar. Trafiken svängde direkt till klass 1 varning och när jag kom hem från gymmet i morse så var det en trebilskrock i stora korsningen. Bara att det dalar ner snö gör att bilförarna blir nervösa här. 2 plusgrader och blött på marken kan knappast gjort att någon halkade in i den andra.

Melodifestivalen har ju passerat nästan helt obemärk förbi hos oss. Jag har sett några namn glimta på tidningarnas websidor men de allra flesta är helt nya för mig. Vi har ju varit borta från Sverige ett antal år nu och det börjar märkas. Men så dök en låt upp på Spotifys svenska toplista som sedan visade sig vara från Mello. Och den är ju riktigt bra.

Happy Friday! På söndag får vi besök från Sverige!! Jippi!

Humöret på topp

Jag nu kan jag lova att humöret är på topp! Gips på hela armen och vinklad konstigt är den också. Jag kan inte ens vrida fingrarna för att skriva på tangentbordet. Ett lila monster som sitter på armen från armhålan och hela vägen ner till knogarna. Jag åkte glad i hågen till doktorn igår för att få ta del av resultat av en magnetröntgen. Ont i armbågen sen i november då jag hade min onödiga vurpa på cykeln och på något sätt så trodde jag att det var så här det skulle vara. Cykeln repade sig direkt efter en dag hos cykelmekanikern. Bryter man ben borde det göra ont länge trodde jag. Jag har inte heller varit den bästa på att vila armbågen. Jamenar, hur vilar man en armbåge? Felet är då inte att benen fortfarande är brutna, brotten är fint läkta och lämnar endast vita spår på bilderna. Det som är kvar är två ligament som liknades vid mald köttfärs. Jag blev också liknad vid några Seahawksspelare som är den proffsiga doktorns patienter. Tydligen säger de samma sak som jag, det är ok att det gör ont bara jag får avsluta säsongen. Skillnaden är att de är 22 och jag 40. Och dessutom så tjänar de kulor på smärtan. Nu var det i alla fall sista försöket innan det blir dags för en klassisk Tommy John operation. Men nu vilar jag armen i sex veckor för att se om det händer magiska saker innanför det lila skalet. Tur att inte benen är brutna eftersom jag fick ett par nya Icebugs levererade igår.

 

Ny arm och nya skor

photophoto

Räddaren i nöden

Vi har fått besök utav en kunnig man i jeans och löpardojjor. Jag öppnade dörren och trots att vi aldrig setts förr så höll jag på att slänga mig runt halsen på denna helt okända man. Jo, det var rörmokaren som beslutade att komma på besök så här en lördag lunch. Jag släppte utan att tveka in honom och joggade upp till duschen och nu tänker jag inte släppa ut honom förrän han är klar. Imorse kände jag att måttet var rågat, det var droppen som fick bägaren att rinna över… ja ni fattar. Det fanns inte mer plats i sinnet för en droppande kran. Halva familjen åkte till Olympia för att spela volleyboll och andra halvan var kvar hemma. Jag fick sovmorgon och ställde inte ens klockan för att jag rumlade hem vi 1 i natt. När garageporten gled ner och bilen smet ut så vaknade jag. Klockan sex när man får sovmorgon. Och sen kunde jag bara höra dropp, dropp, dropp från duschen. Hur mycket meditativa tankar man än tänker och hur mycket man än andas och tänker snälla tankar så droppppppppar det ända in i ryggmärgen. Men nu är han här, riddaren med sin skinande rustning, räddaren i nöden. Rörmokaren.

50k = 31.07miles

First of all, big fail. This #Blogg100 thing will not work for me. Who wants to blog when you don’t have anything to say… well that is usually what I do but… it’s not working. I forgot to blog yesterday despite many interesting things happening in the world yesterday. It was the last day of work for the pope. Hope he got to sleep in this morning. And Iceland wants to ban porn from the internet. Good luck with that one! Following the footsteps of North Korea, China and Iran. Not a big fan of internet porn but it sounds like a difficult task for little Iceland to change the world.

