Category: Blandat/mixed

Är det inte fredag?

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Resor/travelLeave a comment

Onsdag och det känns som fredag. Hämtmat på grund av tidsbrist och ett glas vin. Men så är det bara onsdag trots fredagskänslan och trötta kroppar. Vi skulle behöva helg nu. Förra helgen var det turnering i Spokane för Jo. Volleyboll i dagarna 3. Där hade vi stämt träff med kusinen som varit i ödemarken i Kanada och farit runt i skidbackarna sedan i julas. Och hem kom de med bilen fullpackad med en kusin och bagage. Vilken lycka att återse honom hel och frisk efter ett sådant äventyr. Nu sitter han på planet hem till Sverige och vi ses till sommaren igen. Vi har hunnit fara runt lite kusinen och jag. Shoppat och tittat, ätit lite och slappat lite. Igår passerade vi en trevlig fransos som lockade in mig till en salong och ville smörja rynkorna. Han smörjde och smörjde och visade resutlatet. Han höll upp en spegel och sa, ser du inte hur slät du är på höder öga? Jo tack, fantastikt minsann. Naturligt Botox i en liten tub. Sen tyckte han att jag skulle köpa hela paketet för att bli mindre rynkig på andra ögat. Jag var ju inte så sugen att hosta upp 500 dollar i ett bräde för några rynkor skull. Det kändes som ett omotiverat impulsköp. Jag sponanköpte ett par springiga shorts istället. Det kände som om det var vår igår och då kommer de korta shortsen på när det är dags att skubba. Idag är våren borta. Vinterbrallorna åkte på igen. Regnet öser ner och solen har gömt sig igen.

För oss som stannade kvar hemma i helgen så var det klättringstävling och svenska skolan. Ingen rast ingen ro.

Sen var det skola igen på måndag morgon och alla undrade var helgen tagit vägen. Vi avlsutade skolvolley säsongen igår med dunder och mirakel. Sofias lag vann och är nu distriktsmästare. Helt obesegrade hela säsongen. Det känns bra för alla inblandade. Det har varit mycket bänknötande men helt klart underhållande. Det kan ju inte bli bättre än man vinner.

Det manliga inslaget i familjen är mycket på resande fot. Exotiska platser och vanliga resmål om vartannat. Inte alltid lika spännande som det låter.

Nu packar vi om lunchväskorna inför morgondagen och tackar för idag. Vi stänger av nyheterna för idag och hoppas är att morgondagen blir något bättre. Jordskredet som drabbade Washington växer i omfattning och skadorna är enorma. Bara några mil härifrån.

Våren är här

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Lika grå som vissa dagar kan kännas lika glänsande och pastellfärgade kan andra dagar vara. Idag är det en bra dag. Solen skiner och vårblommorna växer så det knakar. Trots att fönstren stoltserar med damm och fläckar från det senaste regnet så blir man glad när solen skiner. Träden blommar i rosa och vitt och till och med magnolian har slagit ut trots isiga vindar och frost på taken de senaste dagarna. Dagen började lite trögt. Det är värdelöst att behöva väcka varma, sömndruckna barn som blinkar bort ljuset och inte vill gå upp utan som vill fortsätta vila kroppen och blunda. Eftersom hemundervisning är det sämsta alternativet jag kan tänka mig så är det bara att bita ihop och skaka alla till liv vid 6.30 på mornarna.

Jag rullade snabbt bort till träningspalatset i morse när alla hade blivit ivägskjutsade med lunchväskor, läxböcker och datorer i händerna. Jag hänger på ett nytt ställe i huset, bland maskinerna som jag egentligen ogillar. Att sätta sig tillrätta i en maskin och veva på med armar och ben med olika motstånd känns helt galet. Men gurun säger att det kan vara värt att pröva när man har lite svårt att röra sig och ska hålla sig lite på ena benet. Bland maskinerna är medelåldern något högre än bland de vanliga vikterna, bollarna och roddmaskinerna. Medelåldern är till och med väldigt mycket högre. Det är jag och grabbarna grus. Grabbarna med bomullströjor som är så mjuka av år av tvättande och trycket har börjat falna. Tröjorna hade antagligen färgglada tryck för många år sedan, innan funktionsmaterialen hade uppfunnits. Ibland går det att utläsa årtal och namn på tröjorna och årtalen är ungerfär lika gamla som min första cykel. Men tro inte att det är några skrynkliga och kutryggiga farbröder. Det är solbrända, fräscha män med kraftiga överarmar och raka, spänstiga kroppar. De erbjuder en hand här och där och hjälper till att flytta vikterna lite upp och ner. Riktiga gentlemen som utbryter ett bravo eller ett uppmuntrande leende. Det är stor skillnad när man hänger med killarna som klär sig i luftiga linnen för att visa sin senaste tatuering eller sina alldeles för pumpade biceps. Så ointressant tycker jag när man kan veva vikter med männen som diskuterar dagens nyheter och vikten av solsken och vakra vyer. Risken är stor att jag blir kvar här bland maskinerna mellan löprundorna bara för att konversationen och sällskapet slår allt ungdomligt skryt, grymtande och dålig smak. Och det finns inte heller några speglar här så antal selfies som tas är lika med noll.  

