Sommaren närmar sig med stormsteg och idag hade jag min sista riktiga skoldag på skolan. Tänk att ännu ett år har passerat. Det är alltid skönt när sista dagen kommer med samtidigt lite vemodigt att putta iväg hela klassen på sommarlov. Alla har alltid lika stora planer inför sommaren, det ska ätas hundra glassar och badas tusen gånger. Och känner man dessa barn rätt så ska de besöka minst fem länder under sommarlovet. Det är en rörlig grupp svenskar som håller till SCC på Dexter Avenue, många av oss åker “hem” under sommaren. Flera av barnen i min klass har tre hem, Seattle, Sverige och ett land till. Här kan man prata om världsmedborgare. Jag känner mig lite extra glad att våra barn bestämt sig för att börja om i skolan till hösten och det kan nog behövas nu när engelskan tar över mer och mer. Vi ska ta med oss kilovis med svenska böcker hit till hösten.

I morgon får alla hemma i Sverige och här också för den delen, vifta med blågula flaggor!! Heja Sverige!

Idag var det dags för Brjanns riktiga triathlon debut. Han smög iväg innan solen gick upp och slängde sig ut i 59 gradigt vatten (15 grader Celius) i hel våtdräkt och snygg badmössa. Simningen, som är hans starka sida var riktigt tung men han kom iland och cyklade som en gnu och sprang hyfsat. Nu är han hemma igen och ser ganska fräsch ut. Det gick bra! Han är nöjd och glad med medalj runt halsen.

Jag försöker ställa in mig på att vara mindre rörlig. Hur ska jag kunna göra något vettigt utan att använda höger arm? Paniken stiger en aning. Det är mycket som ska göras innan sommaren kommer i juli. Jo, här kommer sommarn i juli. Jag har städat kryddskåpet. Det kändes viktigt. Ibland blir det så att mindre rationella saker känns mycket rationella. Jag har bingat och googlat som en galning och försökt hitta någon sajt som säger att en axeloperation är gjord i ett nafs, man hinner inte ens blinka innan man kan återgå till normala aktiviteter så som att städa kryddskåp och byta lakan. Jag blir mer och mer deppig och inser att sommaren är halvt förstörd och jag gissar att jag kommer att bli galen innan midsommar.  

Idag försöker vi locka hit sommaren. Årets första riktiga s’mores ska precis grillas på. Brasan är tänd och attiraljerna är framplockade. Vi sitter alla och väntar in att eldlågorna ska lägga sig en aning så inte marshmallowsarna brinner upp. Tjingeling

Det känns ju sådär efter en dag som denna. Lite halsont och skoltrötta barn. Brjann är som en speleman, andra dagen på nytt jobb. Det är kul! Inte bara för honom utan även för oss andra i hans omgivning. Jag hade många roliga saker att de fram emot bla mitt första BEAST Adventure Race 21 juni. Löpning, trail cykling och kajak orientering… om det skulle bli kul. Nu blir det inte så. Jag ska operera axeln på tre ställen och blir borta från arenan ett tag, i värsta fall några månader. Efter 8 axelurhoppning de senaste 5 månaderna så gjorde jag en MRI. Många burkar smärtstillande har det blivit och jag har ändå tänkt att det kommer nog att bli bättre. Fler armhävningar och mer boxning har inte hjälpt utan blev helt plötsligt insugen i systemet. Nu ska jag lägga mig under kniven på onsdag och ser inte ett dugg fram emot det. Men jag fick ett val, nu eller nu, schysst. Det allra bästa är att det är höger och jag är mer än högerhänt. Nu har jag en månad av oborstade tänder, osminkade ögon och oborstat hår framför mig. Och för att inte tala om knapplösa byxor…

