Solen börjar försvinna och läxböckerna har kommit fram, lite i sista minuten. Vi har precis avslutat söndagen med att äta en försenad princesstårta. Jag fick två marsipanlock levererade från Sverige idag så vi fixade snabbt en tårta. (TACK Stina!!) Caroline fyllde 13 igår! En lyckodag som blev en riktig otursdag.

Helgen var fullspäckad från början till slut. Triträning och simning lördag och söndag för Brjann, jobb på skolan för mig och dessutom konsert på skolan med hitflygna svenskar från Götebörg, volleyboll turnering för Johanna och viktig klättringstävling för Caroline. Och dessutom fördelsedag mitt i allt annat. Johanna har ju gjort illa sin handled och var på återbesök igår. Det blev ingen turnering för henne utan sovmorgon och ledig dag. Caroline gick glad i hågen upp tidigt på sin födelsedag. Vi var alla uppe och sjöng kl 6.30 lördag morgon innan alla for åt olika håll. Caroline checkade in på sin tävling på förmiddagen och hade sedan några timmar i isolering för att hon inte fick se väggarna innan tävlingen. När hon sedan värmde upp föll hon från några meter och landade med hälen ner i golvet med rakt ben och benet vek sig åt fel håll. Vi blev snabbt inringda och hittade henne med fyra något skärrade coacher med ispåsar på hela benet. En rödgråten Carro blev buren ut i bilen av tävlingens medics och vi for till akuten. Snabb röntgen och ganska positiva svar. Inget brutet men tillbaka efter helgen för MRI. Förhoppningsvis är inget mjukt av. Nu är det hel benskena, kryckor och absolut inget stödjande på det benet. Benet och foten är svullna, knät värker och allmäntillståndet är kasst. En ganska värdelös födelsedag!

Idag var hon i alla fall sugen på att gå till svenska skolan så jag packade in kryckor, barn och jobbväskor och åkte mot stan i solskenet. Efter halva dagen var det dags för konsert med inflygna Longkalsong från Göteborg. Vilket drag! Det eländiga benet blev bortglömt för 45 minuter och stora som små hade en riktigt trevlig dag.

På väg hem fastnade vi på 520 bron för att det var broöppning. Stålande sol, mängder av båtar och vackra berg. Det kunde faktiskt vara värre.

Nu har det hunnit bli kväll och vi har tagit igen lite av den misslyckade födelsedagen med grillning och tårta ute i solen.

Det har på många sätt varit en lång vecka. Mycket att göra, mycket att köra och mycket att springa. Brjann har befunnit sig på resande fot och kom hem igår. Han var efterlängtad av alla. Jag måste ändå säga att veckan har tagit sig ju närmare helgen den kommit.

I tisdags var Sofia och jag på en härlig utflykt med alla femmor i skolan. Bussen var fullastad med barn och ryggsäckarna packade med mat, plåster och flora i färg. Vi hikade upp för ena sidan av Tiger och tog jordprover och tittade på naturen. Jag fick ta täten med åtta barn och fick uppmaningen att ringa skogsguiden som tog med de andra barnen om björnarna blev för närgångna. Björnarna höll sig i schack. Det var tredje gången jag var på utflykt med femteklassare på samma ställe och jag kände mig faktiskt varm i kläderna och var riktigt tacksam att jag fick en egen grupp och en karta över alla stigar. Vi var första grupp framme vid samlingsplatsen till lunch. Vi smög ut i en glänta nära en brandväg och fick se en stor hök cirklulera över oss. Några meter från gruppen gick två ståtliga rådjur förbi. Det blev ganska tyst i gruppen efter det. Jag blev riktigt sugen att höra efter om de vill ha voluntärer som tar emot skolklasser. Det är otroligt vackert och vilt, det känns som stan är långt borta trots en kort biltur på 30 minuter.

Jag har känt mig riktigt löpmässigt ur fas och träffade därför gurun, idolen och ptn för ett snack i onsdags och jag tror att framtiden har klarnat en aning. Vi kom fram till att det blir nog mitt sista maraton på ett tag. Jag fortsätter ju springa såklart men det blir annat fokus. Och det ska ju bli spännande. I torsdags hade jag turen att få en hel förmiddag med fina Anna. Vi hade tre underbara timmar i skogen. Två timmar terränglöpning då vi mötte en närgånget rådjur och sedan en timme på mountinbike. Vi var allt annat än rena när vi kom tillbaka till bilarna. Jag var tvungen att ta till trädgårdsslangen för att få av mig mina stelnade tights. Efter två hårtvättar har jag fortfarande lera eller kanske till och med hästskit i hårbotten. Cykeln är avspolad men behöver en genomgång. Idag köpte jag nya pedaler (av en cykelkille som hade varit missionär i Danmark i tre år. Vi genomförde köpet på danska.) och känner mig genast sugen på att ge mig ut igen. Det blir nog Duthie Hill den här gången. Nu återstår bara en kajak sen klarar vi oss ett tag.