Idag är det match för den yngre familjemedlemmen igen. Laget är så här långt obesegrade. Alla lag i distriktet har hittills åkt på däng av våra  hoppande förmågor. Det är en riktigt bra grupp tjejer som jobbar hårt fem dagar i veckan. Vilka ungdomar som börjar sin morgonträning 6.30 med ett leende på läpparna. Det är synd att säsongen snart är slut trots att det ger några timmars mer sömn.

Ikväll står det hämtmat på menyn efter klättring och match. Halva familjen är på östra sidan av bergen och kämpar om guld i årets största turnering. Nytt för i år var att spelaren fick köra en lång sträcka medan pappa satt bredvid på vägen över. Hon känner sig redo men frågan är hur redo föräldrarna är med ett körkort till i familjen. På vägen hem får de sällskap i bilen av en stor kusin som varit i grannlandet och åkt skidor hela vintern. Vi längtar så att få tillbaka honom hit några dagar innan flyget går till Sverige.

Update

On By lillahjarnanIn Allergier/allergies, Blandat/mixed, In English, Träning/training1 Comment

Sitting back, leg up and checking emails. It’s complicated. I got a new computer again. I picked up my old one from the floor the other day and heard a little pop and the screen cracked. Like pop rocks. A very silent but crisp pop. The touch screen got nuts. Just like that. So here I am with a new wonder. A bit smaller but with a better keyboard. All good. The problem is always the clicking thingy before you get used to it and my emails are getting sent and trashed before I even have time to blink. It’s a big problem. I have to ask the kids to come and help every time I need to do a right click. Very frustrating and I see an exchange in the near future.

I am having s bit of a problem with my imagination when it comes to food. I need new insights, new dishes to prepare, fast and easy. Or maybe take out. The last couple of days have not been fun, and too meaty. This is how the week started. Sunday, stew w beef, parsnip, celery root, mushrooms, bacon etc and lots of wine and parsley. Monday, gluten free pasta and Bolognese with beef/celery root… (lots of leftovers for a lasagna next week) Tuesday hamburgers, lots of veggies and fresh corn on the cob. Wednesday turkey balls w chili and parsley and quinoasallad, cauliflower, broccoli, avocado and yogurt sauce. Please help! Food is getting more and more boring around here and it somehow tastes the same every day. Needs to be gluten free and very little dairy, nut free, soy free and also tomato and carrot free. And no fruit except from blueberries and raspberries. Easy, right. And I need left overs for the food thermoses for school the day after since sandwiches doesn’t really count as food around here. Gluten free bread is not very yummy either. Our go to chicken w parma and fresh thymes happens too often and fajitas and tacos too. What do you eat? Every day kind of food?

My leg is doing great. Difficult to believe it’s only been a little more than week since surgery. The crutches have found their way back to the garage waiting for another adventure. I am a bit wobbly but I can feel my toes for the first time in a while. It will be very nice to leave this whole thing behind me and look for new adventures in the future. Got a nice strength work out in today and ran for 15 minutes. I even made some new friends at the gym. Older guys with old race t’s that had washed out letters and years from a long time back. The good old years. Probably even before I was born. Good times. The insight of today, my left elbow is still very weak from the stupid bike crash that happened over a year ago. So, I got some tape and made it more stable. Easy fix. Pink tape. You can fix anything with good tape. What’s next? I’ve got two good knees and all my teeth so I have all the reasons to be happy. But then I realize that I am just a regular person that shouldn’t care so much about how heavy I can lift with my arms. I should definitely think more about my work emails and not how many kilos I can lift or how many miles I can cram in this week on a wobbly leg. Perspective. If you don’t believe in karma or life after this, just wait and see what happens in your next life. No rush.

