High quality food

On 22 August, 201422 August, 2014 By lillahjarnanIn Allergier/allergies, Blandat/mixed, In EnglishLeave a comment

Pushed around sleds on the turf yesterday and felt nauseous. A lot. Not quite like me. I can usually torture myself for hours before the nausea kicks in. I never feel sick. Tired yes, but not sick. My body runs on coffee, cinnamon buns and bananas. The only thing I don’t like is gels. It takes a gallon of water to rinse down one little packet of Gu. And I would rather run on empty for hours before I force myself to eat one. So, I tried to figure out what was wrong. A prowler with two plates, some presses, rows… and double unders. Nothing difficult. What the heck? And then I realized what I ate before I went to the gym. Honey Smacks with milk. Yes, Honey Smacks or Kalaspuffar in Swedish. Sometimes I really surprise myself. Who eats Honey Smacks? I picked up groceries earlier. Lots of fruit, veggies, bacon, eggs, yoghurt… and got a bit stuck at the cereal aisle. Looking for new gluten free options for the kids. And bang, there it was. Honey Smacks. A nice red box loaded with wheat and sugar. A nice snack from early 1978. It was my dream when I was 6. I eat cereal maybe once every six months. And today I loaded one big (read huge) bowl of Honey Smacks for a second breakfast at 10. A nice bowl of sugar and wheat. Good choice. The thing is that I think one portion is about half a cup, I did not eat half of a cup. More like 2 cups. Since all three kids are gluten and dairy intolerant I don’t eat very much gluten and the only milk I have is a splash in my coffee and some ice cream every now and then. I eat crisp bread every morning, a few cinnamon buns every week, that’s about it. I have a whole box of Honey Smacks left and I know that it will be hard to resist. High quality food, Honey Smacks! And am I looking forward to that second breakfast?? All those good choices.

And a random pic from Lake Sammamish this summer.

Road trip

On 17 August, 2014 By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Resor/travel, Utflykter/outingsLeave a comment

Allvaret närmar sig. Skolan börjar om några veckor, try outs tidigare än så och hösten är snart här. och vi har ju inte hunnit med någonting… Vi bokade in en natt på yttersta väskustens hippaste hotell och planerade en rutt lite löst och åkte. Bil, färja, bil och så lite promenad första dagen. Bil, bil, promenad, bil, promenad och promenad, färja och bil andra dagen. Två långa dygn. Och vilka dagar. Vackert! Maffigt! Små hamnstäder, höga berg, vilda djur, orolig Stilla Havsstrand, orörd natur, regnskog och rena rama vischan. Allt i ett.

Första stoppet, Port Angeles by night. Ett litet, trött och ganska deppigt samhälle. Vi knallade runt och kikade, handlade lite böcker och Caroline hittade en hel trave med gamla LP skivor på stans hippaste antikvariat, en salig blandning av Dylan, Springssteen, Sinatra…

Efter många om och men fick vi bord på en restaurang som vi tyckte såg bra ut. Det var en hel del mindre attraktiva hak som vi snabbt gick förbi. Vi lyckades på något konstigt sätt pricka in byns bästa ställe. Crabcakes, musslor, räkor och lax som smakade himmelskt. Det bästa jag har ätit på år.

Nu bar det av upp mot Hurricane Ridge, Olympic National Park. En lång bilresa uppför. Egentligen kändes det som lite fusk att köra bil men så funkade det här. En lång färd på serpentinvägar och sedn öppnade sig bergen men gröna ängar, blommor och vi började raskt sjunga fina bitar ur Sound of music och kände oss som von Trapps. Dimman låg tät, utsikten var mjölkvit med inslag av berg. Man skulle kunna se hela vägen till Kanada och hela vägen till andra sidan Washington och lite till. Vi tog en promenad upp till toppen och höll på att bli påsprungna av en grupp rådjur.

