En helt ledig helg med massor av tomma timmar i kalendern. Fredag var ledig dag i skolan och ägndes till att ta igen sömn för alla ungdomar. Vi hade lite tåbestyr att ordna med och sedan var det kalas x 2 för den yngre. Det mest spännande var nog ett hillbilly kalas med där pappan välkomnade oss med banjospel och en rejäl snus. Där var det spott tävlingar och lökätning innan upphämtning i mörkret.
Lördag morgon och de vuxna drog på sig joggingskorna och drog åt olika håll. Barnen njöt av en lång sovmorgon. Lördagen var latare än latast och alla tog en vända för att hitta partyklänning till Caroline. Nu är det festligheter på gång på countryclub och till det behövs en smokingklänning. Inget lätt jobb. På kvällen bar det av till bowlinghallen för alla utom mig. Jag blev upplockad av en rejäl amerikansk truck och for in till stan för att roa mig. Det var koncert dags. När vi kom till kön för att få visa våra biljetter blev vi aningen tveksamma, 90% av publiken var knappt myndiga och vi blev hänvisade till “föräldrasidan”. Övriga 10% var antagligen föräldrar som skjutsat sina barn till koncerten. Inte vi heller. Vi uppsökte baren, betalade en slant för att få sitta på viphyllan och kunde njuta av koncerten sittande och helt uppassade. Det blev en otroligt lyckad tillställning. Ed Sheerans sista kväll i USA innan han skulle dra hem till England.
Idag blev det sovmorgon och lång frukost innan vi drog iväg mot Bellevue för att leta vidare bland smokingklänningarnas förtrollade värld. Sofia hittade sina drömmars träskor och jag nya badhandukar. Men inte direkt någon förtrollad klänning…
Uppfostran. Barnuppfostran. Hur man uppfostar barn. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på och även skrivit om det. Alla har väl tankar, åsikter och funderingar hur man ska uppfostra den yngre generationen. Trenderna har varit många genom åren och enligt flera av dessa så är jag nog en undermålig förälder. Enligt amerikanska mått mätt så är både jag och Brjann lite udda och annorlunda. Men det finns ju faktiskt inget rätt eller fel. Eller det beror ju på var man bor. För oss svenskar så är det så djupt rotat och helt självklart att man inte får aga barn, här där vi bor så är det fortfarande helt naturligt. Det tycker jag är helt onaturligt, ofattbart och vansinnigt omodernt. Helt galet faktiskt när jag tänker på det.
För en sådär sex år sedan undervisade jag på barnskötarprogrammet och jag vet att jag då funderade mycket på vad jag skulle förmedla. En av kurserna jag ansvarade för hette Barn och miljö och då pratade vi mycket om olika miljöer som barn växer upp och vistas i, och hur det påverkar allt som har med utveckling och uppväxt att göra. Det är vi vuxna med vårt agerande som påverkar barnets uppväxt. Känner du pressen? Hur gör man när man uppfostrar barn utanför hemmet helt enkelt. Det är ju svårt att lära ut sunt förnuft och att tänka med hjärtat. Många av eleverna hade egna barn och hade hunnit jobba många år och var redan utrustade med sunt förnuft och stort hjärta så då blev ju allt lite enklare men det satte gång tankegångarna lite extra. Redan på 1700-talet satte Rousseau igång sina tankeknölar och skrev boken Emile. Vad jag kan minnas från många långa föreläsningar på 90-talets början så hade Rousseau en ganska sund uppfattning om barnuppfostran för att leva på 1700-talet och på Wikipedia kan man läsa så här: “barnuppfostran bör syfta till att stärka kroppen, öva sinnena och tanken, samt att moraliskt stärka barnet så att det blir mottagligt och framförallt kan känna medlidande”. Det låter ju helt fantastiskt enkelt. Varje dag bör alla barn springa några varv runt huset, lukta på blommorna på ängen och lösa några sudoku men sen blir det lite svårare. Hur stärker man barnets moral, hur gör man det mottagligt för allt runt omkring oss? Jag vet inte!
