Plötsligt händer det att jag börjar ägna mig åt ohälsosamma handlingar i form av bakning. Jag bakar ju ganska ofta, i alla fall några gånger i veckan. Det är oundvikligt eftersom det inte är så stort utbud på gott vetefritt bröd till S. Så kommer det en kväll som denna när barnen tittar på film och jag får kryp i benen. Jag tänker att jag kan sätta igång en deg så jag får röra lite på mig och helt plötsligt bakar jag till smöret och mjölet tar slut, det är enda stoppet. Benen slutar desfinitivt att krypa efter ett par timmar på stående fot och samtidigt har jag sett på barnens film med ett halvt öga eftersom vårt tvrum sitter ihop med köket. Nu är mjölet och smöret slut. Resultatet blev helt vanliga kardemummabullar x 50, fyra frukostbröd samt 20 glutenfria chocolate chip kakor. Några av bullarna har redan försvunnit ner i min omättliga mage.

Söndagen har försvunnit med en blinkning. Jag for in till stan och jobbade lite, tjejerna sov länge och gjorde läxor under tiden. Efter det vände vi våra bleka ansikten mot solen en stund och sedan gick vi på bio när solen försvann. Jag kan lugnt säga att jag känner mig mätt på tecknad film. Det är nästan svårt att hålla sig vaken i en och en halv timme när man blir road av animerade trädgårdstomtar.

Vi fick lite försommarkänsla idag, slog på grillen och flippade några burgare. Efter maten var det så varmt och ljust att vi kunde gå ut en stund och lite förstrött kasta en boll till varandra. Äppelträden börjar slå ut och jag tror att magnolian är på gång. Nu vill vi ha sol varje dag!

Ensam med barnen. Maken har flugit i väg till Las Vegas. Jaha, tänker ni, han har åkt och roat sig! Men nej, inte ett dugg. Han jobbar hela veckan men det är väl på sätt och vis ganska roligt det också. Tjejerna och jag roar oss på vårt sätt, lagar mat, äter, bakar, spelar spel , träffar kompisar och tittar på film. Kul tycker vi. Filmen står C för, nyinspelad Dag Otto parodi på äkta falkenbergs svenska. Kul så innibänken tycker vissa. Nu väntar vi på morfar för vissa behöver en motspelare.

Här har solen lyst på sitt allra vackraste sätt hela dagen. Det har precis mörknat och klockan är 19.45. Det finns hopp. Kanske vintern är över i alla fall. På förmiddagen var jag ute och sprang och var tvungen att stanna för att titta på blommande äppelträd och blommande påskliljor. Härligt! Våren är här!

Jag har varit och tittat på cyklar idag. Det är snart dags att göra ett inköp om jag ska hinna träna upp mig i tävlingsform. Jag har en ny hobby! Men det berättar jag mer om en annan dag. Men vill ni ha något att göra så Binga Adventure Race. Man blir hooked! Jösses så spännande!

Jag har matat och skött om min råg och havre surdeg i dagarna fem. Oroat mig för kylan, fukten och värmen. Mätt och värmt. Nu är själva resultatet klart och jag vet inte riktigt om jag ska känna mig nöjd. Jag har levt fem dagar med stor förväntan och när dagen kommer då man får provsmaka och bre en skiva så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Bäst att det får ligga till sig till morgondagen. Knöligt och fint ser det ut i alla fall.

Ledig dag från skolan och en riktigt lat dag. Jag tog ett Combat pass på morgonen och skakade sedan liv i småkrypen. Efter att alla klätt på sig drog vi mot Bellevue för lite spontanshopping och lunch på BOOM, barnens absoluta favoritställe. 

De smaskade och åt och sedan gick vi mot affärerna och hittade både lite av det ena och det andra. Sedan var det dags för mellanmål, frozen yoghurt med diverse tillbehör.

Nu hem för för att skjutsa ett barn på träning. Helt plötsligt insåg jag att jag har missat att våren är här. Jag har ju såklart sett att det blommar här och var men trots grå himmel så lyser körsbärsträden i sin vackraste färg.

Nu är dagen snart slut och jag håller på med middagen. Medan jag väntar på att grillen blir varm så…

I ett land där man knappt firar påsk och julen är inskränkt till ett 24 timmars maraton så firar man den stora dagen St Patricks Day stort. Här klär man sig i grönt, färgar sina floder och ser dagen som en bra anledning att dricka lite för mycket. På Irland är St Patrick’s Day mer en religiös högtid och dricker det gör man ju ändå. Anledningen att man klär sig i grönt var därför att man ansågs bli osynlig för leprechauns, pysslingar. Den traditionen är stor här så jag gissar att man är fruktansvärt rädd för pysslingar.

Legenden säger att man ska pussa The Blarney Stone, det ger lycka och välgång för det kommande året. Har man inte möjlighet att närma sig The Blarney Stone så är det näst bästa att kyssa en äkta irländare, därav uttrycket “kiss me, I’m Irish. Så nu måste jag ut och hitta en irländare att kyssa innan mörkret faller.

Slainté! 

Idag har jag tagit i lite för mycket och jag har bara mig själv att skylla. Jag visste inte ens att det var möjligt att genom normal träning få för mycket. Jag har kärringsvullna vader, är tung som en sten i benen och är fullkomligt slut i hela kroppen. Nu ska jag snart släpa mig upp och ställa mig i duschen. Här sitter jag och klagar, det är ju dåligt. Jag började av en händelse att läsa om Jonas Colting och blev fast på hans blogg och officiella sida. Han är Ultraman World Champion och en person i världsklass. Då kan man ju undra vad jag har att klaga på? Det är bara att bita ihop och vila upp sig till morgondagen.