Efter några timmar av toppnatur drog vi vidare förbi turkosa sjöar, tät skog, små samhällen och smala vägar. Vi hamnade till slut i Forks där det fortfarande är Twilight feber. Vi passerade Bellas hus och bil. Handlade där hon jobbade. Spanade efter varulvar utan tröjor och glänsande vampyrer. Forks var inte direkt någon metropol men värt ett besök för den som gillar Twilight serien. Jag har aldrig sett så många gamla truckar, flanellskjortor och rassliga hus på en och samma gång.

Vi inhandlade ribs, kyckling och turkeyleg på en parkeringsplats och körde vidare till kusten. Otroliga stränder mötte oss och vi var så långt väster ut man kan komma. Vi satte oss bland stenarna, tittade på vågorna och åt revben, melon och drack lemonad. Timmarna gick och vi kunde inte riktigt se oss mätta på utsikten mot det stora blå. Vattnet var kallt, så kallt att fötterna gör ont i 5 sekunder och sedan sakta försvinner. Salt, rent och otroligt vågigt. Runda stenar, stora träd som spolats mjuka och gråvita av vattnet och ljudet av vågor som slår. Hade kusten legat aningen närmare Kirkland skulle jag sitta här varje dag.

Mot nästa mål, regnskogen. Vi körde vidare genom mer natur. Mer skog, djup skog. Stora träd, vi pratar om enorma träd. Varning för djur, små stugor med parkvakter i stora hattar, träd som växer som en tunnel över vägen, stora steniga floder, träd och mera träd. Och så blir det helt plötsligt varmt ute.

Och så kom vi fram till Hoh Rainforest i Olympic National Park. Fukten lade sig mot skinnet och tröjorna åkte av. Vi hade åkt några mil och det kändes som ett annat land. På med promenadskorna igen och ut i skogen.

Och nu var det kväll och vi funderade på vilken rutt vii skulle ta tillbaka och började köra. Och vi körde och körde, missade en färja, väntade lite och körde mera. Och så var vi äntligen hemma, mitt i natten och mörkret.

Oh deer

On 13 August, 201413 August, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, In English, Träning/trainingLeave a comment

It’s been a week since last and it’s been a good week. A little bit of everything. Food, drinks, sun, swimming in the lake… a week of recovery. I read a few books and watched 4 seasons of White Collar. We are obsessed. Who doesn’t love Neal Caffrey/Nick Halden/Matt Bomer?

I’ve been tired in a jetlag kind of way. A long race gets to you one way or another. Yes, I am admitting that I am tired, sore, done and I write this only because I don’t think my teammates will read this. It’s one thing to feel tired but it’s another thing to admit it. Last week I found myself falling asleep everywhere. Not because of any time difference or traveling to a faraway continent, my Skalman clock just said sleep every other hour. Sitting comfortable, leaning against a wall or laying down and I woke up 2 hours later drooling. Not pretty. It’s part of that post race depression that happens every time I do something grande. It doesn’t matter how good or bad it’s been, I always feel like running a 100 miler, bike up the Himalayas or sail to another continent (and I don’t know how to sail). It usually passes before I sign up for something stupid but the uneasy feeling stays for a few weeks. The feeling of I have no life and nothing is fun. Along with listening to very strange music and baking a lot of cinnamon buns. But it’s all better now, I got my bike in for a tune up yesterday. New brake pads and some TLC. The bike-guy with the very large earrings asked if I drowned my bike in water and rolled it in sand. I sure did, 30something river crossings and a sandy trail to finish it off. He thought I was kidding.

I forced myself to get out on the bike a few times last week and took a few classes at the gym with a taped up foot and the left arm dangling by my side. I gave in and got an x-ray of my foot (old fracture, lots and lots of oldladyritis and swelling). And I ended up in physical therapy again, trying to wake up my elbow and hand that seems to have died the big nerve death again. I so wish I was 25. Or maybe not.

Got a message from a friend far away and got a very flattering invitation for a 24+ in Europe in a few weeks. I had to say no but it sure boosted my confidence and I made plans in my head. (And if you read this, call me again next year! I would love the challenge, it sounds amazing.)

