Jag vet inte riktigt vad jag har gjort idag som gör att dagen känns som om den innehållit 84 timmar, men äntligen sitter jag i sängen med ryggen uppe och sköter min korrespondans. Klockan ringde som vanligt vid 6.25 och sedan har allt runt mig varit i konstant rörelse. Jag började med träning som nu efter +14 timmar gör sig smärtsamt men tacksamt påmind i magtrakten i form av träningsvärk. Eller har jag kanske bara ätit och druckit för mycket? Igen?!

Ett barn missade skolbussen hem och jag hörde mig själv bli lite tvär på rösten när hon ringde hem. Jag hade precis kommit innanför dörren och skummade mjölk för en latte.       -Självklart hämtar jag, åker nu och är framme om 15 minuter. Luta dig mot gitarren utanför skolan så kommer jag. När väl var framme fick jag höra anledningen och då blev jag lite snopen och kände hjärtat svälla stolt. Hon hade hämtat blanketter och pratat med programansvarig för att söka in till Honors Society nästa skolår. Spontant! Utan uppmaning! Det är bra inför college. Som rektorn på vår skola alltid säger är det bästa betyget på “braighet”, när man gör något – without being asked. Vad har vi gjort för att få så ascoola barn?

Men ibland är det inte lätt att vara mamma. Hur man än gör så är det pinsamt. Man får inte gå för nära ett av barnen men en annan vill gärna hålla handen. I morse hade jag på mig en tröja som enligt ett barn var bergis 25 år gammal. Men en annan sa att hon alltid älskat min paljett tröja och hon ville inget hellre än att ärva den när jag har vuxit ur den. Och jag spelar musik i bilen alldeles för högt. Jag borde veta att när jag svänger in på skolparkeringen så måste jag sänka volymen och byta låt. Inga mammor lyssnar på Diddy Dirty Money. Men en annan höjer volymen ännu mer och sjunger med. Hur gör man då? Här är ett musikval som passar min ålder mer, eller?

Kvällen avslutades med lärarmöte här hemma. Jag kan inte minnas att våra lärarmöten i Sverige var så här bra med mat, dryck och prat. Jag gillar våra möten här bättre. Dessutom fick jag hjälp med disken efteråt. Vad har jag gjort för att få en sån schysst man?

Jag har ju alltid trott att jag är lite galen. Född under en sned stjärna, lite speciell, halvmysko på ett ganska bra sätt. Och äntligen vet jag att egentligen är helt OK eftersom jag erkänner att jag är lite knäpp…

“Insane people are always sure that they are fine. It is only the sane people who are willing to admit that they are crazy.” Nora Ephron

Coola barn

Nu blev jag så otroligt glad när foten hängde med mer än en kilometer så jag kände att det var dags för en Zune synkning. 1 timme och 25 minuter av blandat gammalt och nytt. På med tightsen och ut i spåret.

Shake it feat. Lady Saw – Micheal Franti

Getting’ over you feat. Fergie – Guetta, Willis o Fergie

Lets get it started – Black Eyed Peas

Stereo Love – Edvard Maya

Paper Planes – M.I.A.

Buttons – The Pussycat Dolls

Hello Seattle – Owl City

The Time – Black Eyed Peas

Higher – Taio Cruz

Raise your glass – P!nk

Coming home – Diddy Dirty Money

Womenizer – Britney Spears

Telephone feat. Beyonce – Lady Gaga

Party in the U.S.A. – Miley Cyrus

Hello Good Morning – Diddy Dirty Money

Who Dat Girl feat. Akon – Flo Rida

Right Thru Me – Nicki Minaj

Airplanes feat. Hayley Williams – B.o.B

In Da Club – 50 Cent

Right Around – Flo Rida

Tonight – Enrique Inglesias

This is my life – Edvard Maya

Yeah x3 – Chris Brown

8 långsamma 400m varv på löpbandet, varav 5 i joggande. Det är 8 fler av vad jag ens har gått på snart 6 veckor. Jag tror att detta betyder att jag snart är tillbaka och min halvmara kanske trots allt är genomförbar. Med stort frågetecken?! Och några extra Advil.