Had this strange feeling after browsing through Trader Joe’s talking to the staff today. Staff recognized me and asked about the new gluten free flour and I hear myself using words as heavy, moist and dense when I talked about piecrust and bread. Really, so this is why I took 8 years of university? No, I apparently have a $%^@ load of student loans so I can run. You see, running makes all the pain and worries go away. It is a form of meditation that leaves you feeling empty and happy, and afterwards you are totally unaware of that the world keeps spinning. Very nice as long as you remember where you parked your car and when and where to pick up your kids at the end of the day.

I met with the guru today, Superman, my very own coach (well I am aware of that he has other clients but I try to ignore that). He is very calm, nice and he is extremely positive. Always. A winning combination. Somehow he makes me think I have the ability to do all those things you see crazy people do. He must be very good at his job or completely nuts. After the very interesting Orca’s race I did with my little running group last month I said, just to be funny, let’s do a 50k. That was the only thing I could think of that could be worse than running up and down Mt Constitution. Well guess what, 50k it is. I thought about it all the way to Trader Joe’s and home and it didn’t sound bad, actually kind of nice. It is not every day you get to spend a whole day by yourself, sipping water, working on your sanity.

I came home and unpacked the bags, made a quiche, cleaned the kitchen and answered a couple of emails and then it hit me. What the @#$%??  Only crazy people run more than 26.2! I remember my last marathon, Vancouver 9 months ago. I swore I was going to sue the city of Vancouver for making the 26.2 a 26.3 race. I was convinced that they moved the finish line two minutes before I got in. I cursed and got upset and ran to the car and drove back home. 50k is 31.07 miles. Enough said.

And all this time I’ve been worried about my non swimming ability. Now I have to start worrying about running long and fast. That is ultrafantastic! I think I need a new pair of runningshoes.

 

 

En helt vanlig tisdag

Idag kom första nyhetsbrevet inför ötillö. Det står mycket i det kan jag lova men det jag fastnade för var träna hårt, lär er banan och planera väl. Så får det bli. Memorera kartor och bilder av det blå havet. Det är lite svårt att efter bara en månad hålla motivationen uppe. Nästan daglig kontakt med andra halvan av laget hjälper även om jag önskar att vi var lite närmare. Jag anmälde mig till en till trail halvmara på söndag för att passa på när jag har en ledig söndag. Det är något som gör att motivationen hålls uppe lite.

Idag har det varit en otroligt oproduktiv dag, nästan så jag skäms. Det har inte blivit mycket vettigt gjort men många mil har blivit körda av svarta moderskeppet. Bilkörning är lite som simning, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Började som vanligt med avlämning av barn straxt före 8 och snabbt iväg till en stig nära mig. Nya skor på fötterna och satelliterna i fas. 2 timmars löpning, vattendrickning och foamrullning. Det gick långsamt i backarna idag. Och en snabb Gundedusch (en dusch som varar i ungefär 27 sekunder, vältajmad. Balsamet hinner precis lämna håret innan vattnet stängs av och kroppen snabbtorkas genom att sitta 2,5 minuter i bastun). En timmes armbågsjox inklusive armcykling hos sjukgymnasten. Evighetstimme och behandling av sjukgymnaststudent. Fotfilning/pedikyr, ja jag vet, det låter hur töntigt som helst men skönt är det. Pratsamma damer idag. Och var hade jag varit de senaste 3 månaderna? Kan det verkligen ha varit så länge sen sist. Jojo, de påpekade att jag hade gips på armen och blek näsa sist. Och inte heller tyckte de att fötterna såg speciellt snygga ut när jag sparkade av mig löpardojjorna. Det slutade även att de gick lös på fingrarna. Och vad vi pratade om har jag inte en aning om eftersom min vietnamesiska är lite rostig. Snabb lunch i kombination mailbesvarning, dammsugning av kök och tvrum och sedan upphämtning av barn nummer 1. Skjuts hem, snabbt mellanmål och ompackning för volleybollträning och sedan iväg för att titta på säsongens första skolvolleybollmatcher. Barn nummer ett och Brjann åker efter en match och jag sitter kvar två matcher till. Två vinster och en förlust och riktigt bra start på säsongen. Kör hem mot Redmond och gör ett snabbt stopp för att handla mat. Barn 2 och 3 sitter svettiga i bilen och börjar med läxorna när jag handlar. Hem, duschning för vissa, matlagning och pust… nu äter vi tre. 20.15 kommer barn ett och Brjann hem från Lynnwood och volleyboll. En hand isas samtidigt som maten värms. Handen som isas råkade flyga in i en vägg häromdagen när en volleybollswing skulle demonstreras för systrarna. Så kan det gå och så blev handen blå och nu gör hela armen ont. Under tiden gör alla läxor och jag sitter i soffan, tvättar två tvättar, svarar på några mail, stryker några byxor, dricker te, tittar på New Girl på tv och pratar. Och precis nu avslutade barn ett sina läxor och gick upp för att duscha kl 22.30. Imorgon är det repeat. Enda skillnaden är att ett barn har morgonträning så bilen börjar rulla 6.15. Det är livet på en pinne.