After a week of resting my foot I went out on the trails today. A short hour run on a soft trail, gravel, railroad tracks and grey skies. I was minding my own business and listened to a Husky podcast, an interview with Freddie Meadows (Swedish surfer) when a deer stepped out blocking my way. He took a few steps and stopped a few yards from me and turned his head. Well, hello there. I stopped and got my headphones out and asked if he felt like moving. I’ve meet a lot of deer but they usually keep moving, this one wanted company. I thought if it was a good idea to pass him, and if so is it safe to go behind him. I’ve never heard if kicking deer but you never know. He didn’t move an inch until I reached out and touched him. End of story, I kept running, he stood there looking bored waiting for another runner to bug. So, watch out for the deer beside the Willows golf course beside the water. He is one friendly guy. So the question is, how do you pass a deer without getting trampled?

From me to you, Kenny and Wyclef

Första halvan av sommaren

On 1 August, 2014 By lillahjarnanIn Barnen/kids, Blandat/mixed, Träning/training, Utflykter/outingsLeave a comment

Nu har halva sommaren passerat och vad har vi egentligen gjort?

Vi har spelat spel medan myggen har bitit ända in till benmärgen. Varje kväll.

Vissa har försökt att gå på vattnet, andra tränar på att hålla andan.

Jag luftade mina vingar på toppen av jättehöga berg.

Vi har klättrat på väggarna. Tittat på konstiga träd och sprungit upp på toppen av gröna berg.

Provätit en liten kräfta och en och annan björnbärspaj.

Och vi har badat och badat och badat… och ätit smörgåsar på bryggan.

En kväll när solen var som varmast kom Roland hem igen.

Och så badade vi lite till…

Och så har vi plockat mänger av björnbär och vissa har tyckt att promenaden till snåren varit lite väl långa.

Och så har vi kokat saft.

Så klättrade vi på väggarna igen. Först fick vi promenera och promenera rakt uppför i några timmar.

Sen satt vi och dinglade med benen och pustade.

Och så klättras det och klättras. Och vissa medföljare sitter bland ekorrarna och läser eller tar en springtur på berget.

Och så tittar vi på utsiken, mycket och länge innan det är dags att gå ner igen.

Och så sitter vi på bryggan på kvällarna och äter middag och badar lite innan det är dags att gå hem.

Så har vi det här.

En ny erfarenhet

On 20 July, 201420 July, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Okategoriserade, Tävlingar/races, Träning/trainingLeave a comment

Tvära svängar, från toppen av höga berg förra veckan till crossfit tävling idag. Vad är bäst? Frisk luft eller konstgräs och tunga vikter? Idag var det dags för en ny upplevelse i form av crossfit tävling med seriösa crossfittare. Jag tränar inte crossfit. Inte ens i närheten. Jag går två gånger i veckan på något som kallas för xtreme, en slags variant av crossfit, styrka, tävling fusion. Kul tycker jag. Vansinningt jobbigt och tävling i all vänskaplighet. Det är mindre gymnastiska inslag och något mindre skaderisk. Framför allt så är det trevligt och svettigt. För ett tag sedan fick en vän och jag nys på att vår klubb skulle anordna en crossfit tävling och vi tänkte att det var en toppenide att anmäla oss.Eftersom det var vår klubb som var organisatörer så trodde ju i alla fall jag att många av mina vänner skulle ta tillfället i akt och köra. Jag trodde fel. Glad i hågen knallade jag innanför dörrarna vid 7 i morse. Där trodde jag att jag skulle stöta på mina medelålders bekanta i träningskläder. Men icke. Medelåldern var ca 27, kädseln var aningen lätt och de gråa håren gick inte att finna ens med förstoringsglas. Spännande. Inte så många likasinnade men desto fler seriösa crossfittande 20åringar med minimala shorts och maffiga axlar. Det var ju bara att bita ihop och köra.