Här går det av bara farten och det värsta man kan göra är nog att börja fundera hur man ska göra. Anledningen till att jag började fundera lite extra idag var att vi fick sista MSP resultaten i brevlådan. MSP är Measurement of Student Progress, ungefär som våra svenska nationella prov fast aningen blodigare. Det är långa och många uppladdningar och testerna föregås av brev hem från skolans rektor där det står att vi ska skicka våra kunskapsfulla barn till skolan med mätta magar och utsövda hjärnor och kroppar. Samtidigt ska vi inte hetsa eller stressa upp våra barn. Sedan pågår testerna i många, långa dagar. Hos oss stressas det inte jättemycket när det gäller tester. Vi brukar säga gör så bra du kan och kan du inte så hinner du lära dig när du blir äldre om det är något nödvändigt. Det brukar gå bra.
Idag hörde jag mig själv säga, när kuvertet sprättades upp när vi var påväg från brevlådan, det gör inget om det har gått åt pipan vi vet ju att du är asbra, ASBRA! Inte nog med att allt betygsätts och graderas varje dag och på papper fyra gånger om året, det ska testas också. Det blev i alla fall bingo hemma hos oss, alla är nöjda och alla drog en lättnadens suck. Nu dröjer det ett tag till det ska testas i dagarna 10 igen. Men läxböckerna togs raskt upp och trots utmärkta siffror i kuvertet måste matteläxan och scienceläxan göras. Och engelskan och historialäxan ska också göras innan morgondagen. Då är frågan, varför behöver man ge så många läxor här? Är det bra för moralen? Nog känner de lidande av alla sena kvällar och jag vet att de känner medlidande för de barn som inte hinner klart med sina läxor. Och jag känner otroligt mycket medlidande för våra bleka, trötta barn som räknar ekvationer och lär sig kluriga ord på engelska som jag inte ens kan förklara på svenska. Men var det detta Rousseau menade när han tyckte barnen skulle öva sinnena och tanken. Och hur stärker det egentligen barnens moral?Inte ett dugg! När läxorna är gjorda, träningarna är över för den här veckan och det blir helg då ska vi ut och andas frisk luft, stärka våra sinnen och känna medlidande! Och hur man känner medlidande på beställning ska jag fundera lite på. Men jag lovar att jag packar matsäcken och bilen så att de som är barn i familjen kan fortsätta att vara barn. Jag kan ju inte låta bli att undra vad Jesper Juul skulle säga om min behjälplighet. Antagligen skulle väl muttra på danska att jag curlar. Det bjuder jag på! Jag gillar curling i rätt mängd. En packad lunchväska i näven och skjuts till skolan så trötta tonåringar kan få sova en halvtimme extra, det bjuder jag gärna på dagligen eftersom jag på något sätt lärde mig känna medlidande när jag växte upp. Och curling är ju faktiskt en ganska underhållande sport!
Det har varit en ovanligt händelselös vecka med inslag av solsken men också några regndroppar. Jag känner mig allmänt obestämbar, frisk eller sjuk, bu eller bä. Har halsont och ett öra som spökar och har nu väntat 8 långa dagar på det stora utbrytandet som inte verkar komma. Bara aningen kallsvettig och krasslig. Värsta sortens förkylning. Har därför tagit det mer än lugnt med allt men igår kunde jag inte hålla mig och sprang en vända i skogen ändå. Jag har smygsimmat hela veckan vilket har resulterat i mer skvalp i örat men betydligt snyggare stil. Igår fick jag med beröm godkänt, jag börjar kunna kalla mig simmare och det var ju inte en dag för tidigt. Men vad kan man göra åt ett värdelöst öra? Som skvalpar när man ska sova? Kan det vara ett slags simmaröra? Jag har ju hört talas om att man kan utveckla simhud mellan tårna men sjösjukeöra måste jag nog forska mer på.
Vad kan vi annars prata om en fredag i förorten? Det har hänt både det ena och det andra på den här sidan. Jag orkar inte ens gå in på allt elände men än en gång har bekantskapskretsen blivit omskakad av en onödig olycka.