“Don’t let fatigue make a coward of you.”- Steve Prefontaine

Blodtrycket fullkomligt kokar upp till maxnivå och regnet öser ner. Eller det är nog en underdrift i båda fallen. Skulle det kunna ryka ur öronen som på tecknad film så skulle mina öron brinna. Och regnet – ja ni, det slog alla rekord idag. Det måste finnas något ord för det på svenska men just det ordet kommer jag inte på. Det hällde ner, skyfall a la monsun, blött så inåt skogen. Då passade J och jag på att åka till IKEA i bästa rusningstrafik vid 16.45 snåret. Bra drag! Trafiken stod mer än stilla, den gick nästan baklänges. Poliserna, ambulanserna, bärgarna och brandbilarnas blåljus duggade tätt. Det är inte lätt att hålla avstånd när sikten är lika med noll. Det tar i runda slängar 25 minuter att åka dit, idag tog resan 1 timme och 43 minuter exakt. Jag började redan efter 8 minuter få panikkänslor och törstattack. Riktig nybörjarvarning att åka iväg utan kaffe och utan proviant. J textade lite, facebookade lite och bytte låtar på zunen. Jag svor över alla idioter som som körde in framför och försökte komma före i kön. Risiga bilar med klistermärken med dåliga skämt och Jesus ord. Ingen ska in framför mig inte. Hybriden gick på högvarv och jag var innerligt tacksam att jag tankade innan jag åkte ut på motorvägen.

Vi kom fram tillslut och vi lyckades handla en blå säck full med korv, kaviar, sirap och vaniljsocker. Vilka skatter man hittar på IKEA! Men… vi har en fundering… Kära IKEA Seattle – var ligger Smäland? Herrejösses, ta en språkkurs!

Väl påväg tillbaka ringer maken och frågar om middagen. Vid det här laget har jag tunnelseende för att jag är kraftigt hungrig. Han förstod allvaret och säger att han fixar maten. Men… fläskkotletter gott folk. Det är inte att leka med när man har en nära döden upplevelse för att hungern knackar på pannbenet så hårt att man funderar på att köra med huvudet lutandes mot instrumentbrädan. Vi är fortfarande gifta trots att jag fick hjälpa till med maten framåt 19.45 tiden på tisdagskvällen. Close shot! Och nu känns allt vackert och blommande igen. Tänk vad lite mat kan göra för äktenskapet!     

Matar den ilskna, brunfärgade rådsurdegen och ser fram emot morgondagen. Imorgon är den färdigmatad och då ska det bli bröd. Till dess får det duga med fibriga havretekakor med jäst från vanliga affären och lite gott nybakat knäckebröd med massor av frön och jox på. Jag fick godkänt av den allra mest kräsna fröken C i morse, nästan lika goda tekakor som Pågens fiber variant. Du måste skämta. Pågens! Dussinbröd, varmjästa utan mänsklig värme och omtanke. Uppfattningen om svensk mat börjar bli lite snedvriden.

Under eftermiddagen bär det av till IKEA för inköp av vaniljsocker för att det ska rullas chokladbollar i skolan. Visst skulle det funka att blanda eget vaniljsocker med stång men ska det vara så ska det vara. Det är matte på hög nivå, allt ska mätas och blandas, räknas om från deciliter till cups och sedan rullas. Och sedan ska resultatet ätas upp. Så går det till när det är mattevecka.

Då var det måndag igen. Var tog helgen vägen? Vi har gjort det vanliga, jobbat lite, ätit lite, haft en maraton sleepover som varade alldeles för länge, tränat lite, partajat lite, tittat väldigt mycket på nyheterna… Jag ska inte ens försöka säga något om katastrofen i Japan, det finns så många andra som gör det så mycket bättre. Eländigt!

Brjann hade en av sina första långcyklingar i ösregn på lördag morgon och han kom hem genomfrusen men nöjd. Jag känner kraftig avundsjuka! Jag vill också vara med i ett lag som gör roliga saker tillsammans och kommer hem leriga och genomblöta. Washington är dumt ställe att bo på om man ska vara mycket utomhus, det är väldigt blött. Jag har trackat honom lite för att han hastigt och lustigt ålderskrisar lite. Idag fick jag en fråga om jag ville vara med på Adventure Race men det känns väl lite magstarkt. Men när jag funderar på det så låter det så kul. Man springer, paddlar och cyklar på tid. Och man är med i ett lag. Men det verkar lite kämpigt i min ålder. Min bror påpekade precis när jag pratade med honom att det luktar ålderkris. Inga kommentarer!

Våren verkar i alla fall komma i år också. Lite trögt men små tecken kommer fram varje dag. I helgen hade vi övergången till sommartid och det känns ju alltid mörbultande att kliva upp en timme tidigare.

Nu ska jag mata surdegen innan det är dags att börja eftermiddagsskiftet. Fram med rågmjölet och chaufförsmössan på!  

Det har varit en bra dag och det känns fullkomligt onödigt med en uppdatering… En normal söndag med grekmat, hårdrock och persikoglass… precis som det brukar vara i förorten. I morgon är det en ny dag…