Efter genomgång, ombyte, vattendrickning och allmän uppstressning så var det dags. Vi körde på, svettades, kämpade, skuttade, lyfte, hasade, tryckte på och gjorde det vi kunde. Svettigt var det och de äldre damerna belv aning stressade och kunde inte riktigt hitta tävlingsandan. Efter en lång dag och många kilon över våra huvuden var det äntligen slut. Vi gjorde en hyfsad insats för att inte vara crossfittare. Kommer vi göra det igen? Vet inte riktigt? Det var ju lite läskigt med så mycket publik som tittade på varje litet steg, varje litet kilo som skulle lyftas, varje liten boll som skulle kastas. Det var mer än läskigt att ha en egen domare som stod väldigt nära och myndigt skrek no rep när 16 kg kettelbell inte blev tillräckligt rak ovanför huvudet. Det var stressigt, jobbigt och hetsigt. Kanske jag borde träna lite riktig crossfit innan nästa tävling? Och det vore ju toppen om det fanns en masters division nästa gång.

Så här allvarliga var vi:

Sommar, sommar

On 9 July, 20149 July, 2014 By lillahjarnanIn Allergier/allergies, Blandat/mixed, Resor/travel, Utflykter/outingsLeave a comment

Livet rullar på. Sommarenvärmen flödar och solen skiner på höns och kaniner. Vattnet är nästan varmt och snart går bilen mot badplatsen. Sen vi hördes sist har vi varit på semester. Vi packade rullväskorna och drog till Kalifornien några dagar. Vi gjorde Disneyland i dagarna två och solade oss på stranden, tittade på stjärnor i Hollywood och drack drinkar med sugrör och åt otroliga mängder guacamole vid poolkanten på hotellet. Det var en bra semester. Hög skrämselfaktor på åkturerna och ganska hyfsade köer på jordens lyckligaste plats. Jag åkte Carlifornia Screaming. Inte bara en gång utan många gånger. När barnen var nöjda med att åka bergochdalbana upp och ner bönade jag och bad om en gång till. Snälla, det är ju ingen kö. Suck! Och de ställde upp och åkte igen. Jag vet inte vad det är med bergochdalbanor men bra är det. Vi åkte stockar och blev dyngsura och rodel med joddelmusik i bakgrunden. För första gången så åkte vi alla tillsammans. Inga små barn, inga åkvägrare eller kötjatare. Det var åka av i 14 timmar första dagen. Andra dagen fick vi lite av en baksmälla och tog sovmorgon.

Maten var ju lite av ett problem för problemfamiljen. Glutenfritt verkar inte alls existera i Anaheim. Här omkring Seattle är vi otoligt lyckligt lottade och allt går att fixa när man går ut och äter. Det är inte heller läge att chansa när man är bortrest för vem vill spendera dagarna på toaletten eller akuten. Efter mycket sökande på diverse bloggar hittade jag ett glutenfritt alternativ för frukost inne på området. Vad jag inte hade läst på var att det var en frukosbuffe tillsammans med dina favoritfigurer i ullkostym. När vi fick höra summan av familjen fem trodde jag att vi hade köpt hela grisen som vi fick baconet ifrån. Men det var faktiskt värt det. Kocken kom ut och berättade vad som kunde ätas och vad man skulle passa sig för. Bacon tror man ju är 100% glutenfritt, eller hur. Nix. Man använder bröd för att suga upp fettet och ofta ligger baconet på brödet länge. Kocken kom ut med tre överfulla tallrikar med mussevåfflor, bacon och frukt. Piff och Puff, Nalle Puh och Kapten Krok tittade förbi under hela frukosten och ville inget hellre än tt hänga med familjen Brekkan. Jamenar, vem vill ju inte det. Vi var ju den enda familjen med barn över 5 år.

Och så fortsatte roligheterna med åk och skratt. Och man skulle ju kunna tro att barnen var lite gamla för ännu ett Disneyäventyr men icke. Bästa turen på länge.

Sen åkte vi till Venice. Vi tyckte att det var bra att insupa lite onormalitet. Galna människor, vanliga människor, hysteriska människor, höga människor, utspökade människor och mycket muskler på solbrända kroppar. Och så en hel del svenskar. Vet ni att man kan se på långt håll om man möter en svensk. Speciellt om det är en ungdom. Upprullade shorts, Ralph Lauren tröja, A&F munkis och amerikansk keps som ser ny ut. Och så en bakslickad, vaxad frisyr. Swag.