I ran 15 minutes today. My favorite time is 90-120 minutes for a regular everyday slow run. Warm up, a nice podcast to listen to, a few songs and bam, 120 minutes passed. Silence works pretty well for 120 minutes too. But I must admit that 15 minutes felt pretty good. If I add 5 minutes every day that means that I will be back in my regular routine in about two weeks. And I can probably run an ultra 2017 or maybe in the next century. And that would be easy if that’s the way it works. Every other day and a slow build will work too. Anything works as long as I can move my body forward outside. I’ll take rain or even some hail.

I am going to bed, laying my head down on my best pillow. And if I wake up because of all the barking frogs outside I am not going to get annoyed. I am just going to feel happiness in my heart for all the beautiful creatures around me. And that spring is on its way. Yup, that’s how I am going to feel. Patience. That’s my new thing.

A long day

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, In EnglishLeave a comment

So here we go. A short update to all of you at the same time.

Can’t remember when I first felt pain in my leg. I recall a painful massage a year and a half ago, and I think that was the first time a felt the lump. I’ve tried everything, physical therapy, massages, baths with Epsom salt, heat, cold… nothing really worked. I tried to stay off my feet, rest from running but it really didn’t make it better. I started to get wobbly and fall when I was running. My foot dropped a bit when I got tired and my hill runs got complicated. I finally saw a doctor that sent me to a neurosurgeon and did a long MRI 6 weeks ago and many more MRIs and EMGs after that. My diffuse leg pain that I thought was overuse, oldladyrities, stress fracture, pinched nerve, etc. was a pretty large nerve tumor that grew around the nerve and cut off the function. My foot started to hurt really badly and the last month has been a long wait to get this treated.

I had surgery today. With no expectations at all. The plan was to get in there and check it out, remove as much as they could without damaging the nerve and then close it up. And then radiation to shrink it when the scar was healed. Not touching the nerve so the foot would drop since that is not fixable. And I still have a lot of runs and rides to do. And a life to live.

My alarm was set at 4am. It almost felt like I was headed out for a run this morning. Sweatpants, tank top, running shirt and my fastest running shoes. Fast as lightning, red as fire. And lucky socks!

It took hours before I finally got ready. I got hooked up, squeezed, poked, and warmed up. I am a breakfast person. If I run at 5 in morning I still eat breakfast before. I started to see bagels, bananas, smell coffee, yogurt and crunchy topping. But I got a whole lot of yummy stuff in my IV. They had me wrapped up in an air blanket hooked to a reversed vacuum. All smiles and happy faces. And the show was about to start.

The excellent surgeon showed up and looked all happy and well rested. I’ve seen him a few times now and felt really happy to see a familiar face. He said he changed his game plan a bit during the past days and wanted me to stay awake for a while and wiggle my toes while trying to separate the tumor from the nerve. He thought that would give him a better chance to separate the nerve from the tumor with out any damage. He said see you in a few hours to Brjann and then we rolled away. What an amazing room. TV screens and a huge microscope hanging over the bed. And it all started. I was hooked up and somehow got all involved in my numbers on the screen. It was like a super amazing Garmin. The anesthesiologist must have been so annoyed with me and probably wanted me to sleep after millions of questions in a mix of English/Swedish/sleep talk. I got instructions to wiggle my toes, curl the big toe, move my foot… and it went on forever. And after a little while the pain got unbearable. It felt like I was on my way flying through the roof, sweating, freezing, heart rate raising, blood pressure dropping, curling my toe and trying to not kick the guys around the table. All smiling faces and nice voices and I tried the best I could. I took a peek at the big screen and saw the whole thing opened up. Amazing. They let me sleep after 3 hours and I woke up in a different room with a new smiling face beside my bed. Apparently I woke up as soon as they rolled me out and told them I was ready to go home. An easy 2 hour surgery that turned into a 4 hour session. Then the ice eating started and I asked for a Sprite and got a Shasta Twist. I started crying. I wanted a Diet Sprite. Very mature. I checked it to an amazing place this morning and got gold star treatment all day. Couldn’t ask for better care. 