 

329781[1]

Dagen skoval, Salomon Speedcross 3W.

 

Och så dagens låttips, The sound of sunshine. Lite svårt att minnas hur solen ser ut eller känns så här när det är som allra gråast. Men snart så kommer våren…

Dropp

Det droppar i duschen. Helt galet mycket, det nästan rinner. I veckor har vi väntat att det ska bli fixat. Väntat och lyssnat på droppet som nästan övergått till en lång stråle av vatten. Så mycket vatten som ödslas. När man har lagt sig för kvällen och allt tystnar så hör man droppet extra bra. Det nästan ekar mot duschväggarna. Det kan få vem som helst att bli galen. Nu har vi gett upp, nu stänger vi av vattnet varje kväll medan vi väntar på rörmokaren och kakelsättaren. 

Nästan för sent

Sista rycket, nästan nytt datum och jag behöver lägga ett inlägg på bloggbanken. Nästan fusk kan man tycka när det blir så här kort och innehållslöst. Ikväll har det blivit film till tusen. Brjann gav upp efter en film, vi andra kämpar på. Och snart får vi sova. Trevlig söndag alla vakna. Jag ska upp för ett berg, på tid för ovanlighetens skull. Skogstävling med efterföljande förfriskningar. Om det lyckas får vi se i morgon.
Until next time!

Dräkt med studs

Nu ni, nu väntar vi på att isen ska släppa (vi har ju ingen is men nog är det kallt) och solen ska titta fram över bergen. Idag har jag blivit presentad med en våtdräkt. Och gissa om det är studs i den?? Jag flyger som en struts på land. Ålar som fisken i vattnet. Guppar som en flodhäst på Kolmården. Jag rör mig som en gasell på stäppen. Smyger som ett lejon på savannen. Glider fram som Totally Lost i skärgården. Ja, ni fattar. Sitter som handsken. Som ett smäck. Nu blir det simma av…framåt april. Lite oroväckande med vänster arm som inte hänger med på torrsimmet, inte ens på bild. Risken är att jag kommer att simma i cirklar.

IMG_4197IMG_4200IMG_4190

Välpackad

Vi hade förberett oss till max, packat ryggsäckarna och lagt fram kläder men ändå så misslyckades det. Två datorer och ett usb minne blev kvar hemma. Jag fick först ett samtal från skolkontoret och sedan duggade det tätt med sms. Dålig början på skolveckan och jag befann mig en timme norrut till fots. Sofia har så mycket packning när hon sätter sig i bilen och åker till skolan att hon skulle behöva en egen sherpa för att ta sig fram till skolbyggnaden från bilen. Hur hon sedan klarar sig inne i skolan vet jag inte. Hon har med sig en överpackad North Face rygga med pärmar, böcker, dator och Kindle, en gitarr i fodral, en lunch väska och vattenflaska, gympakläder inklusive skor och volleybollkläder inklusive skor. Och så får vi ju inte glömma telefonen. Ungen syns inte bakom all packning. När hon ålar sig ut ur bilen gäller det att hon lutar sig en aning framåt annars får hon inte till första steget. Jag ska försöka smygfota henne en morgon när hon tar sig från bilen in i skolan. Rena farsen. Och så gäller det att vara snygg i håret samtidigt.

Och så något helt annat. Lite kul var väl ändå detta. Nio bollar i samma hål.

Tjoflöjt!