På Venice brände vi våra ganska vita kroppar på mindre än 30 minuter. Vi borrade ner oss i sanden och njöt så länge det varade. Vattnet var lagom varmt, sanden var stekhet och underhållningen fantastisk.

Det var kul så länge det varade. Nu är vi hemma igen och det är ju ganska sköntdet också. Jag laddar för långhike och tävling på det. Vi drar oss i sakta mak mot sjön för ett dopp då och då. Latar oss framför tvn och rycker lite maskrosor i trädgården med en sommarpratare i lurarna. Med ett körande barn med bil så har friheten ökat betydligt för den yngre generationen vilket är fantastiskt. Mer frihet för folket.

Idag blir det en tur till vår favoritbrygga för svalkande bad och förhoppningsvis en lätt bris när båtarna far förbi.

Skål och grattis på bröllpsdagen mamma och pappa!

Cykelväder idag igen

On 14 June, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/training, Utflykter/outingsLeave a comment

Sitter och funderar på det här med långlopp eller långa utflykter. Var går gränsen? Gränsen för mig har sakta flyttats från en en mil, två mil, fyra mil och lite längre och så ännu lite längre. Hur långt är långt? Att springa långt är jobbigt, att springa långsamt och långt är mindre jobbigt. Att cykla är klurigt, det är ju inte alltid det blir långt, det kan gå sakta uppför. Cykla på vägar är inte speciellt spännande, då måste man ju dela vägen med bilar. Att cykla i skogen, på berg, på grusvägar och längs småvägar på landsbygden är ju finfint. Det är ofta mycket fint att se på vägen. Nu försöker jag förbereda mig för ett lopp ska ska vara närmare ett och ett halvt dygn där jag måste kunna cykla, springa och flyta med packningen. Jag är glad att min terrängcykel är lätt när den måste sitta på ryggen ibland. Och det blir inte tid till att krypa ner i någon sovsäck så någon sådan behöver jag inte släpa med mig. Undrar vilket pålägg jag ska ha på mina smörgåsar? Och hur mycket vatten går det åt? Och hur många par strumpor? Och den som ändå hade haft ett armens hudsalva som man kan ha till allt.

Förr i tiden, för en sådär 7 år sedan när vi bodde i Sverige, var cykeln ett nödvändigt transportmedel. Jag försöker ofta förklara för kompisar här hur det funkade när barnen var små. Cykelkärra, barnsadlar, matkassar, jobbväskan och kjol. Det funkade toppen. Det var ju ganska värdelöst i ösregn och snö, men det fungerade ju. Det var lite tröstlöst ibland när ingen ville ha overallen på när det var minusgrader och kastvindar. Kinderna var ju alltid lite extra rosiga under förmiddagen. Här har jag börjat att ta cykeln oftare och oftare om jag inte har bråttom någonstans eller behöver se extra snygg ut. Det är jobbigt att försöka sig på det där med snygghet. Hjälmhår och svett. Ofräscht resten av dagen och lite osmidigt bland alla andra snyggsminkade medelålders i klänning.

Jag köpte en ny karta igår, en karta över hela härliga Washington med alla berg och sjöar utmärkta. Det var länge sedan jag faktiskt tittade var vi bor. Ja, nu kikar jag ju på kartan ofta, speciellt när jag cyklar runt men det är ofta bara en liten del av området, en tävlingskarta eller ett litet berg. Hela Washington är maffigt. Det är berg och hav, state parks och motorvägar, floder och turkosa sjöar och en jättestor skärgård med mängder av öar och berg och valar. Valarna är ju inte utmärkta på kartan tyvärr utan då får man gå på känn, magkänsla om man vill se späckhuggare i farten. Detsamma gäller björnarna, det skulle vara skönt om man visste var de befann sig så man kunde ta en omväg.