Jag måste erkänna att jag med stort intresse följt Tintin problemet hemma i Sverige. Spännande! Här hemma hänger Tintin på väggen i form av affischer och många böcker och filmer står i hyllan. Barnen älskar Tintin! Jag också. Men det kanske är helt politiskt korrekt. Är det helt fel? Kanske skulle Tintin packas ner i en låda och gömmas för dagens generation. För vem vill egentligen komma ihåg historien?
Hos oss sitter han även på kylen och vakar över framtiden som ser betydligt ljusare ut än historien.
It is a new school year. Volleyball, climbing and badminton started. New schools, new schedules and new homework routines. Still feel very Swedish when it comes to school, will I ever make the transition? Late nights and not reasonable bedtimes, packing lunches, setting alarms much too early for teenagers and moms too, answering emails, going through mail, starting a new school year at Swedish School, meetings at all three schools, running in the dark early mornings, and always wanting to do so much more. There are so many adventures waiting out there. So many mountains to climb. So many trails to run. So many laps to swim… And our house… a constant chaos…it is always a work in progress… a never ending story…
For those of you that read my posts have probably read that I have been working on my swimming. Really working, like visiting-the-pool-every-day-in-a-cap-kind-of-serious working. (Well, not really true. I always think that I should go every day but I don’t.) I can tell you all that it is a struggle, swimming is not really my “thing”. I am still working on finding my thing, my one good and fun thing to do, but I am starting to think that my thing is a mix of many things.
When it comes to my swimming, breathing is really the biggest issue. The trick is that you have to breath every now and then but when I swim I have to breath all the time. Two laps and it feels like somebody punched me. At the same time I have to move my legs, that are supposed to be straight and not bent from your knees and keep my head down under the water. And I almost forgot, moving arms, I need to move my arms too. Million things to think about. It is so much easier to go back to regular breaststrokes and frog legs. So in conclusion, I need to work on my breathing.
When I run I always hate or maybe at least dislike the first mile. My heart beats too fast and hard and I can’t seem to catch my breath. It really sounds like I have bronchitis and I seriously think I will get a heart attack every time. But after a mile I raise my chin, relax my shoulders and forget that I am actually running… and then I can breath again. So simple and without even thinking of it. It took some time to come to this point, easy breathing and forgetting everything around you. So the question is, when will my body start to cooperate and start swimming? Will I ever get to that point? Maybe some people never learn how to swim in a nice, relaxed, easy way?
When you’re in a bad mood, feel a little bit down or lost your running mojo one easy thing to do is to buy yourself a new pair of running shoes. You can never get too many runners, can you? It sure is something special to open up a brand new box… Welcome sparkling new shoes, lets go for a run! But have you ever heard of a new pair of fins, a pair of goggles or a new snorkel that make you feel like you want to throw yourself into the pool or the cold, dark lake. No no. No wonder it’s a struggle, it is not a shoe sport!
I need to be a tiny bit serious today too. I am so extremely grateful for my friends, all my friends that I meet in different circumstances and environments. Friends that I run with, tireless and very chatty morning runs in the dark, mid day runs and sometimes bike rides that usually ends with me crashing and limping back to the car. Friends that make me go to the gym every day and hear me moan and complain. Friends that I meet for happy hour, just being happy together, colleagues that are friends and all you other friends around me. Thanks all of you for all the birthday wishes, phone calls, emails, texts and hugs. I really like hugs! Thanks for enriching my life! I appreciate every single moment with you all!
Think I need a new pair of trail shoes… This is how you run if you get a pair of Salomon’s. You will run like Kilian Jornet.