I am back home and haven’t moved from my corner since I sat down. Skyped with mom and dad and slept the rest of the day. And I think this will be my spot for a few days. Leg is up, crutches waiting beside me and I’ve had dinner. Life is pretty good at the moment and I am waiting for my leg to wake up, it’s still sound asleep minding it’s own business.

Thanks for all the nice comments and get well thoughts.

xoxo

//Lotten

Lite förkylt

On By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

I söndags skickade vi hem mamma och pappa som varit här i närmare två veckor. Det hostades på väg till flygplatsen och det hostas här i soffan. Förkylningen som var här för en månad sedan har valt att komma tillbaka har satt sig på två av barnen. Är vi andra på tur? Att bli förkyld nu skulle vara oturligt. Jag har envist försökt att att hålla i träningen trots ont benet och tidsbrist. Klockan har ringt 5 varje morgon och jag måste erkänna att dagarna går lite i dimma när dagen börjar tidigt. Igår morse var det race day, 2 timmar inomhuscykling och lite intervaller framåt eftermiddagen. Som vanligt kändes löpbandet övermäktigt så jag varvade med trapporna som leder mot parkeringen. Finfint. Idag blir det en plate chipper som jag hört ska vara på gränsen till omöjlig.

Jag tror att våren är här. Krokusen blommar i grannens rabatt och solen värmer när den väljer att komma fram. Det är inte ofta vi ser solen men när den är här är den vacker. Det har varit ovanligt blött de senaste veckorna. Regnet har stått som spön i backen och strömmen har kommit och gått. Temperaturen varierar från några minusgrader till +15, det är svårt att hänga med. Det blir mycket väder här. Det är på eller av, sol eller storm. Det verkar i alla fall som om det har kommit lite snö i bergen så att skidåkarna får mer glid. Skidåkarna i Sverige har det tufft. Vasaloppets spår verkar vara dåliga i år. Jag håller tummarna för alla åkare och hoppas att de tar sig i mål på en tid de kan känna sig nöjda med. Och jag hoppas att blåbärssoppan smakar bra.

Jag missade förra veckans konstert här i Seatttle, Paul Simon och Sting var här och fyllde Key Arena till bredden. Jag får hoppas att det kommer fler tillfällen.

Choices

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, In EnglishLeave a comment

Yesterday, today and tomorrow is all about time management. How to fit everything in that I am supposed to do. Kids need to be on different locations, in different towns and with different equipment. And I need to figure out how to be on three different places at the same time. Brjann is in Australia this week. He had a bad trip over with lot of cancelations and bad weather but he finally got there and his bags too from what I’ve heard. That’s a bonus. Clean underwear is always nice.

I need to answer emails, work a little bit and I need to get my car serviced. It has a weird rubbery smell from the breaks and it makes noises. But I figured I could just use Brjann’s car since he is gone. That will save me some time. Our house could really use some love and care. My parents are flying over from Europe tomorrow and it would be nice if they would find their way up to the guestroom without having to step around clothes and random stuff. I got the trainer out from the guestroom, all bikes are back in the garage, I folded up the treadmill, cleaned the room and made the bed so I am halfway there.

It is book club tonight. I love it! I should go to the store, clean the house, chill wine and prepare for all those fabulous ladies coming over after dark. I figure if I dim the lights it will be all good. But I have a plan, ladies. Salmon, tiny boiled potatoes, lemon and dill cream sauce, salad, quinoa, cheese, fruit salad and ice cream. And some cappuccinos and chocolates after dinner. Can’t go wrong, I just need to pick up the groceries.

So instead of actually doing something that I should I am sitting here by the oven. I baked bread, had a cup of coffee, a cinnamon bun and I thought about life for a while. It’s all about choices. The girls and I ate dinner last night and talked a lot about choices. The two high school kids in the family had to figure out what classes to sign up for. Next school year is coming fast. And what can I say? Always make smart choices? It’s always good to be a step ahead and choose wisely? But is it fun? So my advice was to try and find something fun and try not worry. And so what if you get a B. There are so many things we need to do in life, so many steps we need to go through. The kids need to start thinking of college when they start high school, and they take high school classes in middle school. They get burned out before they even started. Is this actually the way we want our kids to grow up? I still think they should have recess twice a day, no homework, lots of group projects and art every day. Even if they are in high school. They should have lots of time to hang with their friends, time to walk to Starbucks for a hot chocolate and not drive by. They should watch too many movies, bounce a ball a thousand times against a wall, listen to music loud. They should have more time.