Jag insåg när jag tittade lite på kartan att oj vad långt man kommer på cykel. Jag täckte in ett helt berg och state park för några veckor sedan på östra sidan av staten. Det var jobbigt men det tog ju inte mer än en dag. Men det som slår mig så här i efterhand är att det är vildmark. Så långt ögat når. Det är orörd natur i ett land där det bor hundratals miljoner människor. Vilken otrolig tillgång. Att få cykla och springa i orörd natur som ligger ett kort bilresa på ett par timmar hemifrån. Vargar, björnar, hjortar och örnar. Små forsar att vada över. Stora floder med strömt vatten att akta sig för. Träd som stått på samma ställe i hundratals år, som växer uppmot himlen, lite högre varje år. Vackert och oändligt. Örnar som cirkulerar över våra huvuden när vi tyst cyklar uppför bergen.

Idag cyklade jag ett par timmar i regnet. Jag hoppade upp och for iväg mot närmsta grusväg. På två timmar träffade jag bara två personer och en lös hund. Jag satt i gräset och drack vatten och funderade på var alla människor var en lördag förmiddag i förorten. Tomt och tyst nästan mitt i stan. Så fint kan man ha det.

Sol på Mt Si

On 2 June, 20142 June, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixed, Träning/training, Utflykter/outingsLeave a comment

Solen och sommaren har kommit till Washington. Värmen riktigt trycker sig på framåt eftermiddagarna och hänger sig kvar till solen går ner. Nästippen börjar bli lite röd efter två dagar av utomhusknatande. Igår blev det ett långpass runt Redmond. Efter tre kilometer hade jag lust att vända och gå hem, efter åtta kände jag för att lägga mig vid vägkanten och vänta på en stadsbuss men efter en mil skärpte jag mig och fortsatte 15 kilometer till och klockade tillslut in 25 kilometer medan barnen åt frukost och tog sovmorgon. Ibland måste man bara bestämma sig och sätta den ena foten framför den andra. Igår var det en sådan dag. Och det är ju så att det faktiskt släpper efter ett tag. Alla möjliga tankar kan snurra runt innan lugnet lägger sig och benen går framåt utan att man behöver tänka på hur och var. I mitt huvud ploppar det upp funderingar på att jag kanske inte kan springa, eller att jag inte orkar fastän jag orkade spring längre och fortare för några dagar sedan. Eller så kanske jag bara har tappat formen på några dagar elle så kanske jag inte vill. Gillar jag egentligen att springa. Och så klämde jag i lurarna i öronen och satte igång en extra spännande podcast och lyssnade på förberedelserna inför ett cykellopp i Nepal. Jag försökte njuta av utsikten vid sjön, vinkade till medspringare och andades lite extra när jag var inne i den djupaste skogen. Och jag kände mig tillslut otroligt tacksam att jag inte var den som skulle cykla 8 dygn i Nepal och Himalaya. Och så har det helt plötsligt gått flera timmar och flera mil.

Idag promenerade jag snabbt upp för ett berg. Dagens äventyr var mer spännande än gårdagens. Det fanns inga tankar på att lägga sig ner och multna bort bland ormbunkarna, vända halvvägs eller ge upp. Det var enbart njutbart om en aning svettigt och smärtsamt i lårpartiet. Jag klädde mig dock en aningen fel på morgonkvisten och lyckades sätta på mig ett par mountainbike shorts med extra padding vid rumppartiet. Jag tyckte att det kändes extra mjukt när jag satte mig i bilen men då var det liksom försent. Varmt och skönt blev det och jag satt som på en lite kudde på toppen av berget.

Jag och en kompis satte oss i bilen och for mot ett litet berg som vi brukar promenera upp för när vi vill prata lite och umgås utomhus men vi kände när vi var på väg att vi ville ta en liten längre bergstur. Vi gjorde helt enkelt en vänstersväng när vi passerade North Bend och parkerade vid foten av berget och började gå. Vi knatade upp för Mt Si, 4167ft. Sist vi var där låg snön djup och vi var tvungna att vända för att det var så mycket is på stigen. Idag var det varmt, soligt och alldeles fantastisk utsikt på toppen, som vanligt. Vi klättrade uppför i flera timmar, passerade både den ena och den andra och blev passerade av några tungflåsande löpare och en och annan hund. Jag träffade till och med en vän halvvägs upp där mossan hängde tjock på träden. Svetten lackade, linnet kröp allt närmare kroppen, ryggsäcken blev lättare och lättare ju mer vatten som surplades och shortsen kändes allt varmare. När vi väl kom upp till toppen slog vi oss ner på en sten och åt en medhavd smörgås, några torkade aprikoser och nötter och sög lite extra mycket på slangen till vattenryggan. Och sedan vände vi och gick raskt nerför. Då knakade knäna, gnällde lite och ville bara hem till duschen. När vi kom in i skuggan under träden kändes det lite kyligt och de blöta kläderna klibbade extra mycket. Och så kom vi ner efter 4-5 timmars rakt-upp-i-luften knatning, satte oss i en smällvarm bil och for tillbaka till vardagen.