En riktigt lång helg börjar dra sig mot sitt slut och det känns riktigt skönt att det är september. I morgon börjar skolan för alla, high school och middle school. Spännande, nervöst och ganska roligt. Helgen har varit full av roligheter och partaj samtidigt som vi försökt upprätthålla en någotsånär fitnessstandard. Det var middag med campinggänget på lördag i brist på camping i år. Vi tittade på varandra och skålade och kände att det var ganska skönt att det inte blev någon Labor Day tältning i år. Igår kväll var det kräftskiva med alla tillbehör. Smaskigt, trevligt och på alla sätt fantastiskt. Frågesport, snaps och mängder av kräftor. Dessutom fick vi hämta flera kilo smaskiga kräftor idag som nu ligger i frysen för senare förtäring. Idag ringde klockan alldeles för tidigt. Under natten vaknade jag flera gånger för att jag hörde musik. Jag trodde att jag hade glömt en radio på någonstans i huset men det verkar ha varit en granne som firat in hösten med Dire Straits Brothers in Arms. Vi slutade sista sommarlovsdagen med buller och bång. Jag drog iväg och sprang en halv maraton med bästa Anna, Brjann spelade en golfrunda och alla under 15 hade sovmorgon. Huttrigt och kallt vid 8 men lite för varmt efter 18km… Alltid lika härligt att springa in under finish bågen och krubba en banan och klunka i sig en flaska vatten. Annas härliga knoddar var hejarklack och gjorde att jag höll humöret uppe på slutet. Efter lunch var det sista shoppingen innan skolan börjar imorgon. Nu ikväll har vi riktigt firat för att vi sålt vårt hus hemma i Sverige. Påskrivet och klart! Nu kan vi nog säga att vi helt och hållet bor i Amerika efter snart 5 långa år.
Veckan har varit många timmar älgande i skogen med Anna, Julie och hunden Duma. Det är ju bra fantastiskt vad härligt det kan vara att vara uppe med tuppen och knata runt när ljust kommer fram och fåglarna vaknar. Efter loppet idag gjorde vi en liten reflektion när jag knorrade lite över tiden. Jag hade gärna skalat av 4-5 minuter från min tid men Anna konstaterade att då borde vi ju ha vilat veckan innan och tränat smart. Jo, men så är det. Jag loggade in 13 timmar träning den här veckan och vilade en dag. För tre-fyra år sedan hade jag inte en tanke på att springa 5 km och nu rullar det av bara farten. Nu börjar vi, nu kommer hösten… och det kan bara gå framåt.
Imorse ringde klockan 04.30. Jag brukar vakna 1 minut innan och hinna sträcka mig efter telefonen och stänga av larmet så ingen annan vaknar i onödan. 04.30! Imorse gick det lite trögt att gå upp, det har blivit lite för lite sömn i flera veckor och väldigt många tidiga mornar. Jag hade bestämt träff 5.30 och hade en bit att köra. Det går lite radiostyrt på morgonkvisten. Kläderna ligger framlagda, pulsbandet knäpps på och sen är det bara att smyga ner. Frukost, kaffe och 20 minuters stirrande på skärmen vid köksbänken. På med skorna och pannlampan och ut i garaget. Bilen är kall, det är kolsvart ute och många ögon blänker till i skogen när jag rullar ut från garaget.
Och så ses vi lite tyst, vi tassar runt en stund innan det bär av, småpratar, rättar till kläderna, knyter skorna. Lamporna knäpps på och världen blir ljusare. Det knakar i skogen som fortfarande sover. Det rör sig i buskarna och man kan ana ett helt litet samhälle av invånare som inte syns. Och benen börjar sakta jobba och efter en stund lägger sig andningen på normal nivå. Och så skubbar vi rakt in i skogen eller som idag, rakt ner mot sjön. Efter 45 minuter börjar himlens svarta färg bli helt blå och månen har blekt försvunnit bort. Solen går upp över vattnet eller mellan träden och alla blir tysta en stund. Det är så vackert. Helt plötsligt är det värt att ställa klockan på 4.30, äta knäckebröd med ost och pulverkaffe kl 4.45 på morgonen. När solen går upp vaknar världen.
Nu är det snart dags för skolstart, efter Labour Day helgen är det dags att ställa klockan på skoltid igen. Skolstart innebär också skolinköp. Det spelar ingen roll hur många blyertspennor vi har hemma, det gäller att ha helt rätt pennor enligt listorna som delgivits på skolornas webbsidor. Det är ett visst antal sudd, block och skrivböcker. Det ska vara rätt längd på linjalen och en stabil clipboard att kunna luta sina papper mot om det ska skrivas på utflykt. Rätt miniräknare och rejäl ryggsäck som kan bära runt allt skolmaterial eftersom skolan inte har några skåp. Och nya skor som man kan gå runt i. Igår avklarade vi en hel del och vi börjar komma en bit påväg. Till och med jag fick nya skodon. Har ni sett vilka otroligt coola gummistövlar som följde med oss hem. Gummistövlar i bootsformat. Yiiiihaaaa! Om det ändå kunde komma en skvätt regn.