Allt går inte framåt… Ett barn har varit hemma förkylt hela veckan men börjar bli vit i ansiktet i stället för blåaktig. Det är bra. Ett annat barn har fått ett riktigt allergibakslag. Det finns inte mycket mer vi kan ta bort från kosten men nu måste vi tänka om igen. Allt gluten borta, nästan alla mjölkprodukter, nästan inga ägg, all frukt undviks utom hallon och blåbär… vad mer kan vi dra in på? Magen strejar, gör ont och gör uppror. Försökte få upp humöret på damen genom en specialbeställd vetefri thincrust pizza men ytterst lite ost på… och det lyckades ganska bra och mungiporna börjar dra sig uppåt.

I går kom solen fram och paniken framträder igen. Solen skiner precis i ögonen, under solskyddet, ni vet flärpen man fäller ner från taket där spegeln finns. Genast börjar rotandet. S uppmanas att rota i handväskan. Riktigt rota, tömma ut innehållet, vända upp och ner på väskan. Som vanligt finns där skatter av olika slag, gamla tuggummipaket, läppglans, TicTacs, pocketböcker, pennor, halvätna energybars.. men inga solglasögon. Inte heller finns några i lådan mellan sätena. Där finns 6 filmer, cd skivor, hörlurar till baksätet, ett kexpaket, kanadensiska och svenska pengar, en flaska bodylotion… men inga solglasögon. Inte heller bland skräpet i facket i förardörren, där fanns bara två cd böcker. Kisnade kör jag vidare, solen i ögonen och avstånd till bilen framför. Solen reflekteras i bergen, studsar mot Mount Rainer och glimmar mot Lake Washington. Det är riktigt vackert.

Jag läste någonstans att man säljer flest solglasögon per capita i just Seattle. Jag blev lite fundersam när jag hörde det, det regnar ju mest här. Men nu vet jag. När solen kommer fram åker alla akut in på närmsta mack, Safeway, Macy’s eller Seven Eleven och köper det man hittar i solskyddsväg och hänger på sig i förhoppningen om att solen är här för att stanna. Regnet som föll för tre minuter sedan är sedan länge förträngt och glömt. Sedan kommer regnet tillbaka efter sju minuter och då tar man av sig glasögonen och lägger dessa på ett säkert ställe. Nästa gång solen kommer fram har man inte en aning om var man lagt sina glasögon och samma sak händer igen… nya glasögon på…

Jag måste skaffa mig ett par nya glasögon och vara beredd nästa gång solen kommer fram. Man kan också ha på sig solglasögon jämt. Skaffar man sig ett par med behagligt gulbrunt glas så kanske det går att lura hjärnan och kroppen att solen skiner.

Alla har vi nog varit här, jättetrötta men sömnlösa. Hopplöst ligger man i mörkret och stirrar upp i taket, letar skuggor, lyssnar efter andetag. Fullkomligt hopplöst, sömnlöst. Kroppen är så trött att man vill inget annat än att sova, känna tyngden i kroppen och sömnen. Men hjärnan säger något helt annat. Har man väl kommit in i sömnlösheten så börjar malandet, hjärnan går upp i varv och helt plötsligt är det inte ens bekvämt att ligga ner. Jag gick och lade mig extra tidigt idag, lite efter tio, för att hinna läsa en stund. Ofta slocknar jag med boken på nästippen men idag behövde jag inte bekymra mig om det. Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra. Morgontidningarna i Sverige är redan lästa, kvällen innan morgonen. Det är väl bara att släpa sig upp för trappan igen och lyssna på fyra andra som andas sömntungt.