Som jag tidigare har skrivit så har jag ett visst maniskt beteende ibland 😉 Men vem har inte det, det är väl ändå ganska normalt? Igår när jag gick och lade mig kände jag en förkylning krypa på. Jag drog på mig mitt grisskära Helly Hansen skidunderställ och en flanellskjorta och kröp ner under täcket. Klockan tre ställde jag om klockan och insåg att jag inte skulle kunna springa med Boot Camparna när solen går upp. Attans, men sånt är livet. Men egentligen inte. Helst skulle jag vilja slippa känna mig skruttig. Då slog det mig att jag har rubbat mina maniska (läs magiska) rutiner. Varje dag de senaste 2-3 åren har jag börjat min dag med att knäppa på Juran och medan den värmer så dricker jag en Good Belly shot och tittar ut genom fönstret. Shoten är en slags probiotic fruktsup liknande Proviva gissar jag. Och jag är övertygad om att denna funkar och hela kroppen mår bra. Good Belly går bara att köpa på Whole Foods (som allt annat extraordinärt och livsnödvändigt) och jag har inte hunnit dit de senaste dagarna. Jag har alltså varit utan sup i 4-5 dagar och nu denna halvskruttiga känsla i halsen och öronen. Jag slängde mig genast i bilen och nu har jag köpt 8 nya supar och hällt i mig en och sitter nu och väntar på att något magiskt ska hända. Samtidigt har jag skickat i mig en rejäl dos av vitaminer, zink, omega och annat. Bara för att vara på den säkra sidan. Kanske borde jag ta en fruktsup till, jag har ju ändå missat flera?

  

Och så har jag klippt av 2 decimeter hår… Jag har alltid sagt att gamla tanter inte ska ha långt hår… så nu åkte det av… Tack Magnolia!

Det har varit dåligt med uppdateringar från det brungråa huset. Det är stiltje, kromosomerna verkar inte funka ihop med synapserna eller något sådant. Ibland är det annat som ska hinnas med. Under maj slår det till, allt ska hända och lite till. Skolan ska avslutas, det ska campas, det ska dekoreras inför cermonier och vårvädret verkar ha kommit hit och då ska vi alla hinna tävla lite. Det är vår nya hobby, tänja gränser och plåga sig lite. Det har självklart rört på sig men datorn har varit mer eller mindre avstängd under hela helgen. Vi hade en riktig långhelg, vi firade Memorial Day och barnen hade en extra ledig dag från skolan. Det tackar vi för. Vad vi har gjort kan jag inte riktigt minnas. Lite mat, vänner, volleyboll, cykellopp och löpning. Några rejäla sovmornar blev det också. Igår var det en dag att minnas för Brjann. Det var cykellopp, Seven Hills of Kirkland, 100 kilometer på cykel. Det sätter ju sina spår. Idag flåsade han mig i nacken när vi var ute och sprang, benen var lite stela.

Konversationen vid middagsbordet var lite vild idag, det hettade till. Middagen var som vanligt sen efter klättring, volleyboll och Boot Camp. Trötta barn och föräldrar. Det bruna riset flög ur arga munnar. Ingen ville göra läxan. Läxor är skit. Läxor suger. Prov suger. Det trappas upp varje dag innan skolan slutar till midsommar. Och alla är dumma i huvudet, ungefär, nästan. Jag kunde ju inte annat än att hålla med, jag hatar läxor och prov. Jag kommer ihåg hur otrevligt det kändes att slå upp böckerna efter maten och träningen, då vill man ju bara sträcka ut kroppen i soffan. Jag skulle inte hålla med enligt min make, man måste ju hålla masken. Men summan av kardemumman är att man kan hata alla läxor men man gör dessa ändå. Så enkelt är det. Men hur kul är det att lära sig 150 ord på grekiska och latin utantill? Och vem tycker egentligen att Hemmingway är bra? (jag) Just nu förhalar vi. En vuxen man håller på att go bananas, hans gpsklocka har lagt av och han försöker skaka liv i den inför tävlingen i helgen. Ett barn modell yngre bakar glutenfria chokladmuffins. Två barn, modell äldre är ute och slår på en volleyboll. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Jag skulle gissa att de kommer in snart och tränar på sina grekiska ord. Det börjar bli mörkt och då kanske man får höra några coyotes yla. Då kommer alla in…    

Till helgen blir det s’mores. Extra gigantiska marshmallows är införskaffade.