Middle school volleyball season started last week and we are fortuned to have our youngest little walnut in varsity this year. And I am sure it will be a great season with both ups and downs. This is the highlight of the year. Our older kids look back with smiles on their faces. I think one of the most important things you can give to your kids is a village. A village of people that lift you up, environments that makes you feel safe and activities that strengthen you in mind and body. When you move to a new country you leave your village and you have to slowly build a new. We have truly found a big part of our village in middle school volleyball. The coaches that are also teachers/counselors are spreading fairy dust over the gym every day, bringing breakfast to morning practices before school, being there for the kids, talking to parents and just being great. The greatest.

Stay curious and have an open mind. When you know better, do better.

Funderingar kring tvåspråkighet

On By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed2 Comments

Hur gör man? Hur överför man sitt eget modersmål till sina barm? Slinker svenskan över i modersmjölken? Hur kommer det sig att vissa lyckas så otroligt bra och barnen har ett fullt utvecklat språk och kanske till och med ett bra uttal?

Livet går runt, jobbet tar upp all tid, ens partner pratar ev ett annat språk med barnen. Barnen är dessutom i skolan den största delen av dagen och är trötta, hungriga och allmänt slut när de kommer hem och kanske ska vidare på eftermiddagsaktiviteter. Vad gör man? Pratar engelska? Svenskan är ingen vanlig eftermiddagsaktivitet som fotboll eller balett, det är inget man gör en timme då och då. Hur byter man språk? Man byter inte språk, man tar för vana att alltid tala svenska med sina barn. Oavsett hur trött man är, även om man bara har en kort tid hemma tillsammans. Och visst skulle det vara lättare att prata engelska. Det är ett val man gör. 

Men finns det några genvägar? Egentligen inte men man kan ju ta till lite knep. Radio, tv, böcker, musik… allt fungerar som en hjälp på vägen men i slutändan är det ju du som förälder som måste överföra ditt språk till ditt barn. När vi flyttade hit pratade inte våra barn engelska, faktiskt inte ett ord. Efter tre månader i amerikansk skola funkade språket hyfsat och efter 9 månader testades de och fick sluta få extra stöd i skolan. Stödet de hade fått var ett par halvtimmar i veckan i liten grupp med barn i samma situation. I vår skola fanns ingen annan som pratade svenska, det fanns ingen genväg, ingen som kunde översätta om man inte förstod eller kunde göra sig förstådd. Och visst var det hjärtskärande som förälder att lämna sina barn varje morgon och veta att de inte riktigt hängde med eller ville vara där. När de kom hem från skolan gjorde vi läxorna tillsammans, gick en sväng till parken, åkte och badade på klubben och tittade på tv. Disney channel gick alltid med volymen på. Sångerna sitter fortfarande i bakhuvudet. Och trots att vi fick det knasiga och omoderna rådet att prata engelska hemma så höll vi oss ju såklart till svenska. Svenskan var ju den enda tryggheten i ett land där man inte förstod något eller faktiskt inte ville vara.

Det finns inga rätt och fel bara många vägar att välja. Vad du än väljer för väg så lägg det inte på barnen. Det är inte deras fel att de inte kan, att de inte förstår och inte hänger med.

Våra barn pratar ju svenska, läser och skriver på svenska, det är fortfarande deras första språk. Men gör vi tillräckligt? Inte alls. Vi tvingar ingen att läsa speciella svenska böcker, hänga med i gymnasiesvenskan och skaffa behörighet för att läsa på universitetet hemma. Det hinns inte med. Det får vi ta sen. Självklart läser de, men de läser när de vill och vad de vill och när de hinner. Men prata kommer vi aldrig sluta göra. Vi läser tidningar varje dag, tittar på svensk tv då och då, pratar och skriver med de därhemma, umgås med andra svenskar när vi vill… Ni vet väl att ens känslospråk är ens mordersmål. Känslor är viktigt!