Halvvägs upp

På toppen

Varma och svettiga

Så trivsam kan en vanlig måndag vara. Imorgon är det en ny dag och nya äventyr. Jag tror att cykeln måste få ut och rulla lite så den inte rostar ihop inne i garget.

Fiinaste, bästaste lördag

On 26 April, 201426 April, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Jag sitter och läser uppdateringar från Sverige om vårväder, solstolar och kaffe i solen. Kul för er! Vi har det inte så illa här heller. Solen kommer fram då och då och regnet har allt längre uppehåll. Syrenen har börjat blomma och magnolian har tappat nästan alla sina fina rosa och vita blad. Idag har vi ledig dag. Lite klättring och utomhusjobb står på schemat. Vissa for iväg tidigt föra att spela en runda långt bort där havet möter land, där valarna sakta simmar förbi och sälarna solar sig under sommaren. Min bil for till skolan där jag släppte av en som skulle städa skolgården i några timmar utrustad med trädgårdshandskar och spade. Jag ska packa ihop min jobbväska inför morgondagen och fundera en sista gång hur jag ska kunna göra bokstäverna å, ä och ö lätta att förstå för två- och trespråkiga barn. Sen ska huset börja packas ihop, lite här och lite där. Planen var att jag skulle springa tidigt imorse men jag vaknade stelhöftad och kände att det kanske blir en vilodag eller i alla fall en viloförmiddag. Cykling i regn under press i lera och på kvicksandsliknande underlag tar på krafterna och höfterna. Vi slutade på en femteplats. Inga minusavdrag utan vi fick till kontrollerna och pinnade på ganska bra. Vi tappade på första cykeltimmen då vi lyckades komma aningen fel och fick trampa på några extra kilometrar. Men efter det gick det av bara farten. Jag har bestämt mig för att jag ska ut i skogen med cykeln minst en gång i veckan fram till sommaren. Det gäller att börja älska stup och behärska trappcykling i snabb fart. Och samtidigt behålla alla tänder och ha ett fullständgt helt skelett. Det blir en utmaning. I alla fall skelettdelen.

Jag har funderat lite på det här med språket. Svenska språket och sociala medier. Min kontakt med Sverige blir ju allt mer inskränkt. Jag har ju turen att ha finfina föräldrar som jag pratar med oftast flera gånger i veckan via Skype, syskon som jag pratar i telefonen med och kompisar som jag mest stöter på via facebook. Jag håller i mailkontakten med några få och jag träffar desto fler när vi kommer till Sverige. Hur kommer det sig att många svenska ungdomar och vissa medelålders har lagt till bästaste, finaste och styrkekram till sin vokabulär. En styrkekram tar jag gärna emot om jag är krasslig men konversationerna som man kan följa på facebook eller framför allt Instagram gör att jag känner mig aningen medelålders. Fiiinaste och bästaste, gärna följt av …nej, du är… näää, du är fiiinast… taaaccckkk fiinaste… Jag vet inte riktigt? Låter det inte otroligt fånigt och tramsigt? Eller har vi varit borta från Sverige för länge? Och sen när började man kalla varann Broder?? Även det en ganska löjlig direktöversättning från engelskan.