Livet kan falla samman med en knapptryckning. Det är som på film där hela världen går under, hur lätt som helst, om man inte har rätt kod. Jag kan erkänna för er alla att jag är tekniskt obegåvad, onerdigt handikappad. Fast enbart när det gäller datorer, telefoner, tv apparater och digitalboxar. Min telefon är min livlina. Jag använder den som telefon, uppslagsverk, dator, kalender you name it. Men jag kan absolut inte fixa och trixa med den själv, det gör barnen och maken. Är det något fel på mailboxen lämnar jag bara över telefonen till äldsta dottern så är den fixad efter fem minuter. För ett par timmar sedan var jag hos kiropraktorn. Då hade jag telefonen i fickan och råkade lite nervöst trycka någonstans flera gånger. Mailappen försvann, kvar var bara ett hål, en tom ruta, svart… Jag fick löjligt nog panik. Vad gör man då? Sms:ar maken men han svarar inte… Åker hem och ger den sjuka dottern telefonen och ber henne fixa. Då fick jag höra att jag är obegåvad och j**** klantig. Det stämmer ju inte. Jag hade bara lite otur. Nu har jag fixat själv. Nästan. Telefonen ligger med en sladd och kippar efter andan, får konstgjord andning. Nu åker jag och tränar en timme till och hoppas att mailappen har hoppat tillbaka när jag kommer hem.    

 

Det ser ut som om vi varit i Las Vegas över helgen men man kan ju bara drömma… Det är bara jag som fyndat. En ny nattlampa! Snygg, eller hur!

Helgen kom och försvann, fort som bara den. Idag var det SuperBowl och det var ju hur roligt som helst…att se Black Eyed Peas pausuppträdande. Jag är tyvärr inget stort footballfan, jag försöker men tycker fortfarande att reklamen och paussångarna är absolut bäst.

Jag lyckas inte bli någon vidare amerikan då jag inte ens kunde skaka fram en åtta lagers dipp till chipsen. Dessutom kylde jag inte en enda öl utan en sauvignon blanc till fisksoppan. Orutin! Måste jobba på det!

Det blev ingen vidare efterrätt utan helt enkelt frysrensning. Bänken var full efter att vi plockat fram nio burkar Hägen Daas, vi rensar resten i morgon.

Nu Glee och eventuellt en liten espresso… om jag kan tänka mig att vara lite sömnlös så här en söndag…

Det blev ingen falukorv idag. Knäckebrödet tog knäcken på mig. Nej, skämt åsido. Vi hade annat för oss. Ett barn skulle träffa ett gäng kompisar för att tillverka Valentineskort och övriga två ville shoppa. När barn träffar kompisar här innebär det att föräldrarna blir involverade. Vi skjutsar och hämtar och håller sms kontakt. Det verkar kanske lite främmande för alla svenskar i Sverige. Här är det så, om man bor som vi… Det går inte att ta sig till sina kompisar på annat sätt än i en SUV Men jag kan ju inte direkt säga att vi protesterade. Vi tog oss en tur till Bellevue Square och kom faktiskt hem med en påse från GAP och med en frozen yoghurt i magen. Nu är köttet intaget från grillen, majskolvarna är kokta och knäckebrödet ligger fint på bordet bredvid brieosten. Ha en fortsatt trevlig lördagkväll. Här är det middag, Scattegories och film på menyn. Cheers

När jag vaknade i morse kände jag att det var viktigt med rätt inställning. Här skulle nu tillverkas korv och knäckebröd, eventuellt… om energin stannade kvar i huset. Det var i alla fall lika bra att sätta på sig en t-shirt med bra karma.

Frukosten höll på att ta knäcken på mig. Många beställningar. Vetefria amerikanska pankisar, svenska pankisar och dinkelvåfflor. Efter ett par timmar var alla vakna och utfodrade. Nu knäckebrödsdags. Lätt som en plätt, hur enkelt som helst. Varför har jag inte gjort detta tidigare?

Första plåten ute och nu är det lunchdags. Quinoasallad och kyckling med yoghurtsås, så präktigt så. Sedan var det ju dags för den där falukorven… jag tror vi går och bowlar i stället.

Obetydligt använd vänsterstövel säljes till högstbjudande. Svart med resår och dekorativa spännen, bekväm, ganska plastig, tål ösregn och helt ny i stl 38. Alla seriösa bud mottages. Skickas med flyg över hela världen (utom till varmare länder, det skulle inte vara bekvämt med så plastiga stövlar på en varm plats) till självkostnadspris.