Doften av nyslaget gräs och kattkiss

On By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Skrutt och skrot. Efter närmare två veckor av nysande, febriga, snörvlande barn hemma så kroknade även jag. Att vara fökyld är obekvämt och otrevligt. Det är svettigt och kallt om vartannat, snuvigt och täppt. Pannan klämmer och halsen ömmar. Plötsligt så känns det som om tänderna ska ramla ut ur munnen och huvudet blir tungt. Så onödigt. Jag har plockat fram det där teet som luktar buxbom och gamla blöta strumpor som ska vara så bra för arga halsar. Kattkisslukten sprider sig i vardagsrummet och blandas upp av mint, salvia och nyklippt gräs. Echinacea kapslarna letade jag fram häromdagen när pannbenet började kännas för trångt. Jag är fortfarande tveksam om dessa kan vara helt lagliga för jag kan inte tyda något som står i innehållsförteckningen. Och inte verkar dessa ha hjälp heller. Det verkar inte spela någon roll hur mycket kål, broccoli och ingefära man äter eller hur mycket rödbetsjuice och pressad apelsin man dricker, har visruset fått fäste innanför dörren så faller man tillslut. Bu! Jag vaknade igår och kände att det var kört, att det var uppror i försvaret. Jag klämde in månadens sista Xtreme pass på klubben och avslutade med buller och bång. Slädarna fylldes av stora vikter som trycktes fram över konstgräset och som en våt fläck låg jag sedan och summerade dagens insats. Många poäng blev det och jag kände att det faktiskt går att tänka bort att man inte riktigt orkar och trycka på ändå. Sen drog jag sista sucken och åkte hem och kokade te och lagade chicken enchiladas med massor av avokado.

Nu sitter jag i soffan och försöker göra lite nytta med datorn i knät medan jag samtalar med hantverkaren som hasat in under diskbänken i köket och är i full fart med att byta avfallskvarnen. Heter det så på svenska? Jag har aldrig haft någon avfallskvarn I Sverige, jag tror till och med att det är förbjudet. Innan hantverkaren dök upp städade jag i ilfart. Skrubb här och gnugg där. Jag beslutade mig även att torka köksgolvet lite hastigt. Överkurs måhända eftersom vattnet skvätter och yr när den nya maskinen ska installeras där den gamla satt. Men det luktar ju i alla fall något Ajaxliknande. Hantverkar Dan som har lite Byggare Bob känsla över sig hostar lite skruttigt under diskbänken och berättar att hans barn också hade kroknat och var hos mormor medan han åkte hem hit. Vi tycker lite synd om oss själva och dricker en kopp äckelte tillsammans.

Snabbt upp för backen

On By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/trainingLeave a comment

Få till kontinuiteten så kommer farten. Det rådet fick jag via mail imorse. Ja, det låter ju toppenfint. Och eftersom jag fick det från en av mina favoritkompisar så måste det ju stämma. Kontinuitet. Det är viktigt. Vana, göra samma sak länge, ofta, kontinuerligt. Det gör att man bygger en bra bas. Nu pratar vi berg och fart. Jag var orolig att jag inte kunde få till gubbfart på mina bergspass. Gubbfart, så fort gubbarna springer utan tanke på varför och hur. Män springer ofta bara fort, utan eftertanke, en växel. Jag springer sakta, eller medelsakta. och kanske lite längre. Jag brukar ju ofta springa om folk så jag springer ju inte i gåtakt. Jogga är inte ett trevligt ord. Vem gillar att bli kallade joggare? Och nu ska jag springa och cykla med supermän. Sådana som har inbyggd cape och flygförmåga. Hur lär man sig flyga? Jag tror att det är flygförmåga jag behöver för att klara detta.

Tillbaka till bergen. Jag har nya planer. Jaaa!! Jippi!! Nya planer för det nya året. Lagsport, det är min nya grej. Äventyr i lag. För ovanlighetens skull kommer jag vara ensam tjej bland männen. Hur gör man då? Och vad är det jag ska tillföra? Vi ska långt i mil och tid. Karta, cykel, ben, kajak, rep, kompass och ryggsäck. Det är så det går till när man tar sig långa sträckor och letar checkpoints. För egen maskin, men i grupp. Och när får man sova undrar jag lite bekymrat? Jag har funderat och sökt på nätet. Sova ingår inte i 24 timmars loppen. Sova gör man när man är klar. Hum, jag är lite kinkig med sömnen. Hur blir det nu? Jag hoppas att endorfinerna kommer att dugga tätt och hålla mig vaken så länge sig vi letar efter ställen att stämpla kartan. Nu måste jag jobba på att hålla cykeln varm och snabb, hålla benen extra kvicka och hålla flåset nere i backarna. Nu kör vi!