Det har varit mycket åsiktsventilering vad gäller mat och dieter i media senaste veckorna. Hur och varför vissa väljer att äta som stenåldersmän och huruvida det är ett tecken på för mycket tid och pengar, att det beror på att människan har för lite att fundera över och krånglar till det i onödan. Allt för att vara speciell i ett samhälle där alla vanliga människor måste sticka ut för att verka ovanliga. Det känns jobbigt tycker jag. Och nu lägger jag mig i också. När man inte måste varför då krångla till det? Det går ju att äta och dricka bra utan att vara alltför extrem. Och så måste jag faktiskt erkänna att det gör mig lite irriterad att så många ska krångla till det utan att det utan att det finns någon anledning. Visst förstår jag att elitsatsande idrottsmän och kvinnor måste äta bra för att prestera bra. Men det behöver vanliga människor också, men krångla inte till det. Där vi bor verkar alla ha valt sitt sätt att äta, alla har en diet de följer. Det räknas kalorier och mäts antal steg som omvandlas i tabeller som visar hur många glas vin som kan drickas på kvällen. Så går det inte till hos oss. Gjorde det det så skulle jag definitivt vara smalare. Däremot tror jag att det är bra med mat som lagas från grunden, riktigt kött, grönsaker, fisk, frukt som ser ut som det ska och inte ligger i ett paket som som kan ligga i samma paket i flera månader utan att ändra färg och form. Då blir det läskig mat som innehåller helt andra saker. Men det finns gott om personer som utan anledning går för långt.
Hemma hos oss som hos många andra undviker vi viss mat ofriviligt, på grund av allergier. Vi hoppas ju om vi håller allt i schack så kanske det blir bättre när magarna har vuxit till sig eller så är det bara att leva med det. Två undviker gluten, två lactos, en mjölkprotein, en soja, fyra nötter . Det går absolut att göra undantag med gluten och mjölk om man känner för det men ofta så vill ingen fuska eftersom det betyder långsamma timmar på det stället där man pudrar näsan. (Jag inbillar mig också att det visar sig genom täta förkylningar men det är ju bara min teori.) Vi har fuskat mycket den senaste månaden i Sverige genom tex oändligt med smågodis. Sedan har vi en stackare (plus en vuxen) med kraftiga frukt och grönsaksallergier, där går det inte att göra undantag för då blir det snabbresa till akuten. Tro mig, vi har provat, och det tar dagar innan kroppen är tillbaka på banan igen. Undviker jag att stoppa allt detta i maten jag lagar håller sig framför allt Sofia frisk på alla sätt, både magen, huden och andningen. (Vi vill ju gärna att andningen ska hållas normal.) Det är mycket som ska rättas till däremot. Kan man inte äta frukt och grönt som alla andra så måste ju det kompenseras med den frukt och grönt som går. Och då är det bara att peta i sig. Det blir mycket sparris, hallon, quiona och kronärtskockor här.
Och var vill jag komma med det här? Ingenstans egentligen mer än att säga ät allt ni kan. Med måtta! Barn och vuxna, gammal och ung. Mat är ju gott! Och krångla inte till det i onödan.