Här sitter jag och pustar ut framför datorn och häver i mig cashewnötter. Jag måste ju börja någonstans och då är det väl bäst att börja med uppladdning av nyttiga snacks. Något chockad och lite trött känner jag mig efter ett 30 minuters samtal med träningsgurun. Idag börjar jag uppladdningen inför hösten och Portland Marathon 9 oktober. Mitt mål är att ta mig runt, guruns mål är att jag ska ta mig runt med stil och vara nöjd dagen efter med min tid. På något sätt hade jag föreställt mig att jag skulle komma undan upptrappningen av min löpning, det räcker ju med det jag gör nu. Men ack så fel jag hade. Nu sitter jag här med en A4 sida med datum, träningsminuter och miles. Sommaren kommer bli full av löpning, hur sjutton ska jag hinna någonting annat.

Så här ser min vecka ut:

Måndag: FX pass (styrka) följt av Cardiopass ca 2h

Tisdag: Boot Camp (eller löpning på egen hand) varierar 5-9 miles t ex trail, backar och intervaller och Combat en timme 1,5h + 1h

Onsdag: Cross Training, oftast ett Cardiopass eller FXpass och ett par miles löpning efter 1,5 h (eller vila)

Torsdag: Boot Camp (eller löpning på egen hand) varierar 5-9 miles t ex trail, backar och intervaller 1,5h

Fredag: Cross Training/Combat 1,5h (eller vila)

Lördag: Långlöpning 1,5h – 3,15h

Söndag: Långsam återhämtnings löpning 45-60 min eller vila

I runda slängar 13 timmars träning, det är ju för bövelen en halvtidstjänst. Jag ser verkligen fram emot 3 september, då har jag ett långpass på 3 timmar och 15 minuter inplanerat Hittills har jag varit ledig nästan varje helg men nu verkar det vara långpass som gäller. Om ni vill ses, äta lunch eller ta en kaffe någon dag så får vi nog boka något framåt mitten av oktober.

Idag har jag haft turen att få äta lunch med mina favoritkompisar. När vi var nyinflyttade och barnen hade gått några veckor i skolan hälsade jag på ett trevligt par som visade sig vara mormor och morfar till en av Sofias kompisar. Dessa två guldklimpar har ägnat hundratals timmar i barnens skola som voluntärer. Jag har även haft turen att få ägna oräkneliga timmar med dessa två, ätandes, fikandes och pratandes. Tack vare mina kompisar så har jag lärt mig hur saker och ting fungerar och bra ställen att åka besöka. Vi pratar politik, sjukvård, skolsystem, amerikanskt och svenskt, böcker, filmer, barnens kompisar eller bara pratar. So, Val and Doug if you read this, well I know you will 🙂 You are the best!!! I don’t think I would have made it through the first couple of years without you! Lots of love!

Idag var det dags för trail run igen, en liten skogstur på kvällen. Innan turen öppnade sig himlen och det kom ett skyfall och sedan kom solen fram. Lagóm till löpturen hade marken blivit lerig, halkig och när vinden tog i rasade det regn från träden. Jag kände mig som en våt hund och skorna fick sig en riktig omgång. Härligt! Bränn nässlorna blev extra bränniga och björnbären ringlade sig ut på skogsstigarna. Både Brjann och jag har helt röda ben efter nässlor och stickor. Nu har jag även bevis på att jag genomgått två månader av plågsam träning, nejdå, extra kul Boot Camp. Kolla in baksidan på årets t-shirt… nu ska allt annat i livet bli extra lätt. Det ser jag fram emot.

Insugen i American Idol! Jag håller mig lite i bakgrunden, hänger bakom köksbänken och passar på att baka lite. Tre små familjemedlemmar har suttit i flera veckor och tittat och tippat och önskat. Vem blir årets American Idol? Jag vet, för att jag råkade klicka in på msn och där var vinnaren på foto med tårar i ögonen. Vinnaren kan säkert ta sig med åren. Jag tycker i alla fall att Tom Jones har varit bäst hittills. Tom Jones som hade blivit lite mer än gråspräcklig men som sjunger som han alltid har gjort. Och för att inte tala om Tony Bennett. De är grabbar det!

Problemet är bara att det verkar bli en lång kväll med Idolunderhållning och jag bakar på maniskt och väntar på att alla andra ska få reda på vem som vinner. Resultatet av finalen än så länge är en kavring, 20 frallor (oj, som har blivit 19) och en mjuk pepparkaka. Och grattis till vinnaren!