Glad påsk

On 17 April, 2014 By lillahjarnanIn Blandat/mixedLeave a comment

Solskenet varade fyra-fem dagar och har nu bytts ut till regn och grå himmel. På den korta tiden hann vi vänja oss vid varma vindar och blå himmel. Vi plockade fram förra årets sandaler, målade tånaglarna, letade fram sommar springshortsen och började sakta tina upp. Tog med kaffekoppen ut och sträckte ut våra kritvita ben mot solen och kände värmen mot våra blåbleka ansikten. Idag var det dags för fleecetröja och dunjacka igen, och strumpor i skorna. Men det är grönt ute, tulpanerna har nästan blommat färdigt och körsbärsträden snöar vita små blad. Veckan har varit hetsig, stressig och på alla sätt mycket. Vi firade födelsedag i dagarna tre och alla känner sig nöjda med att det inte är några barn i huset längre, bara tonåringar. Imorgon blir vi fulltaliga igen och vi ser fram emot att Brjann återvänder hem från Sydamerika.

Påsken är lätt omärkbar här. Lite sockriga, färgglada godiskaniner i affären och ett och annat ägg i ett skyltfönster men annars är det ganska ohett. Vi ska såklart påska till det på lördag och söndag. Fredagen är en helt vanlig skoldag och barnen funderade på om vi inte borde vara lite lediga på Långfredagen. Vi letar febrilt efter ätbart godis till äggen. Och vad vore påsken utan påsklammet. Visst blir det lamm på söndag. Det kommer att bli påsk här också även om inte någon annan på denna sidan Atlanten verkar komma ihåg varför man firar påsk. På alla köpcentrum sitter påskharen bland blommor och blad färdig att fotas med små skrikande barn. Något mer skrämmande får man leta efter. Han ser ut som tagen ur en skräckfilm med stora tänder och lite ruggig päls.

Bostadsmarknaden är het men hyresmarknaden är stendöd. Vi tror att vi hittat ett boende för det kommande året eller två och håller tummarna att allt ska gå i lås till helgen. Det är inte lätt att vara på den här sidan. Vi är vana att köpa eller hyra ut, nu sitter vi i en helt annan situation. Ganska behaglig och fri men dock något beroende av andra. Alla känner sig ganska nöjda med att flytta lite. Det är ju skönt att få rensa bland prylarna och få börja om på nytt. Svårt att tro att vi bott i det här huset i fem år och 18 månder i det innan. Undrar vad som hände med vårt amerikaäventyr som skulle vara 2 år?

Jag var hos tandläkaren förra veckan och fick tänderna rengjorda och var nöjd med livet i ungefär ett dygn. Det var en ny bekantskap som hoppade in istället för min vanliga milda, vänliga hygenist. Dagen efter trodde jag tänderna skulle ramla ut ur munnen. Vad hände nu? Jag har varit hålfri i många år, borstar hela tiden, kör nitiskt med tandtråd på kvällarna och hotar till och med barnen med att om de inte använder tandtråd så kommer de få hjärt- och kärlsjudomar. Efter att ha delat kudde med ett ispack i tre nätter gick jag tillbaka till tandläkaren med febermosigt ansikte och svullen kind. Penicillin i många dagar och en väldigt förstående tandläkare. Jag har en arg visdomstand som måste ut. Varje gång jag är där blir jag tillsagd att det är dags att bli en tand (eller egentligen tre) fattigare. Men inte bokar jag en tid. Dra ut tänder är värre än att bryta armar eller cykla omkull på asfalt. Så nu sitter jag här med mitt ispack och väntar på att det ska lägga sig så jag kan fortsätta med livet. Fy bubblan för tandvärk. Och tanden sitter kvar ett tag till. Utdragningar måste planeras in i almanackan. Kanske jag har tid under 2015?

Under den här mosiga tandonda tiden har vi rullat vidare. Igår tvättade jag för övrigt en påse mandel och torkade aprikoser i tvättmaskinen. Jag gissar att jag hade påsen i fickan på mina cykelbrallor efter en cykeltur i skogen häromdagen. Jag upptäckte att det går alldeles utmärkt att skålla mandel till glöggen i tvättmaskinen. Aprikoserna tappade vitamininnehållet. Rätt snubbiga faktiskt. Men mandeln var vit och slät och skalen satt som små fiskfjäll på alla kläder. Finfint.

Glad påsk!