What can you expect when you have been a bit lazy? Sore muscles and heavy breathing. I have been running in my own slow pace for 5 weeks and more or less skipped strength training. A couple of miles when I have had time but only one decent 25km long run in over a month. Add on lack of sleep, I am still on Swedish time. It gets worse every time I fly back home, must be an age thing. 3 classes at Willows plus a long trail run and I am officially broken. I topped it off with 50 min on the rowing machine. (Only because my chiropractor told me my shoulders looked more boney than usual.) So tired and so sore. Amazingly wonderful. I really do enjoy the pain. But I think I had my personal worst performance Friday morning in class. I really tried hard, I did, but my legs kept saying geeezzz woman, go home. I usually get pushed by working out beside other people but I would easily have paid Jeremiah to let me go early from class. I guess it can only get better…
After 24 hours on American grounds I woke up 3.30 am. Almost freezing in the crazy heat. Lucky me, I had a text message from the night before asking if I wanted to meet at 6am. I sent a text back at 4am and waited. Breakfast in the dark waiting for the sun to wake up and one more cup of coffee. Shoes on and the Camelback filled with cold water. So lovely to meet after a long trip. Such a beautiful morning greeting the sun on foot. Yellow light in between the trees. Bridal Trails, talking too much, running too slow, covering 5 weeks of missed runs. So good to meet. What a treat.
I got back from Sweden Tuesday night, tired and a bit stressed from our house adventures. I had a heck of a summer. Lots of work with the house, too much actually. A really close friend of my parents had a tragic accident and passed away after four weeks of struggling, a couple of days before we left. It’s been a different summer. I had big hopes before we took off of how much I was going to get done, how I was going to fix up the house, cram in a workout every day, and meet friends and family every day of our vacation before he** breaks loose in September again. I had big plans to be super organized and efficient. Let me tell you, the house looks great, I would love to move in there again. But it was crazy. So much work but such a great feeling to finish. Hopefully a nice family will find the keys to our perfect townhouse.
Just got home from another great run with old and new friends. Not sure if I would recommend Squak Mt for an easy Sunday run but my legs got a great work out going up that beautiful hill. Really dark and foggy before the sun woke up and cleared the air. Washington sure is a great place to live!
Time for new adventures! Ironman, 50k, swimming across the Atlantic ocean… time for a new goal! Keep breathing! Send me some ideas!
Det är varmt! Så varmt att man önskar att det vore en aning svalare, men det får man inte säga högt. Klart att vi gillar värmen. Livet börjar så smått återgå till det normala och det känns med ens avlägset att vi varit borta i över en månad. Pappa jobbar fortfarande på med att försöka kränga pianot och har diverse andra små uppgifter runt huset. Vi hann inte riktigt klart innan vi åkte. Det finns ju alltid något mer att göra. Det är tursamt attt han finns där och fixar. Kvar lämnade vi också en förkylning så nu är både mamma och pappa snuviga. Alla tre barnen flög hem förkylda och Sofia hade aningen problem på resan med kraftig örvärk. Brjann var övertygad om att det pyste ut något från hennes öra när vi satt på planet. Det visade sig dagen efter att hon hade dubbelsidig öroninflammation.
Här hemma har vi gjort sådant som man gör innan skolstarten, tittat på jeans och ylletröjor, varit hos doktorn, bokat tid hos tandläkaren. Barnen har vuxit igen, vissa över en decimeter på ett år. Allt sitter där det ska utom mina visdomständer. Jag har valt att ignorera det ett par veckor till.
Jag verkar fortfarande vara den som har sömnproblem i familjen. Igår firade vi bröllopsdag och efter maten satt vi ute i tropisk värme och spelade spel med barnen. Min lagmedlem kände sig rätt missnöjd med min insats då jag somnade mellan turerna. Jag höll i alla fall ut till 21.45 igår och har tvingat mig själv kvar i sängen till 5 idag. Inte dåligt.
Kroppen lider en aning av post semester smärta i form av galen träningsvärk. Jag rusade snabbt tillbaka till vanliga träningen några timmar efter vi kom hem och har efter det knappt kunnat gå. Benen fick sig även en genomgång på en 90 minuters skogslöptur med bästa springsvensken på torsdag morgon. Det är inte alla kompisar man smsar med kl 4 på morgonen och får svar. Vi möttes kl 6 när solen gått upp mellan träden och flåsade lite ihop i Bridal Trails. Jag flåsade mest och hon fick nog dra ner på tempot den här gången. Men det var kul att ses. Nu smider vi nya planer. Mot nya äventyr…
charlottebrekkan.com 