Solen skiner och det är riktigt varmt. Det är nästan så man inte vågar säga det högt, då kanske värmen försvinner. Dagen har gått i ett flygande fläng utan något speciellt på agendan mer än lite springning, läxläsning och skolförberedelser. Och nu har dagen nästan passerat.

Jag inledde morgonen med sovmorgon till 7.30, bagelochsyltfrulle och sedan knöt jag på mig skorna. Det var dags för 23 km löpning i morgonsol och jakt på spunk. Det var otroligt vackert ute i morse, skogen var alldeles kvittrig, Lake Sammamish låg blank och när jag sprang sista biten över bron hem så cirklulerade det en vithövdad örn över mig. Skogen var kall och därför drog jag mig ner mot strandkanten. Shorts och linne, vätskebälte och solbrillor, tidig förmiddag 21 april. Underbart men lite kyligt. Ett tag trodde jag att spunket hade återkommit, 18 km och benen var riktigt fina. Men… inget riktigt spunk i flåset och den tanken hade försvunnit vid 23km. Dessutom visste jag att jag tog det sista kaffet till frukosten och hade detta i bakhuvudet under hela rundan. Skulle jag helt enkelt springa förbi affären och köpa ett paket och sedan springa hem sista 4-5 km med kaffe i handen? Jag chansade på att Brjann hade köpt kaffe efter sin Triträning. Fel, fel, fel!!!

Dusch och lunchdags. Vi valde indisk buffet till lunch och vissa drack mer vatten än andra. Alla kände sig nöjda, Johanna fick sin dos av spicy och Sofia likaså och drack litervis med vatten till. Caroline har en grymt täppt näsa och har därför ingen smak, hetheten drabbade liksom inte henne. Vi täckte nog alla rätter på buffen inklusive något sunkigt friterat. Jag förbarmade mig över något som smakade cykelslang och såg ut som en friterad nyckelknippa. Inte det bästa jag ätit. Jag måste komma ihåg att fråga min indiska kompis Mini vad det kan ha varit. Efter det körde vi hem taklöst och sjöng för full hals. Tänk vad lite sol kan göra.

Och detta sjöng barnen på vägen hem, ordagrant och högt… Barnvänligt eller inte… vi gillar alla Wyclef Jean.

Kaffeinköp och snabbt hem! Kraftig huvudvärk och skakningar. Kaffe ute och sedan en liten vila som började på en dyna på trappan och sol på snoken och slutade i soffan med isländsk yllefilt. Underbart. Barnen bestämde sig för att rycka ogräs och snygga till på baksidan. Without being asked! Dra mig baklänges. Tre timmars jobb och sol på näsan.

Nu börjar solen gå ner och yardwaste tunnan är nästan full av maskrosor. I mitt glas finns lite Zinfandel och på grillen ligger något köttaktigt. Frökenväskan är packad till morgondagen, näsan har några nya fräknar och Norah Jones sjunger stilla i köket. Cheers och happy spring!

En ny vecka, måndag igen. Igår firade vi en 11-åring. Vår sista 11-åring. Det var kläder och en klassisk popcornmaskin som stod på önskelistan. När vi såg den stora damen knalla iväg med sina nya jeans och sin nya kofta såg hon helt plötsligt mycket äldre ut. Hon måste ha vuxit minst 3 år över en natt.

Hur gick det till? För bara ett par år sedan kom hon, 18 dagar efter utsatt tid. Tredje barnet på 3,5 år. Det yngsta av tre små troll. Och nu med huvudet lutat över sin IPhone, inslurpande sina nudlar på favoritrestaurangen fyller hon 11. Det gick fort.

Idag skiner solen igen och jag fick precis besök av en kolibri utanför köksfönstret. Det verkar som om våren faktiskt är här och jag hoppas att den stannar ett tag. Bullarna blir precis klara i ugnen och kaffet är varmt i koppen. Jag tror att jag ska sätta på mig dunjackan och sätta mig ute i värmen.